Ratatouille är en kokt grönsaksröra från Provence rätt och slätt. Kollar man runt bland recepten så är det ovanligt lite variationer på dem. Butlers sticker väl ut lite med koriandern samt att han använder gurka istället för zucchini.

(5-6 personer)

3 gula lökar
2 medelstora auberginer
1 gurka
3 gröna paprikor
6 övermogna tomater eller en burk hela konserverade tomater
2 msk hackad persilja
3 vitlöksklyftor
1 tsk malen koriander
1 tsk basilika
salt
peppar
olivolja

Dela auberginerna och gurkan på längden och skiva dem halvcentimetertjockt (jag kärnade även ur gurkan för att bli av med vätska). Strö lite salt över och lägg i durkslag under en tyngd i cirka en timme så att vätska pressas ur. Du kan behöva pressa ut mer med näven. Skålla och skala tomaterna (konserverade tomater ska du skilja från juicen) och skär i bitar. Skär resten av grönsakerna grovt. Fräs grönsakerna var för sig i rikligt med olja tills de blir mjuka men inte brynts. Varva grönsakerna, utom tomater och persilja, med kryddorna och pressad vitlök i en tjockbottnad gryta. Låt sjuda sakta under lock i 45 minuter. Lägg i tomaterna och persiljan och sjud ytterligare 15 minuter.

Rataouille rakt upp och ner. Inga konstigheter. Jag använde konserverade tomater och hade nog tagit dubbla mängden. Röran kan ätas varm eller kall som tillbehör till kött eller fisk!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det kanske är jag som är petig, men skulle inte denna rätt heta pepparbiff? Hursomhelst så är det Carl Butlers version av en riktig restaurangklassiker. Väldigt enkel utan några extravaganser eller krångligheter.

(per person)

1 utskuren biff (ryggbiff)
hel svartpeppar i mängd
salt
2 msk vitt vin
1,5 dl vispgrädde
smör

Krossa svartpeppar i en mortel. Det går åt mycket peppar, säkert en halv deciliter. ”Panera” biffarna med peppar och tryck in i köttet som får vila minst en timme.  Stek i smör på ganska hög värme ungefär 3 minuter på var sida och salta. Tag upp köttet och håll det varmt. Häll vinet i stekpannan och vispa ur den samt slå i grädden. Koka på hög värme och vispa till såsen blir ganska tjock. Smaka av med salt. Lägg upp biffen på varm tallrik, häll såsen över köttet och servera med stekt potatis och ugnsbakade tomathalvor.

Även om det är hur mycket peppar som helst så blir inte pepparhettan för mycket. Den gräddiga såsen tar udden av det mesta och den svartpepparns aromatiska toner tar över även om eldigheten också finns där. Det här var riktigt bra!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det hä receptet är lite oväntat. Plötsligt dyker här upp både ketjap manis och sambal oelek i en bok där olivolja anses snudd på exotiskt. Var kanske söt, indonesisk soya en stapelvara på Konsum medio 1970-tal?

Jag måste också framhålla Carls två förmaningar i samband med receptet; Drick inte vin till österländska rätter och salta inte riset. Bäst att lyda.

Notera att köttet ska marineras över natten. Förutom lite framförhållning är receptet busenkelt.

(6 personer)

1 kg kalopskött
1 stor gul lök
1 1/2 dl söt inonesisk soya (ketjap manis)
1 tsk riven muskot
1 rågad msk curry
1 tsk malda nejlikor
1 struken tsk sambal oelek
3 vitlöksklyftor
1 msk vetemjöl
1 msk 12% ättika
salt & peppar

Skiva löken och skär köttet (jag använde högrev) i sockerbitsstora bitar. I en bunke blandar du köttet med allt utom vetemjöl och ättika. Låt stå kallt över natten eller minst 12 timmar. Pudra mjölet över köttet, blanda väl och häll i ättikan. Lägg allt i en tjockbottnad gryta och häll på vatten så det precis täcker köttet. Sjud under lock i 2 timmar. Servera med ris, gurksallad (skala, skivad och urkärnad gurka i turkisk yoghurt med lite salt) och Butlers enkla tomatchutney.

En mycket mustig och rik curry med toner av julkryddor, kaffe och snudd på tobak. Dubbla mängden sambal oelek krävdes men då blev det en mycket fin balans i grytan där sötman från soyan gav fin bakgrund till den rika kryddbilden och den lilla hettan. Tillbehören gjorde verkligen skillnad här. Det var en ren fröjd att gegga ihop alla rörorna med riset. Mycket gott!!!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Den här rätten gör sig verkligen inte på bild i boken. De grågröna bönorna mot de blekröda tomaterna är ingen vacker syn. Tur att projektet tvingar mig att laga vissa rätter för det här blev både snyggare och godare än förväntat.

1 pkt djupfrysta haricots verts
1/2 burk hela tomater (utan spad)
2-3 klyftor vitlök
1 gul lök
1/2 tsk oregano
smör
salt & peppar

Tillaga bönorna enligt anvisningar på förpackningen (micra gärna). Skala och skiva löken ganska fint och skär tomaterna grovt. Smält smör på svag värme i en stekpanna och låt seedan löken mjukna något i fettet. Öka värmen och släng ner bönorna, tomater, oregano, 1/2 tsk salt, rejält med svartpeppar och pressa i vitlöken. Låt allt fräsa en stund. Klart!

Fräsch, smakrik och god grönsaksrätt som fungerar som ett tillbehör till kokt fisk, kötträtter och kommer att bli kanon till det grillade i sommar. Kan serveras både varm och kall.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

En klassisk övertäckt paj som kan varieras i det oändliga. Kul att grädda direkt på tallriken..

Äppelpaj

(6 personer)

6 syrliga äpplen
2 msk russin
1 msk socker
1/2 tsk kanel
3 msk vitt vin eller vatten
1 sats pajdeg

Gör en pajdeg efter Carl Butlers recept. Skala och kärna ur äpplena (Butlers äpplen måste ha varit små för det räckte gott och väl med två jättestora) och dela i mindre bitar. Koka upp socker, kanel och det vita vinet/vattnet och lägg i äpplena som får koka sakta i 7-8 minuter utan att bli mosiga (jag läste receptet fel och slängde i russinen också vilket jag tror blir bättre). Låt fyllningen svalna.

Kavla ut deg till en rundel något större än den smörade tallrik pajen ska gräddas på. Degen ska bara vara ett par millimeter tjock. Täck tallriken med degen och skeda upp fyllningen som inte behöver spridas ut. Gör en motsvarande rundel som ska fungera som lock. Pensla kanterna på den undre delen väl med uppvispat ägg. Lägg locket på och kläm ihop kanterna med fingrarna. Skär bort överflödig deg med en kniv utmed tallrikskanten. Skär några små hål i locket, pensla med ägget, strö lite flisad mandel över och sist lite strösocker. Grädda på 225° i cirka 45 minuter.

Blåbärspaj: Gör på samma sätt som ovan men fyll pajen med ett paket fryst, tinade blåbär som du skivar en banan över. Hjortronpaj: Samma som ovan men med ett paket upptinade frysta hjortron. Tvärtemot vad Carl rekommenderar så skulle jag strö lite socker över bären här. Lökpaj: 5-6 medelstora lökar skivas och fräses  smör utan att de tar färg. Salta och peppra. Gör pajen som ovan men hoppa över mandel och socker.

Det här blev en riktig farmor-anka-paj till utseendet. Lätt och frasigt skal och en fyllning som var frisk och måttligt söt. Kanske inte riktigt värt besväret eftersom pajdegen är ganska svårarbetad och spricker när den kavlas. Blåbär-, hjortron- och lökpajen har jag inte lagat utan återger bara kortfattat som variationer på temat precis som Carl gjort i boken.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Denna rätt är en klassiker belastad med historier om Napoleon, slaget vid Marengo…blablabla. Originalet är lite mer avancerat med exempelvis kräftor, ägg och konjak. Kolla exempelvis Gittos variant. Men rätten har också utvecklats, eller avvecklats, till en populär vardagsrätt. Det är där vi hittar Carl Butlers version.

(4 personer)

2 kycklingar
1 burk hela tomater
2 klyftor vitlök
1/2 tsk timjan
1 lagerblad
1 liten knippa persilja
1 1/2 dl vitt vin
skalet av en 1/4 citron
1 hg champinjoner
smör
salt & peppar

Klyv kycklingarna och bryn dem runt om i en tjockbottnad gryta eller traktörpanna, peppra ordentligt och strö över 1 tesked salt. Lägg i tomaterna grovhackade utan spadet tillsammans med de skivade champinjonerna. Pressa eller riv i vitlöken samt lagerblad, timjan och persiljestjälkar. Riv i citronskalet och häll över vinet. Sjud under lock i cirka 40 minuter. Servera med ris.

Otroligt lättlagad och riktigt välsmakande. Här kommer verkligen råvarorna till tals och citronskalet gav ett härligt lyft till rätten. Jag dubblade dock mängden tomat och salt. Jag förstår att detta blivit en klassiker hos många.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Sufflé är ett koncept jag försökt hålla mig undan. Men Butlers ostsufflérecept skulle enligt uppgift var nästintill idiotsäkert. Men skulle jag klara av det?

(4 personer)

2 dl mjölk
2 strukna msk potatismjöl
2 msk smör
4 ägg
100 gram riven ost
1 knivsudd cayennpeppar
muskot
salt

Skilj äggula och äggvita. Vispa vitorna med 1/4 tsk salt tills de är så styva att du kan vända bunken upp och ner. Smält smöret i en kastrull på låg värme, vispa i potatismjöl och mjölk och värm under omrörning. Vispa ner cayenne och lite muskot och därefter ost och äggulor. Låt svalna. Sätt ugnen på 175° och smöra en form med höga raka kanter. Vänd försiktigt ned äggvitorna i den avsvalnade smeten och häll i formen. Grädda i ugnen i 30  minuter men öppna inte förrän tidigast efter 20 minuter annars sjunker sufflén ihop.

Sufflén var lätt att göra och blev helt perfekt även om jag halverade receptet. Fluffig som ett ostmoln. Vi åt den som en liten lättlunch, men min stora fråga är vad man egentligen ska servera den till.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det är ungefär två och en halv månad sedan jag sjösatte Carl Butler-projektet. Nu är jag redan halvvägs igenom de knappt hundra recepten.

Sammanfattning så här långt: Det har gått snabbare och mer smärtfritt än jag trodde. Jag har lärt mig mer än förväntat. Att sätta restriktioner för sig själv kan vara väldigt lärorikt. Försäljningen av hela konserverade tomater har ökat avsevärt i Malmö. Fiskpinnar kan överraska. Grön paprika är besk. ”Bringa? Bring it on!”

Nu har jag halva vägen kvar och ska hitta en hel gös, stycka en kanin, förfalska ett vildsvin och lura i kära hustrun ett antal lammrätter plus en njurpaj.

Det roliga har bara börjat.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Den här rätten skulle väl egentligen bara heta Navarin Printanier eftersom en navarin (uttalas navaräng) helt enkelt är en lammgryta/stuvning och lammnavarin således en tautologi.. Namnet påstås härröra från slaget vid Navarino (undrar vad de bråkade om där?) men har nog snarare att göra med att grytan innehåller kålrot ska innehålla majrova (i det här receptet kålrot) som heter navet på franska. Printanier anger helt enkelt att det också är primörer (eller som här Findus frysta ärtor) i den. Se där fick du dig lite lukullisk kulturhistoria till livs. Följer du receptet kan du också lägga en klassisk rätt till dina erfarenheter.

(5-6 personer)

1 kg lammbringa
3 msk olja
1 msk vetemjöl
1/2 liter buljong (från tärning)
3 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk rosmarin
1 lagerblad
5 små morötter
1 liten kålrot
10 smålökar
1 paket fryst ärtor
salt & peppar

Skär köttet i bitar ungefär 2×2 cm. Bryn i omgångar i het panna så att det tar fin färg runt om och lägg över det i en tjockbottnad gryta. Strö över 1 tsk salt, pudra över mjölet, dra några tag med pepparkvarnen och blanda runt. Lägg i pressad vitlök, tomatpuré, rosmarin och lagerblad och slå över buljong så det precis täcker köttet. Sjud på svag värme under lock i minst en timme eller i ugn på cirka 175°.

Skala och skär morot och kålrot fint. Skala löken och bryn i lite smör. När köttet gått en timme lägger du ner rotfrukterna och forsätter tillagningen ytterligare 50 minuter. Släng därefter i ärtorna och sjud ytterligare 5-10 minuter. Servera med kokt potatis eller en rotfruktspuré

En riktigt bra gryträtt och långkok som tog fram smaken ur lammet. Det var nu ingen fördel ansåg kära hustrun som är en inbiten lammskeptiker. Bringan är en riktigt bra styckdel och jag ska testa detta recept med kalvbringa istället.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det här är väldigt, väldigt basic idag. Man ska då betänka att på 1970-talet så hade vi ingen salladskultur i Sverige. Det var på sin höjd isbergssallad eller strimlad kinakål. Man tuggade pliktskyldigt i sig de beska bladen ovetandes om de syrliga såsernas dämpande effekt. Jag minns själv starkt första gången jag upplevde en äkta fransk, dijonberikad vinägrett under en lunch på legendariska Le Coeur i Malmö. Det var tidigt 80-tal, ungefär samtidigt som jag första gången stiftade bekantskap med olivolja.

Vinägrettsås

1 del vinäger
3 delar olja
salt (ungefär 1/4 tsk till 1 dl färdig dressing)
svartpeppar
vitlök, dijonsenap, salladskrydda om du vill

Carl är väldigt tydlig i sina instruktioner om vinägretten; alltid 1 del vinäger och 3 delar olja. Salt och peppar ska alltid ingå i smaksättningen men sedan är det valfritt med dijonsenap, vitlök eller andra örtkryddor. Men det är ”absolut förbjudet” med socker i en vinägrett. Vi gör bäst i att lyda honom.

Mina råd om en vinägrett är att alltid blanda smaksättningen i vinägern först för att lättare blanda ut dem och lösa ut smakämnen. Först därefter slår du på oljan. Jag blandar den alltid i en glasburk med skruvlock och använder den som en shaker.

Butlers salladsdressing

1 1/2 dl majonäs
1 dl lättfil (eller yoghurt)
2 tsk chilisås
1/2 tsk italiensk salladskrydda
1 pressad vitlöksklyfta (orginalreceptet föreskriver vitlökspulver)

Vispa bara ihop alla ingredienser. Kan det bli enklare?

Vinägretten är inget att snacka om. Så ska den vara. Salladsdressingen känns kanske lite tam idag men är en bra grund om man vill göra sin egen variant av de färdiga flaskdressingarna. Barnvänlig och perfekt att dränka salladen i.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.