Viner från Bergerac är inte ofta sedda på det svenska monopolet. Det är synd för vinerna härifrån är charmiga, klassiskt franska och levererar mycket vin för liten peng. Bergerac ligger och trycker precis öster om Bordeaux och vinerna är snarlika i stil och har i princip samma druvsammansättning. Det är väl förmodligen bara en historiens nyck att området inte räknas in med sin betydligt mer namnkunniga granne.

2011 Château Moulin Caresse som nu finns tillgänglig är precis vad man kan förvänta sig av en röd bergerac. Massor av mörka mogna bär, sura körsbär, röda vinbär, kakao och ett drag av tobak och lakrits. Förvånansvärt silkig, slank rödfruktighet som balanseras av friska syror och tanniner som är ovanligt fina och polerade för ett vin i denna prisklass. Klassiskt franskt bistrovin som faktiskt är ett fynd för 91 kronor! Bara att svänga ihop en bouef bourguignonne eller vända en ryggbiff i stekpannan och njuta!

När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉

Jag har tjatat om sherry hur länge som helst och det har känts som det bubblat ett bra tag nu. Det senaste halvåret har det dock känts som det lossnat på riktigt. Nya lanseringar har kommit på ett pärlband och många i vinbranschen har besökt Jerez, en region som tidigare stått långt ner på önskelistan. Det tidigare så skrala utbudet av sherry på Systembolaget är nu…något lite mindre skralt.

Senaste tillskottet är Monteagudo Palo Cortado. En sherry som tilltalar både konnässören (det vill säga mig) som sherrynovisen med sin bärnstensfärg, stora komplexa och nyanserade doft av russin, nötter, apelsin och den medelfylliga, eleganta, torra, sammetslena, friska, eldiga, långa och eleganta smaken. Njut som den är eller testa med en bit hårdlagrad ost eller till soppan du gjort på karljohansvampen.

Lär mer om sherry här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen återvänt till Jerez. Fjärde gången är det och faktiskt hela fyra år sedan sist nu när jag kollade upp det. Det är allt för länge sedan. Jag älskar regionen, staden, mentaliteten, maten men kanske främst vinerna.

Kom ner igår efter sju sorger och åtta bedrövelser (hyr aldrig bil  från GoldCar) tillsammans med en grupp av tidigare elever och ska för första gången vara lite av en ciceron. Vi lyckades klämma in ett snabbt besök på Bodegas Tradicion som vi ska tillbaka till på måndag för ett event med sherry och mat. Vi inkvarterade oss i ett hus mitt i Jerez och försvann raskt ut i staden för en sherry- och tapasrunda. Började på mycket traditionella Tabanco el Pasaje som serverar kalla, enkla tapas och sherry direkt från fat från hantverksmässiga El Maestro Sierra. Därefter ett obligatoriskt stopp på Bar Juanito där det blev varma tapas med hipstervarning (allt långkokt minst 8 timmar). Sista stopp för sötsaker, kaffe, lite sprit och några små svalkande tapas blev det på ett folkligt, stimmigt ställe vars namn jag glömt. Mäta, nöjda, glada och småsimmiga efter obegränsat med mat och omåttligt med sherry och annat begav vi oss hemåt för en ganska tidig kväll. Notan för rundan blev lite drygt en hundralapp per person. Etthundra kronor alltså. Jag skojar inte.

Utvilade traskade vi i morse över till den fantastiska saluhallen och åt en frukost på stående fot. Traditionellt andalusiskt med tostado (frasigt rostat bröd), tamate y aceite (toma och olivolja) samt riktigt gott kaffe. Styrkta till kropp och själv packade vi in oss i bilarna för att besöka Bodega de Forlong.

Det enda vi visste var att det var en nystartad, ekologisk bodega som trots sitt läge mitt i sherrytriangeln producerar rött och vitt vin och inte sherry. Det sistnämnda visade sig vara fel. Efter att kört fel och fått lite guidning per telefon hittade vi till slut fram. Att det saknades skyltar berodde på att vineriet håller på att byggas (här ska finnas jäskar av terracotta) och vi var de första besökarna! Den gamla oliv- och vinodlingen drivs av det önologutbildade paret Rocio och Alejandro. Rocio har fått sina praktiska kunskaper hos vinproducenter i Andalucien medan Alejandro arbetat i Bordeaux, bland annat på Château Smith-Haut-Lafite.

Man vill göra viner av de lokala sorterna palomino fino, pedro ximenez, moscatel och tintilla de rota men kompletterar med marsellan, tempranillo, merlot, syrah och petit verdot. Den sistnämnda trivs särskilt bra i det mycket varma klimatet. Det vita vinet hade en mycket fin doft av citruszest, blommor, stenfrukter samt kanel och vanilj trots att det inte legat på fat. Vanilj och kanel var lite av ett genomgående tema i vinerna. Smaken var fruktig med bra längd och en liten fetma men det saknades lite syra i vinet. 85% bestod utav den notoriskt syrasvaga palomino fino och man haar försökt hjälpa upp friskheten med tidigt skördad pedro ximenez. Man har inte nått ända fram.

Det röda vinet av 60% syrah och resten merlot var desto bättre. Stor doft av mogna söta körsbär, vanilj, kanel och kryddighet och en fyllig, mjuk smak med diskret fatstruktur, mer kryddighet och lång smak med tuggiga tanniner. Trots frånvaron av tempranillo var det inte svårt att göra liknelser med röd rioja. Riktigt br och balanserat och de 15% alkohol som fanns i vinet märktes knappt.

Nu stämde ju inte det där med att de inte gör sherry på bodegan. Deras ambition är att så småningom bli en sherrybodega, men för att godkännas av Consejo Regulador som producent krävs 50 stycken 500-litersfat vilket motsvarar en volym av 25 000 liter. Bodegas de Forlong har en bit kvar till de målet. Det hindrar dem inte att göra ett vin utanför systemet. Vi fick från plastkannor prova en mosto (oförstärkt grundvin) som i sig var en upplevelse med en intensiv doft av kryddpeppar, bra frukt och kraft.  Deras fyraåriga ”fino” var otroligt intensiv i doften och med karaktäristisk smak, inget för nybörjaren. Alla i gruppen veknade inför deras ”palo cortado” som var fantstiskt elegant i smaken och med en stor doft med komplexitet i de oxiderade tonerna.

Ett riktigt kul och intressant besök med ett charmigt och passionerat vinmakarpar. Ett besök att minnas.

Vill man hitta bra bordeaux till rimligt pris (Det vill man. HÖR NI DET! Drick mer bordeaux!) så är det ett hett tips att leta efter beteckningen ”Cru Bourgeois” som återfinns på röda viner från den vänstra stranden. Det är den enda officiella klassificeringen av franska viner som faktiskt gäller det enskilda vinet, det vill säga vad som verkligen finns i flaskan. Läs mer här om hur det fungerar.

2010 Château l’Ermitage har en ännu sluten och dov doft som släpper ifrån sig nyanserade toner av lakrits. mörk choklad, svarta vinbär och apelsinzest. Smaken är fyllig, fruktig och rik med ovanligt mjuka och fina tanniner, massor med mörk och nästan lite syltig bärighet samt en hel del sötlakrits. Bra längd och mycket fin balans mellan syror och fruktighet och en lite torr åtstramande känsla precis i avslutet.

Synnerligen snällt prissatt och i en modern generös stil men med klassiska markörer som bör passa den som inte brukar dricka bordeaux men gärna vill prova.

Sydvästra Frankrike är en veritabel skattkammare av intressanta men ganska okända områden och viner med stor karaktär. Jurançon ligger vid Pyrenéerna mot gränsen till Spanien och levererar läckra vita viner av druvorna petit manseng och gros manseng, trevliga som unga men med bra potential för lagring.

2010 Cami Salié är en riktigt trevlig bekantskap för dryga hundralappen. Motsvarande kvalitet och karaktär från Frankrikes mer kända områden som exempelvis Bordeaux, Bourgogne eller Alsace hade kostat minst det dubbla.

Ganska stor doft med viss komplexitet av nötter, vetebröd, citrus, röda äpplen, konserverade päron, vanilj, cederträ och en lite dammig mineralton. Torr, fyllig, nästan fet och mycket frisk smak som balanserar rik fruktighet av mogen citrus, gula äpplen och ananas, lite honungstoner, tydlig men balanserad fatstruktur och en lång och mycket frisk eftersmak med trevlig mineralitet. Ännu ungt.

I samband med Vinets Dag på Ästad Gård passade jag på att prova lite amerikanska viner ur Terrific Wines sortiment.

Jag är verkligen inget stort fan av druvan zinfandel. Jag tycker oftast vinerna saknar längd, balans och komplexitet och en dominerande eldighet, slapp och syltig frukt samt någon slags ihålighet får mig att hålla mig ifrån dem. Givetvis finns det lysande undantag och 2011 Girard Old Vine Zinfandel är ett av dem. Doften är vad man kan förvänta sig med mogna hallon och björnbär och lite dammig cigarrlåda men smaken är förvånansvärt slank, rödfruktig, frisk och elegant och med en mycket bra längd och ett trevligt, stram avslut. En riktigt trevlig bekantskap!

Liksom zinfandeln kommer 2010 Montelena Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Jag har tidigare skrivit om egendomens mer kända vita vin och dess spännande historia men det är faktiskt cabernet sauvignon som är deras specialitet. Jag älskar kalifornisk cabernet men det här är kanske inte vad man förväntar sig. Charmen med dessa viner är i min bok att de kombinerar stor mörk frukt och kraft med en balanserande struktur. I fallet med Montelena så handlar det mer om elegans, lätthet, friska syror och sval frukt och till och med lite gröna, stjälkiga toner och en avslutande mineralitet. Hade jag fått vinet blint hade jag nog hamnat i Graves i Bordeaux. Njutbart och snyggt vin, lite för ungt idag men 300 kronor är kanske lite i överkant.

Långt längre norrut på den amerikanska västkusten ligger Washington State. Härifrån kommer 2010 HFE Red Mountain Red från Hedges Family Estate (här är Lars Torstenson liksom på Ästad Gård)  som snudd på är en bordeauxblend om man bortser från 10% syrah (för hundra år sedan var man i och för sig inte så nogräknade i Bordeaux och blandade då och då in syrah från södra Frankrike i sina viner för lite fyllighet och kraft). Vinet har en stor mörkfruktig näsa med kryddighet, choklad, ceder,  gräddtoner och vanilj. Fyllig, mycket frisk smak med rik frukt av röda bär, fint polerade tanniner och diskret fatstruktur. Lång, elegant, nyanserad och komplex eftersmak med tydlig mineralitet. Ett riktigt fynd! 2011DLD Cuvee Marcel Dupont Syrah från samma producent har en dov, mörkfruktig och kryddig näsa med toner av blodapelsin och pepparkaka. Fyllig, fokuserat mörkfruktig med fina friska syror, mjuka tanniner och en ganska intensiv kryddighet som med ett nödrop håller sig från att gå över i beska. Lång, stram eftersmak där toner av lakrits poppar upp. En snygg balansakt mellan stram syrah och fruktdriven shiraz.

2012 Rocca di Montegrossi Rosato / IGT Toscana. Mycket ljust hallonröd med lätt orange ton. Medelstor, frisk doft av citrus, lime, jordgubbe, rött äpple, grädde och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, röda vinbär, omogna jordgubbar och tydlig mineralitet. Mycket bra längd, balans och en liten komplexitet. Riktigt läckert!

 

2011 Rocca di Montegrossi / Chianti Classico. Medeldjup körsbärsröd färg. Ganska stor doft av mogna mörka bär, körsbär, örter, liten diskret ekton, lakrits, tobak och körsbärskärnor. Nästan fyllig, mjuk mogen frukt och mycket frisk smak av mörka körsbär, blodapelsin och med mjuka tanniner men ett stramt avslut. Bra längd och balans och en liten mineralitet. Mycket snyggt!

 

2008 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Stor, intensiv och komplex doft av tobak, ekkrydda, kanel, ceder, mynta, mörka bär, hösthallon och animaliska toner. Fyllig, mjuk mogen frukt, smakrik, stram och mycket välstrukturerad med mörka bär, kryddor och örter, fint integrerad ek. Mycket lång smak, välbalanserat och elegant med fin mineralitet. Mycket ungt men fantastiskt njutbart idag.

 

2007 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Medelstor, lite dov och mörk doft av ek, mogna börka frukter, ceder, chili och viss eldighet. Mycket fyllig, kraftfull och stram och med en upplyftande frisk syra mitt i det tunga. Snyggt balanserad med kaffe, lakrits och kryddor. Mycket ung och med stor potential men redan balanserad och med en mycket lång och rik eftersmak. Lägg undan och spara!

 

2004 Rocca di Montegrossi Vin Santo del Chianti Classico. Djup bärnstensfärgad och lite dimmigt utseende. Stor, utvecklad och fruktig doft med tydlig oxidation och flyktiga syror (etylacetat). Där bakom en stor komplexitet av honung, rostade hasselnötter, sirap, dadalar, honung, mandel, pumpernickel och ett litet parfymerat inslag.Mycket sött, fylligt men samtidigt frisk smak och en fet, simmig munkänsla, sirap, russin, katrinplommon, knäck, apelsinmarmelad, pepprighet och ingefärakarameller. Fantastiskt vin med en intensiv och mycket lång och komplex eftersmak. Som en lätt och elegant PX.

För en tid sedan fick jag en flaska 1997 Silver Oak Alexander Valley Cabernet Sauvignon. Jag blev mycket glad över gåvan även om den åtföljdes av en varning att vinet kunde passerat sin topp. Jag blev glad för Silver Oak var nämligen en av de stora vinförälskelserna när jag i mitten på 90-talet började undervisa på Systembolagets centrala kurser. Vi hade förmånen att mer eller mindre kunna fritt plocka bland vinvärldens verkliga godbitar till en 3-dagarskurs med det knastertorra namnet ”Karaktärsviner”.

Trots Gaja, Mouton-Rothschild, Guigal och andra storheter minns jag mest den rika, komplexa, sammetslena fruktigheten och det fantastiska uttrycket av cabernet sauvignon i Silver Oaks tidiga 90-talsårgångar. Vinmakaren Justin Meyer som helt specialiserat sig på cabernet sauvignon blev också lite av en idol och jag försökte ordna ett möte när jag besökte Kalifornien 2001. Tyvärr gick det inte då han av hälsoskäl precis dragit sig tillbaka. Han dog tragiskt nog året därpå.

Med detta i bagaget var det med förväntan jag öppnade flaskan.  Korken var i absolut toppskick och färgen fin. Tyvärr doftade vinet vissnande blommor, hyacinter och sur kork; typiska tecken på att något inte står rätt till. Smaken bekräftade bara misstankarna; kort, snipig och lite stum smak. Ingen besvikelse utan snarare en liten sorg över ett vin som aldrig fick chansen att förföra.

Jag fick trösta mig med en 2002 Baron de Chirel Rioja Reserva, en annan gammal favorit från samma tid i min karriär. En fullt kompetent terapeut.

Hemkommen efter tre veckor på semester i södra Frankrike möts jag av det färdiga resultatet av översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE).

Fantastiskt roligt att till slut få se boken på svenska i verkligheten. Precis lika snygg i utförandet som originalet. Finns att beställa via nätbokhandlarna, din lokala boklåda eller hos Vinet & Glaset. Jag kan verkligen rekommendera den…jag har en själv.

Här har jag bjudit på några kapitel ur boken som smakprov:

Vad är vin?

Vinstocken

Ungt eller moget vin?

Vin och mat

Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook.