Vin som kostar 59 kronor brukar smaka därefter och är sällan något att skriva hem om. För att hamna på det priset kan själva vinet i flaskan inte kosta mer än strax över tian från producenten. Då inser man snabbt att det är mycket enkla produkter vi pratar om. Påstår någon då att de kan sälja en gran reserva (5 års lagring varav minst 2 år på ekfat*) så blir jag med rätta misstänksam.

Importören Winepartners har lanserat en rad viner som ”Sveriges billigaste” via hemsidor och 2005 Marques de Valencia Gran Reserva från DO Valencia har lanserats just som ”Sveriges billigaste gran reserva” för galna 59 kronor. Hur de lyckats pressa priset på detta sätt vete tusan och kunde det vara drickbart? Jag var ju helt enkelt tvungen att prova.

Flaskan har en trevlig, traditionell presentation men färgen på vinet var misstänkt mörkt med tanke på den långa lagringen. Vinet var med tanke på priset väldigt fruktigt, fylligt och välbalanserat. Välgjort, smakrikt, publikt och…gott. En bra representant för det prisvärda spanien och absolut en positiv, och oväntad, överraskning för den lilla pengen. Men är det en gran reserva? Jag är tveksam.

Ganska djup och tät rubinröd färg. Medelstor, eldig och fruktig doft av syltade körsbär, röda bär, kryddig, fattoner och lite mynta. Medelfyllig, mjukt fruktig, massor av röda bär, sammetslena tanniner, eldig, smakrik och kryddig med en frisk, avrundad syra och en ganska tydlig ekstruktur. Bra längd med viss balans.

*Edit: I Valencia har man ett undantag från de generella reglerna och det krävs endast 9 månader på ek för gran reserva. Dock ska detta vin var lagrat 24 månader. Se kommentarsfältet.

Cordon Bleu är namnet på en av världens främsta kulinariska skolor. Det är också benämningen på dubbelpanerade kötträtter fyllda med ost och rökt skinka. Ursprunligen handlade det om kalvkött, emmenthaler och bayonneskinka, men liksom alla klassiska favoriter har det uppståt en uppsjö av varianter. Den här är min version och den smakar betydligt bättre än den ser ut. Toppbetyget ”kan-vi-äta-detta-varje-vecka” utdelades av Kära Hustrun.

På lövbiffar breder du ut rikligt med dijonsenap. Lägg på skivor av vällagrad ost (svecia t ex), ovanpå osten tunna skivor av fin, rökt skinka (schwarzwald använde jag) och sist en liten bit blåmögelost (stilton som var kvar efter jul). Se till att några millimeter av kanten på köttet är fritt från pålägg. Vik ihop och tryck ihop, vänd i mjöl som du saltat och pepprat rejält. Vänd sedan i uppvispat ägg och sist i ströbröd. Stek på medelhög värme i rikligt med fett (smör och ister) några minuter på var sida så de får vacker färg. Lägg i en form och låt bli färdiga i ugn på 150° cirka 10 minuter. Servera med ett löst, smörigt potatismos och smörsvängda ärtor.

De mest kända söta vinerna av ädelrötade druvor kommer från Sauternes i Bordeaux men idag finns det bra exempel från andra delar av världen. Ett av de mest lyckade exemplen är australiensiska Noble One Botrytis Semillon från firman De Bortoli. Framställd helt i tradition med förebilderna i Bordeaux räknas vinet idag som en av de moderna klassikerna. Kostar ungefär som en lite enklare sauternes men leverar en stor vinupplevelse. Finns några fåtal flaskor kvar på hyllorna men kan också beställas.

Medeldjup, briljant gyllengul färg. Stor, ganska komplex och fruktig doft av aprikos, honung, saffran, mimosa, mandelmassa, diskret vanilj och ett drag av piptobak. Söt, simmig, rik och fyllig med frisk, balanserande syra, och karaktär av aprikosmarmelad, persika, apelsinskal, vita russin och honung. Lång, balanserad eftersmak med mycket diskret fatstruktur och en citrussyra som klingar kvar.

Det här blev en mycket god variant på ris à la malta och ett bra sätt att ta tillvara överbliven risgrynsgröt. Inga direkta måttangivelser, smaka dig fram då mycket hänger på hur söt gröten är från början.

Rör ut lite mandelmassa, mald vaniljstång/vaniljessens och eventuellt lite socker  i vispgrädde, slå sedan på mer grädde och vispa tills det blir stadigt. Rör den kalla gröten så den blir mjuk och slå i en liten skvätt rom/calvados/brandy/konjak. Skär ner lite mandarinklyftor och blanda även ned lite hyvlad mandel. Vänd ner den vispade grädden och servera med några mandarinklyftor på toppen.

Edit: Jag har uppdaterat vinvalen för år 2011 här.

Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stort sett över hela landet så de ska vara lätta att få tag på. Vill du göra något enkelt och billigt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Tjusigt och traditionellt till nyår är hummer och det blir inte mer klassiskt än

Hummer Thermidor

som självklart avnjuts med en klassisk, smakrik champagne som

Bollinger Special Cuvée Brut

Varmrätten är fint nötkött inbakad med smakrika tillbehör nämligen

Biff Wellington

som serveras med en klassisk, generös châteauneuf-du-pape

2007 Château Mont-Redon

Middagen avslutas italienskt med en krämig och rik

Tiramisú

och den njuts med samma vin som desserten är smaksatt med

2007 Ruffino Vin Santo Serelle

Edit: Jag har uppdaterat vinvalen för år 2012 här.

Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med en snygga, fruktiga och välgjorda 

Jacob’s Creek Chardonnay Pinot Noir Brut 

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med kryddiga, smakrika och sydfranska 

Château Prat-Majou-Gay Vieilles Vignes 

Middagen avslutas med en 

Eton Mess 

som smakar fantastiskt till söta, sydafrikanska 

Nederburg Noble Late Harvest

Till annandagens gravade lax passade jag på att plocka fram en sake jag köpte på mig för ett tag sedan. Kozaemon Miyamanishiki kostar tre gånger så mycket som den allerstädes närvarande Gekkeikan (tillverkad i USA) men det kan det vara värt om man någon gång ska uppleva sake. Här handlar det nämligen om hög kvalitet och fint hantverk. Njutes lämpligast i ett vitvinsglas till skaldjuren och laxen.

Nästan vattenklar. Ren,  ganska stor, fruktig doft av vingummi, vit persika, apelsinblomma, mogen honungsmelon och citrus. Medelfyllig, viss sötma, lite oljig karaktär med smak av gul melon, mandel, ceder och viss eldighet. Liten syrlig ton och mycket lång eftersmak med lätt buljongaktig umamikaraktär och ett lite stramt avslut.

När jag köpte saken plockade jag samtidigt med mig en liten flaska umeshu. Det är enkelt uttryckt en typ av likör som framställs av japanska, gröna plommon och destillerad sake som sötas upp.  Jag gillar karaktären på denna användbara dryck och blev verkligen glad när jag hittade Nikkori som mig veterligen är den första umeshu som släppts på Systembolaget. Tyvärr blev det en besvikelse. Doften var mycket fin men smaken var platt och trist och levererade inte alls vad jag hoppats på.

Mycket ljust gul. Medelstor, fruktig, lätt parfymerad doft av ingefärakaramell, körsbärskärnor, mandelmassa, passionsfrukt. Ganska lätt, söt, lite sockrig, endimensionell och enkel med någon ton av gula äpplen.

Jag fick en fantastisk liten skatt i julklapp.

Mina storasystrar hade sparat undan min mormors recept som hon nogsamt plitat ner på små lappar. En liten guldgruva som nu läggs till receptet på hennes underbara palt. De flesta av dem är bara ingredienslistor till olika kakor och bröd men jag ska prova att återskapa några av dem. Det lär blir lite bloggposter av det framöver.

God jul alla och hoppas att ni fått något lika fint i julklapp!

Lagom till uppesittarkvällen kom storasyster med en ny snaps. Alltid kul att prova nytt kryddat brännvin. Haga Julsnaps Special skulle nog kunna passera som akvavit då den har mer karaktär av kummin och dill än den rom som anges på etiketten. Den här kommer att sitta som en smäck till kvällens janssons frestelse. Edit: När jag drack snapsen till janssons frestelsen så blev karaktären av rom/arrak plötsligt mycket påtaglig.

Stor, ren fint distinkt kryddig doft av kummin, dill, kryddpeppar och tydlig pomeranston. Smakrik, rund och kryddig smak där kryddpepparn slår igenom. Lång, fin, pepprig eftersmak med viss beska

Mintkyssar är ett julgodis som för mig är intimt förknippat med barndomen. Den spröda, sockriga smaken med den intensiva mintigheten och den mörka chokladpluppen smakade så annorlunda, vuxet och lyxigt.

Det här var första gången jag gjorde dem själv. Lite pilligt när man ska klicka ut dem och hålla smeten smidig. Ett tips är att dubbla satsen när man ändå håller på för de blir inte många kyssar av det här receptet. Ett annat tips är att bryta ned blockchokladen direkt i spritspåsen och smälta den i mikron. Detta förutsätter förstås att spritstyllen är av plast.

Rör ihop 2 dl florsocker, 1 msk glykos (inte glukos), 0,5 dl vatten och 1 krm 24%-ättiksprit och värm i en kastrull på spisen. Koka lagen tills termometern visar 115°C. Häll lagen i en liten, värmetålig, oljad (neutral matolja) bunke och låt svalna i ungefär en kvart.. Droppa i 3-4 droppar pepparmintarom och rör tills det börjar vitna. Ställ ner bunken i en kastrull med sjudande vatten och rör tills massa tjocknar något och blir vit. Klicka ut på bakplåtspapper. Smeten ska vara så pass lös att den rinner ut och blir slät. Om smeten är för fast rör du ner några droppar vatten och värmer igen. Låt stelna. Smält lite blockchoklad och spritsa ut på mintplattorna.
Förvara torrt i rumstemperatur.