På min väg till Kullahalvöns Vingård så stannade jag till vid det stora outlet-centret i Höganäs. Alltid gör man några fynd där om man orkar trängas bland alla semestershoppare.

Lite avsides ligger Carl Victor Fabriksbutik som har ett litet urval av köksredskap. Knappt hade jag kommit in i lokalen innan jag fann mig själv kelandes med stekpannor i kolstål. Riktiga proffspannor. Klart att en matbloggare ska ha sådana grejor. Kunde inte motstå dessa skönheter och köpte en stekpanna och en sauteuse för lite drygt 700 kr. Faktiskt riktigt överkomligt.

Kolstålspannor fungerar ungefär som gjutjärnspannor. De ska prepareras och oljas in och får med tiden en yta som släpper fint, en naturlig non-stick-behandling. Det blanka fina stålet mörknar med tiden och blir bara bättre och bättre om man sköter sina pannor. Man får inte förvara mat i dem, de ska inte diskas annat än med hett vatten, torkas av noga med hushållspapper direkt efter användning och hållas väl inoljade.

Ska bli spännande att lära känna dessa pannor och se om de är så bra som det sägs. Gårdagens omelett halkade i alla fall omkring som en viljelös manet i stekpannan.

Följ bloggen på Facebook!

Det är kul att butikerna börjar hålla ett lite mer fantasifullt folkölssortiment. Hittar man Brew Dog på hyllan måste man ju testa. Visserligen kostar de som starkölsvarianterna på Systembolaget, men smakar de bra kan det absolut vara värt det.

77 Lager är riktigt bra med massor av smak, behärskad humling (för Brew Dog) och kan lura vem som helst att det är en starkare brygd. Ingenting dock för den som vill svepa ”en kall” för att släcka törsten, däremot perfekt att stå och smutta på bredvid grillen (om man har sådana böjelser).

Ljust gyllengul och ”dimmig” av lätt jästfällning. Stor fruktig med ton av apelsin och aprikos med tydliga humlearomatiska toner. Torr, medelfyllig med bra maltfruktighet, karaktär av ljust surdegsbröd och med en balanserad beska. Lång eftersmak med lite syrligt och parfymerat avslut. Ingen klassisk lager då den lutar år en ale smakmässigt, men mycket smak och karaktär för en folköl.

Trashy Blonde (vem vill ha sådana dumma j*vla namn på sina öl?) passar smakmässigt däremot in på bryggeriets egen beskrivning; A titillating, neurotic, peroxide, punk of a pale ale. Combining attitude, style substance and a little bit of low self esteem for good measure. Obalanserad, störig och jobbig smak kan det översättas till.

Mycket ljust bärnstensfärgad. Ganska liten, dammig och lätt parfymerad doft av barnpuder. Ganska lätt, syrlig smak med viss maltfruktighet men tunn kropp och en utanpå liggande beska. Saknar fokus, balans och längd och har en lite metallisk eftersmak. Glöm och gå vidare.

Följ bloggen på Facebook!

Jag är inte den som svänger ihop asiatisk mat bara sådär. Min begåvning ligger inte där om man säger så. Men jag åt så helt galet god mat från den thailändska restaurangen Vieng Thai att jag blev inspirerad att återigen ge mig på ett försök. Helt skjutet från höften blev det riktigt bra.

Skiva och strimla 200 g färskt sidfläsk ganska grovt. Fräs på medelhög värme i lite olja tills de blir väl brynta runt om. Häll av fettet som du sparar till senare.  Slå på 3 msk vinäger, 1 msk soja, 1 msk honung och 1 tsk szechuanpeppar och sänk värmen. Låt sakta puttra ihop tills det blir lite segt och fläsket nästan blir kanderat. Lägg åt sidan.

Förbered grönsakerna. Skölj ett par nävar böngroddar väl. Skiva 2 paprikor fint (blanda gärna färger för utessendets skull). Skär små fina buketter av det yttersta av 2 broccolistånd, lägg i ett durkslag och slå över en liter kokande vatten. Med fingrarna delar du upp ett paket (200 g) udon-nudlar. Skiva 3 vitlöksklyftor mycket fint. Hacka upp ett knippe salladslök eller kinesisk gräslök och hacka ett stånd koriander grovt (gillar du inte koriander kan du hoppa över den). Rör ihop en ”woksås” av 0,5 dl vatten, 3 msk sweet-chili-sås, 2 msk soja, 3 msk fisk- eller ostronsås och 1 msk vinäger. Så här långt kan du förbereda.

I en stor stek- eller wokpanna panna hettar du upp fettet från fläsket. Släng i broccolin och fräs någon minut. Släng ned groddar och parika och fräs ytterligare några minuter under omrörning tills det hela börjar mjukna något. Därefter blandar du ned nudlar och vitlök och fräser ett par minuter innan du slår på såsen och hetter upp det hela. Precis innan servering vänder du ned vårlöken och eventuell koriander. Lägg upp på tallrikar och toppa med fläsket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter de goda nyheterna förra månaden att Kullahalvöns Vingård kommer att drivas vidare var det dags att göra ett besök och hämta upp lite vin till provningarna av skånskt vin.

Lillebror Fridh visade runt på den fina gården i nordskånsk stil och det lilla vineriet och berättade om planerna för framtiden. Odlingen som idag omfattar knappt 1,5 hektar ska successivt utvidgas och mångdubblas med företrädesvis solaris. De gamla jordkällarna ska användas för lagring av viner och produktionen av vitt, rosé och mousserande ska utökas med öl. Det planeras också för övernattningsmöjligheter, ett café och en enklare restaurang. Upplagt för oenoturism med andra ord.

Jag fick prova gårdens första egna öl. En vackert bärnstensfärgad ale med fin skumkrona. Tyvärr lite för överhumlad med en dominans av cascade-humle. Men helt klart ett första försök som lovar mycket gott. Därefter provade vi det mousserande rosévinet av den blå druvan rondo. Efter 18 måndader på jästfällningen var vinet fräscht och fruktigt med bra kropp. Tyvärr försvann moussen snabbt men lämnade kvar ett helt okej rosévin med mycket röd bärighet. Det vita mousserande vinet av solaris var riktigt bra. Knastertorrt, mycket friskt och redan med en viss fetma från jästfällningen och ett stramt avslut. Helt njutbart även utan tillstymmelse till dosage (tillsatt sötma). Ett år till och det här kan bli mycket bra!

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen, inte bara på gården utan vinodlingen på hela Kullahalvön. Jag tror att det är här vi har den största potentialen för jämn och hög kvalitet i skånsk vinodling.

Följ bloggen på Facebook!

Återupptäckte just Nutella. Hur har jag kunnat glömma denna delikatess? Skulle man inte kunna kombinera denna söta storhet med syrligheten och den lilla sältan i universalprodukten labneh? Jo det skulle man visst kunna. Kan man göra chokladtryfflar på getfärskosten så kan man väl göra glass? Eller?

Den här glassen gör du enkelt utan glassmaskin. Den innehåller väldigt lite socker men är å andra sidan väldigt rik (läs ”fet”) och har en skönt vuxen smak. Var inte rädd. Den smakar inte get.

Vispa 3 dl vispgrädde hårt. Vispa 4 äggulor med 5 msk florsocker så det blir vitt och pösigt. Mosa 3 bollar labneh och blanda med 1 dl turkisk yoghurt i omgångar så du får en slät smet. Vänd i omgångar ner grädden och labnehblandningen i äggsmeten med en gaffel. Värm 1 dl nutella i 30 sekunder i mikron. Häll hälften av glassmeten i en form och ringla över hälften av nutellan. Häll över resten av smeten och det sista av nutellan. Dra med en kniv genom smeten så det hela blandar sig lite. In i frysen minst 6 timmar. Du kan vända smeten försiktigt några nånger under tiden. Ta fram 10-15 minuter innan servering och ringla gärna mer hasselnötscréme över om du vill. Det ville jag.

Följ bloggen på Facebook!

När jag förra veckan var på Torvehallerne i Köpenhamn köpte jag med mig Estrella Inedit, ölen som skapats i samarbete mellan bryggeriet och Ferran Adrià på El Bulli. Helt onödigt att släpa på dem skulle det visa sig då ölet finns på Systembolaget och flera tior billigare dessutom.

Syftet att skapa en speciell öl för El Bulli skulle vara att ta fram en öl för mat. Mycket märklig tanke och idé. Vad är det för fel med de öl som finns? Menar man att öl i allmänhet inte passar till mat? Hade man bestämt sig för att ta fram ett vin som skulle passa till restaurangens rätter så hade det verkat löjeväckande. Jag får definitivt känslan att den här idén och produkten är initierad av bryggeriet. Hur som helst så har man tydligen lagt ned två år och mycket möda på att ta fram ölen och restaurangens sommelierer har mycket att säga.

Resultatet är en öl som ligger någonstans i gränslandet mellan en maltig lager och en veteöl. Den sägs vara smaksatt med koriander, apelsinskal och lakrits, men det enda jag kunde hitta var en ton av apelsin. Det är definitivt en bra öl men inte något sensationellt eller ens särskilt annorlunda.

Ljust gyllengul med fin jästfällning. Medelstor, fruktig doft av apelsin, aprikos och drag av jäsande vetedeg och nyslaget hö. Fyllig, fruktig smak med obetydlig beska med aprikos- och apelsintoner, liten sötma och någon syrlighet samt en lite stram eftersmak med smak av citronzest. 

Följ bloggen på Facebook!

”Baconmacka”. Smaka på ordet. Det är möjligtvis det vackraste ordet som kan uttalas. ”Baconmacka”.

Skär två rejäla skivor av ett surdegsbröd som legat och blivit lite torrt. Rosta brödet på bägge sidor i en torr stekpanna på strax över medelvärme. Bred ett tjockt lager dijonsenap på den ena och täck med rikliga mängder lagrad cheddar. Bred ajvar relish på den andra skivan. Häll lite olja i den heta stekpannan, sänk till medelvärme och stek fyra skivor bacon så de blir krulliga och gyllene. Lägg fläsket på brödet med ost, fördela några skivor av mogna, fina tomater, täck med mer ost och lägg över den andra brödskivan. Vänd mackan hastigt i baconfettet i stekpannan så bägge sidorna blir feta och fina, lägg en tallrik med tyngd över mackan och stek några minuter, vänd på brödet, på med tyngden igen och stek några minuter till. ÄT med hela ansiktet!

Följ bloggen på Facebook!

Jag har tidigare skrivit om det fantastiska vinmagasinet TONG. Samma förlag har även gett ut en vinbok med den snärtiga titeln WINE.

Det är en av de absolut bästa böckerna i sin genre som jag stött på. I ett behändigt A5-format avhandlas ämne efter ämne, från vinstock till bordets njutningar, i korta och faktaspäckade kapitel illustrerade med vackra fotografier på endast ett uppslag (se nedan). En bok som kan läsas från pärm till pärm eller användas som referensverk och som fungerar lika bra för nybörjaren som för den redan kunnige.

Bäst av allt är att den snart kommer på svenska (med den kongeniala titeln VIN) och det är Eder Bloggare som ska översätta den! 🙂

Det blir ett digert jobb under sommaren och jag hoppas att kunna presentera lite smakprov här på bloggen under arbetets gång.

Följ bloggen på Facebook!

För några år sedan när vi bilade runt i Frankrike så blev Kära Hustrun något av en expert på spaghetti carbonara. Närhelst hon kände sig skeptisk gällande maten så lyckades hon på något sätt alltid hitta denna pastaklassiker på menyn. Ofta åt hon faktiskt bättre än jag.

Även om rätten anses vara en riktig klassiker så har den förmodligen inte mer än 60 år på nacken och kan ha skapats när amerikanska matleveranser av bacon och ägg landade i Italien efter kriget. Den här varianten vevade jag ihop när jag upptäckte att receptet saknades på bloggen. Fick tummen upp av hushållets expert.

Till 2 personer: Hetta upp lite olja i en traktörpanna, klipp ner ett paket bacon och fräs gyllene på medelhög temperatur. Slå försiktigt i 1,5 dl torrt, vitt vin och låt sakta sjuda ihop tills det mesta kokat bort. Under tiden sätter du på en stor gryta med saltat vatten till pasta. Vispa ihop 3 äggulor med 1 dl vispgrädde, 1 dl finriven parmesan, 1 dl finriven pecorino, massor med nymald svartpeppar och lite klippt persilja. Koka 250 g spaghetti nästan helt klart, slå av vattnet (spara en kopp kokvatten). Slå pastan över baconet och värm på svag värme under omrörning. Slå över lite pastavatten om det blir torrt. Slå till sist över äggblandningen och rör om så att det precis blir varmt. Servera omedelbart och dra ett par extra tag med pepparkvarnen.

Följ bloggen på Facebook!

I det stora rosévinsutbudet finns det ett och annat som sticker ut. 2011 Interkardinal Rosé från Vingården i Klagshamn är ett sådant.

De vita vinerna av solaris från denna lilla pionjärproducent hör till de allra bästa och kanske mest omtalade av de svenska vinerna och jag har skrivit om dem ett par gånger här på bloggen. Deras rosé har jag bara provat på försöksstadiet men nu finns det tillgänglig lokalt på Systembolaget.

Det är ett välgjort vin som tilltalar dem som gillar friska, torra och strama viner. Inte alls dumt. Men med ett literpris på 300 kronor (!) är det inget man sitter och sörplar i sig lite obekymrat på en uteservering. Hade det kostat hälften så mycket så hade jag kunnat fundera på etiketten ”privärd”. Men man får ta med i beräkningen att detta är ett i alla bemärkelser unikt och handgjort vin i mycket små kvantiteter. Sådant påverkar priset, inte bara på svenska viner. Som ett gå-bort-vin istället för den eviga flaska med amarone är den perfekt. Alla kommer att vilja prova och det blir en garanterad snackis.

Snygg, ljust jordgubbsrosa ton. Medelstor, ren, frisk och lätt örtighet med tydliga smultron och jordgubbstoner och en kritig mineralkaraktär. Lätt, knastertorr och mycket frisk smak, slank fruktighet med karaktär av omogna jordgubbar, röda vinbär, lime och en mycket stram och kritigt mineralig eftersmak. Bra längd och balans.

Är du nyfiken på skånska viner så håller jag ett par provningar på temat nu i sommar.

Följ bloggen på Facebook!