Sådär. Då drar vi igång del två i det stora Carl Butler-projektet.

Jag var helt övertygad om att jag lagat receptet ”Vitlökskyckling” förut. Visst var det så. Det föga fantasifulla namnet var detsamma på ett snarlikt recept i ”Carl Butlers Bäst för IKEA”. Pröva det med för det var fantastiskt gott.

Carl hade tydligen en förkärlek för vitlök och kyckling. Han påpekar att den stora mängden vitlök inte ska avskräcka då tillagningen gör den mild och rund i smaken.

(4 personer)

1 kyckling på 1 1/4-1 1/2 kg eller färdigstyckade delar
1 hel vitlök
2 burkar hela tomater
1 knippe persilja
olivolja
salt
svartpeppar från kvarn

Om du inte köpte färdigstyckat så börja med att stycka kycklingen. Skär av benen intill kroppen och dela dem vid leden. Skär bort brösten och dela dem på mitten. Skala vitlöken och skär klyftorna i skivor. Skär de konserverade tomaterna grovt och spara spadet.  Hacka persiljan (jag använde slätbladig men Butler hade nog bara krusig). Hetta upp olivolja i en gryta på hög värme. Bryn kycklingbitarna ordentligt runt om. Sänk värmen, ta upp kycklingen, slå mer olja i grytan och fräs vitlöken lätt. Vitlöken får inte brynas. Slå på tomater na med spad, persiljan, 1 tsk salt samt rikligt med svartpeppar och låt småkoka i 5 minuter. Lägg i kycklingen, på med locket och låt sjuda i en halvtimme. Ta upp kycklingen, håll den varm invippad i folie medan du låter tomatsåsen koka ihop och tjockna något under lock. Smaka eventuellt av med salt och peppar och slå såsen sedan över kycklingen. Servera med ris.

Oj så gott! Smakrikt och mustigt och den mättade vitlökskaraktären smälter ihop med tomatsåsen. Återigen briljerar Butler i de enkla recepten!.

Här hittar du receptregistret  samt länkar till alla de recept jag lagat ur ”Carl Butlers Kokbok” samt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.” 

För snart fyra år sedan drog jag igång ”Projekt Carl Butler” som gick ut på att laga och dokumentera alla recept i den klassiska ”Carl Butlers Kokbok”. Efter elva månader i december för tre år sedan gick jag i mål med en bouillabaisse. Ett riktigt roligt, lärorikt och ganska uppmärksammat projekt som folk fortfarande pratar om när jag träffar bloggläsare. Det resulterade i att klassikern nu finns i digitaliserad form för dem som söker sina gamla favoritrecept.

Sedan dess har jag många gånger konsulterat flera av de andra böckerna i mitt kokboksbibliotek som Butler skrivit när jag saknat inspiration. Men jag visste faktiskt inte att det fanns en officiell uppföljare till klassikern från 1974 förrän jag i julklapp fick ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen”. Den utkom 1991 och har samma format, formgivning och upplägg som originalet. Dock märks det att det gått några år och att det svenska köket genomgått förändringar. Här tas dock svängarna ut lite mera i kryddning, smaksättning och råvaror. Olivoljan har definitivt gjort sitt intåg, liksom lamm men de nästan obligatoriska hela konserverade tomaterna förekommer denna gång mer sparsamt. I recepten är ”margarin” också utbytt mot ”smör/margarin”.

Julklappen kom bokstavligen som en skänk till min lätt stagnerade blogg och matlagning. Nu startar mitt nya projekt! Nu kommer FORTSÄTTNINGEN! Jag ska göra om proceduren med ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.” och jag hoppas att ni vill följa med även denna gång. Med lite tur är jag klar med de 110 recepten innan nästa jul.

Sedan jag i januari besökte vingården Cono Sur i Chile har de varit lite av favoriter. Kombinationen av medveten och hållbar produktion, karaktärsfulla viner och snälla priser är ganska svårslaget.

2013 Cono Sur Single Vineyard Chardonnay reflekterar snyggt det svala klimatet i Casablanca Valley med frisk syra och en fokuserad frukt som kompletteras av en diskret fatstruktur. Just det här vinet är inte ekologiskt certifierat men däremot koldioxidkompenserat.

Ganska stor doft med gröna toner som lime, grönt äpple och gräs men också en liten smörighet samt ett uns rökig fatton. Vinet är torrt men med en rik, konncentrerad och fokuserad fruktighet av lime, passionsfrukt, mogen citrus och en mycket frisk citrussyra och en lätt åtstramande fatstruktur och en liten mineralitet. Mycket bra balans och riktigt lång smak.

Att göra eget smör är tydligen det nya svarta efter surdegsbak och korvstoppning. Alla pratar om smör, det provas smör och skrivs om smör. Johan Hedberg har precis kommit ut med en bok i ämnet och det är från hans blogg jag fått detta recept.

Det är väl värt det lilla besväret för du får ett fantastiskt fint smak- och aromrikt smör. Passa på att köpa vispgrädde när det brukar säljas billigt efter helgerna. 15 dl vispgrädde ger cirka 750 g smör och en massa kärnmjölk som kan användas till brödbak eller såser. Syrningen ger ett mer karaktärsfullt smör men kan hoppas över om du har bråttom. Om du bara syrar grädden så får du hemgjord crème fraîche.

Dag 1: Blanda 5 dl grädde (40%) med 1 msk filmjölk. Täck och låt stå i rumstemperatur.
Dag 2 och 3: Upprepa ovan i separata bunkar.
Dag 4: Blanda all grädde och ställ i kylen minst 3–4 timmar. Vispa grädden med elvisp på medelhastighet tills det bildas smörkulor och kärnmjölk (en tunn vit vätska). Vispa så att så mycket som möjligt av kärnmjölken släpper från smöret. Häll av kärnmjölken. Häll riktigt kallt vatten över smöret och knåda knåda det med händerna. Häll av vattnet och tillsätt nytt och upprepa tills vattnet är helt klart.
Knåda smöret med träslev så att all kärnmjölk släpper. Arbeta in salt efter smak, 3-4 kryddmått blir ganska lagom.

Här kommer ett riktigt bra vin som är svårt att inte dricka i långa djupa klunkar och som är så billigt att det låter sig göras.

2011 Amalthea de Loxarel är ett ekologiskt odlat och handskördat vin från Penedès. Druvorna är cabernet sauvignon, merlot och tempranillo och vinet har legat 10 månader på ungersk ek. Resultatet är ett ungt, rent, friskt och fräscht vin som flödar av mogna svarta och röda vinbär, körsbär och ett litet drag av örtighet , ek och anis. Det är så där underbart bärsaftigt att det krävs en rejäl dos självbehärskning för att inte svepa glaset. Men det finns också en fin ekstruktur samt en aptitretande stramhet och en dos mineralitet.

Att den är obegripligt prissatt till bara 79 kronor gör att man lätt förlåter den biodynamiska rappakaljan på baksidesetiketten. Spring å köp!

Ett annat lika bra och klunkvänligt vin i samma pris är italienska Villa Marina som nu kommer i en ny årgång (2010) som är ännu bärsaftigare än den tidigare.

Någon som minns ”Naturens Under”? Det var en dryck som togs fram i början på 1980-talet när mejerierna ville förädla den osäljbara vasslen. Man blandade den med juice av ananas, passionsfrukt och apelsin. Jag minns den som ett lyxigt inslag under långa söndagsfrukostar med frallor, räkost på tub, kokt ägg och en tjock morgontidning.

Annorlunda, exotiskt, sött, syrligt och mjölkigt på samma gång. Så minns jag den och kan nästan återkalla smaken. Förpackningen var också läcker och kändes ny och fräsch. Den användes också till drinkar om jag inte minns fel. Efter att den försvunnit ur mejerikylarna dök det upp en drink med samma namn där man blandade Licor 43, apelsinjuice och mjölk. Smakade inte helt olikt.

Någon annan som minns denna saknade dryck?

Jag har varje år rekommenderat olika bubblande viner till nyår; champagne, cava, crémant med mera. I år kommer jag att inskränka mig till ett enda vin. Alternativen får ni söka på annat håll.

Jag har tidigare skrivit om begåvade Clotilde Davenne och hennes viner. Hennes chablis och vita bourgogne har blivit mångas favoriter i sin rena, fruktiga, balanserade och ändå strama stil. Vinernas karaktär är en kombination av det svalare klimatet, kalkrik jord, noggrant druvurval och kanske framför allt Clotildes minimalistiska vinmakarstil.

Hennes Brut Extra Crémant de Bourgogne är inget undantag. Som sig bör är en crémant de bourgogne tillverkad enligt den traditionella metoden, som i champagne, och av chardonnay och pinot noir. Det lite ovanliga är att detta är en zero dosage, det vill säga att man inte har sötat upp den efter jäsning vilket är det vanligaste sättet. Champagner och crémant brukar bli mycket torra och strama utan dosage men så icke här. Clotildes crémant är förvisso snustorr och har en stram mineralkaraktär men det balanseras av en riktigt fint fokuserad frukt som domineras av gula frukter, äpple och mogen citrus. Här finns också en liten fetma och en aning brödighet i den långa eftersmaken.

Definitivt ett fynd och ett bra mycket bättre vin än de flesta billigare chamapagnerna. Ett bättre vin och en sparad hundralapp. Ingen tvekan om saken.

Kolla in mina tips om hur du serverar champagne och mousserande vin.

Lucia firades idag med en julinspirerad chili con carne med smak av julmust och kanel. Röd och grön guacamole skänkte de rätta färgerna och en frisk syra. Njut med ett glas skummande julmust.

Julchili: Fräs 600 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) tills den blir torr och får lite färg. Bland ner 2 msk chilipulver, 2 msk spiskummin, 3 tsk kanel och riv i 2 vitlökskyftor. Slå på 500 g passerade tomater, 3 dl julmust och smula ner 2 oxbuljongtärningar. Låt sjuda minst en halvtimme. Slå i en burk vardera av stora vita bönor, kidney beans och svarta börnor. Låt allt bli varmt.

God juacamole: Skålla och flå två stora tomater, halvera, pressa ur allt det blöta och hacka tomatköttet. Skeda ur 2 avocado och hacka. Blanda tomat och avocado med pressad saft från 2 limefrukter, salt och grön tabasco efter smak.

Julöl brukar inte vara min grej. Ofta är de för alkoholstarka, övermäktiga eller för söta. De brukar varken funka till julmaten eller till att släcka törsten med. Många av de importerade sorterna och de från mikrobryggerier kan ibland också verka lite gimmickartade.

Därför blev jag positivt överraskad när jag fick prova Wisby Julbrygd från Gottlands Bryggeri som ägs av Spendrups. En riktigt mörk lager med fin, tät skumkrona som drar åt det gulbeiga. Doften är rik, lite kryddig med inslag av torkad frukt, sirap men med aningen lite för överdrivna humletoner som drar över åt pennvässarskräp. Smaken är ganska fyllig med behärskad maltsötma, rika brända toner, kaffe, torkad frukt, mörkt bröd, och en humlebeska som är markerad men balanserar på en fin gräns där den fortfarande känns uppfriskande.

Riktigt trevlig öl med fin balans. Dock är den lite för bitter för att passa till julmaten vars sötma kräver lite mildare beska. Däremot tror jag den fungerar fint när man tröttnat på den söta mumman och vill ha något att läska strupen med när man pöser över av all den goda maten.

Det var länge sedan jag lagade ärtsoppa. När jag var vegetarian (jo då) var det dock en återkommande ritual med storkok av fläskfri ärtsoppa som frystes in. När jag nu kör in min Crock Pot tänkte jag att slökokning borde vara idealiskt.

Kollade runt på lite olika recept (alla CrockPot-recept för ärtsoppa var av någon märklig anledning på engelska) och kombinerade med mitt gamla vegetariska och en nypa Wretman. Resultatet blev makalöst bra. Konsistensen blev helt perfekt trots, eller kanske tack vare, avsaknaden av blötläggning. Både färg och smak blev djup och fin med en nästan karamelliserad ton.

Släng ned 500 g gula ärtor, 500 g rimmat fläsk i bit, 2 oxbuljongtärningar, 1 skivad morot, 1 finhackad vitlöksklyfta, 1-2 tsk timjan och en hel skalad lök som du stuckit in 10 kryddnejlikor i samt 15 dl vatten i slökokaren. Kör igång på hög effekt i 8 timmar. Ta upp löken och släng den. Ta upp fläsket, dra av svålen och skär köttet i mindre bitar och lägg tillbaka i soppan. Smaka eventuellt av med salt.