Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en intensiv helg i Stockholm var det dags för lugnare trakter när jag skulle hålla en 2-dagarskurs på allé strax utanför Kivik.

Tog in på 100-årsjubilerande Vitemölla Badhotell och fick ett riktigt bra paketpris på boende och middag. Det var helt enkelt inte så mycket att välja på om man inte föredrar att tillbringa kvällen på den lokala pizzerian. Kiviks nöjesliv lämnar en hel del att önska så att kunna slå ihjäl några timmar med att äta gott var det enda alternativet. Att restaurangen har ett långt ”track record” i White Guide gjorde ju inte saken sämre.

Matsalen på det klassiska badhotellet är ljus stram och sval med färgskala i vitt, grått och duvblått och med ljuset från havet flödande in genom glasverandans fönster. Genast när jag satte mig fick jag ett glas mousserande vin från Slovenien. Överraskande bra, balanserat med fina små bubblor och med nästan fet fruktighet som balanserades av frisk syra. Som en amuse kom en glass av palsternacka (!) in. Smakrik, intressant och snyggt balanserad mellan sötma och sälta. Förrätten var grillad havskräfta med pasta smaksatt med tomatsås och getost. Fin kräfta men lite tam sås till pastan lyftes dock av en trevlig riesling från Alsace (som inte var den annonserade på vinmenyn). Till det ljuvligt möra appletorpslammet med svamp, bönor, portvinssås och mild risotto serverades ett ungt, fylligt och fruktigt vin från Priorat. Inte det bästa valet kanske då dessa viner har en tendens att lägga sig som en våt, tung filt över de flesta smaker och aromer.

Till de fina ostarna från Vilhelmdals Gårdsmejeri (som serverades utan presentation) skulle jag enligt vinmenyn fått en 2006 Late Bottle Vintage Port. Istället kom återigen utan presentation in ett litet glas med ett vin som uppenbarligen var en tawny port. Trots att jag frågade fick jag ingen vettig förklaring till varför vinet bytts ut. Som tur var fungerade detta vin bättre än vad det ursprungliga skulle ha gjort. Desserten var en morotssorbet och en passionsfruktsmousse (egentligen en fromage om ni frågar mig) som smakmässigt inte var så lyckade tillsammans. Vinet som serverades till var en sauternes som fungerade hyfsat till fromagen men var en fullständig dikeskörning med morotssorbeten. De lite beska och kärva smakerna bakom morotssötman kolliderade med bitterheten i vinet och framhävde en bränd karaktär.

På det hela taget en trevlig middag på solokvist i en lagom stimmig matsal. Maten var vällagad men vinvalen inte helt lyckade. Att sälja en vinmeny och sedan inte servera vinerna som listats är inte ok särskilt som man inte ens kommenterar ändringarna. Det hade varit mycket bättre att hålla vinvalen öppna.

Har man vägarna förbi kan ett besök rekommenderas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag tog ett affärsmöte och en liten intressant vinmässa som förevändning för att göra Stockholm den här helgen. Kände att jag behövde uppdatera mig på några av de nya vattenhålen det talas om samt att möta lite människor i köttrymden.

Efter att mitt möte var avklarat begav jag mig till Konstakademiens fantastiska lokaler på Fredsgatan där projektet Atelier Food håller after work på fredagar. Minglade med lite kända och okända mat- och vinmänniskor, åt strålande korv med bröd, drack hipsteröl och vitt ciderdoftande ”naturvin” som var grumligt (även om ”vissa” envisades med att det bara vara ofiltrerat). Därefter en kort promenad till vinbarsgettot Gamla Stan och nyöppnade baren Tweed som liger gömt bakom restaurang Djuret. En fantastisk, fönsterlös bar i kolonial herrklubbsstil. Gediget med redan inbodd känsla och hög trivselfaktor. Här kan man verkligen gömma sig frän omvärlden, nedsjunken i en chesterfieldfåtölj bläddra i den utmärkta dryckeslistan och skrocka åt lustigheterna samt serveras gnistrande österrikisk riesling av en av Sveriges bästa sommelierer.

Sugen på mer vin styrde jag stegen på gamla favoriten 19 glas, men där var så fullt att jag fick vända i dörren. Testade i stället Frantzén/Lindebergs gastropub The Flying Elk som var likaledes fullt men lyckades få plats i baren. Eftersom jag var hungrig beställde jag in deras ”umamismörgås” med konfiterad kyckling, kycklingsky och soya, örtsallad med sherry- & tryffeldressing samt stekt ostronskivling och parmesan. En riktigt fettdrypande och tryffelosande smakbomb som sköljdes ned med beaujolais. Tyvärr serverades vinet ur Riedels vattenglas vilket kändes väldigt märkligt. Betalar man 130 kronor för ett glas vin vill åtminstone jag få det serverat i ett riktigt vinglas för att få hela upplevelsen och valuta för pengarna.

Rejält mätt och flottig i ansiktet gjorde jag ett nytt försök med 19 Glas. Nu var trycket mindre och glade Peter Bennysson tog glatt emot och hällde upp en utmärkt Chablis 1er Cru.  I matsalen jobbade nyanställde ”Monsieur Kent” som kom fram och hälsade trots stressen och svetten i pannan. Kul att ses i verkligheten. Kökschefen Olle Tagesson fick nys om jag satt i baren och kom upp med ett par smårätter som tack för att jag för länge sedan skickade lite torkad lime han behövde till någon rätt. Bara en så’n sak kan ju rädda en hel kväll. Den fina salamin och sparrisrätten fick sällskap med Kung Fu Girl Riesling och till sist ett litet glas av den fantastiskt fina piscon Kappa.

Vandrade sedan nöjd och glad genom det vårnattsfagra Stockholm upp till Hotel Rival på Söder. Har du råd och möjlighet ska du definitivt bo här. Ett fantastiskt trevligt och läckert hotell som är uttänkt i varje detalj och överlevererar på varje punkt. Sov som en prins och njöt av frukosten i en och en halv timme. Då ska sägas att jag brukar tycka att hotellfrukostar i allmänhet är en plåga. Den här var nästan värd ett besök bara den.

Lördagsförmiddagen bjöd på klarblå himmel och strålande vårsol. Stockholm visade sig från sin allra mest inbjudande sida och de många turisterna såg nyvaket hänförda ut. Det var omöjligt att motstå en överprisad kaffe och muffins för att få sitta en stund i solen i Kungsträdgården. Mycket motvilligt lämnade jag vårljuset och steg ner i Grappes källare där killarna bakom forumet finewines.se ordnat en liten vinmässa fokuserad på kvalitetsviner från mindre importörer. Sällan besöker man en vinmässa där lägstanivån är så hög. Inte en bag-in-box eller något stort, slätstruket varumärke så långt ögat nådde. Mycket var bra men de där riktig topparna var det mer glest mellan. Det gjorde nu inte så mycket för alla var glada att dela med sig om information och passion och dessutom fick jag träffa gamla och nya vänner.

Bland importörerna stod englandsbaserade Roberson Wine ut. Ur sitt enorma sortiment hade de plockat några pärlor och bland dessa gillade jag 2001 Château Barde-Haut från Saint-Emilion som visade begynnande mognad och rik cassisfrukt. De hade också med mässans kanske bästa vin; 2011 Arnot-Roberts North Coast Syrah. Rikt, elegant, nyanserat och bara jävligt GOTT!

Franska Vinlistan hade trevliga champagner varav NV Champagne Marguet Père & Fils Blanc de Noirs 1:er Cru inte bara charmade mig utan de flesta jag pratade med. Rik, frisk, balanserad med komplexitet och samtidigt en sån där champagne man lätt dricker för mycket av. Kostar dessutom bara 249 kronor! Wine Market hade också trevliga champagner varav NV Champagne Serge Mathieu Brut Prestige stack ut. Kul också att de representerar min bourgognefavorit Domaine Vougeraie.

Trevlig bekantskap var också Gullberg by Stockwine som hade med sig ett riktigt bra vin från Ribera del Duero till ett, i sammanhanget, budgetpris.  De hade också ett riktigt intressant vin från Minervois bakom vilket bourgogneproducenterna Anne Gros och Jean-Paul Tollot står bakom. Mycket intressant med en karaktär som ligger någonstans mellan en syrah och en pinot noir trots att inte en droppe av det sistnämnda ingår. Spännande leverantör är också Caviste som med stor passion väljer ut blandlådor som levereras direkt från producenten. Något att hålla ögonen på.

Efter provningen drog jag Magnus Reuterdahl, viniferalover och Lotta Siwertz från Foglia tillbaka till Gamla Stan där vi hamnade på lilla och intima franska bistron Pastis vid Köpmanstorget precis vid statyn av Sant Göran och draken. Fantastisk ambience, imponerande vinlista och förvånande låga priser med det läget. Riktigt bra, sen lunch med en flaska vit bourgogne och härliga garv. Knappt var lammkorven svald förrän jag twitterkommenderades av Anna Thorndahl och jensjacob74 till Eriks Vinbar där en jereboam Champagne Heidsieck ”mis en cave 1987” lockade. Det blev visst ett glas Vosne-Romanée på rekommendation av superproffsiga Beatrice innan jag hastade iväg till ett studiebesök på vinbaren Gaston som också var representerade på mässan med sin vinimport. Fullt, stimmigt i skön miljö med ett glas 1991 Zind-Humbrecht Riesling ”Brand” och lite vinsnack.

Sedan blev det eftersits på restaurang Formosa med arrangörerna av mässan och en del av utställarna. Repris av den fantastiska szechuan-hot-pot-upplevelsen men upphöjd till två. Galet, söligt, hett, rörigt, gott, otroligt kul och sköna människor. Den mer än lovligt blaskiga ölen Tsingtao skapade dock ett sug efter något mer karaktärsfullt så det blev ett stopp till på Eriks Vinbar med ett glas 1995 Veuve Cliquot innan jag styrde stegen mot hotellet.

En intensiv och mycket rolig stockholmhelg! Tror det eller ej men jag hann faktiskt också med att gå igenom sista korrekturet på översättningen av boken VIN samt översätta indexet. Inte illa va?

I senaste numret av den fantastiska mattidningen Cook’s Illustrated fanns ett reportage och recept där man provat sig fram till en lättlagad version av den klassiska boeuf bourguignon. Med Julia Childs komplicerade version som smakreferens testade man sig fram till en metod som inte kräver den omständliga proceduren att bryna ingredienserna i omgångar samt att slippa pysslet med svampen och löken utan att förlora smakdjup och komplexitet.

Det här gick väldigt mycket snabbare! Nästan all tillagning sker i ugnen och det blev riktigt bra smak trots genvägarna och mina små justeringar. Prova också Julia Childs originalrecept eller den kortare versionen. Carl Butlers recept är enklare men ger bra resultat och jag ska inte sticka under stol med att min egen version av klassikern är kanon. Sedan tycker jag du ska testa min pastasåsvariant.

Förberedelser: Putsa och skär 1500 g högrev i stora (5x5cm) kuber och blanda med 2 tsk salt i en bunke och låt vila 30 minuter. Spara småbitar och slamsor. Strimla 300 g rimmat sidfläsk. Halvera 500 g champinjoner eller dela i kvarter om de är stora. Skala och ansa 300 g steklök (går lättare om du låter dem liga i blöt i varmt vatten en stund). Blanda steklöken och svampen med 2 msk socker och ett par matskedar smält smör. Skär 2 gula lökar grovt och skala och slanta 2 morötter grovt. Mosa 10-12 sardeller samt skala och krossa lätt 5 vitlöksklyftor.

Tillagning: Smörj en stor ugnsform eller braspanna med smör, bred ut sidfläsket och köttskrafset från högreven och sätt in mitt i ugnen på 250°. Bred ut svampen och steklöken på bakplåtspapper på en plåt och sätt sätt in längst ned i ugnen. Allt ska brynas i cirka 30-40 minuter tills svampen tappat vätska, löken blivit gyllene och köttet blivit väl brynt. Rör om då och då. När klart låt grönsakerna svalna och ställ åt sidan. Ta ut formen, sänk värmen till 175° och pudra cirka 0,5 dl vetemjöl över fläsket och vispa runt tills allt löst sig i fettet. Vispa också i 2 msk tomatpuré, 3 tsk gelatinpulver Kan uteslutas men ger den ”rätta” simmiga känslan) , de mosade sardellerna, 3 msk koncentrerad oxfond (eller 2 tärningar) och 3 dl av en flaska rött vin. Lägg ner 20 g torkad karjohansvamp, moroten och löken, 2 lagerblad, 2 tsk timjan, vitlöken och 10-15 svartpepparkorn. Ovanpå allt sprider du ut köttet i ett jämnt lager. Fyll på med vatten så att det knappt når upp till ”midjan” på köttbitarna. Sätt in i ugnen och låt stå i 3,5-4 timmar. Köttet ska hela tiden sticka upp ovanför ytan så det blir brynt. Vänd på köttet efter halva tiden och fyll eventuellt på med vatten om det skulle bli för torrt.

Ta upp köttet och ställ åt sidan. Sila av spadet ner i en tjockbottnad gryta. Det som är kvar i silen ska inte användas men jag sparade morötterna som fortfarande var fina. Slå på resten av det röda vinet och sjud kraftigt och rör om då och då under minst 20 minuter tills konsistensen blir som tjock grädde. Smaka av med salt och peppar, lägg ned köttet, svampen och steklöken och sjud tills genomvarmt. Servera med potatis, potatismos eller på franskt vis med pasta.

ÄNTLIGEN! Efter en bombmatta av inlägg om vin kommer det nu slutligen ett recept. Inte vilket som helst utan en riktigt lyckad kycklingburgare med asiatisk smak baserad på Lotta Lundgrens kycklingfärs. Servera till kokt ris och sweet chilisås eller i pitabröd med sallad, tomater och en sås ihopvispad på matlagningsyoghurt,  sweet chili och lite tomatpuré. Drick gärna ett lätt, torrt och friskt aromatiskt vitt vin till.

8-10 burgare: Riv en bit färsk ingefära, pressa ur saften och släng den torra bollen som blir kvar. Planda ingefärasaften med 1 msk farinsocker, 2 msk asiatisk fisksås, 1-2 finhackade röda chilifrukter, 1 msk soja och saften och det finrivna skalet från en limefrukt. Riv eller pressa er en vitlöksklyfta i blandningen och blanda i 2 msk potatismjöl och en kruka hackad färsk koriander.  Tillsätt 400 g kycklingfärs och ett ägg och blanda väl. Blanda i 1-2 msk skorpmjöl om smeten är mycket lös. Ställ kallt och låt vila i en halvtimme. Strö rikligt med panko (japansk ströbröd) eller vanligt ströbröd på en tallrik. Klicka ut smeten på ströbrödet, vänd försiktigt och stek på strax över medelhög värme i rikligt med neutral olja.

Sista provningen på 2-dagars masterclassen om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Sydafrikanska viner på druvblandningar är inte särskilt vanliga i Systembolagets sortiment trots att det är en viktig grupp av viner där man ser en stor kvalitetspotential. Därför var alla fyra viner skickade från Sydafrika för provningen. Att blanda olika druvor kan ge spännande karaktärer och framförallt ger det en ökad komplexitet. Druvor som inte levererar stora upplevelser på egen hand kan också prestera väldigt bra i blandningar.

2011 Ingenuity / Western Cape (Nederburg) 15% Semillon, 14% Weisser Riesling, 14% Chardonnay, 10% Chenin Blanc, 8% Viognier, 2% Gewurztraminer, 2% Verdelho. cirka 200 kr. Ljust citrongul. Medelstor doft av citrus, bivax, gröna äpplen, blommor, honung och gula frukter. Medelfyllig, torr, mycket frisk med tydlig ekstruktur, lätt aromatisk ton, citrus, gröna äpplen, vax och liten rökighet. Ganska kort eftersmak som domineras av syra och ekstruktur. Något bittert avslut. 

2011 Nurok / Paarl (Fairview) 25% vardera av chenin blanc, viognier, roussanne och grenache blanc. cirka 170 kr. Ljust citrongul. Stor citruspräglad doft av lie- och citronzest, apelsinblom, pomerans, persika, vita blommor, gula frukter och gröna äpplen. Medelfyllig, torr, mycket fruktig och påtagligt aromatisk och kryddig, något eldig, lite åtstramande ek. Något kort smak och tunn mitt samt någon beska i avslutet. 

2011 Rall Chenin Blanc-Verdelho-Chardonnay-Viognier/ Coastal Region (Rall). cirka 200 kr. Ljust gyllengul. Stor, fruktig och aromatisk doft med blommor, honung, nötter, tropisk frukt, vanilj, eldighet och en liten smörighet. Fyllig, torr med en läskande syra, fet nästan oljig frukt, gula frukter, papaya, vita blommor och citronzest. Ganska kort smak med liten mineralitet. 

2010 White Blend/ Swartland (Badenhorst Family Wines) chenin blanc 29%, Roussanne 23%, grenache blanc 10%, viognier 11%, verdelho 2%, chardonnay 11%, colombard 5%, grenache gris 5%, semillon 2%, clairette blanche 3%. cirka 150 kr. Medeldjupt citrongul. Ganska liten, något eldig och knuten doft av vax, citrus, gula äpplen och nytt läder. Fyllig, frisk och torr smak med fokuserad frukt, balanserad ek, smakintensiv med pomerans, citrus, läder, mynta och anis. Lång och intensiv eftersmak med balans, salmiak och eldighet i avlsutet.

Provning nummer 7 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Pinotage är en profildruva för Sydafrika och odlas nästan ingen annanstans och upptar faktiskt bara 6,5% av landets odlingar. Korsningen pinotage (pinot noir + cincault) skapades redan 1925 men det var förs 1961 som det första vinet av druvan marknadsfördes. Dess speciella karaktär delar upp vinvärlden i två läger: de som älskar den och de som inte har lika lätt att ta den till sitt hjärta. Till den sistnämnda hör undertecknad och symptomatiskt nog föredrog jag det sista viner som var en blandning där bara hälften utgjordes av pinotage.

2003 Grangehurst Pinotage / Stellenbosch (Grangehurst) 189 kr. Djupt rubinröd med orange kant. Ganska stor doft med mognad, syltiga jordgubbar, tobak, läder och en liten rökighet och grönt inslag. Medelfyllig, mycket friska syror, avrundade tanniner, tobak,läder, torkad frukt och en bränd smak som lämnar en beska efter sig. Bra längd med lite uttorkat avslut med påtaglig beska och naken ekstruktur.

2007 Spice Route Pinotage / Swartland (Spice Route) 174 kr. Djupt rubinröd med blått anslag. Stor, generös doft av mogna röda bär som jordgubbar och hallon, vanilj, tobak, rök samt örtiga och kryddiga nyanser. Medelfyllig, mycket frisk smak med slank röd frukt med dominans av hallon, jordgubbar och röda vinbär, fatkryddig och tydlig rökighet. Bra längd med påtaglig ekstruktur och beska i avslutet.

2008 Steytler Pinotage / Stellenbosch (Kaapsicht Estate) 279 kr. Djup körsbärsröd färg. Medelstor, utvecklad doft av röda mogna bär, svarta vinbär, läder , aromatisk ekkryddighet och kaffe. Fyllig, mycket frisk, eldig, påtagliga men fingradiga tanniner, svarta vinbär, röda friska bär, tydlig ekstruktur, salmiak, rökighet. Ganska kort eftersmak som slutar i en tydlig rökig beska.

2005 L’Avenir Grand Vin Pinotage  / Stellenbosch (Laroche) 269 kr. Djupt röd med tydlig orange kant. Stor, utvecklad doft med tydlig mognad, jordgubbsmarmelad, läder, svamp, hallon, tobak och viss kryddighet. Fyllig, mycket frisk, tydlig och något uttorkad fatstruktur, röd fruktighet, läder, tobak, rökighet och beska. Mycket smak men lite obalanserad och eftersmaken är lite kort och uttorkad med mycket lakrits i avslutet.

2006 Stellenzicht Rapsody / Stellenbosch (Stellenzicht) 269 kr. Djupt rubinröd. Stor doft av mogna mörka bär, grädde, vanilj, viss eldighet och mörk choklad. Fyllig, smakintensiv, frisk med välstrukturerade fat- och frukttanniner, läder, choklad, kaffe, mörk koncentrerad frukt och russin. Lång eftersmak i balans och avsaknad av bitterhet.

Provning nummer 6 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Mycket intressant provning där Lynne bland annat visade prov på hur man provar och analyserar viner som en Master of Wine. Uppställningen av sju olika syrah/shiraz visade på potentialen för druvan i Sydafrikas varierande klimat och jordmåner. Kanske den mest intressanta blå druvan att hålla ögonen på. Ett vin som jag definitivt ska köpa hem är 2009 Bernard Series Basket Press Syrah. Intressant var också att få prova ikonvinet Colummella som fått över ett decenniums lagring. Flaskan hade tagits med av en av deltagrna på masterclassen.

2008 Lomond Conebush Syrah / Cape Agulhas (Lomond Vineyards) 159 kr. Djupt rubinröd med dragning åt brunt i kanten. Stor, eldig, något utvecklad doft med mogna mörka bär, svartpeppar, sötlakrits och ett rökigt inslag (medwurst). Fyllig, mycket frisk och fruktig smak dominerad av mogna mörka bär, lakrits, ett uns tjära, rökig, pepprig och med en förnimmelse av sötma. Bra längd där ekstrukturen tittar fram och ett avslut med lite syltiga bär och örter.

2009 Bernard Series Basket Press Syrah / Coastal Region (Bellingham) 149 kr. Djup blåröd färg. Stor rik doft av mogn, söta, mörka bär, björnbär, vanilj, grädde och aromatisk kryddighet. Fyllig, mycket frisk med fokuserad mörk fruktighet som upplevs slank, strama och rika och tuggiga tanniner, massor röda saftiga bär. Mycket lång och snygg eftersmak med luftighet och tydliga men fint avrundade tanniner. Väldigt bra och skönt drickbar.

2007 Rijk’s Estate Syrah / Tulbagh (Rijk’s) 359 kr. Djupt röd färg med blå kant. Stor, generös och aromatisk doft med viol, apelsin, röda och blå bär, fatkryddor, liten vaniljton och lite piptobak. Fyllig och smakrik med fokuserad och slank rödfruktighet, tydlig vanilj,  fint polerade och mogna tanniner, friska syror, diskret ekstruktur. Lång eftersmak med röda saftiga bär och ”luftighet”. 

2007 Stark Condé Three Pines Syrah / Jonkershoek Valley (Stark-Condé)  279 kr. Tät blåröd färg. Medelstor, dov och kryddig doft med syltiga mörka bär, rökighet, lera, läder och sötlakrits. Fyllig, mycket stor och koncentrerad mörk fruktighet, massor med lakrits och salmiak, massor med sammetslena tanniner och frisk syra. Lång, balanserad eftersmak där frukten håller hela vägen. Snyggt!

2010 Ernie Els Proprietor’s Syrah / Stellenbosch (Ernie Els) 230 kr. Mörk blåröd färg. Stor, öppen doft med lite parfymerad blommig ton, örter, kryddor, mogna röda bär, tomatblad och blod. Fyllig, koncentrerad och rik fruktighet av röda och blå bär, fin struktur och fingradiga tanniner inbäddad i mjuk fruktighet, lakrits, kaffe, läder och tobak samt en lite rökighet. Mycket lång och elegant eftersmak som klär in hela gommen.  

2010 Rust en Vrede Shiraz / Stellenbosch (Rust en Vrede) 209 kr. Tät blåröd färg. Medelstor, lite knuten doft med mörka bär, tydlig vanilj och lite örter. Fyllig, mycket friska syror, röd saftig frukt, massor av salmiak, tuggiga tanniner. Fin eftersmak där den tydliga strukturen lättas upp av friska röda bär men salmiakkaraktären dominerar. 

2002 Columella / Swartland (Sadie Family) aktuell årgång 560 kr. Djup rubinröd färg där kanten börjar dra mot brunt. Stor doft med mognad, röda syltiga bär, läder, lite stall. Medelfyllig, elegant, friska syror, nedslipade men närvarande tanniner, lakrits, kryddor, lite uttorkad fatstruktur och en rökighet som lämnar en liten beska. Bra längd som dock slutar lite tunt.

Provning nummer 5 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Méthode cap classique (MCC) är benämningen på mousserande viner från Sydafrika som är gjorda med samma metod som champagne (andra jäsning på flaskan) och oftast på samma druvor. Pinot noir och chardonnay är de vanligaste följt av chenin blanc och förvånande nog pinot meunier som annars i princip bara återfinns i Champagne. Ytterligare krav är att vinet ska vila minst 12 månader på sin jästfällning i flaskan, det är längre än för både cava och crémant. 1971 var första gången ett vin i denna stil framställdes i Sydafrika och det var Simonsig Kaapse Vonkel. Jämfört med champagne har MCC en något lägre syra, fetare och rikare frukt samt mycket fina bubblor som ger en nästan krämig mousse. Kvaliteten är också mycket jämn och stilen kan väl sägas vara mer publik och insmickrande än den klassiska förebilden.

NV Pongrácz Rosé / Western Cape (Pongrácz) 139 kr. Blekt hallonrosa. Medelstor, frisk doft av lime, röda bär, gräddkola och tranbär. Torr, medelfyllig, mycket frisk smak, fina bubblor, lime, citrus, tranbär och en liten jästig ton. Bra längd med liten mineralitet och kvardröjande ton av citronzest.

2011 Simonsig Kaapse Vonkel  / Western Cape (Simonsig) 135kr. Ljust gyllengul. Stor doft av gula frukter, ananas, gula päron, smörkola, rostade hasselnötter. Medelfyllig, torr, frisk smak med tät mousse, lime, citrus, grapefrukt, gula äpplen. Bra längd med elegans och en avslutande, aptitretande liten beska.

2008 Graham Beck Blanc de Blancs / Robertson (Graham Beck) 139 kr. Ljust citrongul. Medelstor doft dominerad av citrus och lime, inslag av gräddkola, liten brödighet och någon rökighet. Medelfyllig, frisk och fruktig, mycket fina bubblor, limezest, gröna äpplen och en liten ton av apelsin. Lång smak med en avslutande åtstramande fatstruktur.

Provning nummer 4 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Innan den sista provningen gick Lynne och Maja Berthas från WOSA igenom Sydafrikas certifiering av viner för hållbar produktion och etiska riktlinjer. För landets vinnäring är det oerhört viktigt att visa att dessa grundläggande och viktiga frågor en förutsättning för en lånsiktig positiv utveckling för vinet och samhället.

Genom Sydafrikas geografiska, och under många år, politiska isolering har vinmakarna historiskt sett varit tvungna att utveckla egna varianter av de klassiska vinstilarna. Detta gäller inte minst de söta vinerna samt starkviner i samma stil som portvin och sherry. I fallet med vinerna av portvinstyp använder man samma druvsorter som i Dourodalen i Portugal. Här kan du läsa om flera viner i samma stil.

2010 Paul Cluver Weisser Riesling / Elgin (Paul Cluver)  163 kr. Djupt guldgul. Stor, rik doft av honung, saffran, aprikos, torkad frukt och liten rökighet. Fyllig, mycket frisk och intensiv syra som balanserar en simmig sötma, citrus, lime, aprikos, ananas, honung och saffran. Mycket lång, ren och frisk eftersmak med intensiv citruskaraktär och liten fin stramhet.

2011 Nederburg Noble Late Harvest / WO Western Cape (Nederburg)  79 kr. Medeldjupt gyllene. Stor doft av honung, kanderad tropisk frukt, saffransbulle och lite flyktiga syror. Medelfyllig mycket söt med välbalanserad syra, ren fruktighet av gula tropiska frukter, honung, lime och ananas. Medellång smak med liten mineralitet i avslutet. Ett vin som utvecklas väl under många år i flaskan. Tokbilligt.

NV Classic Collection Red Muscadel / Western Cape (KWV)   89 kr. Ganska ljus roströd färg. Medelstor aromatiskt kryddig doft av russin, hallonbåtar, läder och kanderat socker. Medelfyllig, mycket söt smak med toner av russin, sirap, läder och kryddighet, syra som ligger i bakgrunden och en åtstramande eldighet. Ganska kort smak där tonen av läder och russin ligger kvar. 

2008 Allesverloren Fine Old Vintage / Swartland (Allesverloren) 139 kr. Djupt rubinröd. Stor, eldig doft med russin, syltade körsbär, läder och salmiak. Fyllig, intensiv smak med mycket friska syror, eldighet, sura körsbär, lakrits, läder, eukalyptus och strama tanniner och ekstruktur. Lång, rik eftersmak med eldighet och torkade frukter och en aromatisk eldighet. Väldigt mycket vin för pengarna.

Provning nummer 3 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Efter en härlig lunch med bobotie och innan djupdykningen i chenin blanc fick vi en genomgång av Sydafrikas olika regioner och de stilar de producerar. Landet har verkligen en stor variation i klimat och förutsättningar som återspeglar sig i vinerna (och då pratar jag inte om det slätstrukna bag-in-box-sortimentet som dominerar på Systembolaget).

Chenin blanc är den viktigaste gröna druvan i Sydafrika både ur volym- och kvalitetsmässigt. Dess popularitet beror på att den producerar viner från knastertorrt till mycket sött, enkelt och läskande till komplext och storslaget och lånar sig till både ekbehandling och att göra mousserande av. Den typiska tonen av ”vått ylle” som man ofta hittar i viner från Loire är något som aldrig dyker upp i syafrikansk chenin blanc. Bäst i provningen var 2011 Secateurs Chenin Blanc från sympatiske galenpannan Adie Badenhorst.

2012 Jordan Chenin Blanc / Stellenbosch (Jordan Wines) 125 kr. Mycket ljust gul. Medelstor fruktig doft av gula och gröna äpplen, gråpäron, mogen citron, ananaskarameller och tydlig mineralitet. Medelfyllig, torr och mycket frisk med rena och fin fruktighet med fokus och karaktär av citrus, äpplen, gråpäron och en fin mineralitet som stramar upp. Lång, ren och balanserad eftersmak. Mycket typisk chenin blanc.

2011 Bernards Series Old Vine Chenin Blanc / Coastal Region (Bellingham) 149 kr. Medeldjup gul färg. Medelstor fruktig doft dominerad av gula frukter som ananas, mogen citron, gula äpplen, vanilj, smörighet och en tydlig nötighet. Fyllig, mycket frisk, fokuserad fruktighet, tydlig men fint infogad ekstruktur. Lång eftersmak med tydlig ek och en åtstramande mineralitet.

2011 Cartology Chenin Blanc / Western Cape (Alheit Vineyards) Nigab / cirka 200 kr. Ljust gyllengul färg. Medelstor, smörig och lite rökig doft med jästtoner, grädde, gula äpplen, banan och citrus. Fyllig, smakrik och fet fruktighet av honungsmelon, gula äpplen, grapefrukt, gröna äpplen och vanilj, rostade fattoner, jästig krämighet och nötighet. Lång och ganska intensiv eftersmak med tydliga fat, bra frukt och liten mineralitet. Kraftfull och elegant. Mycket bra!

2010 Cederberg Five Generations / Western Cape (Cederberg) 301 kr. Mycket ljust gul. Medelstor och något knuten doft av gul frukt, citruspastill, limezest, aromatisk ek och någon gräddig ton. Medelfyllig, mycket frisk syra med stort fokus som balanserar en slank men rik frukt. Gula äpplen, omogen ananas, tydliga men välbalanserade fat och närvarande mineralitet i en mycket lång och elegant eftersmak som dock slutar i en kvardröjande beska. För ung.

2011 Secateurs Chenin Blanc / Swartland (Badenhorst Family Wines) 109 kr. Medledjupt gul. Medelstor doft med  god intensitet av gråpäron, mineral, lera, citron och honung. Medlfylli, torr och frisk med mycket fet fruktighet, krämig smak av gul frukt, gråpäron och mineralitet. Lång och nästan tuggig eftersmak med massor av frisk citrus. Mycket bra med massor av karaktär för liten peng.