Detta bildspel kräver JavaScript.

Andra dagen i Yarra Valley började med en busstur på 90 minuter innan frukost. Giant Steps hade nämligen förberett frukost på en höjd mitt bland vingårdarna med en fantastisk utsikt över dalen. Nu pratar vi inte en vanlig picknick med plastade mackor och termoskaffe. Vi möttes av en bil utrustad med espressomaskin, en ägg- och baconkock, drivor av färsk frukt, läckra bakverk och croissanter, apelsinjuice och Sparkling Pink Moscato på is.

Sittande på höbalar mumsandes på läckerheterna och smuttandes på rosa, bubblande muscat (alldeles utmärkt frukostdricka för övrigt) fick vi en introduktion kring klimat och terroir i Yarra Valley. Dalen är långsträckt med varierande jordmåner, altituder och dygnsmedeltemperaturen i Yarra har lika stor spännvidd som mellan Bordeaux och Champagne. Redan på pappret inser man att här finns förutsättningar för stora variationer i vinerna utifrån växtplats. De bästa druvorna anses allmänt komma från Upper Yarra och det är stor konkurrens om dem och om man alls lyckas köpa några så är priserna mycket höga.

Efter frukosten begav vi oss till den mysiga staden Healesville där det unika vineriet ligger. Här har man helt integrerat vinproduktionen med kafé, bageri, butik och restaurang. En härlig kosmopolitisk mötesplats i den sömniga lilla staden.

Efter en rundtur i det moderna vineriet där man arbetar med gravitation och minimal intervention i framställningen. Därefter en provning i fathallen där vi presenterades intressanta vertikaler av deras vingårdsbetecknade viner. Både pinot noir och chardonnay var eleganta och slanka men åter var det shirazerna i lättare stil med ”crunchy fruit” (ett resultat av jäsning delvis med hela klasar).

Trots att mättnaden inte lagt sig efter frukosten så serverades galet goda pizzor till tidig lunch innan vår avfärd.

Horisontalprovning Sexton Vineyard Chardonnay

2011 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Medeldjupt gul. Stor, bred och mogen doft av gul frukt, honungsmelon, liten rökighet och grädde och en tyflig närvaro av ek. Medelfyllig, mycket frisk och välstrukturerad med välintegrerad ek, citrus, lime. Mycket lång och fokuserad eftersmak med liten nötighet.

2012 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Medelgul. Medelstor doft av lemoncurd, gula äpplen, passionsfrukt, lite vanilj och grädde samt rökighet. Medelfyllig med frisk syra, gröna äpplen, mycket nedtonad ek, bred smak men fokuserad frukt gul frukt. Välstrukturerad med lång ren eftersmak med massor av citronzest.

2013 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Ljust gul. Liten citrustonad doft, gröna päron, liten nötighet. Nästan fyllig, frisk, stramt fokuserad men rik gul frukt. Lång, elegant och mineralig eftersmak.

Horisontalprovning Applejack Vineyard Pinot Noir

2010 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust röd med brunorange kant. Stor, utvecklad doft, animalisk och parfymerad, inslag av gröna stjälkar, svamp, jordgubbsmarmelad, ”skitiga lakan”. Medelfyllig, mjuk och len smak med umami, något låg i syran, torkade hallon, anis. Lång och komplex eftersmak med mognad, elegans och kraft. Mycket fin mogen pinot noir.

2012 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust röd. Ganska liten doft av röda bär, röda äpplen. Medelfyllig, luftig röd frukt, välbalanserad syra, diskret ek, bra längd med ren röd fruktighet. Välbalanserad med tonvikt på bärig fruktighet.

2013 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust blåröd. Liten rödbärig frukt av hallon och jordgubb med liten örtighet. Medelfyllig, mycket frisk, mjuka tanniner, elegant röd frukt, omogna jordgubbar, hallon, mogen lime. ännu outvecklad men välstrukturerad elegant, välbalanserad och lång eftersmak.

Horisontalprovning Mea Culpa Shiraz

2011 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Medeldjup blåröd. Stor, rik och fruktigt parfymerad doft av mörka bär, tydlig kryddighet, nytt läder, svartpeppar och något animalisk. Fyllig, luftig men rik mörk fruktighet av björnbär, hallon, diskret ek, friska syror, lång bred smak. Elegant och generös.

2012 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Medeldjup blåröd. Medelstor doft av röda bär, gröna örter. Medelfyllig, mycket frisk smak av mörka bär, ”crunchy” fruit, något syltig karaktär, gröna örter, någon stjälkighet i avslutet. Bra längd.

2013 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Djupt blåröd. Djup doft, mörka saftiga bär, liten kryddighet och eldighet, nyans av röda bär och smultron som kryper fram i nya lager. Medelfyllig, frisk, ”crunchy” fruit, fina jämna tanniner. Skönt vin som samtidigt är elegant och nyanserat.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter heta, klassiska och traditionstyngda Hunter Valley tog vi ett tidigt morgonflyg till Melbourne och Yarra Valley Victoria. När vi steg ur planet möttes vi direkt av ett annat klimat med frisk och sval luft.

Victoria och Yarra Valley var fram till 1920-talet Australiens viktigaste vinregioner tills vinlusen slog till i Victoria och första världskriget slog undan fötterna för produktionen i Yarra Valley. Yarra återhämtade sig aldrig och samtliga vingårdar rycktes upp. Det var först på 1970-talet som man började producera vin här igen. Märkligt nog återplanterade man vin på egna rötter trots att man haft vinlusen i området och har därför på nytt fått problem.

Det som framställdes på 70-talet var mest lättare röda viner samt chardonnay och pinot noir till mousserande vin. Man ansåg nämligen att området mestadels var för svalt för att få sockerhalter och mognad som skulle räcka till stilla viner. Idag anser man snarare att det bästa stilla vinerna av chardonnay och pinot noir kommer härifrån.

Då området är ungt är det dominerat av små hantverksmässiga producenter och det är kanske den region där det experimenteras mest och där man hittar en hel del ”naturviner”. Vårt första besök var med en grupp av dessa nyskapare; Mac Forbes, Luke Lambert och Timo Mayer.

Tre intressanta vinmakare med helt olika filosofier och vinstilar. Mac är en väldigt tekniskt inriktad vinmakare, Luke är noninterventionistisk och Timo…ja…lite galen.  Vinerna var onekligen personliga, lite ojämna och delade upp vår grupp i olika läger. Många gillade Luke Lamberts viner medan jag föll pladask för Timos viner från Blood Hill.

Efter provningen bjöds vi på en lunch-barbeque på Bloody Hill. Enkel men fantastiskt god och med fler viner, bland annat en chardonnay i Jura-stil (mognad under flor) från MAc Forbes. Innan vi gav oss av började Timo bjuda på destillat i olika former. Hade vi inte varit tvungna att åka hade vi säkert varit kvar där ännu.

Dgen rundades av med ett besök på det nystartade gindestilleriet Four Pillars. Då var jag dock så  trött och jetlaggad att jag givit upp. Missade därför kvällens bar- och restaurangrunda i Melbourne med lokala vinmakare. Fick mig istället nio timmars välbehövlig sömn inför dagens nya äventyr i Yarra.

Här kommer provningsanteckningarna:

2012 Luke Lambert Sparkling Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul. Stor, lite rökig doft med grillad citron, Medelfyllig, fruktig, citrus- apelsinton, lite låg syra och glesa bubblor men bra längd. Skulle göra sig bättre som vitt, stilla vin.

2012 Luke Lambert Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul med grön ton. Medelstor doft av gul frukt, citrus, vispgrädde och en liten rökighet. Medelfyllig, torr, medelhöga och lite slappa syror, apelsinskalsbitterhet, sotig något oren ton och ganska kort smak.

2014 Crudo Shiraz – Yarra Valley

Medeldjup purpur. Stor, härlig doft av solmogna bär och massor av smultron med typik funkighet, doftar som 2009:a Morgon. Medelfyllig, fin bärig fruktighet,lite tuggig, något glesa tanniner, lite sotig och skitig bitterhet eftersmaken. Något kort.

2012 Luke Lambert Shiraz – Yarra Valley

Djup röd färg med blå stick. Medelstor, fruktig med tydlig kryddighet, kryddpeppar, björnbär och animaliska inslag, rått kött. Fyllig, friska syror, mogen men slank frukt, välstrukturerad, mörka bär, massor med kryddighet och lite umami/tomatkänsla. Hyfsad längd men något bittert och orent avslut.

2012 Luke Lambert Nebbiolo – Yarra Valley

Ljust tegelfärgad. Liten, knuten doft med röda bär och kryddig karaktär av vermouth. Medelfyllig, medelhöga fruktsyror, torra tanniner men överraskande låga. Röd, slank frukt, bra längd med uttorkande tanniner, liten bitterhet och något orent avslut.

2013 Bloody Hill Chardonnay Mayer – Yarra Valley

Ganska ljust gul färg med grönt inslag. Stor, ren fruktig doft med gul frukter, citrus, omogen galiamelon. Medelfyllig, torr med välstrukturerade syror med intressant struktur, liten skalsktruktur från skalkontakt och diskret ek. Lång läskande eftersmak med karaktär av mogen citrus. Precist och elegant.

2013 Bloody Hill Mayer Pinot Noir – Yarra Valley

Ljust röd med en touch of blått. Stor, generös doft med sval röd frukt, rökighet, kryddig, örtig, komplex och nyanserad. Medelfyllig, frisk, medelhöga tanniner, sval röd bärighet, björnbär, massor med örtighet. Bred och lång eftersmak. Snyggt, välstrukturerat och komplext.

2013 Bloody Hill Dr Mayer Pinot Noir – Yarra Valley.

Ljust blåröd. Medelstor doft av röda bär, smultron, pepprig och kryddig. Medelfyllig, frisk, tuggig struktur, bred och munfyllande och lång smak med elegans. Smakrik, strukturerad och med charm.

2013 Granite Pinot Noir – Upper Yarra Valley

Ljust röd. Storoch nästan intensiv doft av mogna röda bär, rökig mineraitet, torkad svamp. Medelfyllig, mycket friska syror, snälla tanniner, röd bärighet, lite kort och otillfredsställande smak med någon bitterhet i eftersmaken. Doften lovade mer.

2013 Big Betty Shiras Mayer – Yarra Valley

Djupt blåröd. Stor, mogen frukt, köttig, nyanserad kryddighet, lite pepparkaka och lite smält smör. Fyllig, tuggig, fruktig, sval mörk frukt, fin kryddighet, munfyllande, bra längd med ren eftersmak av smultron och jordgubbar. Härlig och snyggt strukturerad med luftighet.

2014 Mac Forbes RS7 Riesling – Yarra Valley

Mycket ljust gul. Stor typisk doft av ung riesling med apelsin, clementin och en näve vitpeppar. Torr, mycket frisk, eleganta syror, mycket fruktig, torr eftersmak med massor av mineralitet, citrus, apelsin. Mer kraft än elegans.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Chardonnay 

Ljust gul. Stor, rökig mineralitet, mogen citrus, vita blommor. Torr, mycket frisk, medelfyllig, fokuserad och koncentrerad slank gul fruktighet, elegant lång och fokuserad smak. Mycket fin och uppfriskande, elegant eftersmak. Yum!

2013 Mac Forbes Coldstream Pinot Noir

Ljust röd med blått stick. Stor, lite syltig doft med inslag av tomatblad. Medelfyllig, liite rustik pinotstil. Som en enklare kommun-bourgogne.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Pinot Noir 

Ljust röd. Ganska liten rödbärig doft, rosépeppar. Medelfyllig, frisk, lite glesa tanniner och något rå frukt. Tuggig lite tuffare pinot noir men med trevlig luftighet.

2013 Mac Forbes Wesburn Pinot Noir 

Medeldjup blåröd och lite etypisk. Ganska lite doft med tydlig kryddighet, lite animalisk med någon syltighet och tomat. Fyllig, strukturerad, ganska rikliga tanniner som döljer mogen frukt. Ung, outvecklad men ändå med bra längd. Tanninerna känns något gröna.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På andra dagen av australienresan började allvaret. Vi begav oss tidigt iväg från Sydney norrut mot Hunter Valley. Områdets närhet till storstaden har gjort det till ett populärt resmål med över två miljoner besökare fördelade på de 130 producenterna. Det är lite av ett australiensiskt Napa Valley och det mesta av produktionen går också till närområdet.

Man kan säga att det var här den australiensiska vinindustrins vagga stod med några av de allra första planteringarna, Den skotske agronomen James Busby (som för övrigt gett namn åt resan vi är på) skickades på 1830-talet av den australiensiska staten till Europa för att studera vitikultur och förde med sig hem flera hundra olika druvsorter.

Området har aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också lite ovanligt. Det är subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. Med tanke på att delar av Tasmanien skördar så sent som i mitten av maj så har alltså Australien en skördeperiod på hela fyra månader.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, ett rent fruktuttryck, mycket hög syra och domineras av aromer av citrus som unga och med mognad kommer toner av nötter, honung, bivax och rökighet. Som unga är de lite svårbegripliga för många då de bara kan uppfattas som tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromerna får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat. Man säger med glimten i ögat att om någon nykläckt vinmakare skulle börja experimentera med ek så ska man skjuta honom, att bara avskeda honom räcker inte för då kan han fortsätta med otyget någon annanstans.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Den stora överraskningen är istället de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen och kanske mer åt Bourgogne än Rhône. Det är inte för inte som både de vita och röda vinerna härifrån förr gick under benämningen ”Hunter Burgundy”.

Vi hann med tre besök under dagen. Både McWilliams och Tyrrell’s är legendariska och pionjärer i området och tävlar om att ha de äldsta vinstockarn i produktion, runt 130 år. Hos Tyrrell’s fick vi en mycket intressant provning där vi fick prova en horisontal av semillon från 2009 från fyra olika vingårdar samt ikoniska Vat 1 Semillon från olika årgångar ned till 1998.

Vi besökte också betydligt yngre Brookenwood där vi bussades mellan fyra olika vingårdar och vid varje fick prova vinet som växt där på plats. Bland annat fick vi i det gassande solskenet prova 2011 Graveyard Shiraz, ett vin som rankas i klass med Penfolds Grange. Efter ostron, semillon och en omgång fatkorkscricket (!) fick vi även 1998 av samma vin till middagen (härligt enkelt serverad i deras personlkök) så av förklarliga skäl saknas provningsanteckningar på dessa.

Här nedan följer provningsanteckningar för några av dagens viner.

McWILLIAMS

2013 Eight Acres Semillon (planterad 1946)

Mycket ljust gul. Medelstor doft dominerad av citrus, honung, vita blommor, gula äpplen och liten rökig mineralitet. Torr, mycket frisk smak med stram citrusfrukt, lime, grapefrukt. Mycket bra längd med viss mineralitet och stramt  avslut.

2007 Lovedale Semillon

Medeldjupt citrusgul. Stor och rik doft av solmogen, grillad citrus, gul omogen melon, bivax. Torr, mycket frisk och distinkt syra, stram och koncentrerad rik citrusfrukt med tydlig struktur och lång rik aromatisk citruskaraktär och mineraligt slut.

2007 Mount Pleasant Elisabeth Semillon
Ljust gyllene. Mycket stor doft med viss utveckling med rik citruston, limezest, honung, nötter och tydlig rökighet, vaxig. Torr, fyllig, rik och bred smak med frisk men avrundad syra, gulfruktig och med massor av mogen citrus. Lång, ren eftersmak som stannar och bara fortsätter.

2011 Mount Pleasant Philip Shiraz

Medeldjup blåröd. Ganska stor doft, pepprig, solmogna röda och blå bär, massor med jordgubb. Medelfyllig, frisk smak, mjuka tanniner, lakrits, sval röd fruktighet, diskreta fat,, bred och generös smak men stramt avslut. Läckert och ingen tung aussie shiraz, närmare en enklare crozes-hermitage

2010 High Paddock Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor aromatisk doft, lätt eldig, kryddig, pepprig och en diskret karaktär av stjärnanis. Fyllig, rik frukt men slank frukt, blå och röda bär, balanserade tuggiga tanniner, välbalanserad och lång smak med massor av lakrits i eftersmaken och en liten pepprighet.

2011 Rose Hill Vineyard Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor, mjukt aromatisk doft, röda bär, jordgubbar, hallon,  smultron, förnimmelse av luktsuddigummi. Medelfyllig, mycket fruktig/bärig med aromer som speglar doften, fantastiskt mjuka fina tanniner, frisk syra. Lång, elegant och insmickrande stil som inte så lite påminner om en Morgon (beaujolais) eller en Hermitage om ni frågar Andreas Larsson.

2013 McWilliams Tumbarumba Chardonnay

Medeldjupt citrusgul. Stor rik, gul frukt, gula äpplen, galiamelon, vit persika. Torr, frisk, slank, mineralig med lång eftersmak som är rik på citruszest. Elegant och burgundisk i stilen.

2013 McWilliams Canberra Syrah

Medeldjup blåröd. Medelstor, bärig och fruktig doft av hallon och jordgubb med tydligt örtig profil. Medelfyllig, frisk smak med taggiga tanniner och slank rödfruktighet. Medellång smak och markerad örtighet i eftersmaken.

2012 McWilliams Hilltip Cabernet Sauvignon

Djupt blåröd. Stor uttrycksfull doft av mörka bär, svarta vinbär och en liten ”funky” stallton. Fyllig, mycket fruktig med höga med mogna, mjuka och taggiga tanniner, mycket frisk, läcker mörk fruktighet och ett mycket välstrukterat vin med mycket lång eftersmak.

TYRRELL’S

2009 Stevens Semillon

Ljust citrongul. Medelstor, ren, krispig doft av citrus,honung och apelsinblom. Torr, medelfyllig med hög frisk polerad syra, stram frukt, lime, lång citrusklingande eftersmak med mineraligt avslut.

2009 HVD Semillon

Mycket ljust gul.Ganska liten doft med viss rökighet, citronzest, gröna äpplen. Torr, medelfyllig, ren, fokuserad mogen citrusfrukt. Höga men balanserade syror. Lång eftersmak med mycket citronzest.

2009 Belford Semillon

Ljust gul.Ganska stor, mogen citrus, vax, liten jästkaraktär, omogen ananas. Torr, höga stålblanka syror, ren stram, fokuserad citrusfruktighet, mycket lång och polerad eftersmak med nästan metallisk klang.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2014 VAT1 Semillon

Ljust citrongul.

Stor men ganska  enkel och outvecklad doft av gula päron och solmogen citrus samt honungsmelon. Lätt, torr, unga bånngstyriga syror, ännu outvecklad frukt, ganska kort smak med tydlig mineralitet.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2005 VAT1 Semillon

Ljust citrongul. Stor, rökig, nötig, vaxig doft med grillad citron, limezest och mineralitet. Medelfyllig, torr med pigga syror, lätt och livlig citrusfrukt, viss tuggig struktur, lång och stram eftersmak med kritigt avslut.

1998 VAT1 Semillon

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

BROKENWOOD

2014 Hunter Valley Semillon – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor, ung doft av citrus, päron och piggelin. Ännu purung och tvådimensionell. Torr, mycket frisk mineralig syra, ren, mogen och fokuserad citrusfruktighet.

2009 Latara Vineyard Semillon  – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor nästan intensivt citrusfruktig doft med honung, bivax. Medelfyllig, mycket frisk med rik fokuserad solmogen citrusfruktighet som balanserar syran som tittar fram på slut och ger ett friskt och nästan stramt avslut. Snygg, komplex och rik med massor av citruszest.

2013 Cricket Pitch White (Semillon-Sauvignon Blanc) – South Eastern Australia

Mycket ljust gul. Medelstor lite parfymerad ton av aromatisk citrus, lime, mogen gul frukt. Medlfyllig med mjuka syror, lite fet frukt, förnimmelse av sötma, liten fin ekstruktur, medellång smak och mycket fruktigt avslut. Trevligt.

2013 Indigo Vineyard Chardonnay – Beechworth

Mycket ljust gul. Medelstor mycket frisk doft av citron- och apelsinzest och liten mineralitet. Torr, medelfyllig, mycket frisk med gul sval och fokuserad fruktighet. Slank, elegant och balanserad frukt som avslutas med stram mineralitet och en blyg ekstruktur. Klassisk sval chardonnay!

2012 Pinot Noir – Beechworth

Mycket ljust röd färg som börjar slå över i orange i kanten. Stor, utvecklad generös doft v solmogna, varma röda hallon, jordgubbar, smultron, lite tryffel och animaliska inslag, svamp, klassisk pinot noir-näsa. Medelfyllig, frisk, fina, små tanniner, lite övertydlig ek, sval rödbärig men saftig frukt, kryddor och örter, lite svamp. Lång eftersmak med lite anonymt avslut.

2012 Cricket Pitch Red – South Eastern Australia

Medeldjup blåröd ton. Ganska liten bärig doft. Mycket fruktig, taggig, lite glesa men mjuka och mogna tanniner, frisk syra, bra ekstruktur, massa mogna röda och blå bär, jordgubbar. Välbalanserat och charmigt med fin struktur. ”Husvin” av hög kvalitet.

2011 Hunter Valley Shiraz – Hunter Valley

Medeldjup blåröd. Medelstor och rödfruktig generös doft med pepprighet, ceder, jordgubbar. Medelfyllig till fyllig, mycket fruktig med välstrukturerade mogna tanniner, fint hanterad ek, frisk röd bärighet som bär smaken lång och avslutas med kryddighet och antydan till mineralitet. Elegant och med lager på lager av aromer.

2010 Wade Block 2 Vineyard Shiraz – Maclaren Vale

Medeldjup blåröd. Mörkfruktig, lite y och eldig, mörka körsbär och mörk choklad. Fyllig, generös och mogen mörk bärighet, mycket mjuka och mogna tanniner, kryddig ek, frisk syra och saftig och samtidigt taggig struktur. Mumsigt och riktigt bra utan verklig komplexitet.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Hoppla! Passerade igår två miljoner visningar av bloggen igår! Det får firas med ett glas vin på plats här Down Under!

Cheers Mates!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I förrgår landade jag i Sydney efter 27 timmar på resande fot för en två veckor lång vinresa i Australien. Vi är en grupp på tolv personer från Asien, USA och Skandinavien som fått förmånen att bli inbjudna av James Busby Travels att uppleva landets viner och olika regioner.

Programmet är fullspikat från tidig morgon till sen kväll men första dagen var vikt åt social samvaro och sköna upplevelser. Vid lunchtid begav vi oss till Darling Harbour där en katamaran väntade och tog oss ut på en rundtur i hamnen och förbi det berömda operahuset. I det fantastiska vädret med sol och stilla bris njöt vi australiensisk öl och vin på däck. Vinerna från Canberra och Hunter Valley fick drickas ur plastmuggar vilket genast försatte oss i en avslappnad stämning och analyser om doft och smak inskränktes till ”great stuff”, ”nice wine” och ”more please”.

Efter rundturen ankrade vi i en liten bukt med sandstrand, tropisk växtlighet och med utsikt över Sydneys skyline. Weber-grillen i aktern tändes på och vi hjälptes åt att förbereda en sen lunch med bland annat jätteräkor och fanatiska biffar. Finns det bättre sätt att umgås än att laga mat tillsammans Efter maten dök tre modiga män, däribland Eder hajfobiske bloggare, i det salta vattnet och simmade till stranden med puderlik sand. Jag skulle kunna vänja mig vid att spendera mina lördagar på en katamaran i Sydneys hamn. Inga problem.

Efter ytterligare några vändor släpptes vi i land med vårt pick och pack för en promenad till Shark Beach. På vägen stannade vi för en öl- och vinpaus och upptäckte att vi glömt de flesta av plastmuggarna. Nöden har ingen lag så vår reseledare tillika Master of Wine tillverkade ”glas” av petflaskor och vi fick lära oss ”punting”. Att ”punta”, vilket bör vara den korrekta svenska termen, inbär att man häller upp vin i punteln, det vill säga fördjupningen i botten, på en upp och nervänd vinflaska. Fungerade utmärkt och var faktiskt en riktig trevlig upplevelse. Då gruppen består av mer eller mindre inflytelserika vinproffs så förutspår jag en ny trend. Kom ihåg var ni läste det först.

Vid Shark Beach stannade vi till vid ett legendariskt ”fish n’ chip shack” där vi beställde den mest fantastiska friterade fisk och calamares som vi tog med oss för en picknick. På en klippa högt över vattnet satt vi och åt vår enkla men utsökta middag medan solen gick ned bakom Sydneys skyskrapor på andra sidan bukten. Medan mörkret föll och våra skratt försvann ut över det svarta vattnet hjälptes åt att tömma de sista flaskorna och till och med i plastmugg kunde jag känna att en pinot noir från Eden Road i Canberra kanske var en av de bästa vinerna av druvan jag provat från landet.

Jag har varit på många vinresor  men aldrig på någon som liknar denna om man ska döma av starten. Detta lovar mycket gott!

I dag bär det iväg till Hunter Valley för vingårdsbesök och spännande viner. Förhoppningsvis finns det riktiga glas. Fortsättning följer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har väntat länge. I ett par år har Carl-Otto Ottergren på Köpingsbergs Vingård annonserat att ett vitt mousserande vin från hans egna odlingar varit på gång. Gång på gång har lanseringen skjutits på framtiden då han inte varit helt nöjd med vinet. Under tiden har nya skördar passerat vineriet, tusentals besökare provat hans egenhändigt blandade och importerade cremants de bourgogne (den billigare det åttonde mest sålda mousserande vinet över hundra kronor trots att den bara lagerförs på två butiker) och fått en introduktion till vinets värld.

Idag gjorde vi en fantastisk österlensk vinresa med eleverna på sommelierutbildningen. Vi började med provning och omfattande rundtur på imponerande Nordic Sea Winery. Mycket intressant besök som avslutades med en makalös lunch på  det prisbelönta besökscentret. Därefter styrde vi kosan mot Köpingsberg. Det är svårt att tänka sig en större kontrast mot Systembolagets största vinleverantör än denna lilla vingård med sin ensamma och hårt kämpande vinentusiast.

Carl-Otto tog oss ut i vingården och berättade om sina idéer och sin långa resa mot att göra ett mousserande svenskt vin enligt den traditionella metoden. Vi fick se det lilla och pedantiskt skötta vineriet, prova jäsande druvmust samt hans två franska viner (alldeles utmärkta för övrigt) innan det var dags för det jag väntat på; Köpingsberg Blanc de Blancs!

Vinet är gjort på en av de första skördarna från vingården och består enligt Carl-Otto av ”Karlssons blandning”, det vill säga en mix av alla tillgängliga sorter i odlingen bara för att kunna fylla upp en hel tank. Efter den andra jäsningen på flaska har vinet legat över fyra år på sin jästfällning. Vinet var mycket ljust med små fina bubblor och var helt nydegorgerat (befriat från fällningen) och hade därför en tydlig jästighet i näsan. Doften var i övrigt mycket stor med liten rökighet, toner av citrus, nougat och nötter. Smaken var helt torr trots 8 gram dosage, mycket frisk och ganska stram men med en fin citrusfrisk fruktighet och en tydlig mineralitet i avslutet. Mycket fin mousse och det var kanske bara en liten bitterhet som skiljde vinet från perfektion. Mycket snyggt och imponerande första vin från gården och då ska sägas att jag hade höga förväntningar.

Vid sidan av flera viner från Vingården i Klagshamn så var nog detta ett av de bästa svenska vinerna jag provat. Släpps på Systembolaget den 21:e november. Priset på 430 kronor är väl det enda som inte känns helt rätt men ändå är motiverat med tanke på ursprung och hantverket.

Det är fredag. Efter en lång vecka ligger kanske den kulinariska ambitionen på noll. Det får bli hämtpizza. Men det är ju ändå fredag så vilket vin ska man välja till capricciosan? Mitt svar är; vilket du vill bara det är rött.

Det finns massa utarbetade och pretentiösa råd om vilket vin som passar till vilken pizza. Men min vid det här laget ganska långa erfarenhet är att jag inte ännu stött på ett rött vin som inte smakat underbart till pizza. Den smakrika kombinationen av sötma, syra, sälta, beska och umami och det sammanhållande feta osttäcket lyfter i princip alla röda viner oavsett om de är mjuka och lätta eller kraftiga och sträva. Vita viner funkar också men inte lika bra.

Välj vin efter din egen smak och plånbok och ha en underbar fredag!

Vi är inte bortskämda med bra cava på Systembolaget. Drygt tio sorter av detta underskattade spanska mousserande vin finns i det ordinarie sortimentet. Importörerna håller det tiodubbla i beställningssortimentet vilket visar att det bör finnas en efterfrågan. Särskilt besvärande är att det enda monopolet tar in i sina butiker är billigare cava under hundralappen. Visserligen representerar flera av dem bra kvalitet till den blygsamma prislappen, men det finns så mycket mer spännande viner att upptäcka om man vågar sig över det magiska strecket.

Nu har det trots allt dykt upp en ny cava, dock åter under 100-lappen. Cava Blanc de Noirs 1+1=3 U Mes U Fan Tres har ett absurt dumt och långt namn (då är ändå ”Reserva Familia” bortplockat) men är modernt förpackad och med mycket karaktär under korken. Med 75% pinot noir så är vinet fylligt, fruktigt och välstrukturerat och efter 36 månader på sin jästfällning har det fått en bred, jästig, smakrik och nötig karaktär med komponenter av citrus, blodapelsin och röda äpplen. Riktigt bra och personligt och en ”mat-cava” som kan stå upp mot många maträtter. Fungerade exempelvis perfekt till rökt vildgåsbröst med rostade nötter, rotfruktssallad och getyoghurt.

Jag älskar potatismos och sommaren är en lång väntan på att nypotatisen ska bli gammal och lämplig för mos. För mig är potatismos jämnt, mjukt och ganska slätt. Trenden med klumpigt ”stomp” är en styggelse skapad av bekväma kockar och jag hoppas på en snabb död. För trenden alltså.

En bekant uppdaterade på facebook om en kulinarisk upplevelse efter att ha lagat Heston Blumenthals ”perfekta potatismos. För den som inte vet vem Heston är så är han sinnebilden av en kocknörd. I sina matlagningsprogram framträder han med renrakat huvud, moderna glasögon som ser ut som skyddsgoogles och en kockjacka som kanske, bara kanske är en laboratorierock. Han sysslar med (förutom att driva några restauranger i absolut världsklass) att utforska gastronomins gränser och söker nya metoder, ofta under laboratorieförhållanden och ibland i samarbete med vetenskapsmän inom olika fält.

Hans program är alltid intressanta men det är mycket sällan jag blir sugen på maten han lagar. Han är egentligen Jamie Olivers absoluta motpol. Men när jag kollade receptet på potatismos kunde jag inte mottå frestelsen. Jobba med stärkelsen, olika temperaturer och bearbetning för ett perfekt mos oavsett vilken potatis man använder.

Mycket bök, stök och ett kök fullt med disk blev det. Minst dubbelt så lång tid som vanligt tog det också. Var det värt det? Om man säger så här – Heston Blumenthal har för alltid fördärvat potatismos för mig. Jag kommer framöver alltid att mäta andra mos mot denna lena, fluffiga, krämiga och smakrika smakupplevelse och fåfängt hoppas att något kanske en dag når upp till samma höjd. Jävla Heston!

Tvätta ett drygt kilo potatis noga, skala dem och spara skalen. Dela potatisen i jämnstora bitar och lägg i kallt vatten fem minuter och skölj sedan väl. Värm rikligt med vatten (salta inte) till 72° (min termometer la av så jag höll vattnet knappt sjudande på medelvärme), lägg ner potatisen och låt bli varmt igen och låt ”koka” i 30 minuter på samma temperatur. Potatisen ska vara fast men kunna delas med en sked. Häll potatisen i ett durkslag och skölj väl i kallt vatten. Koka upp nytt vatten som du saltar, lägg ner potatisen och koka på riktigt tills potatisen är riktigt mjuk. Under tiden kokar du upp potatisskalen i 2,5 dl mjölk, håll varmt låter dem sedan dra i mjölken i 20 minuter. Slå av vattnet från potatisen och ånga av vattnet från potatisen i grytan på svag värme. I en skål tärnar du ner minst 250 g och upp till 500 g smör. Pressa potatisen över smöret med en potatispress och rör samman tills det blandat sig väl. Passera moset genom en trådsil. Häll av mjölken från skalen. Vispa ned mjölken i omgångar i moset. Även om du tror att moset är för löst när du börjar så gör stärkelsen i mjölken att det blir fastare och fluffigare. Smaksätt med salt och dina favoritkryddor.

Svenska äpplen! Vilken fantastisk gåva så här på hösten. När man som jag bor i Äppelriket är det faktiskt en plikt att ta tillvara på det som bjuds omkring en. Ingen tung uppgift då det är lätt att göra ljuvliga rätter och bakverk på dessa delikatesser.

De här kakorna är buslätta att göra och smakar som ett mellanting mellan muffin och äppelkaka med sitt mjuka saftiga inre omgivet av muffinfluff och en lite knäckig ovansida. Ät som de är eller med lite vaniljgrädde. Smakar nästan bättre nästa dag.

Sätt ugnen på 175°. Smöra och bröa en muffinplåt för stora muffin eller förbered 12 muffinformar. Smält 200 g smör. Vispa ihop 3 ägg och 4,5 dl socker tills vitt och pösigt. Vispa i det smälta, varma smöret. Vispa i 3,5 dl vetemjöl, 1 tsk kanel, 1 tsk kardemumma och en knapp msk vaniljsocker samt 0,5 tsk salt. Riv 3-4 små svenska äpplen grovt (svenska äpplen behöver du inte skala) och pressa ut det mesta av saften med händerna så äppelrivet blir ganska torrt och rör sedan ned det i smeten. Fördela smeten i formarna, den sväller bara obetydligt så du kan fylla nästan hela vägen upp. Grädda i cirka 30 minuter. Servera ljumma eller kalla.