Efter att jag skrev om min nya bordeaux för en månad sedanså tömdes lagret på rekordtid! Snabbt lades en ny order och trälådor fylldes med flaskor för transport till Sverige. Nu finns 2016 Château Lieumenant Bordeaux Supérieur åter att beställa. Priset är fortfarande 119 kr och beställer du sex flaskor så kommer de i en snygg trälåda.

Djup röd färg som fortfarande har stick av ungdomlig purpur i kanten. Bordeauxtypisk, ganska stor doft med mörka bär, sot, kryddor och en nyanserad mognadston med lite tobak och drag av svamp, kantareller och lite läder. I den fylliga men slanka smaken kommer svamptonerna tillbaka tillsammans med mogna jordgubbar, svarta vinbär, tobak och lite köttiga inslag. Tanninerna är avrundat mjuka men ändå med ett bra grepp, fina syror och bra längd där både mogen frukt och mognadstoner spelar jämnbördigt.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av importören Skepparps Vingård som jag hjälpt att hitta detta vin. Men jag tjänar ingenting på försäljningen.

Av en händelse snubblade jag över denna aperitif från Carolina Gynnings (avsomnade?) vinverksamhet.

Appello by Carolina Gynning är en svensktillverkad bitter aperitif i stil med Aperol. Testade dem sida vid sida och Appello är snarlik i doften med massor av apelsin, vanilj och örtighet. Smakmässigt är Appello betydligt mindre söt och friskare och ligger på 15% mot Aperols 11%. Ett mellanting melan Aperol och mindre söta Campari (20%)

Den stora skillnaden mot Aperol är dock priset. Appello är prissänkt från 99 till 59 kronor! Aperol kostar 199 kronor. Inget svårt val om man ska fixa lite drinkar och inte är någon bitterkonnässör eller bitter konnässör.

Gjorde en enkel spritz med is, prosecco och en apelsinskiva. Blev alldeles utmärkt.

Gynnings prosecco går tydligen också att beställa fortfarande till nedsatt pris. Min favorit är annars ekologiska Castelmare som är väldigt frisk och fräsch.

Minnesgoda följare av denna blogg minns kanske att jag hjälpte till att hitta och lansera en en bordeaux för sju år sedan. Den blev mycket uppskattad och det såldes åtskilliga pallar av den. Under åren har jag många gånger fått frågan om den kommer tillbaka. Av olika orsaker har svaret varit nej. Men nu har jag hittat en ny och ännu bättre!

2016 Château Lieumenant är precis som det tidigare vinet en Bordeaux Supérieur. Egendomen är på 20 hektar och ligger i byn Massugas i Entre-Deux-Mers. Man arbetar med låga skördeuttag, hög mognad och hållbar odling och har uppnått Certified High Environmental Value (HVE3) Druvorna i vinet kommer från stockar som är 15 till 60 år gamla och sammansättningen är 60% merlot, 30% cabenet sauvignon och 10% cabernet franc.

2016 Château Lieumenant är härligt moget med rik men slank frukt och mjuk struktur (detaljerad beskrivning nedan). Härlig att dricka nu till det grillade, inte alltför kraftiga ostar och charkuterier och perfekt till höstens grytor. Vinner ytterligare på lagring ett till två år i flaskan men jag tycker det är helt perfekt nu.

Det förra vinet såldes för 89 kr per flaska vilket var ett riktigt bra pris. 2016 Château Lieumenant kostar 119 kr, men kollar man kostnadsutvecklingen de senaste sju åren så motsvarar 89 kr 2017 115 kr idag. För de extra 4 kronorna får man ett mycket mer komplext och moget vin. Helt klart en uppgradering. Precis som sist så levereras vinet i trälåda om man beställer 6 flaskor.

Djup röd färg som fortfarande har stick av ungdomlig purpur i kanten. Bordeauxtypisk, ganska stor doft med mörka bär, sot, kryddor och en nyanserad mognadston med lite tobak och drag av svamp, kantareller och lite läder. I den fylliga men slanka smaken kommer svamptonerna tillbaka tillsammans med mogna jordgubbar, svarta vinbär, tobak och lite köttiga inslag. Tanninerna är avrundat mjuka men ändå med ett bra grepp, fina syror och bra längd där både mogen frukt och mognadstoner spelar jämnbördigt.

Jag testkörde vinet på de sex vinskolorna jag traditionsenligt genomförde på den Svenska Vinfestivalen. Några hundra deltagare fick prova 2016 Château Lieumenant och reaktionerna var översvallande positiva.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av importören Skepparps Vingård som jag hjälpt att hitta detta vin. Men jag tjänar ingenting på försäljningen.

Vi är lyckliga att ha en (1) hallonbuske på vår altan som ger kilovis med hallon under närmare två månader. Ett bärproducerande monster. Vi är inte mycket för att äta bär så nästan allt hamnar i frysen där de blir liggande.

Men det är slut med det nu för vi fick ett recept av svägerskan som var så löjligt enkelt att det omöjligen kunde bli riktigt bra. Det blev istället sensationellt bra! Till och med Kära Hustrun som inte är så väldigt begiven på söta desserter blev lyrisk och jag fick med fysiskt våld hindra henne från att äta upp hela. Pajen är nu gömd och Kära Hustrun vankar av och annan i huset som en osalig ande och gnyr olyckligt. Kanske överdriver jag lite. Men bara lite.

Smula 20 stycken digestivekex och blanda med 150 g smält smör. Tryck ut blandningen i en pajform på cirka 24 cm och ställ sedan i kylen minst en halvtimme. Bred ut en burk dulche de leche (karamelliserad kondenserad mjölk) i pajskalet. Sprid ut cirka 300 g färska eller frysta hallon, täck med 3 dl vispad grädde, garnera med en krossad/hackad Dubbel-Daim och lite hallon.

Kombinationen av saltkrunchig botten, söta mjölkräm, syrliga hallon, fluffig grädde och knaprig Daim är fantastisk!

EDIT: Hur kunde jag missa att detta är en lätt modifierad variant av en banoffepaj? Den bloggade jag om för nästan exakt 12 år sedan.

En riktig trotjänare på Systembolagets hyllor är 2019 Château Bouscasse från området Madiran. Det här är ett vin jag regelmässigt använt i mina utbildningar för att visa på ett vin med fyllighet och kanske framförallt strävhet. Det har ofta varit en tuff upplevelse att prova vinet. Men från årgång 2018 har något hänt!

Jag ska först som sist klargöra att jag under året rest runt och hållit provningar med viner från producenten Brumont på uppdrag av importören samt besökte dem på plats i december. Men det spelar ingen roll för det här är ett vin jag alltid hållit mycket högt, åtminstone sedan jag arbetade som sommelier på Grand Hotel i Lund kring millenieskiftet.

Vinerna från Madiran i allmänhet och från Brumont i synnerhet är kända för att vara mycket långlivade. Den främsta orsaken till detta är den svårbemästrade druvan tannat. Brumont har sedan starten för 45 år sedan visat att druvan kan leverera viner i den absoluta världsklassen. I Château Bouscassé hittar vi 50% tannat. 26% cabernet sauvignon och 24% cabernet franc. De två sistnämnda hjälper till att göra vinet mer balanserat och fruktigare, tvärtemot vad brukligt är. Vinet har legat drygt ett år på fat men ingen ny ek.

Det här brukade som sagt vara ett riktigt tufft vin men i och med årgång 2018 så har Alain Brumont och hans svärson Antoine Veiry gjort förändringar i vinifiering så att vinet nu uppvisar en större balans mellan frukt och tanniner i ungdomen. Det gör att vinet är fantastiskt njutbart redan nu till kraftigare och smakrikare (inte het) mat. Antione och Alain förutspår att vinerna från och med nu kommer att utvecklas ännu bättre över tid än tidigare tack vare den bättre balansen.

Vid besöket i december provade jag årgångar av detta vin ända ned till 1991. Det över 30 år gamla vinet visade upp tydliga, härliga mognadstoner men var helt vitalt och hade flera år kvar.

Château Bouscasse kan generellt lagras i minst tio år och enligt min mening tjugo år utan problem.  Tycker man att vinet trots allt är för strävt som ungt (smaken är ju olika) så kan man fördel hälla upp på karaff många timmar innan servering och har man lite kvar så kommer det att utvecklas i karaffen under flera dagar. 

2019 Château Bouscasse med sin stora karaktär av mörka bär, svarta vinbär, bigargåer, mörk choklad, örter, kryddighet, nyanserad ek och toner av kaffe är inget annat en ett sensationellt FYND för obegripliga 189 kr.

Två månader sedan senaste inlägg. Jag måste bättra mig. Har blivit bekväm (låter finare än ”lat”).

Dags för ett nytt fyndvin/reavin och premiär i bloggen för två saker. Har aldrig tidigare rekommenderat ett vin på PET-flaska och inte heller vin på 1-litersflaska. Men nu är det dags.

Fick ett varuprov skickat från importören och då måste man ju prova. 2022 Miau Reserva Carbernet Sauvignon är prissänkt från 102 kr till 75 kr. Det ger ett pris på 56 kr för 75 cl! Ganska svårslaget.

Vinet kommer från Valle Central i Chile och producenten Lourdes som arbetar med fokus på hållbart arbete för såväl miljö som i sociala aspekter. Vinet är en blend på 85% cabernet sauvignon från Maipo Valley och 15% cabernet franc från Maule Valley. 30% av vinet har lagrats tre månader på franska ekfat.

Allt gott och väl. Men hur smakar det? Först som sist så är detta inte ett vin för den som söker elegans, struktur och komplexitet. Ni kan sluta läsa nu. Detta är en ganska typisk cabernet från Chile; mörka bär, svarta vinbär, lite örter och kryddighet och en nypa vanilj på näsan. Smaken är fruktig, mustig, saftig med mjuka tanniner som ändå ger ett bra grepp, en antydan till fatstruktur och bra längd. Välgjort och balanserat. Personligen vill jag lufta vinet i karaff några timmar för att få fram nyanserna (plus att det är roligare en en flimsig plastflaska) och servera det lite svalt till det grillade med smakrika tillbehör. Påminner lite om en lite kraftigare côte du rhône.

Till det här priset så får du inget bättre vin. FYND!

Döm om min förvåning när jag åter hittade 2022 La Sogara Bardolino Chiaretto på mitt lokala Systembolag. Jag skrev om detta fenomenala prissänkta fyndvin i slutet av sommaren och hade det sen som husvin långt in i september. Sen försvann det ur sortimentet.

Men nu stod det där igen! Till samma låga pris! Tydligen har det kommit in i fasta sortimentet. Det är bara att tacka och ta emot. Det bästa är att man inte behöver bunkra den här gången.

Jag förstår inte den där aversionen många har inför sötma i vin. Den är faktiskt obegriplig (ja jag tittar på dig Kära Hustru). Sötma i vin fungerar fantastiskt bra när man ska kombinera med många svåra maträtter som exemplevis rätter med mycket umami och eller hetta. Halvtorra vita viner till ost är fantastiskt bra ihop. Riesling med sin naturligt höga syra är särskilt njutbar med en dos restsötma, även om de helt torra vinerna inte heller går av för hackor.

2021 Schloss Reinhartshausen Hattenheimer Wisselbrunnen Grosse Lage Riesling Kabinett (man måste ju bara älska tyskarnas självtillit) är ett alldeles utmärkt exempel på den där alldeles perfekta balansen mellan sötma och syra. Så där magiskt välavvägd att man undrar om vinet är halvtorrt eller bara är väldigt fruktigt. Den polerade höga syran spelar snyggt mot sötma och fruktigheten som spelar toner av aprikos, citron, lime och ananas. Lång, elegant, smakrik med ett stramt mineraldrivet avslut. Ett fynd för 139 kronor.

Om vi bryter ner det hopplösa namnet på vinet så är ”Schloss Reinhartshausen” namnet på producenten/slottet som har en snart 700-årig historia. ”Hattenheimer Wisselbrunnen” är namnet på den 18 hektar stora vingården som druvorna kommer ifrån. ”Grosse Lage” innebär att vingården ligger i den högsta klassificeringen i den tyska vinlagen, typ som grand cru i Bourgogne. ”Riesling” är ju druvan och ”Kabinett” anger druvornas mognadsgrad/sockerhalt vid skörd.

Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.