En klassisk övertäckt paj som kan varieras i det oändliga. Kul att grädda direkt på tallriken..

Äppelpaj

(6 personer)

6 syrliga äpplen
2 msk russin
1 msk socker
1/2 tsk kanel
3 msk vitt vin eller vatten
1 sats pajdeg

Gör en pajdeg efter Carl Butlers recept. Skala och kärna ur äpplena (Butlers äpplen måste ha varit små för det räckte gott och väl med två jättestora) och dela i mindre bitar. Koka upp socker, kanel och det vita vinet/vattnet och lägg i äpplena som får koka sakta i 7-8 minuter utan att bli mosiga (jag läste receptet fel och slängde i russinen också vilket jag tror blir bättre). Låt fyllningen svalna.

Kavla ut deg till en rundel något större än den smörade tallrik pajen ska gräddas på. Degen ska bara vara ett par millimeter tjock. Täck tallriken med degen och skeda upp fyllningen som inte behöver spridas ut. Gör en motsvarande rundel som ska fungera som lock. Pensla kanterna på den undre delen väl med uppvispat ägg. Lägg locket på och kläm ihop kanterna med fingrarna. Skär bort överflödig deg med en kniv utmed tallrikskanten. Skär några små hål i locket, pensla med ägget, strö lite flisad mandel över och sist lite strösocker. Grädda på 225° i cirka 45 minuter.

Blåbärspaj: Gör på samma sätt som ovan men fyll pajen med ett paket fryst, tinade blåbär som du skivar en banan över. Hjortronpaj: Samma som ovan men med ett paket upptinade frysta hjortron. Tvärtemot vad Carl rekommenderar så skulle jag strö lite socker över bären här. Lökpaj: 5-6 medelstora lökar skivas och fräses  smör utan att de tar färg. Salta och peppra. Gör pajen som ovan men hoppa över mandel och socker.

Det här blev en riktig farmor-anka-paj till utseendet. Lätt och frasigt skal och en fyllning som var frisk och måttligt söt. Kanske inte riktigt värt besväret eftersom pajdegen är ganska svårarbetad och spricker när den kavlas. Blåbär-, hjortron- och lökpajen har jag inte lagat utan återger bara kortfattat som variationer på temat precis som Carl gjort i boken.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det blir inte påsk på riktigt om jag inte får en påskbakelse. Jag verkar inte vara ensam om det heller för varje påsk är hyllan med koserverade persikor länsad. Barnsligt gott och så ser ju bakverket ut precis som ett stekt ägg. *fniss-fniss*

Givetvis gör du rulltårtan själv. Det tar 20 minuter, är busenkelt, smakar flera gånger bättre än köpekaga och så slipper du den evighetslånga innehållsdeklarationen som innehåller halva periodiska systemet.

Sätt ugnen på 250°, lägg ett bakplåtspapper i en långpanna och på köksbänken ytterligare ett som du strör socker över. Vispa 2 dl socker och 3 ägg mycket pösigt och vispa därefter ned 1,5 tsk bakpulver och 2 dl vetemjöl. Sist rör du ner 0,5 dl gräddmjölk. Sprid ut smeten i långpannan och grädda genast i den heta ugnen. När kakan fått fin färg och är pösig tar du ut den, låter den sjunka ihop något och vänder över den på det sockrade bakplåtspappret. Fukta pappret på kakans undersida med en kökshandduk och dra snabbt av det. Bred ut sylt, äppelmos eller annan fyllning och rulla ihop medan kakan ännu är varm. Rulla in i bakplåtspappret och låt svalna.

När du ska servera bakelsen skär du tjocka skivor av rulltårtan (jag tycker att fyllning av hallonsylt är godast till bakelsen), klickar på vispad grädde och toppar med en halv konserverad aprikos eller persika.

Jag har för tillfället helt snöat in på den fantastiskt feta och goda smetanan. Självklart var jag tvungen att testa den med bär och frukt.

Kiwin kostade 6:20 kilot (!) och i frysdisken hittade jag en ny bärblandning. Ica har under sitt eget varumärke lanserat en blandning av ”hälsobären” goji, havtorn, tranbär blandat med kändisarna röda vinbär, blåbär och björnbär. Faktum är att blåbäret är det allra nyttigaste men de andra är så färgranna att det inte gör något att de späder ut nyttan.

Jag sockrade bara de tinade bären något och toppade den naturella smetanan som låg på en bädd av skivad kiwi. Bären var ganska sura och några rent av beska, men den milda, feta smetanan med sin lite nötiga smak och nästan sega konsistens fungerade fantastiskt bra som komplement.

Kan inte vänta till sommarens alla färska, goda bär!

Fruktkakor är inte min grej. Torkad frukt i en söt, kompakt och torr kaka står längst ned på min kaffebrödslista. Därför skulle jag i normalfallet heller aldrig baka en engelsk fruktkaka. Men nu är det inget normalfall. Det är Carl Butler som bestämmer.

Denna kaka ska ligga till sig ett par dagar innan man skär upp den och den håller sig tydligen i flera månader.

1/2 kg smör
5 ägg
7,5 dl vetemjöl
5 dl socker
1 1/2 dl rött vin
250 gram russin
3/4 dl flisad mandel
1/2 msk smör
smör och vetemjöl till formen

Blanda russin med vinet och låt dra minst 3-4 timmar eller över natten. Du kan byta ut en del av russinen mot annan torkad frukt. Själv skar jag ner aprikoser. Hälften av vinet kan också bytas ut mot portvin. Det gjorde jag.

Rosta mandeln i en halv matsked smör i en stekpanna på låg värme. Mandels ska bli gyllenbrun men får inte brännas vid.

Vispa äggen och sockret vitt och pösigt. Även smöret ska vispas/röras riktigt pösigt. Rör sedan i omgångar ned äggblandningen och vetemjölet i smöret och slutligen frukt och mandel. Den fasta smeten klickar du ner i en väl smörad och mjölad form. Grädda i 175° i minst 90 minuter. Kontrollera med en tandpetare så att kakan är torr i mitten.

Jag vet att jag inledningsvis skrev att man skulle vänta några dagar med att smaka. Omöjligt. Det doftade så sagolikt och kakan såg så god ut att jag föll för frestelsen. Detta var så långtifrån en torr kaka man kan komma. Tung, rik, saftig, smörig med mjälla fruktbitar och en ton av mandelmassa. Helt ljuvlig! Ska definitivt testa att göra en variant på denna kaka med russin, apelsin och px-sherry. Edit: Här är en uppdaterad version som är fantastiskt god till ost!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu en rätt jag förmodligen aldrig skulle gjort om jag inte gett mig in i detta dödsföraktande projekt. De få gånger jag ätit denna dessert har det varit som en enkel avslutning på en otillfredsställande middag på någon krog på kontinenten. Trist, dallrig, grynig och ganska smaklös. Carl däremot hejar på och hoppas att här ”…väcks trevliga semesterminnen vid medelhavet vid liv”. Idag är en sådan förhoppning ganska fruktlös då de flesta har sina gastronomiska semesterminnen i form av tropisk frukt i Khao Lak.

(5-6 personer)

6 dl gräddmjölk (hälften grädde, hälften mjölk)
5 ägg
skalet från 1/2 citron
1 stor msk finmalen mandel (eller valnötter)
2 1/2 dl socker

Smält sockret i en torr stekpanna tills alla klumpar är borta och sockret blivit brunt. Häll i en kakform och låt sockersmeten rinna runt så det mesta av formen täcks. Du kan behöva ta hjälp av en bakpensel (ej av plast). Tänk på att formen blir väldigt varm av sockret. Riv mandlar och citronskalet fint. Jag tog i lite extra med 5 mandlar och skalet av en hel lite citron. Vispa upp äggen. Ge gräddmjölken ett uppkok och häll under kraftig omrörning ner i äggsmeten. Rör ned citron och mandel. Häll i smeten i kaformen som du ställer i en form med höga kanter som du fyller med hett vatten. Sätt in i ugnen på 200° i 45 minuter. Låt svalna innan du försiktigt lossar crémen från kanterna. Stjälp upp på en tallrik och servera naturell eller med vaniljglass.

Trevlig överraskning! Så lätt att göra och ett absolut perfekt resultat med fast, något krämig, konsistens. Kul också när något ser ut som på bilderna. Den friska citronsmaken och mandeltonen var mycket fin. Den extra dosen behövdes. Nästa gång ska jag servera med mjuk vaniljglass och färska hallon.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

När det är extra synd om en behöver man något extra gott. Det finns visst en tvingande lag på det.

För två stora muggar värmde jag 0,5 dl vispgrädde och smälte 200 g (en kaka) 70%-choklad och 0,5 dl råsocker. Fyllde upp med mjölk och lät det hela få ett uppkok. Vispade grädde och blandade ner minimarshmallows. Hällde 3 cl brandy i vardera muggen, fyllde upp med varm choklad, toppade med grädden och toppade med mer marmallows.

Ojoj! Nästan som meducin! Fast bättre.

Blev inspirerad till denna vita kladdkaka av den fina bloggen ”Söta Saker”. Lite karaktär av mandelmassa och med lime, rom och salt för att tämja sötman något.

Vispa ihop 2 ägg med 2 dl socker, 2 krm salt och 1/2 tsk vaniljpulver (eller ett par msk vaniljsocker). Smält 100 g smör i en kastrull och smält därefter ned 100 g hackad vit choklad i smöret. Rör samman med ägg- och sockerblandningen och smaksätt med det finrivna skalet av en lime (spara lite till dekoration) och en matsked mörk rom (kan uteslutas). Blanda ner 2,5 dl vetemjöl. Häll smeten i en kakform med löstagbar kant (spänn fast ett smörpapper över bottnen så fastnar inte kakan) och grädda i 200° cirka 20 minuter. Låt svalna och strö över lite rivet limeskal innan servering.

Pasteis de Nata (pastel de nata i singular) är jätteläckra små portugisiska bakverk av smördeg och äggkräm. Faktiskt utsett till Portugals nationalbakverk. Receptet kommer från fantastiska Patisserie David i Malmö.

Var faktiskt riktigt enkla att göra, även för mig som brukar hålla mig ifrån smördeg och bakning. Njut dem gärna ljumma med ett glas vitt portvin.

Jag återger receptet ordagrant här nedanför men har lagt till kommentarer i blått:

Smördeg:
200 g (ca 3 dl) vetemjöl
125 g (ca 1 dl + 2 msk) vatten
Lite salt
Om det behövs, lägg till lite vetemjöl, degen ska inte vara kladdig

Blanda ihop och låt vila 30 min. Kavla ut som en stor rektangel.
Ta lite smör och ”smöra” in degen ca 1 mm tjockt (som man brer en macka) och vik i tre delar till en mindre rektangel. Låt vila 5 min.
Kavla ut igen som en stor rektangel och smöra in degen ca 1 mm tjockt och rulla degen (som en rulltårta). Skär i små bitar (jag skar 12 bitar stora som en pingisboll ungefär), lagom storlek till en mazarinform. Tryck degen ut i formen (ställ på högkant och tryck ut. Jag tyckte det var enklare att trycka ut en rundel i handen och sedan trycka fast den i formen).

Krämen
60 g (ca 1 dl) vetemjöl
500 g (5 dl) mjölk
1 kanelstång
2 bitar (!? Jag skalade av två pekfingerstora bitar) citronskal
8 äggulor
250 g (knappt 3 dl) socker

Koka upp 460 g mjölk, kanelstång, citronskal och socker. Blanda vetemjölet med resten av mjölken (Ta lite mer mjölk än receptet anger – ca 1 dl – och rör ner vetemjölet lite i taget så det blir en smet. När jag följde anvisningarna blev det en degboll), det ska inte vara några klumpar och rör ner detta i den kokande mjölkblandningen, rör till det blir krämigt. Ta bort från värmen och blanda ner äggulorna. När smeten är nedkyld, häll i formarna och baka i ugnen på 250 grader i 10 minuter (20 minuter i min varmluftsugn).

Lycka till!

Det är bara att erkänna; marängsviss är barnsligt gott. Men till en nyårssupé måste den ju pimpas lite.

Gör en enkel chokladsås genom att bryta ned och smälta 70% choklad i en skvätt brandy och lite vispgrädde. I portionsformar varva såsen, vispad grädde, små marängdroppar (brukar finnas vid glasstillbehören), skivad banan och Ben & Jerry’s Chocolate Fudge Brownie (eller annan smarrig chokladglass). Himmelriket!

Ett litet glas armagnac till det? Ja tack!

Här kan du läsa om förrätten och huvudrätten biff wellington.