Idag gästbloggar kära hustrun om sin favoritlunch som hon gör när hon är ensam hemma. Jag tar inget ansvar för presentationen samt förekomsten av glutamat.

Kikärtspuré (1 – 2 pers.)

1 burk kikärtor
lite smör
lite mjölk
salt
paprikapulver
vitpeppar
spiskummin

Häll lite olja i en kastrull. Häll över de sköljda kikärtorna och värm upp. Ta kastrullen från värmen, häll över lite mjölk, en klick smör och kryddorna. Mixa alltsammans till lagom konsistens med en mixerstav.

Goda biffar (2 personer och lite till frysen)

Ca 350 g blandfärs
Vispgrädde
Skorpmjöl
Salt
Vitpeppar
Piffi allkrydda
Chilipulver

Blötlägg lite skorpmjöl i ca ½ dl mjölk. Blanda samman alla ingredienserna till en smet. Värm upp stekpannan på medel och klicka i smör. Blöta händerna och forma biffar i valfri storlek. Stek biffarna tills de får en härlig gyllenbrun färg.

Smaklig spis önskar kära hustrun!

Tydligen. enligt hans egen utsago, Carl Butlers favorit bland pannkaksrätterna. Inspirerad av ostgratinerade crêpes serverade i Paris. Varierad och adapterad från förrätt till något av en huvudrätt..om man bara är två.

(4 personer)

Till smeten:
2 1/2 dl mjölk
1 dl vetemjöl
2 ägg

Till vitsåsen:
1/2 liter mjölk
2 msk vetemjöl
2 msk smör
2 msk riven ost

Till fyllningen:
1 pkt frusen hel spenat
smör
salt, peppar, muskot

Dessutom
150 gram småskuren kokt skinka
1 msk riven ost

Gör pannkakssmeten genom att blanda mjölken, lite i taget, med mjölet och en nypa salt så att du får en klimpfri smet och blanda därefter i äggen.  Grädda i en stekpanna på ganska hög värme och mycket smör så du får cirka 10 tunna pannkakor. Ungefär 0,5 dl per pannkaka. Receptet gav helt perfekta pannkakor!

Smält smör i en annan panna och tina den frysta spenaten (”ett paket”  blev i det här fallet 450 g) däri. Smaksätt med 0,5 tsk salt, lite muskot och rejält med svartpeppar. Låt puttra till det mesta av vätskan kokat bort.

Gör såsen genom att smälta smöret och låta mjölet fräsa med i några minuter. Häll på mjölken (det räckte med 3,5 dl) och låt sjuda ihop.

Klicka upp en sked spenat på varje pannkaka, vik ihop till halvmånar och lägg dem lite omlott i en rymlig ugnsform. Strö över skinkan, häll över såsen och avsluta med ett lager ost. Grädda högt upp i ugnen med övervärme så osten får en fin färg.

Resultatet blev…tja…en pannkaksgratäng. Med andra ord smakade det ungefär som man kunde föreställa sig. Enkelt, smaskigt och ganska förtjusande till ett glas hyfsad champagne en onsdagskväll.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

När jag satte igång med denna soppa slog det mig att jag nog har lagat den tidigare, fast det är nog närmare 30 år sedan. Inget giltigt skäl att hoppa över detta recept med andra ord.

Grymma mängder med vitlök ingår, men det är inget man ska backa för. I boken rekommenderar Butler att man kan byta ut äggen mot exempelvis pasta av något slag.

(4 personer)

12-15 vitlöksklyftor
2 burkar hela konserverade tomater
1 1/2 tsk paprikapulver
12 dl svag buljong (eller vatten)
4 ägg
4 skivor vitt bröd
olivolja
1 knippa persilja
salt och peppar

Dela de skalade vitlökarna på längden och fräs dem i lite olivolja några minuter utan att de får ta färg. Strimla tomaterna och fräs tillsammans med vitlöken ytterligare ett par minuter. Pudra över paprikapulvret och häll i buljongen. Jag använde fryst hönsbuljong jag spädde ut. Dra några ordentliga tag med pepparkvarnen och låt sedan soppan sjuda i cirka 45 minuter utan lock. När soppan är klar smakar du av den med salt. Knäck äggen ett i taget i en kopp och låt dem glida ner i soppan. Efter 3 minuter lägger du ner brödskivorna och strör över persilja.

Jättegod soppa med mild men distinkt vitlökssmak. Matigt och mättande med äggen och brödet. Helt perfekt i den ruggiga vinterkylan. Var generös med pepparkvarnen och var inte rädd för vitlöken, den smakar lite sött när man tuggar på dem.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu en rätt jag förmodligen aldrig skulle gjort om jag inte gett mig in i detta dödsföraktande projekt. De få gånger jag ätit denna dessert har det varit som en enkel avslutning på en otillfredsställande middag på någon krog på kontinenten. Trist, dallrig, grynig och ganska smaklös. Carl däremot hejar på och hoppas att här ”…väcks trevliga semesterminnen vid medelhavet vid liv”. Idag är en sådan förhoppning ganska fruktlös då de flesta har sina gastronomiska semesterminnen i form av tropisk frukt i Khao Lak.

(5-6 personer)

6 dl gräddmjölk (hälften grädde, hälften mjölk)
5 ägg
skalet från 1/2 citron
1 stor msk finmalen mandel (eller valnötter)
2 1/2 dl socker

Smält sockret i en torr stekpanna tills alla klumpar är borta och sockret blivit brunt. Häll i en kakform och låt sockersmeten rinna runt så det mesta av formen täcks. Du kan behöva ta hjälp av en bakpensel (ej av plast). Tänk på att formen blir väldigt varm av sockret. Riv mandlar och citronskalet fint. Jag tog i lite extra med 5 mandlar och skalet av en hel lite citron. Vispa upp äggen. Ge gräddmjölken ett uppkok och häll under kraftig omrörning ner i äggsmeten. Rör ned citron och mandel. Häll i smeten i kaformen som du ställer i en form med höga kanter som du fyller med hett vatten. Sätt in i ugnen på 200° i 45 minuter. Låt svalna innan du försiktigt lossar crémen från kanterna. Stjälp upp på en tallrik och servera naturell eller med vaniljglass.

Trevlig överraskning! Så lätt att göra och ett absolut perfekt resultat med fast, något krämig, konsistens. Kul också när något ser ut som på bilderna. Den friska citronsmaken och mandeltonen var mycket fin. Den extra dosen behövdes. Nästa gång ska jag servera med mjuk vaniljglass och färska hallon.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Till sin restaurang ”importerade” Carl Butler kockar från andra länder för att få nya influenser till köket. Inget konstigt tycker vi idag, men då var det ganska ovanligt. I kokboken refereras ofta till en spansk kock med namnet Cesar. Här är ett recept från honom på estofado, Spaniens motsvarighet till kalops.

(5-6 personer)

1 kg oxkött (kalopskött)
3 medelstora morötter
2 gröna paprikor
1 gul lök
1 burk hela tomater
1 1/2 dl vitt vin
1 lagerblad
1/2 tsk timjan
2 vitlöksklyftor
1 tsk salt
svartpeppar

Skär morötter, paprika och lök i ganska stora bitar. Fräs med lite olivolja i en tjockbottnad gryta cirka 5 minuter utan att det tar färg. Skär tomaterna grovt och häll tillsammans med spadet i grytan. Riv eller pressa ner vitlöken och tillsätt salt (jag tog 2 tsk och fick ändå eftersalta), kryddor och vinet. Koka upp och ställ åt sidan. Skär köttet i grytbitar, torka av med hushållspapper och bryn på hög värme i omgångar så det får bra färg. Lägg ner köttet till grönsakerna rör om och fyll på med vatten så att det knappt täcker. Koka sakta på spisen eller i ugnen (150°) i minst två timmar. Servera med kokt potatis eller ris.

Här var det verkligen retrokänsla! Smakade som grytorna jag själv gjorde i slutet på 1970-talet då grön paprika var ett nästan obligatoriskt inslag i matlagningen. Ganska blek i smaken faktiskt (Carl föreslår att man kan tillsätta en buljongtärning också) och krävde eftersaltning och en del stänk med tabascoflaskan.

Edit: Resterna av grytan värmde jag upp med den kokta potatisen, skivade ner svarta oliver och smaksatte med lite harissa och lite ekologiskt buljongpulver. WHAM! Riktigt mustigt och gott!

Drack det trevliga röda vinet från Lirac till grytan. Vinet lyfte till nya höjder och fick en tydlig tona av kanel/kardemumma. Nice!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

I Carl Butlers kokbok saknas pesto, färsk basilika, fetaost, chili, parmesan, olivolja, matlagningsyoghurt och andra stapelvaror i det nysvenska köket. Något av det mest exotiska vi hittar är avocado. Så ny och populär var den då att den fått en revival idag.

Tydligen var denna rätt en klassiker på restaurangen Svensson & Butler.

(4 personer)
2 avocados
1 1/2 hg räkor
3/4 dl majonäs
3/4 dl gräddfil
1 msk grovt malda valnötter
1 msk grönmögelost (gärna gorgonzola)

Mosa ner osten (jag tog cirka 3 msk) i gräddfilen och blanda sedan med majonäsen. Istället för malda valnötter hackade jag 8 valnötter och blandade ner. Skala räkorna (cirka 500 g oskalade räkor). Dela avocadon på längden och ta ur kärnan. I orginalreceptet ska ska räkorna läggas i hålan efter kärnan. Jag grovhackade istället både avocadoköttet och räkorna, blandade med en matsked av dressingen och skedade tillbaka i skalen. Resten av dressingen hälldes över och toppades med några hela räkor.

Ja, vad kan gå fel med räkor, avocado och majonäs? Inget alls. Grönmögelosten gav det hela en pikant brytning och valnötterna lite trevligt tuggmotstånd. Kanske jag skulle bytt ut gräddfilen mot yoghurt för lite bättre syra.

Riktigt bra smakade det billiga vita Macôn-Village till denna förrätt.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.

Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?

(4 personer)
1 pkt fiskpinnar
1 hg champinjoner
2 hårdkokta ägg
1 litet paket riven ost
1/2 msk margarin
1/2 msk vetemjöl
3 dl filmjölk
salt och peppar

Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.

Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.

Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.

Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.

Edit: Nu har jag gjort en uppdaterad version av rätten utan fiskpinnar men med smetana.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det andra receptet i Carl Butler-projekt ger mig åter tvivel. Det verkar bara för enkelt. Fyra ingredienser och en stund på spisen. Kan det bli något?

(4 personer)
1/2 kg rimmat fläsk i ganska tjocka skivor
1 vitkålshuvud
1 tsk mejram
1 tsk salt

Börja med att klyva kålhuvudet i fyra delar (välj ett ganska litet), skär bort den träiga stocken och klyfta därefter ytterligare en gång. Placera kålen i en gryta och strö över salt och mejaram samt vatten så det når upp till en tredjedel av kålen. Lägg fläskskivorna ovanpå kålen. Med locket som mall klipper du en cirkel av smörpapper och täcker kål och fläsk. Sjud under lock i cirka 40 minuter.

Resultatet blev förvånansvärt smaklig. En mild, fin rätt där råvarorna verkligen framträdde (inte så konstigt kanske). Billig och nyttig mat dessutom. Eftersom jag hade mina tvivel vispade jag ihop en kall sås av 2 dl filmjölk, en nypa salt och en matsked vardera av dijon- och skånsk senap. Det blev verkligen pricken över i!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.