Sitter på Schipol på väg till Sydafrika!

Hela dagen ska jag flyga och så småningom sent i kväll landa på Afrikas sydligaste udde. Jag är inbjuden av WOSA för en lång och intensiv vecka  av vingårdsbesök, vinmässa, härligt resesällskap och en massa intressanta event. Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny del av världen och ett nytt vinland…ja nytt för mig i alla fall.

Otroligt spännande! Mest utmanande blir att vara utan internet i 12 timmar på planet. Hur ska jag hinna ikapp? Jag ska göra mitt bästa för att i vanlig ordning leverera dagliga blogguppdateringar. Det lär bli mycket pinotage, chenin blanc, nya matupplevelser och annat. Stay tuned!

Jag har tidigare skrivit om det mousserande vinet Tirage som är baserat på ett franskt grundvin och som får sin andra jäsning och slutlagring på Kronovalls Vinslott. Det finns fortfarande enstaka flaskor kvar av utmärkta årgång 2001 men sedan gör det ett jättehopp till 2009.

Årgång 2009 är det också på det nya rosa systervinet Tirage Rosé som jag härom dagen fick ett prov på. Det är också är gjort på den traditionella metoden, men här är grundvinet från Trentino i Italien och av druvorna chardonnay och pinot noir. Det som slår en först med vinet är den otroligt läckra, bleka och bara lätt rodnande färgen. När det gäller mousserande roséviner kan jag vinnas över om bara färgen är rätt. Men här stämmer hela vinets karaktär överens med utseendet. Väl värt att beställa och vänta på några dagar.

Blekt, blygt vackert vildlaxrosa färg. Ren, medelstor doft av smultron, bröd, rökigt inslag. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak, och mjuk, krämig mousse, nästan fet munkänsla, silkig bärig frukt av smultron, mogen lime, lakrits, lätt rökig och med fin mineralitet i den långa balanserade smaken. Förvånansvärt välgjort, elegant och…gott!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag har tidigare skrivit om den nyskapande kaffemuggen Sommelier Cup som tagits fram av Stefan Nilsson, tidigare elev på sommelierutbildningen. Vid något tillfälle kommenterade jag på facebook att ett vin var så härligt att jag skulle vilja dricka det i stora klunkar ur en vinsejdel. Stefan tog idén på allvar och vi bollade några idéer fram och tillbaka. Plötsligt häromdagen så får jag ett meddelande om att nu hade de första fem prototypexemplaren dykt upp! Vinsejdeln finns i sinnevärlden! Tydligen har det varit en komplicerad process att ta fram glaset som ska vara tunt för upplevelsen och samtidigt ha tyngd och ett öra. Stefan har samarbetat med finska Lasimi som till slut verkar ha lyckats. Ännu är det ett tag innan glasen finns i produktion (det viktiga beslutet om vilken form örat ska ha återstår bland annat) men jag ska definitivt ha en uppsättning Sommelier Cup Wine. Hoppas bara att plimsollmärket från kaffemuggen även kommer att finnas på sejdeln. Håll ögonen på Kaffika för att se när glaset går att beställa.

Edit: Nu finns sejdeln att beställa i Kära Hustruns butik Vinet & Glaset!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har uppdaterat detta tips med en enklare metod. Kolla här.

Bra gjutjärnspannor är dyra. Om du inte hittar  dem för en femma på loppis och fixar till dem så de blir bättre än nya. Det krävs lite pyssel och lite väntan men det är det värt. Kolla resultatet i bildserien!

På nästan alla loppisar kan du hitta stekjärn och gjutjärnsgrytor undanstoppade i ett mörkt hörn där ingen rotar. Ingrodda, rostiga och ofta i vidrigt ofräscht tillstånd. Men under alla inbrända fettavlagringar och smuts döljer sig ofta fantastiska fynd. Ställ pannan på ett platt underlag och kolla så att bottnen är plan. Är den det så är det bara att att betala struntsumman (5-10-20 kronor brukar vara det gängse priset) till den förvånade säljaren. Jag betalade en femma för mitt semiantika stekjärn från Skeppshult och säljaren tittade på mig som om jag inte var klok när jag bar iväg den.

Gamla gjutjärnspannor skiljer sig från nytillverkade. Godset är tunnare vilket gör att värmen fördelar sig snabbare vilket gör att de är jättebra att använda på induktionshäll där de reagerar snabbt. De gamla modellerna är också maskinpolerade vilket ger dem en fantastisk fin yta. Nya gjutjärnspannor är just bara gjutna och därför ofta lite gropiga i ytan.

Det är en enkel procedur som innebär lite väntan och tålamod. Det tog lite längre tid med mitt stekjärn eftersom det ingrodda och fastbrända fettet i princip var fossilerat. Är det bara allmänt fettigt och snuskigt så går det enklare. När du ändå håller på så stoppa ner flera stekpannor och grytor i plastsäcken och vips är julklapps- och presentbekymren lösta.

Du behöver

• Ugnsrengöringsmedel på sprayflaska
• Plast-/gummihandskar
• Stor plastpåse/sopsäck
• Stålullskudde (den där sorten för grytrengöring)
• Ättikssprit
• fin stålull/svinto
• Ister eller neutral matolja

Gör så här: Ta på plasthandskarna (använd dem varje gång du hanterar ugnsrengöringen) och ha gärna långärmat. Spreja rikligt med ugnsrengöringen runt om hela grytan/stekjärnet, stoppa ner i plastpåse och förslut så att medlet inte torkar. Efter 2-3 dagar tar du ut grytan, torkar av med papper, sprejar igen och ner i plastpåsen. När det gått totalt en vecka tar du upp järnet diskar det i varmt vatten och diskmedel och bearbetar det med stålullskudden så de tuffa partierna lossnar. Sänk ner hela järnet i varmt vatten och rejält med 12% ättikssprit. Ättikan neutraliserar det basiska rengöringsmedlet och löser upp rost och andra avlagringar. Låt ligga i blöt 45-60 minuter och putsa sedan med den fina stålullen. Diska av ordentligt, och torka noggrant med hushållspapper och direkt in i ugn på 150° i 30 minuter. Höj temperaturen till 250° och låt stå ytterligare 30 minuter. Stäng av ugnen, ta ut det mycket heta järnet och gnid in med ister eller olja. Lägg in i ugnen upp och ner så att det inte bildas ansamlingar av fett. Ta då och då ut järnet ur den svalnande ugnen och torka av överflödigt fett och polera.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jo det är sant! Jag och bloggen blev av Matbloggsprisets jury utsedd till vinnare av Matbloggspriset Vin & Dryck 2012!

Jag har vetat om det ett par veckor nu och det har hunnit sjunka in och på ett underligt vis kändes nästan lite vardagligt när jag satt och väntade på prisutdelning på mässan Mitt Kök i Göteborg. Fast när jag blev uppropad på scen och fick höra motiveringen blev jag alldeles rörd och varm i hjärtat. Det var nästan så jag undrade vilken blogg de beskrev.

Som en av de främsta vinkännarna och som utbildare av sommelierer i Sverige är Anders en förebild för många. Bloggen Öhmans mat och vin lämnar ingen oberörd, med stilistisk och rättfram stil inspirerar Anders läsaren att prova på både de många recept och viner som han rekommenderar. Just blandningen av mat och dryck, samt den uppenbara kunskapen bakom, gör bloggen till något mer än bara en vinblogg.

Öhmans mat och vin är en välskriven, inspirerande blogg med inslag av humor, vackra bilder och härliga dryckestips som inte duckar för att ge såväl ris som ros.

Stolt och glad och mycket tacksam för alla som läser och följer min blogg!

Stort GRATTIS till vinnarna i de övriga kategorierna: Bake my Day, Det Gröna Skafferiet, Brödpassion, Smaskens samt Matplatsen! Kolla alla motiveringarna.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det här lite udda, bubblande, österrikiska vinet hittade jag bland de  mousserande vinerna häromdagen. 2010 Rosé Secco Biokult anges av Systembolaget komma från en ekologisk producentgrupp med namnet Biokult men vid närmare efterforskning ser det ut som om det är Meinklang som ligger bakom. Hittar ingen uppgift om vare sig druvsorter eller tillverkningsmetos.

Både etikett och vinets färg signalerar sommarfräsch lätthet och korken är på traditionellt sätt säkrad med snörning. Det doftar enkelt av citrus, smultron och hallonsoda. Smaken är lätt med någon sötma, avrundad syra, lätt mousserande, milda citrustoner och återigen förs tankarna till barndomens hallonsoda. En enkel, munter, okomplicerad och lättglömd bagatell.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?

Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag bara älskade Kung Fu Girl Riesling från Charles Smith Wines i Washington. Så mycket så att jag inte kan ha vinet hemma. Det dricks ofelbart omedelbart upp. Därför gick det inte att motstå 2010 Boom Boom! Syrah från samma producent och område när jag hittade den på hyllan på Systembolaget. Jag ville också ge syrah från Washington en andra chans efter det katastrofala bottennappet som fick bli bas i en choklad- och rödvinsglass.

Kanske hade jag för höga förväntningar för det här var inte något särskilt roligt vin. Klumpig och övermogen frukt och på tok för mycket vanilj. Syrah och shiraz är ju samma druva men de olika benämningarna används idag ofta som ett sätt att signalera stil. ”Syrah” brukar ange en mer aromatisk, kryddig och lättare stil medan ”shiraz” sätts på viner med rikare frukt och mjukare struktur. Det här är definitivt ingen syrah. Stilen har säkert sina anhängare, men det här är ett vin som inte tilltalar mig.

Djup, blåröd färg. Stor, syltig doft, kokta blå bär, mörk kakao, vitpeppar och tydlig vaniljton och ett drag av fet jord och tomatblast. Medelfyllig, ganska mjuk smak av syltiga, mogna, söta mörka bär, liten rökighet och en lätt kladdig och påträngande vanillinton. En ganska tröttsam och stum karaktär men med frisk och livlig syra som avstyr en total dikeskörning.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag har hållit mig utanför den uppskrivna vågen av kändisviner och faktiskt inte provat något av dem. Per Moberg, Tomas Ledin, Kent, Motörhead och även Kiss är några av dem som lanserat viner. Att Kiss även satt sitt namn på ett öl hade jag faktiskt missat. Var tvungen att prova.

Kiss Destroyer lanseras som ”The hottest beer in the World” och bryggs av Krönleins även om det inte framgår av etiketten. Lever det upp till sitt tuffa namn, fräcka etikett och kaxiga devis? Nej är det enkla svaret. Det är en snäll, harmlös lager med väldresserad beska och lättglömd eftersmak. Smakmässigt hade det passat lika bra med Wizex på etiketten. Visst funkar den som en kall törstsläckare direkt ur flaskan men det är också allt. Jag fick verkligen kämpa för att inte skriva en putslustig rubrik. Men jag gissar att ni lätt kan föreställa er hur mina tankar gick.

Jag tycker det hade varit mycket mer passande om Kiss satt sitt namn på en riktigt billig gin som dricks kall ur flaska gömd i en brun papperspåse.

Bra fråga. Man kan ju tro att jag inte gör annat än lagar mat, äter mat och dricker vin och annat gott. Faktiskt är det inte helt långt borta från sanningen.

Förutom att jag lägger åtskilliga timmar på bloggen (ett inlägg om dagen tar sin tid) så arbetar jag heltid med dryckesutbildningar och provningar. Tillsammans med min kollega driver jag Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö där den huvudsakliga verksamheten är sommelierutbildningen på två terminer. Men vi har också 2-dagarskurser samt kvällsprovningar som Bordeaux, Bourgogne, Whisky, Champagne och Vin & Mat. Som om inte det räcker så blir det en hel del provningar för föreningar, företag och privatpersoner också. Bland annat.

Sen är det förstås sådant som planering, glasdiskning, tomglashantering, toalettstädning, administration, pluggande och annat. Men det är i alla fall världens bästa jobb.

Så nu vet ni lite mer om vad jag gör när jag inte bloggar,

(När jag har lite tid över slappnar jag av med att röja runt på loppisar och hitta grejer till Kära Hustruns butik)