Som en lite försenad 3-årspresent har bloggen fått en stilig (b)logga. Väldigt lyckad tycker jag. Vad tycker ni?

Stort tack Kristoffer!

Jag hade redan hört en hel del positivt om röda riojan 2007 Léon Dormido när jag plockade med en flaska på Systembolaget. När jag studerade etiketten närmare  så fick kritikerhyllningarna sin förklaring; producenten är Miguel Merino.  Denna lilla, relativt nya, kvalitetsproducent i byn Briones är en av mina favoriter och jag hade glädjen att få besöka dem i höstas.

”Det sovande lejonet” (ursäkta mitt pinsamt uppenbara musikval nedan) är ett riktigt snyggt och välgjort vin som snyggt balanserar mellan traditionell still och den moderna skolan. Har du inte druckit en rioja på länge så är det hög tid nu.

Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Detta matminne är av något yngre datum än det senaste. En gammal klasskompis påminde mig nämligen igår på facebook om mina tidiga mat- och dryckesvanor från tiden på Östra Grevie folkhögskola.

Det här var för trettio år sedan och jag gick ett år på den estetiska linjen med inriktning måleri samt ett år på den numera nedlagda dramalinjen. På den här tiden var jag vegetarian, hade benvärmare och hennafärgat hår. Ja jag vet, jag var en vandrande kliché. Jag var en annan person och Sverige befann sig i en skakig post-carl-butler-fas där det mest exotiska i matväg var ajvar relish. Jag minns faktiskt fortfarande hur vi var ett gäng från skolan som var bjudna till en kille från Libanon (tror jag) som bodde på Möllevången. Han bjöd på en massa spännande mat men det som jag särskilt minns var den klargöna, peppriga och örtiga såsen som vi doppade bröd i. Jag frågade vad det var och fick svaret ”olivolja”.

När studielånet kom satte man sig ett gäng på bussen till Malmö och drog till restaurang Zorba på Bergsgatan. Där beställde vi tzatziki, klyftpotatis, grekisk sallad och bröd. Sedan satt vi hela kvällen och drack billig öl och rödvin, rökte (jo man fick göra det då) och löste samhällsproblemen. Dagen efter stank det vitlök i studentkorridorerna och alla visste var vi varit. Blev vi plötsligt ölsugna på helgen vandrade vi utmed landsvägen till Bykroen i Västra Ingelstad där vi blev uttittade av lokalbefolkningen som ömsom hade ålagille eller firade Mårten Gås, verkade det som i alla fall.

På helgerna fick vi dessutom sköta mathållningen själva och det är här matminnet kommer in. Jag brukade brassa varma äggmackor till kvällens tv-tittande. Det var formfranska, stekta burkchampinjoner, fräst lök, ajvar relish, stekt ägg och ost som gratinerades i ugnen. Tre dubbelmackor var lagom till min då sparristunna kropp. Sedan sprang man ned till samlingsrummet med maten, drog ihop alla fåtöljer och så satt vi tillsammans och kollade på veckans höjdpunkt: tv-serien ”Fame”. Var det nära efter studielånet så kunde det bli en flaska av det halvsöta, vita spanska Villafranca eller så salade vi ihop till en mousserande Chevaliers de Malte.

Var helt enkelt tvungen att svänga ihop ett par mackor till lunch idag. Försökte återskapa dem ur minnet så gott det gick och var tvungen att för första gången på säkert tjugo år köpa burkchampinjoner. Om det smakade lika bra som då. Det kan ni ge er på.

Följ bloggen på Facebook!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nog världens bästa sommarställe: vår altan.

Vår lägenhet är liten men ligger nästan nere vid vattnet så det är knappt hundra meter till badbryggan. Sommarstadskänslan kommer till oss med all människor som söker sig till havet och badlivet. Kvarterskrogen ligger tvärsöver med uteserveringens spanläge på krypavstånd och caféer och de butiker man behöver ligger i kvarteren runt omkring. Men detta bleknar i jämförelse med Altanen.

Här kan krypa upp i min vindskyddade och skuggiga hörna med datorn i knät och surfa och jobba samtidigt som jag på avstånd hör dämpat sorl från badgästerna. Jag kan lyssna till måsarnas skrik och njuta en kopp kaffe från köket som ligger runt hörnet. Här odlar jag tomater och har ett pyttelitet växthus för örterna och i den lummiga trädgården utanför vår häck växer vinrankorna, bokharabindan bildar en skuggig gång och lavendelsnåret sprider väldoft och lockar humlor. När solen skiner läser jag morgontidningen i solstolen, när det regnar sitter jag kvar i hörnan skyddad av grannens balkong och när det blir mörkt tänder jag fotogenlampan.

Jag har nog världens bästa sommarställe, men vi kallar det ”hemma”.

Följ bloggen på Facebook!

Första gången jag stötte på det peruanska köket var när jag besökte Chile för över tio år sedan. Vi blev bjudna till Astrid & Gaston som sades ha lyft fram köket från Peru som ett av de främsta i världen. Vi blev inte särskilt imponerade och fick av andra veta att de inte serverade den genuina maten. Några dagar senare blev vi därför avsläppta i Santiagos lite skummare kvarter och visade till en krog som skulle ha ”the real deal”. Detta visade sig vara en smaklös samling feta, mastiga rätter som alla på olika sätt inkluderade potatis, majs och majonäs. Vi flydde detta kulinariska katastrofområde och hittade istället en sushirestaurang där vi åt drivor av den bästa sashimin jag någonsin smakat.

Ett decennium senare var det alltså dags att försöka sig på peruansk mat igen efter att jag hittat följande recept. Udda ingredienslista men riktigt bra resultat som smakmässigt hamnade någonstans mellan Asien och Mexico. Serverade med krispig sallad, överblivna majstortillas från mina kycklingenchiladas och ugnsbakade körsbärstomater. Nästa gång ska jag addera lite bönor i grytan också.

Recept till 4 personer: Fräs 800 g kycklingfärs i lite matolja tills genomstekt och torrt. Finhacka 2 gula lökar, 5 vitlöksklyftor, 5  jalapeños och blanda ner i färsen tillsammans med 3 tsk spiskummin, 1 tsk malen kryddpeppar, 1 tsk salt och låt fräsa på medelhög värme tills löken börjar mjukna. Blanda ner 4 dl grovhackade rostade och salta jordnötter, 2,5 dl vatten, 1 tärning eller 1,5 msk hönsbuljong, 2,5 dl osötad kondenserad mjölk och 1,5 dl finriven parmesan och låt sjuda upp. Sänk temperaturen, lägg på locket och låt sjuda ihop sakta i en halvtimme. Vid servering strör du över 1 dl grovhackade och urkärnade svarta oliver och 6 hårdkokta ägg skurna i klyftor.

Testa också Lotta Lundgrens asiatiska kycklingfärs.

Följ bloggen på Facebook!

Detta är en variant av klassiska mac ‘n’ cheese med bra stuns och lite vuxen smak. Mäktig, fet och kolhydratstinn kräver den en frisk tomatsallad eller liknande som smak- och näringsmässig motvikt.

För 4 hungriga: Koka 750 g pasta i ordentligt saltat vatten enligt anvisningarna på paketet. Häll av vattnet och sätt tillbaka pasta på spisen på låg värme. Blanda i 1,5 dl grädde, 1,5 dl mjölk, 50 g smör, 1 msk dijonsenap, 1 tsk tabasco, 1 tsk salt, nymalen svartpeppar och 300 g finriven lagrad cheddar (eller annan smakrik ost). Rör runt och låt osten smälta. Blanda i finhackad persilja. Låt sjuda mycket sakta så det hela tjocknar något. Servera genast.

Prova också denna lyxiga och annorlunda variant av macaroni & cheese av Jamie Oliver.

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

Chicken parmesan eller chicken parmegiano uppfattas i USA som en italiensk rätt men är i själva verket en helamerikansk konstruktion. Fast inspirationen är ju helt klart italiensk med klara kopplingar till piccata milanense. Även om parmesan anges i namnet så ingår alltid mozzarella, har till och med sett recept där man inte har parmesan alls.

För 2 hungriga: Ta 2 kycklingbröst (cirka 400 g), tryck ned med handflatan medan du med en kniv delar bröstbiten horisontalt så du får två tunna skivor. Lägg skivorna en i taget i en plastpåse och banka till dem med en kavel eller kastrull så de blir jämntjocka. Vänd kycklingen i en mjölblandning (2 dl mjöl, 2 tsk salt och rikligt med svartpeppar). Därefter vänder du dem i ett ägg uppvispat med 0,5 dl mjölk, låt äggblandningen rinna av en stund. Sist vänder du i en blandning av 3 dl panko (asiatisk ströbröd) och 2 dl riven parmesan. Låt vila någon minut, vänd hastigt igen i äggsmeten och sist i ost/pankoblandningen. Hetta upp 3 dl majsolja i en traktörpanna eller djup stekpanna (ha ett lock berett om oljan skulle bli överhettad och börja brinna) på medelhög till hög värme. Kolla med ett flarn panko om det börjar fräsa med en gång och ta färg, då är temperaturen bra. Lägg försiktigt ned (akta för stänk) två kycklingbitar och fritera ett par minuter på var sida så den får en djup gyllene färg. Lämna inte oljan obevakad. Ta upp kycklingen och låt rinna av på hushållspapper. Gör likadant med de återstående bitarna. Placera sedan på bakplåtspapper, skiva och fördela en mozzarellaost på kycklingen och skjuts in i ugnen på 200° i ungefär 15 minuter. Under tiden värmer du upp 4-5 dl passata (tomatsås), river ned ett par vitlöksklyftor och precis innan servering klipper du ned rikligt med färsk basilika. Servera kycklingen med såsen och tagliatelle eller min kolhydratsnåla variant*.

*Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Skölj en näve ruccola. Koka upp en stor gryta med vatten. Släng ner den urkramade zucchinin och ruccolan i det kokande vattnet och låt det ligga där i 60 sekunder och slå sedan av vattnet.

Följ bloggen på Facebook!

Som vädret ser ut så känns det rätt att drömma sig till Provence, sol, värme, blånande hav, bouillabaisse och sallad niçoise. Som tröst finns dock buteljerad sol i form av 2011 Domaine de Collavery. En riktigt bra provençalsk rosé till sommarens mat. Snällt prissatt och finns dessutom över hela landet. Nu sätter vi hoppet till ett rejält högtryck!

Blekt, blekt laxrosa färg som en rosé från Provence ska ha. Ganska stor frisk doft av röda äpplen, smultron, lime och ett örtigt och lite gräsigt inslag. Torr, mycket frisk smak med bra fruktighet och nästan lite oljig, fet munkänsla och drag av melon, persika, röda vinbär, citrus och lime. Lång eftermak med liten mineralig stramhet och en liten aptitretande  beska i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Igår hade jag ärenden till Ystad och passade på att prova Anders Vendels nya satsning i gamla Sandskogens Värdshus.

Den gamla trävillan från förra sekelskiftet är sig lik exteriört men inomhus är det blont, svalt och elegant i en blandning av Norrgavel-estetik, snickarglädje och new england-stil. Dagens lunch serverad vid bordet med bröd, sallad och kaffe med kaka efteråt kostar 100 kronor och serveringen känns igen från Sture inne i Malmö. Vackert upplagd kom en mörbakad ribbestek med overkligt frasig svål, dillmorot, en distinkt sötsyrlig vinägersky och smörigt potatismos. Mycket vällagat och fint komponerat. Faktiskt snäppet bättre än på Sture att döma av detta enda besök. En riktigt fin lunchupplevelse med havet som granne.

Ta en dagstur till Ystad, ät lunch i Sandskogen, fika och ät ett Wienerbröd på Fritidsbaren och avsluta med middag på Brasserie Östergatan.