Jag gjorde ett fantastiskt fynd i frysdisken; ekologiskt, handknådat och stenugnsbakat surdegsbröd från Il Fornaio!

Efter 7 minuter i ugnen har du ett rykande färskt och genuint italienskt bröd från bageriet som startade 1985 på michelinkrogen Era Ora i Köpenhamn. Fantastiskt gott och känns riktigt lyxigt. Knappt tretti spänn är inte särskilt dyrt heller. Åt det med Rondelé* som är en fluffig färskost smaksatt enbart med salt från Camargue.  Himmelskt gott och enkelt.

*Även om osten kommer från jättemegaindustrimejeriet Président så är det riktigt bra och utan tillsatser.

…är en kurs på tre timmar kommande torsdag. Då får du lära dig allt du behöver om området och provar sju viner. Ett snyggt diplom utfärdat av L’Ecole du Vin de Bordeaux får man också. Funkar också som uppmjukning inför masterclass med Andreas Larsson den 4-5/12.

Det är Eder bloggare som håller i trådarna och det finns platser kvar. Anmälan och mer info hittar du här.

Det sägs att maten kommer långt ner på listan när gäster ombeds rangordna vad som är viktigast vid restaurangbesök. Restaurang Vltava i Prag kan sägas bevisa den tesen.

Ganska väl dold på en kaj mellan broar vid floden Vltava (Moldau) ligger denna lilla k-märkta restaurang. Stället är omtalat bland turister och guider både för sin familjära stil och för att detta länge var Vàclav Havels favorithak som han frekventerade flera gånger i veckan.

Krogen är inte mycket mer än en liten om- och tillbyggd kaffestuga som klamrar sig fast vid stenmuren några meter från vattnet. Den mycket påvra exteriören och den…eh…personliga inredningen lovar inte några extravaganser eller kulinariska utsvävningar. Här skulle man kunna förvänta sig nygräddade våfflor och tekaka med stekt ägg och falukorv. Nivån på maten var heller inte mycket högre. Men det är inte för maten man kommer hit…och återvänder.

Vid vårt första besök blev vi av en av ägarbröderna rekommenderad karp med vitlök eftersom ”detta är en fiskrestaurang”. Då ingen av oss tidigare provat denna fisk var valet givet. Maten kom snabbt in och vi insåg genast att karp är benrik och smakar dy. Men potatisen var riktigt god. Dessutom var personalen/bröderna väldigt charmerande och personliga och berättade, utan att vi frågade, om ställets historia och de visade stolt upp den välfyllda gästboken. Vi drack massor med god öl och jag beställde i ett svagt ögonblick in absint och en dessert; Pannkakor à la Vltava. In kommer en blek och seg glassfylld pannkaka helt täckt av vispgrädde och flankerade av upptinade jordgubbar, hallon och fruktcocktail och krönt av en brittisk flagga. Innan jag hann reagera slevade servitören upp absint över desserten, trollade fram en tändare och satte fyr på alltihop som började brinna med en blek, blå låga! Vid försök att äta desserten föll allt samman, geggades ihop och Union Jack sjönk sakta ner i röran; en symbolisk bild av Imperiets fall. Många skratt och fantastiskt gemytligt och hemtrevligt trots maten.

Så trevligt var det att vi bestämde oss för att redan nästa kväll, den sista i Prag, återvända. Denna gång blev vi av vår reseledare rekommenderade att inte beställa fisk. Vi återvände och fick ett hjärtligt men totalt förvirrat mottagande. Hela kvällen blev lite ”Fawlty Towers”. Eftersom vi skulle tillbringa hela natten på bussen hem så beställde vi in massor med mat och ordentligt med dryck. Maten var inte oätlig men skrattretande enkel, men skinkschnitzeln jag beställde in var faktiskt helt okey. Vår servitör var totalt frånvarande och somnade nästan stående vid bordet. Vi var tacksamma att han denna gång inte tände eld på något. Vi beställde in en flaska rött, tjeckiskt vin från Moravien av druvan modry portugal (blauer portugieser) som faktiskt var riktigt fylligt, fruktig och tilltalande. Vi satte i yran upp två extra flaskor på notan för att ta med oss.

En riktig helkväll för tre personer med mycket mat och dryck på ett knasigt, trevligt och vänligt ställe som blev en perfekt avslutning på en riktigt lyckad vistelse i Prag. Vi betalade knappt 600 kronor totalt! Vinet vi tog med hem kostade knappt 55 kronor flaskan!

Missa inte Restaurace Vltava men inte för maten utan för det som är viktigare; miljön, servisen, stämningen och upplevelsen!

Besöker du Prag så kan du hoppas att det sammanfaller med den kombinerade loppisen och bondens marknad på kajen vid Vltava (Moldau) mitt i sta’n.

Loppisen var även denna kalla men soliga novemberlördag full av spännande grejer. Tändstickshållare av silver i jugendstil samt en vacker artdeco-brosch föreställande en mistel var några av fynden vi gjorde. Ångrar bittert att jag inte köpte de ekivoka kaffekopparna från förra sekelskiftet och den lilla ryska kaviarskålen i filigran och emalj.

Den stora behållningen var dock bondens marknad som bland annat bjöd på levande foreller, rökta fårostar i fantasifulla former, drivor av svamp, nyslaktade gäss (det var ju mårtensafton), surkål i otaliga smakvariationer, spännande korvar, läckra bakverk och….en bakluckessommelier!

I en skåpbil hade inrättas en synnerligen primitiv ”vinbar” med tappkranar över en rostfri pisseränna. Här kunde man välja mellan åtta olika sorters tjeckiskt vin som kom från ölfat i bilens inre. Vinet kunde antingen avnjutas i en sladdrig vit plastmugg av modell fluorsköljning eller bäras hem till vinoteket i en 1,5-liters PET-flaska (tandkrämsgrön för röda viner, pissgul för de vita) som man själv hämtade i en genomskinlig sopsäck bredvid bilen. Över kranarna basade en man som förmodligen såg hela mänskligheten som sin fiende. Leenden, charm och gästfrihet befanns vara lika avlägset som kvalitetsvinsbegreppet.

En av systrarna ville köpa med sig en flaska för skojs skull och skulle ha mig till att prova. Det röda vinet smakade och doftade som snabbvinsatserna som plågade Sverige på tidigt 1980-tal. Raskt över till de vita. Provade en veltlinské serené (grüner veltliner) och magen skrek genast efter Rennie. En riktigt ilsken liten syra regerade i den tunna vätskan som säkert har en fin framtid i salladsbranschen. Ett vin till fick chansen och en klen liten müller-thurgau som hade fått behålla en liten restsötma fann nåd som bas till vinbål eller vinmarinad. Den fyllda plastflaskan bytte ägare för 22 kronor.

Vi lämnade den antijovialiske krankonnässören och den snabbt växande kön bakom oss och satte oss i den synnerligen enkla och tillfälliga ”Marina Bar” och njöt det tjeckerna kan bäst – pilsner. Världsklass även i plastmugg.

Jag måste ansluta mig till protestkören som bland annat dragits igång på Gittos Mat (jo visst är det vinnaren av Alternativa Matbloggspriset 2010) och Skånska Skafferiet mot remissförslaget som leder till biologisk enfald. Läs och förfäras!

Förslaget är så korkat och på gränsen till ondskefullt att man nästan misstänker att Monsanto ligger bakom det. Jag kan heller inte undgå att tänka på alla restriktioner som infördes i Tyskland under 1930-talet för att vingårdarna där skulle hållas ”renrasiga” med enbart riesling.

Läs mer på bloggen Flute-tankar där det även finns förslag på remissvar att bombardera Jordbruksverket med. Edit: Nu finns även ett remissvar hos Gitto.

Låt tusen blommor blomma och släpp även fram ogräset!

…Gittos Mat!!! GRATTIS!!!

Med sanslösa 45% av rösterna rakade Margit ”Gitto” Richtert hem segern överlägset i Alternativa Matbloggspriset 2010. Som varande lite av hela matbloggosfärens lite småtokiga fästmö var det kanske inte helt oväntat.

Även om det rörde sig om utklassning så tycker jag inte att ni ska missa att följa de övriga nominerade och deras läsvärda bloggar:

Griskindspatrik fixar till härliga långkok, fotograferar som en rättsmedicinare och ackompanjerar det hela med musikvideor.

Skånska Skafferiet presenterar personliga betraktelser och matsynpunkter från en handlares synvinkel.

Smaskens läser jag gärna av det enkla och goda skälet att hon verkar gilla samma typ av mat som jag.

Njutmatens charmiga blogg får mig nästan att vilja äta nyttigare.

Silverkocken gör det omöjliga och lagar en ny ambitiös rätt varje dag i veckan och bloggar om det. Tydligen har han ett jobb också.

Coppa Rules gör sin egen salami och får det att verka lika enkelt som att koka makaroner. Sedan gillar jag Arabia-porslinet.

Chez Sofia skriver mycket om ost men blandar upp med recept (ofta med ost) och annat så det inte blir för mejerinördigt.

Återigen grattis till segern och priset!

…annonseras imorgon eftermiddag när jag är tillbaka från Prag tillnyktrad och någorlunda tillräknelig. Då kommer också ett gäng bloggposter om krogar, öl och upplevelser.

Stay tuned!

Sitter trött, urlakad och lätt pilsnersimmig i ett höstljummet Prag och har lyckats hitta en hyfsat pålitlig nätuppkoppling.

Hoppas snart kunna rapportera om trevlig öl, knapriga kringlor, tjeckiskt vin och rökiga ölhallar. Men just nu är jag nöjd att jag befinner mig levande på hotellet och kan njuta en liten, sval Pilsner Urquell från fat och gå igenom post och uppdateringar på webben.

Noterar att de tre finalisterna till Matbloggspriset 2010 nu är klara efter att läsarna fått säga sitt. Nu tar juryn över. Men i Alternativa Matbloggspriset 2010 kan du fortfarande påverka några dagar till. Dessutom är det bara bloggläsarna och ingen annan som bestämmer vem som får det jättefina priset. Du kan påverka!

Röstningen stänger vid midnatt 5/11.

När jag först såg denna video med den inflytelserika vinkritikern James Suckling så trodde jag det var en drift med hans sätt att poängbedöma viner. Sedan förstod jag att det är en trailer för hans kommande videobaserade hemsida.

Jag satt med ögonen uppspärrade och hakan på bröstet inför denna kavalkad av ogenerad, arrogant poängsättning av viner rakt framför vinproducenterna. Fullständigt häpnadsväckande.

Antingen har karl’n ett stort mått självdistans och humor (vilket jag betvivlar) eller så…ja…är han helt omdömeslös. Ett tredje alternativ är att det är ett medvetet, smart sätt att marknadsföra hemsidan. Jag har ju redan med denna post hjälpt till att sprida informationen och kommer definitivt att besöka den för fler skämmiga guldkorn så helt osannolikt är det inte.

Edit: Efter att ha sett nedanstående klipp med kommentaren 01:23 så har jag bestämt mig. Poängtrailern är INTE humor. Den är på blodigt allvar. Är det bara jag som osökt kommer att tänka på Philip Seymour Hoffmans slemma rollkaraktär i The Talented Mr Ripley?

Om en vecka reser jag till Prag med mina två storasystrar. Ska bli jättekul. Dels att få resa med systrarna men också att få komma till en stad jag haft på önskelistan sedan tonåren.

Det blir en lång bussresa och sedan ska vi bo på en hotellbåt mitt i stan. Jag har bokat in bryggeribesök hos stora Pilsner Urquell och lilla Klášterní Pivovar men annars ligger dagarna öppna. Jag vill därför ha massor med tips på spännande krogar, mysiga pubar, roliga affärer, klassiska kaféer och förslag på vad man måste äta. Jag har inte en susning om vad som gäller och är öppen för alla förslag. Inga flotta, fancy ställen men gärna lokalt och gömt på bakgator. Vad ska man köpa med sig hem? Vad är billigt och vad ska man undvika.

”Bring it on” som tjecken säger.