Här fortsätter experimentet med sherry i maten. Precis som i testet med tomatsoppan utvärderar jag hur de olika sherrytyperna fino, amontillado och oloroso påverkar slutresultatet.

Experiment 2

En fyllig, smakrik och gräddig svampsoppa (recept här) delades upp den i fyra lika stora portioner (3 dl) och tillsattes 1 msk av de olika sherrytyperna i tre av sopporna och lämnade en naturell som referens. Sopporna fick därefter ett snabbt uppkok. Samma smakpanel som förra gången.

• Svampsoppa med fino. I jämförelse med den naturella soppan kändes soppan nu mindre salt, fylligare och mer balanserad med mer framträdande svampsmak.
• Svampsoppa med amontillado. Liknande resultat som med finon men med en ganska tydlig sherryton som slog igenom.
• Svampsoppa med oloroso. Soppan blev fyllig, mustig och rik i smaken, svampsmaken kom till sin rätt och den oxiderade tonen från sherryn la sig snyggt i bakgrunden.

Slutsats av experiment 2: Finosherry lyfter även här karaktären och smaken på råvaran (svamp) och gör rätten mer balanserad. Oloroson är i särklass här när den både lyfter smaken, fördjupar och kompletterar den,. Amontilladon fungerar bättre här än till tomatsoppan.

Återkommer med experiment 3.

Jag måste bara få rekommendera en fantastiskt intressant artikel av Lisa Förare Winbladh. Texten i Sydsvenskan handlar om vår grundsmak beskan och är oumbärlig för mat- och smaknördar.

På bilden ser du den lilla bittergurkan (omnämnd i texten) som den serverades på Restaurang Asien.

…utlottningen av kokboken ”Det goda franska köket” av Julia Child?

Mer info hittar du i denna tråd.

Här kommer det första och enda nyårslöftet från mig; Jag ska aldrig mer köpa omogen avocado!

Egentligen är det bedrövligt att de där stenhårda bären överhuvudtaget säljs i butikerna. ”3 för 10 kronor” kostar de oätliga medan ett 2-pack ”ätmogna” kostar 27:90. Med lite planering och intresse skulle all avocado kunna sälja ätmogen. Vilken annan frukt eller grönsak kräver 4-5 dagars framförhållning innan den kan användas? En omogen avocado smakar beskt med ett drag av fisk. Hurv!

Som ni förstår av min utläggning ovan blev inte nyårsförrätten som den var tänkt. Men god ändå.

500 g räkor skalades och delades (utom några snyggingar som sparades för dekoration), en lime filéades och skars ner, 2 hårdkokta ägg tärnades grovt och allt blandades samt fick några stänk tabasco. Blandades med en rejäl klatt majonäs. Blandningen fördelades i två skålar och toppades med röd stenbitsrom och några räkor. Serverades med smörstekt vitt bröd.

Otroligt enkelt men smaskigt. Sköljdes ned med 1996 Duval-Leroy Fleur de Champagne, ett mycket elegant och smakrikt vin med begynnande mognad och fantastiskt fina små bubblor.

Här är huvudrätten; Beef Wellington.

2009 var året jag blev med blogg. För nästan precis ett halvår sedan skrev jag min allra första post. Det har blivit nästan två om dagen sedan dess!

Föga anade jag hur stor del av min tankekraft som skulle upptas av denna aktivitet. Visserligen upptog mat och dryck det mesta av min vardag redan innan, men nu hamnade det hela på en helt ny nivå. För det första har jag återupptagit skrivandet av provningsanteckningar. Mycket nyttigt. Sedan har jag blivit mer strukturerad i mitt matlagande. Jag har tvingats tänka igenom maten innan jag sätter igång så att jag sedan kan återge receptet. Innan bloggen var det en väldig massa smakskvättande och kryddnypande i absurdum.

Eftersom det blivit ett behov att skriva mest varje dag har jag också försökt utmana mig själv att göra saker jag inte skulle gjort annars. Bloggen har blivit ett sätt att dokumentera köksaktiviterna, att lära mer och att drivas framåt. Himla gott har jag ätit också!

Att några läser bloggen är jätteroligt! Särskilt kul när någon testat ett recept eller provat ett vin jag skrivit om. Då känns det som det finns ytterligare en mening med bloggeriet. Tack alla ni som orkar läsa och kommentera!

Nu är 2009 slut och 2010 knackar på. Tänker ta ett rejält tag och spurta mot mitt första fulla år som matbloggare. Jag har några kul idéer på gång. Stay tuned!

Missa inte utlottningen av ”Det goda franska köket”!

Så här i slutet av året känner jag mig lite givmild. Tänkte därför lotta ut ett ex av klassiska ”Det goda franska köket” av Julia Child, Simone Beck och Louisette Bertholle. Det är en antikvarisk pocketupplaga från 1986 som jag kommit över. Boken finns för närvarande inte i nytryck och är hett eftertraktad på andrahandsmarknaden.

Skriv en rad i kommentarsfältet här nedan om din favoriträtt i det franska köket så är du med i utlottningen. Glöm inte att ange din e-postadress. Vid midnatt mellan den 3:e och 4:e januari stänger jag för nya kommentarer.

Lycka till!

…är stilla och ro, familj och vänner, lite god mat och cheesy julmusik.

God Jul

alla vänner och läsare av denna blogg!

Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.

Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.

Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund innan du breder ut över skinkan. Griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.

Missa inte att kika in i min nya uppdaterade nätbutik med vintillbehör och kökstillbehör som jag gärna använder själv. Med kod VÄLKOMMEN får du 10% rabatt på hela ordern.

Alla som sagt ”i år får det bli en mer sansad jul med mindre av allt” räcker upp en hand. Själv skriver jag detta med en hand i luften.

Fyra vuxna och en liten spädis (nej inte ”spädgris”) bäddade i år för en lite mer spartansk och billigare helg. Det började bra med att rätterna på bordet blev färre, inte så många ”måsten” när man inte är så många kring bordet. Det höll tills jag skulle hämta den ekologiska julskinkan som beställdes på Ängavallen för ett halvår sedan. Då såg julen ut att bli större till omfattning och en rejäl skinka tingades. Inte heller frågade jag efter priset så uppfylld som jag var av synen av de busiga, hoppande grisarna i hagen. Köpte verkligen grisen i säcken. Om vi säger så här; det hade inte blivit dyrare att köpa motsvarande mängd konventionell oxfilé. Skinkan ska ätas med andakt ända till trettonhelgen.

Sedan fick jag i uppdrag att köpa gran och en rejäl julgrupp. När jag kom till blomsteraffären möttes jag av en mistel stor som en badboll. Måste ha! Ett snabbt överslag visade att hoppade jag både julgrupp och gran och istället hängde en heffamistel över julbordet så skulle det gå på ett ut. Stort jubel när jag kom hem med min ”fångst”. Vackrare mistel har aldrig skådats. Däremot uppskattades inte mina planer på att rationalisera bort den barrande granen. ”Men tänk på vår stackars pojk! Han blir ju rent olycklig om han inte får klä en gran till jul” utbrast kära hustrun. Så det blev gran. Också. Om den ”stackars” 22-åringen inte klär granen med tindrande ögon och sprudlande entusiasm så blir det indragna julklappar.

Nåväl. Jag får trösta mig med att med en denna mistel blir det många, många kyssar.

Vill bara tipsa om två duktiga tjejer som bloggar om vin och livets goda.

Både Heike och Erica gick ut som kursettor från de två senaste årkurserna i Sommelierskolan och har nyligen startat sina bloggar De skriver bra och informativt. In och läs och trigga dem med kommentarer! Vi behöver fler tjejer som skriver om vin, de är underrepresenterade i bloggosfären.