Det ska direkt erkännas att jag aldrig lagat laxpudding även om jag är en husmanskostaficionado. När det bjuds laxpudding som lunchrätt är jag ofta ganska skeptisk eftersom de ofta smakar tranigt. Misstanken om den överblivna laxens sista viloplats vilar tung över rätten.

(4-5 personer)
300 gram rimmad eller gravad lax i skivor
8 medelstora potatisar
1 gul lök
1 knippa dill
2 1/2 dl mjölk eller grädde
2 ägg
smör
peppar
salt

Koka potatisen och skär den i ganska tjocka skivor. Skär löken tunt. Smöra en form och täck botten med potatis. Lägg ett lager lax över potatisen, därefter lök och dill ett par tag med pepparkvarnen. Fortsätt att varva på detta vis och avsluta med potatis. Vispa ut äggen med mjölk/grädde och lite salt och häll blandningen i formen. Hyvla över smör och grädda i 200° 45-50 minuter. Servera med smält smör och gröna ärtor.

Inte så dumt. Ren, fin laxsmak och ingen tranighet som befarat.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Kul att testa en klassisk, svensk variant på detta recept. Julia Childs var ju minst sagt tillkrånglat medan Calle sin vana trogen gör en dygd av enkelheten. Blir det någon skillnad?

(5-6 personer)
1 kilo kalopskött
1 1/2 hg bacon
1 morot
1 gul lök
1/2 flaska rött vin
1 msk tomatpuré
2 hg champinjoner
12 smålökar
1 msk vetemjöl
salt & peppar
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
1 lagerblad
smör
olja

Skär köttet i tärningar, strimla baconet och skär lök och morötter i ganska små bitar. Bryn köttet i olja på hög värme i omgångar så det blir ordentligt brynt. Lägg åt sidan. Slå på lite vin eller vatten i stekpannan och vispa ut samt häll vätskan över köttet. Fräs bacon i en tjockbottnad gryta tills fettet smält och häll då på morötter och lök och fräs utan att det tar färg. Lägg i köttet, pudra över mjölet och rör om så att det blandar sig väl. Tillsätt nu vin, tomatpurén, kryddorna (ordentligt med svartpeppar) och pressa i vitlöken. Koka upp och ställ sedan under lock i ugnen på 175°.

Bryn champinjonerna hela i smör. Lägg åt sidan. Skala lökarna (det jobbigaste med denna rätt är att skala löken. Tryck till dem med handflatan och rulla dem så lossnar skalet lätt) och bryn i smör, salta och peppra och sätt in i ugnen i 30 minuter. När grytan stått 2 timmar i ugnen lägger du i svamp och lök och ställer in allt i ugnen ytterligare 30 minuter. Servera med koktpotatis eller potatispuré.

Det här blev makalöst bra! Kanske inte samma djup som Julias, men med tanke på den minimala arbetsinsatsen så vinner Calle på poäng. Mustig, rik och harmoniskt välsmakande. En fullpoängare trots det simpla vinet.

Till grytan dricker man givetvis en röd bourgogne.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Carl Butlers vän, kocken Cesar, har bidragit med flera recept i boken. Denna rätt ska han enligt uppgift lärt sig av sin mor hemma i Spanien. Undrar var Cesar är idag.

(6 personer)
2 paket fryst fisk, gärna hälleflundra
1 burk piementos
1 burk hela tomater
1 gul lök
1 dl vitt vin
1 klyfta vitlök
1 tsk salt
1/2 tsk peppar
2 msk hackad persilja
1 ägg
vetemjöl

Tina fisken. Jag använde torskfiilé. Skär i portionsbitar, vänd i vetemjöl och därefter i det uppvispade ägget. Stek i smör på ganska hög värme. Ägget ska få fin färg men fisken ska inte bli färdiglagad. Lägg i en form.

Skiva löken och fräs i smör eller olivolja tills den börjar bli genomskinlig. Häll över tomaterna och piementos (grillade, inlagda paprikor pratar vi om) som du delat i mindre bitar. Salta, peppra, tillsätt vinet och pressa ner vitlökskyftan. Låt puttra i en kvart, häll därefter röran över fisken och gratinera 30 minuter på 225°. Strö över persiljan precis innan servering.

Men det här var ju riktigt gott! Äggpaneringen gav fisken en stunsig yta och fin konsistens. Såsen blev frisk och nästan fruktig med den fina paprikan. Fick eftersalta som vanligt. Serverade med mjöliga, smakrika mandelpotatisar.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Hamburgare lyckas jag sällan med. Det kanske beror på att jag gör dem ganska sällan. Men när jag häromdagen läste om Smaskens-Annikas hamburgarextas kunde jag inte burgarbärga mig.

Denna burgare och kålsalladen var sanslöst goda. Vid första tuggan stönade jag bara av vällust. Därefter kom burgarproblemet; första halvan smakar fantastiskt men den andra halvan får jag kämpa ned. Alltid samma sak. Förmodligen därför jag så sällan lagar och äter hamburgare.

2 hg champinjoner hackades ganska fint och stektes i torr panna till det mesta av vätskan avdunstat och då klickades lite smör i. Ett paket bacon strimlades fint och fick brynas med champinjonerna. När allt har en djupt gyllenbrun färg slår du på 2 msk mild whisky och kokar ur pannan. Blanda ner svamp/vacon/whiskyröran i 1 kilo nötfärs tillsammans med 0,5 dl ströbröd, 1 ägg, 1 msk worchistershiresås, 1 msk dijonsenap. 1 msk tomatpure, salt, mycket svartpeppar och ytterligare några matskedar whisky. Blanda väl. Forma till fem eller sex stora platta burgare och stek båda sidor hastigt på hög värme. Lägg på en plåt, täck burgarna med smakrik ost och låt gå färdigt på cirka 150° i 10 minuter.

Rosta hamburgerbröden (jag gillar Frisco som man får på Max) i torr stekpanna. Bred rikligt med dijonsenap på den undre delen, lägg på ett salladsblad (baby-gem till exempel), bakade tomatskivor, fint skivad gul lök och sist burgaren. Servera med den magiska kålsalladen och ketchup för den som tvunget måste ha.

Att baka tomater är ett jättebra sätt att få vinterns bleksiktiga import att bli smakbomber. Jag brukar baka körsbärstomater som jag halverar, men idag testade jag att baka tjocka skivor av normalstora tomater. Jättegoda som tillbehör till kött och fisk, ljumma i sallader eller på mackor.

Det allra bästa är att det doftar så underbart. Det påminner om sommarens saft- och syltkok med en tydliga doft av hallon och röda vinbär. Detta kommer också igen i smaken som blir syrlig, rik och umamistinn.

Skiva eller dela tomaterna. Sprid ut dem på ett bakplåtspapper. Salta eller använd örtsalt (jag använder utmärkta Salamoia Bolognese), strö över lite socker och ringla över olivolja. Baka på knappt 100° i flera timmar.

Som jag tidigare erkänt så har jag aldrig lyckats något vidare med majonäs. Jag har inte heller någon särskild motivation att vispa ihop denna emulsion eftersom jag faktiskt gillar köpemajonäs. Jo det är sant, jag är smakfördärvad när det gäller majonäs.

På grund av, eller tack vare, butlerprojektet stod majonäs och aïoli på listan. Idag skulle jag dessutom göra en coleslaw där aïoli ingick. Ingen återvändo alltså.

Majonäs

3 äggulor
4 dl olja
1 msk vinäger eller citronsaft
1/2 tsk salt
1/2 tsk dijonsenap
2 msk hett vatten

Ingredienserna måste hålla samma temperatur för att majonäsen inte ska skära sig. Ta därför fram dem i god tid.

Vispa äggulorna i en rundbottnad skål. Blanda i vinäger, senap och salt. Vispa ordentligt medan du droppvis häller i oljan. Ställ skålen på en fuktig disktrasa så åker den inte runt. När hälften av oljan är iblandad kan du hälla i resten lite snabbare. Slutligen vispar du ned 2 msk hett vatten.

Den här majonäsen blev faktiskt lyckad! Smakade av den innan jag blandade i vattnet. Konsistensen var då fastare och något bättre men med vattnet rundades smaken av. Majonäsen fick dock en liten bitter eftersmak på grund av att jag använde rapsolja som också gav den gula färgen. En neutralare olja är kanske att föredra.

Aïoli

1 rejäl vitlöksklyfta till
1 dl majonäs

Pressa eller riv ner vitlöken i majonäsen. Låt gärna såsen stå och mogna och rundas av i ett dygn. Klart! Jag blandade i lite persilja som framgår av bilden.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Missa inte min lyckade ärtsoppa med finosherry. Postad på filialbloggen på Taffel.

En riktig klassiker! Hur många gånger har man inte blivit bjuden på denna franska gryta. De flesta som har den på sin repertoar har säkert också lärt sig grunderna av Calle Butler.

Recept föreskriver broiler eller frysta kycklingdelar. När boken skrevs var ”broiler” positivt laddat och färska styckdelar av kyckling en okänd företeelse. Carl redovisar i slutet av boken både hur man styckar kycklingen och kokar egen buljong.

(4 personer)
1 stor broiler (eller frysta kycklingbröst och kycklinglår i motsvarande mängd)
8 små lökar
2 hg champinjoner
3 skivor bacon
1/2 flaska rött vin
2,5 dl hönsbuljong
1 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
vetemjöl
smör
salt & peppar

Strimla baconskivorna och fräs dem i lite smör i en stekpanna. Lägg över i en tjockbottnad gryta. I samma fett bryner du kycklingdelarna och låter dem sen göra baconet sällskap. I grytan häller du vinet, buljongen och timjan samt pressar/river ner vitlöken. Dra några varv på pepparkvarnen. Koka upp och ställ grytan med lock i ugnen på 150-175° i 40 minuter.

Skala lökarna, bryn dem och ställ in i ugnen med grytan i 30 minuter. Bryn också champinjonerna i lite smör och låt dem därefter puttra under lock i cirka 10 minuter. Ställ dem åt sidan.

När grytan är klar tar du upp kycklingen och håller dem varma. Sila såsen och koka upp på spisen. Vispa ned 1 msk vetemjöl som du rör ihop med i msk smör. Låt såsen sjuda i 10 minuter och smaka av med salt. Lägg kycklingen i serveringsgrytan, lök och svamp ovanpå och häll över såsen. Servera med potatis, rotfruktspuré eller ris.

Lättlagad rätt med bra smak. Tar lite drygt en timme men sköter sig mesta tiden själv. Inte lika rik och komplex som Julia Childs recept som faktiskt är nästan identiskt om man ser till innehållet. Å andra sidan är denna så lättlagad att den kan bli en mitt-i-veckan-favorit.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag vill minnas att forell var en vanligt förekommande fisk i köken på 70- och 80-talen. Har själv lagat forell på detta och andra sätt. Men det var längesedan. I Butlers kokbok finns hela tre recept. Jag kan förstå varför. Det är en himla trevlig fisk i portionsstorlek.

1 forell per person
lite hackad persilja eller dill
smör
citron
1 gul lök
salt & peppar

Smöra ett stort ark aluminiumfolie. Fyll fisken med det kryddgröna (jag var lite busig och tog både dill och persilja), en klick smör, pressa i en citronklyfta och salta och peppra. Lägg fisken mitt på folien, vik över och veckla ihop som en calzonepizza. Låt gå i ugn på 225° i 18 minuter. Servera direkt ur foliepaketet.

Jag serverade med mandelpotatis och en kall sås av turkisk yoghurt, majonäs, dill, persilja, dijonsenap, salt och peppar. Fisken blev absolut perfekt med angiven tid och temperatur. Otroligt mjäll och fin i smaken. Tänk att jag glömt bort denna genialt enkla rätt?

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag har förstått att detta är, eller har varit, en av de populära rätterna i kokboken. Lite skumt låter det dock att den är återskapad ur minnet från en rätt som åts på svenskkrogen The Two Vikings i Bangkok.

(4 personer)
400 gram frysta skalade räkor eller havskräftor
1 rejäl knippa dill
3 dl vitt vin
4 dl kaffegrädde (matlagningsgrädde)
smör
vetemjöl
1 knivsudd cayennepeppar
salt

Tina räkorna. Hacka dillstjälkarna, fräs dem någon minut i lite smör, slå på 2,5 dl vin och låt sjuda sakta utan lock i 30 minuter och sila därefter bort dillen. Fräs 1 msk vetemjöl i msk smör och späd på med dillavkoket samt grädden. Smaka av med ungefär 1 tsk salt och cayennepeppar. Låt sjuda cirka 10 minuter.

I en traktörpanna smälter du smör på hög värme. När smöret skummar slänger du ner räkorna och rör om. Slå på resten av vinet och rör om. Häll på såsen och låt koka upp och häll slutligen i den finhackade dillen. Detta sista moment gör du så snabbt som möjligt för att undvika att räkorna blir sega. Servera med ris.

Här blev något väldigt fel. Jag följde receptet till punkt och pricka men det blev snarare räksoppa än räkstuvning. När räkorna snabbfrästes frigjordes omedelbart vattnet och räkorna krympte ihop. När såsen och vinet adderades blev det väldigt tunt. Kan någon som är klokare än jag förklara vad som gick fel och varför i herrans namn man ska fräsa räkorna? OM jag gör detta recept igen så nöjer jag mig nog med att koka upp såsen (dillavkoket gav mycket bra smak) och sedan snabbt röra ner färska räkor och dill.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.