Det var lika bra att ge sig i kast med denna märkliga rätt. Jag har satt mig före att göra alla recept i boken, men detta kunde ju inte bli bra. Jag skulle hur som helst ALDRIG lagat det om jag inte gett mig in i det här projektet. Ett recept med fiskpinnar finns liksom inte på kartan. Har inte köpt fiskpinnar sedan grabben flyttade hemifrån, han krävde nämligen denna produkt till de fruktade fiskpinnemackorna.

Enligt boken är anrättningen inspirerad av en rätt på rysk restaurang i Paris. Undrar vilken restaurang det var som serverade fiskpinnar under filmjölkssås?

(4 personer)
1 pkt fiskpinnar
1 hg champinjoner
2 hårdkokta ägg
1 litet paket riven ost
1/2 msk margarin
1/2 msk vetemjöl
3 dl filmjölk
salt och peppar

Såsen gör du genom att fräsa mjölet i smör (inte margarin!) och sedan hälla på filmjölken. Låt sjuda cirka 10 minuter. Receptet säger inget om salt men jag tillsatte några nypor för att balansera syran.

Skiva champinjonerna (jag tog nästan 2 hg), stek i torr panna tills de tappat vatten och fräs med lite smör till de tagit lite färg. Salta och peppra.

Stek fiskpinnarna (”1 pkt” översatte jag till 12 st) så de får lite färg och nästan blivit färdiga och lägg dem i en ugnsform. Täck med de skivade äggen, champinjonerna och häll över såsen. Sist strör du över osten. ”1 litet paket riven ost” lät misstänkt som parmesanpulver eller, gudförbjude, ”rivosto” så jag rev lite blandade bitar jag hade i kylen. Gratinerade på cirka 175° tills osten fick lite färg. Servera med kokt potatis.

Jag närmade mig rätten med stor tvekan medan kära hustrun anföll den med ett glatt ”det luktar jättegott”. Det smakade faktiskt bra. Filmjölkssåsen gav syra och paneringen från pinnarna band den lösa konsistensen. Lite frisk, mild och trevlig. Garanterat en succé hos barnfamiljer. Gissningsvis kan filmjölkssåsen ersättas med matlagningsyoghurt (som inte fanns i diskarna 1974). För en lyxigare variant skulle man kunna byta ut svampen mot räkor. ”Det här ska jag ha fler gånger” slog kära hustrun fast.

Edit: Nu har jag gjort en uppdaterad version av rätten utan fiskpinnar men med smetana.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Carl Butler verkar ha en särskild kärlek till Grekland och dess gastronomi. Enligt honom själv var hans krog Svensson & Butler den första i Sverige att servera moussaka. Hur det nu än är med den saken så har i alla fall Carl lärt många att göra den butlerska varianten till en favorit i det svenska folkköket.

(4 personer)

4 hg köttfärs
1 burk hela tomater
2 dl vitt vin
2-3 auberginer (äggplantor)
2 medelstora gula lökar
persilja
salt och peppar
1/2 tsk timjan
1/2 tsk rosmarin
2 vitlöksklyftor
ca 1 dl riven ost
ca 3/4 l vit sås

Köttröran: Hacka och fräs löken utan att den tar färg. På med färsen (jag använde blandfärs men lamm är nog ännu bättre), finfördela och fräs till den får färg. I med det vita vinet, tomater som skurits i bitar samt en stor näve hackad persilja. Smaksätt med salt, peppar och örtkryddorna. Vitlöken pressas ner (själv river jag den). Låt koka under lock i 45-60 minuter tills det blir en ganska torr röra (Här slog receptet fel, kanske för att jag gjorde dubbel sats. Efter halva tiden tog jag av locket och det tog ändå 1 timme och 45 minuter. Rekommenderar att locket är av hela tiden).

Auberginerna: Skiva auberginerna (ca ett kilo) utan att skala dem och stek dem gyllenbruna i olivolja. Carl rekommenderar lite försiktigt olivolja ”om du har, det är mycket godare”.

Vitsåsen: Smält 50 g smör och vispa ned 1 dl vetemjöl samt låt fräsa en stund. Slå på uppkokt 7,5 dl mjölk (inte allt på en gång) medan du vispar kraftigt. Koka upp igen och sjud under cirka 10 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Montering: I en smord ugnsform varvar du aubergine, köttröra, ost och vitsås i den ordningen. Avsluta med vitsås och ost (det krävs mer än en deciliter). Gratinera i 200° i cirka 30 minuter.

Resultatet blev riktigt bra. En krämig, nästan gräddig och fyllig moussaka. Kräver tillbehör. Jag gjorde en lite sallad på fetaost, små mogna plommontomater, skivad rödlök, hackad svarta oliver och olivolja.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Den post som är i särklass mest läst på bloggen är den om Julia Childs originalrecept på boeuf bourgignon. Det verkar snudd på vara en folkrörelse att laga denna smarriga gryta. Eftersom det receptet är väldigt svåröverskådligt och inte så lite omständligt har jag här komprimerat det utan att ha tagit bort något väsentligt steg. Detta är med andra ord Julias recept i sammanfattning:

Boeuf Bourguignon

Boeuf à la Bourguinonne

För 6 personer

Förvärm ugnen till 225°

• En eldfast gryta, ca 8 cm djup och 25 cm vid
• 2 hg lättrimmat eller färskt fläsk
• 1 msk olivolja eller matolja
• 1 1/2 kg magert grytkött
• 1  morot
• 1  lök
• 1 tsk salt
• 1/4 tsk peppar
• 30 g mjöl
• 1 flaska fylligt, ungt rödvin
• 4 1/2-7 dl mörk oxbuljong
• 1 msk tomatpuré
• 2 vitlöksklyftor
• 1/2 tsk timjan
• 1 lagerblad
• 18-24 smålökar
  
• 450 g champinjoner
• Persiljekvistar

Skär fläsket i 1/2 cm tjocka och 4 cm långa strimlor. Stek dem i matolja över måttlig värme tills lätt brynta. Ta upp och lägg åt sidan.

Skär skär grytköttet i 5-centimeterstärningar. Torka köttet noga på hushållspapper. Stek några få bitar i taget i den heta oljan och fläskfettet, tills köttbitarna är  brynta på alla sidor. Ta upp och lägg åt sidan.

Skiva en morot och en gul lök och bryn i samma fett. Ta upp och lägg åt sidan. Häll därefter bort fettet.

Lägg tillbaka fläsk och kött i grytan, salta (1tsk) och peppra (1/4 tsk) och skaka om bitarna. Pudra över mjöl (30 g) så att köttet täcks med ett tunt lager mjöl. Sätt in grytan utan lock i ugnen och låt stå i 4 minuter. Skaka om och låt stå 4 minuter till. Under tiden bryns mjölet och köttbitarna får en tunn stekskorpa. Ta ut grytan och sänk värmen till knappt 175°.

Lägg i morötter och lök samt rör i rödvinet och så mycket buljong att köttet nätt och jämt täcks. Sätt till tomatpurén, krossade vitlöksklyftor, timjan och 1 sönderbrutet lagerblad. Sjud upp, lägg lock på grytan och sätt in i ugnen. Reglera värmen, så att grytan sjuder sakta och låt den stå i 3-4 timmar.

Smålökarna bryns hela i smör tills de får fin färg. Tillsätt mörk buljong och/eller vin (rött, vitt eller sherry), persiljekvistar, ett lagerblad, timjan, salt och peppar och låt sjuda under lock till lökarna är mjuka.

Champinjonerna klyftas och steks på medelhög till hög värme i torr panna tills de börjar kvida och knäppa. Tillsätt sedan smör och stek tills gyllenbruna.

När köttet är mört skiljer man av såsen med en sil. Skölj ut grytan och lägg tillbaka kött och bacon i den. Fördela löken och champinjonerna över köttet.

Sjud såsen en stund tills det återstår cirka 6 dl som är så tjock att den täcker en sked tunt. Om såsen är för tunn, kokar man snabbt ihop den. Om den är för tjock kan man späda med några skedar buljong. Häll såsen över kött och grönsaker.

Om grytan skall serveras genast: Lägg på lock, sjud upp det hela och låt det sjuda några minuter. Rör försiktigt då och då från botten. Servera ur grytan eller lägg upp köttet på ett fat omgivet av potatis, nudlar eller ris. Dekorera med persiljekvistar.

Om rätten skall serveras senare: Lägg på locket när grytan kallnat och ställ den i kylen. Sjud upp den igen ungefär 15-20 minuter innan maten skall serveras och låt den sjuda sakta i ca 10 minuter. Ös sås över köttet då och då.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Ibland undrar jag varifrån inspirationen kommer ifrån. Särskilt sådana här dagar då jag är trött och sjuk. En sak är jag säker på; inspirationen kom inte från Italien i alla fall.

Fräs ett kilo nötfärs (jag tror lammfärs blir ännu bättre) tills vätskan kokat bort. Tillsätt 2 tsk salt, 3 muskotblommor samt 2 burkar passerade tomater i omgångar så att det reducerar ihop och blir en ganska tjock sås. Smaksätt med 1 tsk tamarindpasta, 1 tsk spiskummin, 2 tsk kanel, 1 tsk worchestershiresås (kan ersättas med fisksås), 2 msk harissa/chilipasta och låt puttra en stund så smakerna gifter sig. Smaka av. Innan servering tillsätter du det finsrivna skalet av en citron.

Smaken blev fyllig, rund och aromatisk där ingen av kryddorna stack ut eller dominerade. En mycket lyckad köttfärssås. På bilden har jag dekorerat med en muskotblomma, den ska inte ätas.

Glöm inte slogantävlingen.

När det är extra synd om en behöver man något extra gott. Det finns visst en tvingande lag på det.

För två stora muggar värmde jag 0,5 dl vispgrädde och smälte 200 g (en kaka) 70%-choklad och 0,5 dl råsocker. Fyllde upp med mjölk och lät det hela få ett uppkok. Vispade grädde och blandade ner minimarshmallows. Hällde 3 cl brandy i vardera muggen, fyllde upp med varm choklad, toppade med grädden och toppade med mer marmallows.

Ojoj! Nästan som meducin! Fast bättre.

Det här är en ovanligt lyckad variant av alla de oräkneliga jag gjort på vardagsklassikern tonfisk i curry. Snudd på identisk med den kycklingversion jag gjorde i somras och minst lika god.

Fräs 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist blandar du i en burk tonfisk i vatten och låter bli varmt.

Mycket fin kombination av den aromatiska curryn, hettan från chili, fin syra från limen och krämig sås. Limen är verkligen vad som lyfter såsen och kan inte ersättas med citron. Serverades med basmatiris som kokats med några curryblad. Riset blev fantastiskt gott och smakrikt och jag tror ta mig tusan att det blev bättre i konsistensen också. Nästan en måltid i sig.

Blev inspirerad till denna vita kladdkaka av den fina bloggen ”Söta Saker”. Lite karaktär av mandelmassa och med lime, rom och salt för att tämja sötman något.

Vispa ihop 2 ägg med 2 dl socker, 2 krm salt och 1/2 tsk vaniljpulver (eller ett par msk vaniljsocker). Smält 100 g smör i en kastrull och smält därefter ned 100 g hackad vit choklad i smöret. Rör samman med ägg- och sockerblandningen och smaksätt med det finrivna skalet av en lime (spara lite till dekoration) och en matsked mörk rom (kan uteslutas). Blanda ner 2,5 dl vetemjöl. Häll smeten i en kakform med löstagbar kant (spänn fast ett smörpapper över bottnen så fastnar inte kakan) och grädda i 200° cirka 20 minuter. Låt svalna och strö över lite rivet limeskal innan servering.