Efter gårdagens filmupplevelse var det nästan givet att kvällsmaten skulle bli ”Stekta Gröna Tomater”. Finns det någon annan filmtitel som också är en maträtt?

På bondens marknad köpte jag på mig en hel del fina gröna tomater för bara 15 spänn. Skar tjocka skivor av tomaterna, vände dem i vetemjöl därefter i en blandning av ägg och vispgrädde. Slutligen vändes skivorna i en 50/50blandning av ströbröd och parmesan. Två lätt krossade vitlöksklyftor friteras gyllenbruna i olja i en stekpanna och lyfts därefter upp. Tomatskivorna friteras ett par minuter på var sida. Servera med risonipasta som smaksätts med lite riven parmesan, svartpeppar och ett par matskedar av vitlöksoljan.

Tomaterna är syrliga och fasta och kontrasterar fint mot det frasiga och smakrika frityrskalet. Den krämiga och milda pastan kompletterar rätten perfekt.

Prova också att lägga in de gröna tomaterna.

Precis så här trist ser det ut när man svänger ihop slarvpasta en tråktorsdag. Ingen tid att handla. Ingen inspiration till matlagning. Ingen ork till stordåd. Men efter den senaste tidens extravaganser var detta precis vad jag ville ha.

Fiberrika spiralmakaroner rördes ihop med knaperstekt riktigt bacon, hackade piementooliver, en näve parmesanost, några matskedar av min egen apelsinketchup och en skvätt grädde. That’s it! Vardagen är här och den smakar jättebra!

Jobbar vidare på att bli av med potatismosöverskottet. Till kvällsmat blev det därför en italiensk variant på de svenska potatisbullarna.

Samma grundrecept. Hacka 10 piementooliver, färsk basilika och några inlagda soltorkade tomater, riv lite parmesanost. Blanda ner allt i smeten och tillsätt även 2 msk tomatpuré. Klicka ner i stekpannan och stek på medelhög värme.

Servera med salsiccia och en tomatsallad.

Dags att rensa ut ur kylen igen då en resa står för dörren. En bit ekologisk bacon och rimmat fläsk närmade sig slutdatum och skivades och stektes följaktligen. En del av moset som blev över från fredagens falukorvslåda fick transformeras till potatisbullar.

Potatisbullar är fantastiskt gott och en av de bästa och mest användbara resträtterna tycker jag. 4 dl kallt mos blandades med 2 ägg och 4 msk vetemjöl. Smaksatte med salt, peppar och hackad gräslök och persilja eller annan kryddning. Jag passade på att omvandla detta recept till ett proportionerligt recept enligt ratio-principen. Praktiskt eftersom man sällan har en exakt mängd rester. Proportionerna blir 5+1+0,5. 5 delar potatismos, 1 del ägg och 0,5 del vetemjöl i vikt.

Värm rejält med smör på medelhög värme. Klicka ner inte allt för stora mängder smet i pannan. Om bullarna blir för stora kan de vara svåra att vända. Stek tills de blir vackert gyllenbruna och blivit lite fasta. Servera med stekt fläsk, falukorv, korv eller något annat gott. Rörda lingon förstås.

Edit: Jag har gjort en ”italiensk” variant på potatisbullarna också samt en riktigt lyckad version som påminner om spanska croquteas.

När jag idag googlade på ”potpurri” för min föregående post om Ducru-Beaucaillou insåg jag för första gången ordets betydelse.

Idag tänker de flest på en skål med väldoftande, torkade blomblad när man nämner ”potpurri”. En del kanske associerar till ett musikaliskt collage av populära låtar. Ursprungligen är det en fransk matterm som kommer av pot (gryta) och pourri (rutten). Helt enkelt en blandning av gamla rester som piffats till i en salig blandning med lite smaksättare. Den direkta svenska översättningen är ”pyttipanna”. En etymologisk koppling som tydligen förbigått självaste Jan-Öjvind Swahn.

Som av en händelse blev det en särdeles välsmakande pytt ikväll. Jag skär min pytt i sockerbitsstora bitar. Jag gillar inte när det är för smått tärnat. Då tappar man smaken och konsistens från de olika beståndsdelarna. Sen gäller det att ha en bra blandning på kylskåpsrensningen. Olika typer av kött som korv, rökt fläsk, stumpen av en slottsstek, en bit chorizo och så vidare. Små champinjoner som steks i torr panna så de börjar ”kvittra” innan fettet tillsätts. Grovt hackad lök. Potatis och någon annan rotfrukt som morot eller palsternacka. Alla beståndsdelar till pytten steks i omgångar så de får fin färg och blandas samman efter hand. Håll varmt i ugn.

Servera med lite färska örter, stekt ägg, saltgurka och/eller rödbetor och HP-sås.

Testade en rätt jag aldrig ätit eller ens visste att den fanns; suffléomelett (eller omelettsufflé). Tydligen är det någon typ av köksklassiker.

En portion som tillagas i en normalstor stekpanna: Separera vitan och gulan i två ägg. Vispa vitorna hårt och tillsätt sedan 2 msk strösocker, vispa ytterligare till du får en styv marängsmet. Vispa samman gulorna med 2 msk strösocker tills smeten blir seg och bildar ”band”. Vänd försiktigt ihop gulor och vitor. Smält 1 msk smör i stekpannan tills det skummar. Sänk till låg värme och häll i smeten och bred ut den. Låt grädda på låg värme tills smeten pöser upp kring kanterna och smeten ”stannar” något när du skakar på pannan. Sätt då in stekpannan högt upp i ugnen med övervärme på 175° i cirka 5 minuter tills ytan får lite färg. Lossa sedan omelettsufflén från kanterna. Häll en sträng av sylt som du gillar (gärna lite syrlig som hallon) mitt på omeletten och vik samman i tre delar (vik upp ”vingar” mot mitten). Lägg en mattallrik upp och ner över pannan och stjälp upp suffléomeletten. Servera omedelbart.

Resultatet var otroligt fluffigt, lätt och med en sötma som inte alls var påtaglig. Jag hade hemkokt rabarbersylt till som med sin distinkta syra balanserade rätten perfekt. Enbart ägg, socker,  smör och sylt men kändes ändå fantastiskt lyxigt på något märkligt sätt.

Dagens lunch improviserades utifrån de ruskiga mängder zucchini vi fått av en bekant samt resterna av falukorvstestet. Det blev en falukorvslåda med inspiration av Medelhavet (nåja…inspiration av tillgängliga råvaror).

Skivad zucchini, falukorv och stora mogna tomater varvades i en ugnsform som bottnats med olivolja. Toppades med rejäla tag med pepparkvarnen, några nypor flingsalt, färsk rosmarin och fint tärnad fetaost. Ändarna och stumparna av tomaterna hackades och lades i mitten av formen. Sist ringlade jag över lite olivolja. 25 minuter i ugnen på 200°. Jag tyckte det såg lite torrt ut så jag klickade över min apelsinketchup när lådan nästan gått färdigt. Kan ersättas med en smakrik passata, tomatsås, chilisås eller uteslutas helt. Servera rätten som den är eller med ett gott bröd att suga upp den goda skyn med och eventuellt en sallad.

Rätten blev mycket fräsch med fint tuggmotstånd i zucchinin, mjuk falukorv med sälta och rökighet, syra och fyllighet från tomaterna kompletterat med frisk smakrikedom från fetaosten (jag använde en ekologisk dank getvariant.)

Igår blev ja ”lurad” att köpa tupphjärta av Tockafarmaren på Bondens egen Marknad. Förmodligen var min motståndskraft på noll då jag köat i den notoriskt långa kön. Farmarinnans (feminform av farmare?) målande beskrivning av inälvans härliga smak och konsistens gjorde förstås sitt till. Sedan är ju inte jag sen att prova något nytt. Särskilt inte om det kostar 25 kr kilot.

Hemma började jag fundera över vad jag skulle göra med mitt kilo tupphjärtan. Lite betänksam blev jag när de sparsamma goolingsresultaten mest handlade om hundmat. En sökning på ”kycklinghjärtan” gjorde mig inte mycket klokare. Den mest matnyttiga informationen jag hittade var att långkok var att föredra för att få de små muskelknippena att bli möra. Jag bestämde mig för en variant av ”coq au vin”.

1 kilo tupphjärtan halverades och mjölades (släng ner dem i en bunke med mjöl, lite salt och svartpeppar och vispa runt). 1,5 hg kallrökt sidfläsk tärnades och stektes i stekpanna och hälldes sedan över i en emlajerad gryta tillsammans med fettet. 4 hg små champinjoner stektes hela och följde fläsket ner i grytan. Samma sak med två hackade gula lökar. Därefter stektes hjärtana i omgångar i ister eller ankfett tills de fått en gyllene färg och sen ner i grytan. Jag vispade ur pannan mellan stekningarna med lite brandy, men en skvätt vin eller vatten går också bra. När allt är färdig stekt vispas stekpannan ur en sista gång med vin. Totalt ska en hel flaska rött vin ner i grytan. Ingen annan vätska behövs. 5 tjockt skivade morötter, 4 lagerblad, 1 msk timjan och ett knippe ihopbunden persilja får koka med. Efter 1,5 timmes sakta sjudande tillsätts en hel burk syltlökar, 2 msk dijonsenap och o,5 dl tomatpuré. Smaka av med salt och peppar. Servera med potatis eller ris.

Bra, mustig smak. De små hjärtebitarna var stunsiga och fina i konsistensen. Kära hustrun åt fyra bitar under sammanbiten tystnad. Hon är inte särskilt glad i inälvsmat. Jag som glatt äter tjurtestiklar och grisöron hade inga sådana betänkligheter. Om du inte får tag på tupp så går kycklinghjärtan också bra. Receptet ovan kan givetvis användas för en mer traditionell coq au vin.

Härligt när det är säsong för svenska äpplen. Bara att få dofta på dem är en njutning. Man ska verkligen passa på att äta de smakrika och tunnskaliga äpplena innan vi återigen hänvisas till trista och smaklösa importer. Dessutom är det ju så otroligt enkelt att göra goda desserter på svenska äpplen.

Skala, dela och skiva 2 äpplen. Hyvla kylskåpskallt smör och täck bottnen av en form eller fyra små portionsformar. Blanda 4 msk muscovado- eller farinsocker och o,5 dl mandelspån med 2 dl skorpmjöl och strö hälften i formen/formarna. Fördela äppelbitarna, ringla över lite honung och strö över resten av ströbrödsblandningen. Toppa med ytterligare lite mandelspån och täck med hyvlat smör. Grädda i 30-40 minuter i 150°.

Servera med vispad grädde smaksatt med vanilj och socker.

Idag bunkrade jag upp ordentligt med fläsk. Alla möjliga styckdetaljer slumpades ut i kyldisken. De blev fläskkarré i bit, rimmat fläsklägg och rimmat sidfläsk i bit. Till att börja med.

Jag började med att göra en mycket enkel men god gryta eller ragu. Bara att slänga ner alla ingredienser i grytan och skjutsa in i ugnen och kila på bio eller nå’t.

Fläskkarréstyckena (2 kg) lades hela i en emaljerad gjutjärnsgryta tillsamman med o,5 l mustigt rött vin, 500 g krossade tomater, 2 skivade gula lökar, 4 skivade vitlöksklyftor, lagerblad, finhackad färsk rosmarin, 1 msk salt och en torkad shiitakesvamp (som smakförstärkare). In i ugnen under lock på 150° i 4 timmar. Det enda du behöver göra är att eventuellt vända köttstyckena efter halva tiden om de inte täcks av vätskan.

När grytan gottat sig färdigt tar du upp köttet och skär det i mindre bitar. Det kommer förmodligen att vara så mört att det i princip faller isär. Svampen plockar du upp och slänger. Lägg tillbaka köttet i grytan och lått puttra ihop medan du kokar ris, pasta eller potatis att servera till. Grytan blir otroligt mustig, fyllig och smakrik. Om du gör en stor sats är grytan lätt att variera. Blanda exempelvis ner bönor och smaksätt med chili eller krydda med paprikapulver och pepparfrukter och servera med en klick gräddfil. Jag serverade grytan till pappardelle och toppade med parmesan.