Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår blev det för ovanlighetens skull ingen bloggpost. Jag var ganska urlakad efter alla upplevelser och sedan satt jag på planet och kom inte hem förrän sent igår eftermiddag. Kroppen är hemma men mentalt är jag delvis kvar på Afrikas sydspets. Det är dags att summera.

Vinerna. Syftet med resan var ju vinerna. Först som sist ska sägas att Sydafrikas viner inte ska dömas efter lågprisutbudet och volymvinerna på Systembolaget. Vin är billigt i Sydafrika, både i butik och på krogen, och man får mycket kvalitet för pengen. Därför är det tråkigt att prispressade plastpåseviner är vad de flesta köper. Det finns så mycket mer att hitta.

Jag har sedan länge haft en klockarkärlek till de de vita vinerna och speciellt chenin blanc. De klarhet till klarhet och man blandar gärna i lite semillon för fetma och kropp vilket bara gör dem ännu bättre. Den mycket örtiga och krispiga stilen av sauvignon blanc blir alltmer ovanlig då man  gärna fatjäser dem och ger längre kontakt med jästen för en bredare fylligare stil. Fetare stil har även mousserande methodé cap classique (eller MCC) som genomgående håller högkvalitet.

Sydafrika är ursprungligen ett vitvinsland där så sent som för tjugo år sedan 82% av arealen var gröna druvor. Det närmar sig idag 50/50 och de blå druvorna kommer i allmänhet från unga stockar vilket förklarar en del problem vinerna. Men det förklarar också så varför kvaliteten ökar dramatiskt i takt med att stockarna åldras. Det ska erkännas att jag varit generellt negativt inställd till de röda vinerna och ofta hittat en bränd, rökig bakelitton och störande beska. Inte en enda gång kunde jag notera detta under veckan och jag hittade till och med pinotage som jag gillade. Fantastiska blandningar av blå rhônedruvor hittade jag liksom komplexa bordeauxblends och riktigt bra pinot noir från svalare klimat.

Den som försöker dra sydafrikanska viner över en kam och säger att det saknas variation eller kvalitet har en hemläxa att göra. Jag har i alla fall sent om sider gjort min.

Landet. Sydafrika är precis så där fantastiskt som alla som varit där säger. Naturen är verkligen dramatiskt vacker, oerhört varierad med bergen ständigt närvarande, omväxlande väder tack vare Sydatlanten och Indiska Oceanen och ett rikt djur och växtliv. Variationerna är också stora på andra sätt. Underbart vackra vinegendomar och lyxiga hotell kontrasterar bjärt mot kåkstäderna man passerar utmed vägarna. Det är svårt att ta in misären där.

Människorna. Att säga att människorna i ett land är ”gästfria och vänliga” är en sliten klyscha. När det gäller Sydafrika är det svårt att hitta någon bättre beskrivning. Alla (med undantag för några surmuppar på flygplatsen) var otroligt öppna, fullständigt chosefria, vänliga, hjälpsamma och generösa. Från taxichaufförerna som glatt beskrev den sociala situationen i landet till vinmakarna som inte tvekade att berätta precis hur vinerna gjordes och bjöd på hemlagad mat.

Maten. Vi har bjudits på mycket goda mat under veckan. Att äta ute är busbilligt om man håller sig till enklare ställen och mycket överkomligt även på lyxigare ställen. Man håller stolt fram sin egna mattradition med influenser från det afrikanska, holländska, indiska och asiatiska. Klassisk är att tillaga maten i en trefotad gjutjärnsgryta (potjies) över öppen eld. En dröm för en lånkoksälskare som jag. Det är inte särskilt kryddstarkt men smakrikt, det är rustikt och enkelt, mycket kött, ofta åt det söta hållet och ofta kräver svenska smaklökar mer salt. Jag önskar jag hade haft mer tid att fördjupa mig mer, men i kväll tänkte jag laga en bobotie.

Engagemanget. Det som imponerade mest under veckan var trots allt det stora och djupa engagemanget från alla att hitta hållbara lösningar för vinindustrin. Medvetenheten om vitikulturens påverkan på den omgivande naturen och hur känslig den egna odlingen blir om man inte hittar ett samspel var slående. Uppslutningen bakom den nya etiska märkningen var också uppmuntrande. Läs mer om ursprungs-, hållbarhets- och rättvisemärkningen.

Arrangemanget. Jag var som tidigare nämnts inbjuden som gäst av WOSA. Förutom att vara en synnerligen aktiv och effektiv marknadsföringsorganisation för sydafrikanska viner är de också drivande i miljö- och rättvisefrågor. Mässan Cape Wine 2012 var bara en del av ett över veckolångt program till vilket människor från hela världen bjudits in. Även om själva mässan var av det mindre formatet så var arrangemanget i sin helhet enormt. Samtliga inbjudna hade individuella och varierade program med skräddarsydda provningar, besök, middagar och evenemang. Månniskor och bagage skulle bussas mellan hotell, gästhus och tillställningar i olika konstellationer kors och tvärs över landet. Inte en gång blev det strul och allt flöt obehindrat och smidigt beledsagat av glada leenden. Åtminstone var det så vi gäster upplevde det. Andra organisationer har mycket att lära av WOSA. Stort tack till alla inblandade!

Vännerna. Det var faktiskt lite tungt att lämna Sydafrika. Det kändes faktiskt som jag blivit kompis med flera vinmakare och framförallt hade vi blivit ett härligt gäng i den skandinaviska gruppen. Särskilt kommer jag sakna gänget i ”Old School Surfers ZA”. Ni vet vilka ni är. Hoppas vi ses snart igen!

Här är övriga inlägg från veckan i Sydafrika:

Kontrasternas Sydafrika

Hög nivå i Cape South Coast

Grönt tema i  Sydafrika

Mer grönt, majonäs på sushin och chenin blanc

Flytande sydafrikanskt guld

Sociala strukturer, riesling och tre tunga killar

Big Wine – Bad Wine?

Liten filmsnutt från Cape Wine 2012

Oberoende Swartland och gammal sauvignon blanc

Öhmans Vin & Surf

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har utmanat mina rädslor. Har i veckan provat en hel radda pinotage och det gick bra. Jag har surfat i vithajstätt vatten och är nu en bad-ass-surfer-dude!

Jag har sedan jag i tidiga tonåren såg Hajen haft svår hajfobi. Jag har knappt kunnat se dem på bild och har till och med lite svårt för att bada ensam i insjöar och hemma i Öresund. Så när WOSA i samband med Cape Wine 21012 bokade upp mig på ”Wine & Surf Experience” så bestämde jag mig genast för att jag enbart skulle delta som åskådare. När vi slutligen hamnade på stranden med de surfande vinmakarna* så var det bara jag och en blek, frusen och skraj brittisk tjej som bangade. När hon ändå bestämde sig för att ta på våtdräkten kände jag ett tungt grupptryck och drog på mig en dräkt jag med. Jag kunde ju vara med på ”torrträningen” i alla fall. På något sätt sveptes jag med i stunden och av vinmakarnas/surfarnas entusiasm och plötsligt var jag på väg ut i vattnet. Först!

En fantastisk upplevelse att brottas med vågorna och brädan, försöka hitta den där perfekta vågen och hinna slänga sig upp och hålla balansen. Det ska med en gång sägas att jag inte stod upp på brädan, jag försökte inte ens. Det var tillräckligt svårt att hålla sig kvar liggande på magen. Jag lyckades fånga ett par vågor och den sista blev ”min perfekta våg”. Jag flög fram på den skummande vågkammen hela vägen in till stranden. En befriande härlig känsla och jag bara skrek rakt ut. Jag stapplade upp ur vattnet alldeles färdig, andfådd, skakig i kroppen men lycklig. Jag hade surfat och knappt tänkt på hajar alls. En ny upplevelse, en överkommen rädsla och jag har levt lyft på en vågkam i två dagar nu.

Efter vattenlekarna packade vi in oss i vinmakarnas bilar, åkte utmed den dramatiskt vackra kustlinjen, såg en val, letade fler vågor och provade viner under en fish & chips-lunch. Mitt under lunchen kommer Johan Reyneke in med ett par flarror och vill bara hänga med oss för att han är surfsugen och trött på alla besökare på vingården. Som en alldeles perfekt avslutning åkte vi till historiska Groot Constantia där vinmakarna från området serverade sina viner tillsammans med rätter de tillagade i potjies (trebenta järngrytor) över öppen eld. Trötta men upprymda checkade vi till slut in på otroligt lyxiga Majeka House. En dag att minnas mycket länge!

*Duncan Savage från Cape Point Vineyards, Gunter Shultz från Kleinood och Miles Mossop Tokara/Miles Mossop Wines.

Surfbilderna är tagna av duktige Raphael Cameron på Vanity Studios som också tar de flesta bilderna på Fredrik Schelins blogg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett spännande inslag på Cape Wine var Swartland Independent. Det är en samling av småproducenter från Swartland som skapar personliga viner gjorda med så lite justeringar som möjlighet, liten användning av ek och med ambitionen att spegla områdets varierande och speciella karaktär. De har tillsammans satt upp en lista på riktlinjer för vinodling och tillverkning, lite grand som ett manifest, men på sydafrikanskt vis lite laidback. Många av dem gör viner i ”naturvinsstil” utan svavel, jästa i amforor och vita viner med skalkontakt. En del av dessa är intressanta och med mindre ”funk” än vanligtvis medan de flesta smakar mer konventionellt.

Jag provade vinerna i två skilda pass, ena gången koncentrerade jag mig på de vita och därefter de röda. De vita vinerna imponerade inte särskilt mycket med något undantag. Däremot fanns det bättre grejer på den röda sidan. Vanligtvis brukar jag uppskatta sydafrikas vita viner mer så det här var en kul vändning.

Bästa vinerna fanns hos Adi Badenhorst, en favorit sedan tidigare och ännu mer efter middagen där jag fick hänga lite med honom. Hans viner kombinerar både  kvalitet, stor personlighet och ”drickbarhet”, de är helt enkelt njutbara. Två av vinerna finns på beställningssortimentet, men importören Vinovativa får gärna gör fler tillgängliga. Tydligen kommer Adis väldigt spännande vita vin i jura/sherry-stil att komma till Sverige men inte till Systembolaget dock.

Genomgående bra och uttrycksfulla var också vinerna från Mullineux som har ett vin listat i Sverige. De söker dock ny importör som är duktiga på restaurangmarknaden så här finns en chans att plocka hem en sydafrikansk pärla. Riktigt bra var också vinerna av Donovan Rall, samma kille som ligger bakom Vuurbergs viner, men här är det hans eget projekt. Söker också en importör som letar småskaligt och hög kvalitet.

Redan första dagen i Sydafrika hittade jag en favorit från det svala Elim i ”The Weathergirl” från The Berrio. På ovan nämnda middag träffade jag åter odlaren och vinmakaren Francis Pratt som då bad mig komma förbi hans monter och prova lite äldre viner. Det kunde jag ju inte säga nej till. Det visade sig vara två vita viner av sauvignon blanc som varken fatlagrats eller vilat på jästfällningen. Trots det hade de utvecklats otroligt fint över 5-6 år på flaska, ovanligt för druvsorten och ett bevis på vad man kan göra i Sydafrikas svala klimat. Mest imponerade årgång 2007 som varit öppnad i ett dygn innan jag provade den.

2006 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg. Stor utvecklad doft med rostade toner och kaffe (ingen ek!), nötter, lime, citrus och knallpulver. Medelfyllig, mycket friska men avrundade syror, fin, mogen och något fet frukt av gula och gröna äpplen, lime. Något kort eftersmak men imponerande.

2007 The Berrio Sauvignon Blanc. Mycket ljust gul färg med grönt inslag. Intensivt rökig doft med mineral, knallpulver och ännu frisk örtighet. Medelfyllig med avrundade, läskande syror, grön och gul koncentrerad frukt, elegant, nyanserad och mycket lång eftersmak.

 

Här är en liten video från vinmässan i Kapstaden. Fredrik Schelin på DinVinguide.se som är med på resan videobloggar och gjorde denna lilla filmsnutt med mig där jag improviserat svamlar lite om ett par av vinerna jag skrev om här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det som slagit mig de senaste dagarna är hur otroligt generösa och vänliga man är i Sydafrika. Det gäller även i vinvärlden där det råder en öppen, varm och vänskaplig stämning mellan vinmakare och producenter. Det är ju en förhållandevis liten och ung bransch ännu så man växer tillsammans genom att dela med sig av kunskap, erfarenheter och genom att marknadsföra varandra. Det är en härlig känsla att få uppleva även när man bara står bredvid.

Cape Wine 2012 handlar inte om den lilla gemytliga mässan utan om en massa aktiviteter, middagar och galna fester runt omkring. Som gäst hos WOSA blir vid tilldelade olika sådana inbjudningar. Igår hade jag en inbjudan till en middag där Accolade stod som värd. Vi pratar här om ett världsomspännade, gigantiskt vinföretag som ligger som nummer fem i storleksligan. Vi snackar ”Big Wine” – en bjässe med muskler som säljer starka varumärken i enorma volymer. Man undrade ju vad deras sydafrikanska avdelning skulle hitta på för något spektakulärt.

Vi blev skjutsade till utkanterna av Kapstaden till ett elegant och futuristiskt ”smaklaboratorium” där man bedriver smakutveckling och matevent. Där möttes vi förvånansvärt nog av sju småproducenter varav flera jag kände igen, bland annat Howard Booysen och vildhjärnan Adi Badenhorst (som jag ska skriva mer om i morgon). Det visade sig att Accolade bjudit in dem för att presentera sina viner till middagen. Sju bord, sju rätter och sju vinmakare. Inga av vinerna säljs av Accolade utan detta var ett sätt att lyfta fram Sydafrika som vinland utan de inovativa, små vinmakarna skulle aldrig Sydafrika vara så framgångsrikt. Som det sas i ett tal ; When the tide rises it lifts all the boats. Visserligen fanns tre stycken av deras egna viner också med på ett hörn, bland annat deras 2010 Flagstone Pinotage Reserve som taxar in en bra bit över 500 kronor!

Fantastisk mat signerad Pete Goffe-Wood (sydafrikansk mästerkocksdomare, typ Leif Mannerström), strålande viner, massor med skratt och intressanta samtal med vinmakarna. En helgjuten kväll där den mäktige värden stod i kulisserna (både deras ägare och VD var på plats och minglade lite inkognito) och lät andra stå i ljuset. EN mycket fin gest! Det är som Bamse sa ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”.

Här nedan ses hel menyn och samtliga viner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även om Sydafrika gjort fantastiska framsteg inom miljö- och rättvisearbetet så finns det andra områden där det går långsammare.

Det djupt omoraliska, perverterade och institutionaliserade apartheidsystemet upphävdes redan 1994  men ändå lever de sociala strukturer som det skapade kvar i allra högsta grad. Det märks med all önskvärd tydlighet på gator, caféer, hotell och vart man går att alla okvalificerade serviceyrken sköts uteslutande av den svarta majoritetsbefolkningen. Samma sak gäller också inom vinindustrin där det endast finns en knapp handfull svarta vinmakare och en (1) vinodlare med egen mark.

Därför var det befriande att efter ett tips hemma från Sverige (Tack Tor!) få träffa Howard Booysen och prova hans viner. Howard arbetar som sommelier i Kapstaden sex kvällar i veckan för att finansiera sin verksamhet. Han köper druvor av olika odlare och hyr ”tankplats” på ett vineri för att jäsa musten. Eftersom hans första vinförälskelse var riesling har han valt att fokusera på denna druva som inte är helt vanlig i Sydafrika. Druvorna hämtar han från en vingård i Swartberg som i experimentsyfte planterades på 1000 meters höjd i början av 1970-talet samt från en havsnära odling i Darling. Han experimenterar också med en ren cinsault. En otroligt trevlig kille som jag senare på kvällen hade nöjet att träffa på en middag där hans halvtorra vin serverades.

2011 Pegasus Riesling. Ljust gul och grönskimrande. Medelstor, ung doft av frisk citrus, gröna äpplen och diskret ton av skiffer/petroleum. Torr, mycket frisk, fin syra, bra koncentration i den krispiga frukten, ganska lång eftersmak med liten mineralitet och känsla av gröna äppelskal.

2011 HB Riesling. Ljust gul färg med gröna inslag. Stor, intensiv doft av mogen lime och citron, rökig och med tydlig petroleumton.Medelfyllig med mycket frisk syra som elegant balanseras av restsötma (22 g), mogen citrus, tydliga äppeltoner och en lång och läcker eftersmak med uppfriskande syror.

Ett annat roligt möte under gårdagen var killarna på ”The Hundred Club” som har vinmakningsidéer och vikten gemensamt. De väger alla över hundra kilo samt tillämpar en vinmakning med så lite manipulering som möjligt. Genomgående presenterade Chris Alheit från Alheit Vineyards, Donovan Rall från Vuurberg Wines och Peter-Allan Finlayson från Crystallum fantastiskt fina och välgjorda viner som fick mig på fall. Att de dessutom var hur kul som helst att snacka med är ett plus i kanten.

2011 Alheit Carthology Chenin Blanc. Stor, ren mycket fruktig doft av mogen citrus och rökigt inslag. Fyllig, fet och rik frukt balanserad av friska syror och diskret fatstruktur. Lång, bred eftersmak med fin struktur.

2011 Vuurberg White (chenin blanc, viognier, semillon, roussanne, grenache blanc, verdelho, clairette blanche). Stor uttrycksfull, aromatisk doft av blommor, eucalyptus, apelsinblom, massor av citrus och liten rökighet. Fyllig, torr, rik frukt, snyggt integrerad fatstruktur, friska syror och bra längd.

2010 Crystallum ”The Agnes” Chardonnay. Stor uttrycksfull doft av citrusskal, gul frukt, lite gröna stjälkar/eukalyptus och hjortron. Medelfyllig, fokuserad med lite neutral frukt och slanka syror. Något kort.

2011 Crystallum ”Clay Shales” Chardonnay. Stor, rik men nyanserad doft med rökig, rostad ton, smöriga inslag, mogen citrus och eukalyptus. Fyllig, mycket frisk smak, slank och fokuserad ful frukt, citrus, tydlig mineralitet, lång, elegant eftermak med nästan intensivt avslut.

2011 Crystallum ”Peter Max” Pinot Noir. Stor, uttrycksfull och nyanserad och typisk pinot noir-doft av söta, röda bär, örter och litet sotigt insla. Medelfyllig, mycket fruktig men snyggt strukturerad med tanniner och syror, röda bär, sotighet och nästan köttig fruktighet men trots det lyckas vinet vara elegant. En intressant eftersmak med tomat/umami-känsla.

2011 Crystallum ”Cuvée Cinema” Pinot Noir. Stor, ren och generös doft av söta, röda bär, typisk pinot noir, liten eukalyptus-ton. Medelfyllig, mjuk, elegant och samtidigt bred och generös i frukten. Lång eftersmak med en pytteliten skönhetsfläck i forma av lite störande ekbeska.

2011 Crystallum ”Paradisium” (rhône-blend).  Stor, ren, ffokuserad doft av mörka bär, nyanserad kryddton och örtighet, eukalyptus. Kraftfull, fokuserat fruktig, mycket frisk med fin balans, aromatisk, lite rökig ton och bra längd med massor av mörka bär.

2009 Vuurberg Reserve (petit verdot, malbec, merlot, cabernet sauvignon). Nåstan opakt blåsvart färg från petit verdot (50%!). En wow-doft med massor av svarta vinbär, cassis, koncentrerade mörka bär, tobak, sot, kaffe, choklad, tobak, blod/kött och en liten ton av vanilj. Fyllig, stram, rik fruktighet av mörka bär, svarta vinbär, salmiak, lakrits, cassis, eldig, mycket ung med potential. Mycket bra längd med stor intensitet!

I övrigt provade jag massor av trevlig chenin blanc, mousserande viner (methode cap classique), sött och starkt, märkliga vindrinkar samt en hel del ”naturliga” viner som jag kanske återkommer till.

Massor av viner provade idag och i rekordfart. Snabbt gick det också när jag satt med på en provning på temat ”Liquid Gold”. På 30 minuter provades några av Sydafrikas fantastiskt fina söta viner tillsammans med Razvan Macici från Nederburg. Hälften av dem, de tre första, finns faktiskt i Sverige. På beställningssortimentet visserligen, men ändå.

2011 Maria Noble Late Harvest / Neethlinghof. Medeldjup, gyllene och briljant utseende. Stor, ren doft av saffran, honung, aprikosmarmelad och eukalyptus. Medelfyllig, frisk smak av mogen citrus, honung, ananas. Elegant med bra längd och friskt avslut.

2011 Delheim Riesling Edelspatz. Ganska djupt gyllene. Stor intensiv doft av honung, lemoncurd, aprikosmarmelad, eukalyptus och en liten rökig ton av gummi. Fyllig, simmig och intensiv smak av ren aprikoskräm, honung, rik sötma balanserad av höga fina syror och mycket lång eftersmak.

2010 Fleur du Cap Noble Late Harvest. Ganska djupt gyllene. Stor intensiv doft av citruszest, lite saffran, honung, ananas och piptobak. Intensivt söt och simmig, aprikosmarmelad, lång eftersmak med snyggt balanserade syror. 

2008 Nederburg Private Bin ”Eminence”. Briljant, ljus bärnsten och hög viskositet. Stor, komplex, nötig och lite bränd doft av torkad frukt, knäck, curry (!), brynt smör, acaciahonung, eukalyptus, honung, piptobak och läder. Fyllig, simmigt söt smak av knäck, sirap, honung, pepprighet, tobak, katrinplommon, mintighet, fint uppfriskande syror och ett stramt och något kort avslut.

2005 Nederburg Edelkur. Medeldjup och bärnstensfärgad. Medelstor, komplex och intressant doft av nyponsoppa (!), svarta oliver, rökighet, tobak, honung, kryddnejlika och ingefärakaramell. Fyllig, mycket söt, koncentrerad frukt och intensiv syra, sirap, apelsinmarmelad, lång och ren, balanserad eftersmak med tydlig citrusfriskhet.

2007 Vin de Constance / Klein Constantia. Djupt gul, briljant färg. Stor aromatisk doft av apelsin, apelsinskal, pomerans och kryddor. Intensiv, eldig och kryddig smak med apelsinbeska, tobak. Balanserad och snyggt strukturerad, slank, frisk, lång och aromatisk eftersmak med stor komplexitet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår öppnade vinmässan Cape Wine 2012. Det är en ganska liten men tematiskt mycket intensiv mässa med avslappnad stil. Hela arrangemanget går också helt i ett miljövänligt tema där allt är genomtänkt från väskor gjorda av gamla reklambanners, memorysticks av bambu, utställningsmontrar av returpapper och miljövänliga transporter. Till och med de handgjorda snoddarna av naturmaterial till besökarpassen är tänkta att senare kunna återanvändas som ”senilsnören” till solglasögonen. Miljötänket är ingen tillfällighet utan är en logisk konsekvens av hur hela vinbranschen i Sydafrika tänker och agerar.

Ett obligatoriskt inslag för oss specialinbjudna var ett inledningsseminarium om den sydafrikanska vinindustrins dåtid och framtid med fem inbjudna talare. Låter kanske lite trist när tusentals viner är uppkorkade och bara väntar på att provas, men det var bitvis mycket intressant och gav en ny syn på vinlandet Sydafrika.

Även om landets vinhistoria startade för 350 år sedan så kan den moderna utvecklingen räknas in de två senaste decennierna. Från 1992 har man gått från ett odemokratiskt och rasistiskt statsskick med en rigid monopolsituation inom vinproduktionen till ett föregångsland  i Afrika inom demokrati, blomstrande ekonomi samt en oerhört mångfacetterad, innovativ och expansiv vinbransch. Från perioden med ekonomiska sanktioner då exporten av vin var runt 20 miljoner liter ligger man idag på 377 milj liter och ökar med cirka 7% per år. Man sysselsätter idag 275 000 människor inom näringen och ligger som nummer 10 på världslistan över vinproducerande länder. En anmärkningsvärd prestation!

Men det är inte siffrorna och vinernas höga, jämna kvalitet som är det mest anmärkningsvärda. På dessa två decennier har vinlandet Sydafrikas blivit ett unikt och ledande föredöme inom hållbar produktion och socialt ansvar.

Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekelogiska.

Det senaste är etik- och rättvisemärkningen som infördes helt nyligen men som redan engagerat de 26 största vinproducenterna och märkningen återfinns idag på ett sextiotal viner och antalet ökar snabbt. Man hoppas att inom 3-5 år kunna se ett lika stort genomslag som hållbarhets- och ursprungsmärkningen målet är då att slå samman de båda.

Som ni märker är jag fascinerad av denna utveckling och inställning som genomsyrar allt man ser här och jag hoppas att andra länder och vinregioner studerar detta noga.

Jada-jada-jada. Det var en hemskt massa tjat om vinbransch, siffror och miljöarbete. Ingen mat eller vin? Jodå. Kommer här…

Min första flirt med Sydafrika var med druvan chenin blanc. Oftast är de fruktiga, mycket friska med massor av citruszest, äppel- och päronfrukt och inte sällan en liten fin mineralitet. Från de enkla , opretentiösa och uppfriskande lättdrukna till de mer seriösa med rökig, rostad fatkaraktär och fet fyllighet brukar de vara säkra och pålitliga köp. Idag gjorde jag en djupdykning bland dessa viner och min förälskelse blev både bekräftad och besvarad. De enkla levererade säkert och utan åthävor men bland de bästa bland de mer komplexa var 2011 Chenin Blanc Reserve från DeMorgenzon (saknar svensk importör för sina utmärkta viner) men även 2010 Chenin Blanc från Ken Forrester var ett fynd med rik frukt, honung, eukalyptus och frisk syra. Bäst blande de bästa var dock 2011 Bellingham Old Vine Chenin Blanc ”Bernhard Series” från Bellingham med sin koncentrerade, komplexa och rökiga karaktär med apelsinblom, citronzest och knallpulver.

Under den mycket sena lunchen åt vi sushi på en uteservering i Kapstadens ”waterfront” i högsommarväder. I Sydafrika är det tydligen vanligt att den toppas med majonäs. Kände väldigt märklig men smakade förvånansvärt bra. I framtiden får det nog bli wasabimajonäs för mig. Dessutom utforskade vi hur chenin blanc fungerade till. Mycket bra skulle det visa sig. Den friska syran och koncentrerade frukten var en perfekt kombination.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På måndagmorgonen lämnade vi svala och dimmiga Elgin och våra värdar på frukt- och vingården Shannon. Dagens tema gick i helt i grönt något man i Sydafrika arbetar mycket med. Gruppen jag blev indelad i skulle åka på en tur mellan ett antal olika vingårdar med miljöprofil. Helt i mitt intressefält och mycket intressant.

Först ut var ett besök i Stellenbosch hos Reyneke som odlar biodynamiskt. Vi togs emot av en mycket sympatisk Johan Reyneke bland myskänder och galna tuppar på den ganska anspråkslösa gården. Omgående blev hela truppen utkommenderad i vingårdarna där vi fick en genomgång om täckgröda, biodiversitet, kretsloppstanken och förevisades daggmaskfarmar. Mycket fint, tydligt och intressant presenterat med stor charm. Så småningom gled han försiktig över i vad biodynamiken verkligen handlar om utan att egentligen gå in på detaljer. Som alla biodynamiker jag träffat så var det mycket luddigt prat om helhetstänk och ”moder natur som andas ut och in” och annat harmlöst. De märkliga preparaten behandlades med den vanliga överslätande attityden att ”det verkar märkligt men vi ser att det fungerar”. Jag stod helt tyst och undvek artigt att ställa besvärande frågor. En annan i gruppen frågade om dessa metoder kunde spåras tillbaka till traditionella jordbruksmetoder. Johan Reyneke svarade att ”Steiner säkert studerat gamla sedvänjor, experimenterat med dem, analyserat resultatet och kommit fram till en vetenskaplig förklaring”. Detta svar visade med all önskvärd tydlighet att han, liksom de flesta biodynamiker, inte läst eller satt sig in i Rudolf Steiners tankevärld. Metoderna är nämligen helt tagna ur  Steiners klärvoajanta upplevelser och syner.

Besöket avrundades med en provning av gårdens viner i ett provningsrum behängd med den mest deprimerande ”vinkonst” jag upplevt. Vinerna var det dock inget fel på, rakt över snygga och välgjorda även om en del var av det mer rustikare slaget och saknades lite elegans här och där. Sammantaget inga större nyheter eller överraskningar vid detta besök. Däremot överträffades förväntningarna när vi åkte vidare till Paarl och producenten Backsberg.

Backsberg är en ganska stor och familjeägd egendom med anor från 1916. Man bestämde sig 2006 för att försöka ge tillbaka till naturen vad man skördat under nästan ett sekel. Man tittade på sin totala verksamhet inklusive transporter, förpackningar och produktion och började mäta ALLT i fråga om koldioxisutsläpp, vatten- och energiförbrukning och blev excel-experter på kuppen. Man satte ett mål att bli självförsörjande på energi och vatten samt att satsa på att återskapa naturliga miljöer för växt och naturliv på egendomen. Man har experimenterat och sökt nya vägar och räknar med att inom ett par år vara ett slutet och självförsörjande system.

Hela vår grupp kördes runt på egendomen och upp i de högre och vildare delarna av gården på två traktorsläp och förevisades projekterade anläggningar för biodiesel och de slutna dammsystemen för vattenförsörjning och bevattning av Mikael Back. Mest intressant var projektet att vid nyplanteringar gå från den traditionell cordon-metoden för uppbindning av vinet till ett nytt och anpassat system av den nästan bortglömda lyr-uppbindningen. Genom denna metod ökar man bladmassan och fotosyntesen men minska planteringsdeniteten (mycket tekniskt). Resultatet blir att man minskar energiåtgången i vingårdsarbetet och har kunnat reducera dieselåtgågnen med 75% och man har också halverat vattenåtgången.

Med återplantering av träd och växter samt skapandet av växtskyddsområden har man fått en stor mångfald på egendomen. Man odlar till och med sina egna stolpar för uppbindning av vintockarna. Man arbetar också mycket med täckgröda men har valt att inte odla ekologiskt även om man dragit ner dramatiskt på bekämpningsmedel genom sitt arbete. Anledningen till detta beslut är flera. Bland annat kräver ekologisk odling mer intensivt arbete i vingården vilket kräver mer energi och vatten. Men Mikael Back sa också att han de försökte se helheten och undvika att vara dogmatiska eller som han sa ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”. Familjen har ofta fått frågan vad de åstadkommit med sitt arbete. På det brukar de svara att de inte vet, bara att det är på väg i rätt riktning.

Provningen av Backsbergs viner var vi tyvärr tvungna att hasta oss igenom, men de lyckades bäst med de enklaste vinerna som var raka, ärliga och lättsamma samt de i toppen som visade bra balans och komplexitet. Besöket avslutades med en härlig lunch på grillat karoo-lamm ute i solen innan vi hastade till nästa vingård.

Besöket på Avondale hade jag sett fram emot då de presenterats som en ekologisk producent som kontrast till Reyneke. Nu visade sig det inte stämma. Här hade man kokat ihop sin egen modell som man sa var baserad på ekologi, biodynamik och vetenskap. Den biodynamiska delen sas vara där för att ”få ihop i jordens kemi och skapa balans i energierna”. Jag var på väg att ställa en fråga om vad det var för energier men fick en bister blick från vår annars väna reseledare. Hela gruppen blev dock charmade av flocken av snigelätande ankor som skjutsades runt bland vingårna i en ”duck mobile”. Hela vingården var otroligt vacker, välskött och mycket påkostad, vinerna namngivna efter mytiska jordväsen och försedda med mystiska symboler och provningsrummet elegant med de bästa riedelglasen och underlägg i präglat skinn. Mycket satsades uppenbarligen på yta. Hur var då vinerna? Förutom deras mousserande vin som var otroligt elegant och läckert så var de obalanserade, klumpiga och vissa fall rent ut märkliga och till och med rent ut hemska. Dessutom var de med sydafrikanska mått ruskigt dyra.

Den mycket givande och intressanta dagen avslutades med ett fantastiskt event som inledning på vinmässan Cape Vine 2012. Hela mässan är totalt präglad av miljötänk och alla gäster var därför uppmanade att gå ut till Kapstadens hamn där invigningsfesten hölls. Mat, vin, musik, kultur och skönt mingel i en perfekt organiserad inramning, fantastisk miljö och avslappnad, vänlig attityd. Jag är totalcharmad av Sydafrika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen ägnades helt åt viner från Cape South Coast som är samlingsregionen för Elgin, Elim, Napier, Bot River och Hermanus. Det handlar om områden med ett svalar klimat som ger friskare och elegantare viner.

Runt trettio producenter var samlade  på Gabrielskloof och presenterade var sitt utvalt vin. Generellt kan sägas att det var en mycket hög kvalitet på vinerna. Många producenter var helt nya och deras vinstockar mycket unga, trots det presenterades en hel del remarkabla viner som lovar mycket gott inom de närmaste åre. De vita vinerna var överlägsna. Särskilt sauvignon blanc med inblandning av semillon fungerade mycket bra. Absolut bäst var dock en chardonnay från Almenkerk.

Bland de röda imponerade vinerna av pinot noir. Tyvärr finns det dock fortfarande en allt för stor fascination för ny ek även om ambitionerna går åt det mer nyanserade. Ändå skyls mycket av den fina och eleganta frukten av en del rostade toner och fatbeska. Catherine Marshalls ”Nine Barrels Reserve” var dock enastående.

Här nedan föjer ett urval av de bästa vinerna.

2009 Highland Road Sauvignon Blanc / Elgin. Stor doft av citrus, mineral och petroleum. Den aromatiska och örtiga tonen av sauvignon blanc klart dämpad av flasklagringen och lämnar en koncentrerad fruktig ton av chenin blanc. Mycket frisk, torr, medelfyllig med polerade syror,, mineral, bra koncentration i frukten, mogen citrus, krämighet, lång och elegant eftersmak med finess, mineral och en liten antydan till beska.

2011 The Berrio ”The Weather Girl” Sauvignon Blanc Semillon. Medelstor fuktig doft  med tydlig mineralitet, liten örtighet, mogen citrus och aprikos. Torr, frisk, bra fyllighet, koncentrerad frukt av gråpäron, stram mineralitet och bra längd.

2011 David Nieuwudt Sauvignon Blanc ”Ghost Corner” / Elim. Medelstor doft och nyanserad med gröna örtiga inslag, gröna äpplen, krusbär och tydlig ton av nässlor. Medlfyllig, frisk och krispig smak med slank, sval, koncentrerad och fokuserad frukt med örtighet och stram, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

2011 Elgin Wintners ”The Century” Sauignon Blanc Semillon / Elgin. Stor doft av mogen, koncentrerad gul frukt och citrus, petroleum och någon rökighet. Torr, frisk, fyllig smak av mogen, koncentrerad och nästan söt gul frukt av aprikos och persika och ett lite stramt avslut med mineral.

2010 Stranveld ”Adamastor” Sauvignon Blanc Semillon / Elim. Ganska stor doft med tydligt rostad ton, citrus, mogen frukt och persika. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad frukt, snyggt integrerad ek och lång, elegant eftersmak.

2011 Jeen Daneel ”Signature” Chenin Blanc / Napier. Stor, generös doft av mogen frukt och nästan sötaktig honungston och tydlig eukalyptus. Torr, frisk och fint strukturerad smak med fokuserad, slank frukt, diskret fatstruktur och lång, stram eftersmak.

2011 Vintners Drift Chardonnay /Elgin. En nästan sötaktig dogt av typiska markörer från cahrdonnay som ananas och honungsmelon. Smaken dock stram, mycket frisk, mineraldriven med mycket behärskad och snudd på elegant fathantering. Mycket burgundisk i stilen.

2011 Almenkerk Chardonnay / Elgin. Medelstor, återhållen doft med mycket ren och distinkt fruktighet med gula inslag och mineralitet. Torr, slank, sval och totalt fokuserad fruktighet med ren mineralitet, total balans och mycket lång, fruktig eftersmak. Som en polerad smakmissil!

2011 Catherine Marshall ”Nine Barrels Reserve” Pinot Noir. Stor, ren, koncentrerat rödfruktig doft som av bärkoncntrat och diskret kryddighet. Doft som en fruktlaser! Medelfyllig, balanserad, koncentrerad och extremt fokuserad och vibrerande frukt. Lång, ren och fruktig eftersmak med liten kryddig ekton.