Det tidigare nästan helt bortglömda franska vinområdet Jura på gränsen till Schweiz har de senaste åren fått ny uppmärksamhet. Bland annat beror det på att unga sommelierer alltid är på jakt efter nya spännande viner till sina krogar och att flera av producenterna äntrat naturvinsscenen. Uppmärksamheten är mer än välförtjänt. Här hittar vi viner med stor personlighet och flera helt unika vinstilar.

2010 Caveau des Jacobins Chardonnay lanserades som en nyhet på Systembolaget denna månad och kommer från ett stort kooperativ i området. Det är förmodligen tack vare sin storlek som man kan leverera så här bra kvalitet och karaktär för en så liten peng. För ynka 89 kronor får du massor med smak, bra struktur, nötighet och slank frukt som jag gärna skulle vilja möta med alpostar och charkuterier. Har du inte provat ett vin från Jura förut så är det köpläge.

Medldjup gul färg. Ganska stor och fruktig doft av gula frukter, äpplen, honungsmelon, konserverade päron, hasselnötter och mandel samt en liten rökig mineralton. Torr, fyllig och smakrik med mycket hög men snyggt polerad syra, nästan fet gul fruktighet av gula äpplen, nötter, citruszest och en diskret fatstruktur och en åtstramande mineralitet. Lång eftersmak med fin balans, kvardröjande struktur med grepp och en fin nötighet i avslutet.

Idag hade sommelierutbildningen sitt årliga besök av vinmakaren Lars Torstenson. Som vanligt en intressant resa genom vinvärldens kvaitetsparametrar, vindesign, sanningar och lögner samt provning av högt och lågt.

Bland annat fick eleverna prova två av Sveriges bäst säljande viner blint. Zumbali och Umbala är två sydafrikanska bag-in-box-viner som etablerat sig på markanden med ett riktigt lågt pris. Hjälp på traven att nå topplaceringarna har de haft av sveriges vinskribenter som hyllat både det vita och fyndstämplat det röda. Hur man om och om igen kan sätta ”fynd” och ”bästa köp” på dessa viner är fullständigt obegripligt för mig. Logiken i att hissa viner som är så här obalanserade, stumma, livlösa och med en konstlad syra, kletig sötma och skitig beska kan bara förklaras med inkompetens eller dumhet om man inte ska misstänka rena oegentligheter.

Att vinerna knappt kostar 35 respektive 50 kr litern skvallrar ju om att det är mycket enkla viner som krävt en hel del ”justering” för att kunna bli drickbara. Räknar man baklänges på priset och drar av alkoholskatt, moms, förpackning, marginaler, transport och andra kostnader blir det inte många slantar över till odlaren. Vad man betalar vingårdsarbetarna vill jag inte tänka på.

Edit 1: Enligt uppgift står Zumbali för 8% av den totala försäljningen av vita viner och Umbala säljer 5 miljoner liter årligen. Man blir onekligen mörkrädd.

Edit 2: Nu har även Lars Torstenson skrivit (lite mångordigt) om vinerna som ”är monstruösa i sin orena tvivelaktighet”.

Det ska erkännas att jag har en liten förkärlek till sydafrikanska Tokara. Gillar både deras chardonnay och cabernet sauvignon som leverera mycket karaktär till en moderat peng. Har inte besökt egendomen, men att jag surfat (eller försökt) med vinmakaren gör kanske att jag inte är helt objektiv.

2008 Tokara Director’s Reserve är en riktigt klassisk bordeauxblandning av 73% cabernet sauvignon, 15% petit verdot, 6% merlot, 4% malbec och 2% cabernet franc. Vinet har en del av den komplexitet och karaktär som man hittar i en bra bordeaux men med en mycket rikare fruktighet och mjukare struktur. Inte helt olik Meerlust Rubicon som är ett vin i samma stil. Njutbar nu men med potential att utvecklas under flera år.

Mörk och ganska tät blåröd färg. Stor doft av mörk frukt, plommon, svarta vinbär, muscovadosocker, rostad ek och och diskret vaniljton. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad mörk frukt, mjuka tanniner, svarta vinbär, lakrits och en ”sotig” karaktär. Rik, modern stil med lång och balanserad eftermak med ton av mörk, bitter choklad.

Det verkar som om svartkyckling och pärlhöna kommit för att stanna på mitt lokala Ica Maxi. Mycket glädjande att frigående och långsamväxande fjäderfän får plats i kyldiskarna. Svartkycklingen blev ju väldigt lyckad härom veckan så nu var det dags att testa pärlhöna.

Pärlhönan härstammar från Afrika där den ränner omkring under namnet guinea fowl. Den föds upp framför allt i Italien och Frankrike och sägs ha en lite mer vild smak, något som jag inte noterade. Med det här receptet i lergryta blev den däremot mycket saftig och smakrik. Tillagningen var som vanligt en barnlek. Tillbehören krävde lite pyssel men det var det väl värt. Speciellt såsen med sin syrlighet och äppelsötma var underbart fin. Drick gärna ett rött vin av druvan pinot noir till.

Pärlhönan: Lägg en lergryta/romargryta i blöt. Blanda ihop ett par teskedar salt, 1 tsk dragon och massor av nymald svartpeppar. Torka av en pärlhöna på 1200 till 1400 g (kyckling eller tupp går förstås också bra) med hushållspapper och krydda invändigt med hälften av kryddblandningen. Skär ett sött, svenskt äpple i klyftor och en citron i klyftor och tryck in hälften i hönan. Smeta in hela kycklingen med rumsvarmt smör och lägg i lerformen. Strö över resten av kryddorna och lägg ner resten av frukten i formen. På med lock, in i kall ugn och sätt värmen på 200° Där ska den stå i 1 timme och 45 minuter.

Sparrismos: Skala ock koka 1 kilo mjölig potatis. Tina 400 g fryst grön sparris, klipp av knopparna och lägg åt sidan. Skär sparrisstjälkarna smått och koka tills mjuka. Häll av vattnet, klicka i rejält med smör och en skvätt mjölk och mixa väl. Pressa sparrisröran genom en trådsil tills det blir en torr massa kvar. Slå vattnet av potatisen, mosa och blanda ner sparriskrämen lite åt gången så det inte blir för löst. Tillsätt eventuellt mer smör och mjölk och smaka av med salt och vitpeppar. Sparrisknopparna svänger du runt i rikligt med smör och fräser helt lätt och toppar moset med dem precis innan servering.

Såsen: När kycklingen är färdig tar du upp den ur grytan och häller av spadet. Lägg tillbaka hönan så den håller sig varm. Sjud spadet och vispa i 1 tsk vetemjöl utrört i smör. Sjud några minuter och rör i 0,5 dl vispgrädde. Smaka av med salt och peppar och smula i lite torkad dragon.

Som följare av bloggen väl känner till så skriver jag en hel del om sherry. Det är lika bra att säga som det är; jag är en sherrynörd.

När man är så uppe i sitt intresse passion är det lätt att glömma bort att den inte delas av alla. Sherry som fino eller mycket gammal och intensiv knastertorr oloroso kan vara lite för karaktärsfulla för en del. Då kan det vara bra att börja med något som ligger lite mer i mittenfåran. Den som inte provat sherry tidigare kan därför testa en amontillado med lite sötma – karaktär med stötdämpare helt enkelt.

Real Tesoro är en riktig gammal trotjänare på Sytembolagets hyllor. Tidigare var den benämnd som en halvtorr amontillado men nu anger etiketten endas ”Sherry Medium Dry”. Där finns trots allt den rätta karaktären med nötighet och lätt kropp, viss komplexitet och en förlåtande men väl balanserad sötma. En helflaska kostar ynka 82 kronor (finns även i halvbutelj) så det är ingen större förlust att testa vinet till några hårdostar, lite valnötter och någon fin luffttorkad skinka. Skulle det inte falla i smaken så är det bara att skvätta ner i en svampsoppa eller god gryta. Förgyller varje rätt. Nu finns ingen undanflykt för att förbli sherryoskuld. Vill du veta mer om sherry hittar du en faktaspäckad bloggpost i ämnet här.

Medeldjup, kopparfärgad och något matt. Stor doft av torkad frukt, knäck, russin, läder, pomerans och hasselnötter. Lätt till medelfyllig, halvtorr, frisk och eldig smak av nötter, torkad frukt, aprikos, läder och svamp. Bra längd med viss intensitet med brända inslag och ton av salmiak.

Efter att jag häromsistens provade en trevlig vit bourgogne från Bret Brothers så fick jag några prover från importören Franska Kvalitetsviner.

Förra gången gällde det ett vin från brödernas negóciant-verksamhet, det vill säga viner från inköpta druvor. Nu handlar det om två stycken viner från deras egna vingårdar i Pouilly-Vinzelles. Enda skillnaden mellan de två vinerna är, som jag förstått det hela, åldern på vinstockarna. Vinet som har vingården ”Les Quarts” angiven på etiketten är från 40-80-åriga stockar, medan det andra är från samma vingård men från stockar på runt 25-45 år. Vinifiering och lagring verkar vara densamma men ”Les Quarts” är ett år äldre.

Redan på utseendet är ”Les Quarts” djupar i intensiteten vilket också kommer igen i doften som är påtagligt rikare och komplexare. Även i smaken är det ”enklare” vinet mer återhållet med betoning på fräschör och elegans med ”Les Quarts” spelar på bredare och djupare toner men med en bakgrun av fina syror. Mycket intressant med den stora skillnaden och att två fina fina viner med så olika personlighet kan ha samma ursprung.

2011 La Soufrandière Pouilly-Vinzelles. Ljust gul med litet grönt inslag. Medelstor fruktig och ung, ännu outvecklad doft av gul frukt, gula äpplen och päron, antydan till honungsmelon och en liten rökig mineralitet. Medelfyllig mycket fruktig smak av gula äpplen och en tydlig karaktär av mogna, gula och saftiga päron, mycket frisk och fin syra, liten smörighet, slank kropp. Lång, ren och fin eftersmak med diskret fatkaraktär läskande syror och en kvardröjande päronfruktighet. 

2010 La Soufrandière Pouilly-Vinzelles ”Les Quarts”. Knappt medeldjupt gyllengul. Stor doft med komplexitet och karaktär av mogen gul frukt, smörighet, rostade hasselnötter, citronzest, antydan till vanilj och lite honung. Fyllig, rik och bred smak av mogen gul frukt, ananas, gula äpplen, päron, frisk citrusdominerad syra, tydlig mineralitet och fint balanserad ekstruktur. Lång, balanserad och rik eftersmak med mogen frukt, nötter och smör. Fint vin i Meursault-skolan.

Fick ett varuprov från Tryffelsvinet. Inget nytt eller okänt, men när det står ”Rubicon” på etiketten så tackar man ju inte nej.

Meerlust är en av de riktigt klassiska sydafrikanska egendomarna i likaledes klassiska Stellenbosch. Toppvinet Rubicon är en typisk bordeauxblandning och räknas också som ett av landets ikonviner. Att det har lagringspotential noterade jag i december när jag hittade en 1991:a i Grands vinkällare. För 229 kronor får man ett stort vin som samtidigt är läckert, snyggt och njutbart där frukt och struktur är i absolut harmoni.

2007 Meerlust Rubicon. Mörk och tät blåröd färg. Stor, rik och fruktig doft av mörk, mogen frukt, stor karaktär av svarta vinbär, tobak, kaffe, nyanserad ton av rostad ek och lakrits. Fyllig, frisk med koncentrerad men slank mörk frukt, täta och fint polerade tanniner och inslag av fat, kaffe, tobak, saftiga svarta vinbär. Balanserad, nyanserad och lång eftersmak med mjuk fruktighet och diskret fatkryddighet.

Vinerna från sydafrikanska Springfield Estate har varit riktiga favoriter ett tag. 2012 ”Life from Stone” Sauvignon Blanc är absolut inget undantag.

På egendomen gör man vinerna så naturligt som möjligt men med medveten vinmakning och arbetar mycket med vildjästa viner. Resultatet är personliga, välgjorda viner men fin struktur. Denna sauvignon blanc kommer från en extremt stenig och mager vingård (därav namnet) som ger mycket liten avkastning och koncentrerade druvor. Man har till detta vin använt kultiverad jäst och låtit vinet vila på fällningen i över tre månader vilket ger en lite fet munkänsla. Riktigt bra vin med massor av karaktär som enligt uppgift ska vinna på flera års buteljlagring.

Mycket ljust gul färg med grön ton. Ganska stor men nyanserad doft av lime. gröna krusbär, passionsfrukt, aprikos och nässlor samt en tydlig och lite rökig mineralitet av knallpulver. Medelfyllig, mycket frisk och med en rik, fet fruktighet av passionsfrukt, aprikos, lime, citron och gröna äpplen. Lång, rik och balanserad eftersmak med fint åtstramande mineralitet.

Vid sommelierutbildningens studiebesök på Kiviks Musteri i samband med slottsinternatet fick vi vara med om en liten smygpremiär. Direkt från produktionsbandet fick vi testa en ny wine cooler som tagits fram för en stor lansering på Systembolaget i mars.

Wine cooler har en doft av åttiotal över sig och har varit helt försvunnet från Systembolagets hyllor, men internationellt har det blivit en ny trend på senare år. Som ett svar på detta begärde alltså momopolet in offerter på denna blanddryck och Kivik vann med sin variant. Våra elever som besökte musteriet i höstas fick vara smakpanel när de första proverna togs fram och nu var det alltså dags att smaka av resultatet.

Drycken är baserad på ett vin av sauvignon blanc från Chile som spätts ut med vatten, sötats, kolsyrats, aromatiserats och har en alkoholhalt på 4,5%. Riktigt trevlig, ren och fruktig doft av vit persika, päron, fläder och kiwi. Frisk smak med balanserad sötma och fruktiga aromer som i doften. Mycket positiva kommentarer från eleverna. Kan säkert bli en hit till sommaren.

Andra dagen på masterclassen med Gerard Basset OBE om starkviner på Gustibus Wine & Spirit Academy avhandlar sherry. En faktaspäckad bloggpost i ämnet hittar du här.

De flesta tänker nog på söta viner när man nämner sherry. I praktiken är det tvärtom då sherry i normalfallet är torr. Det innebär inte att de söta är sämre, de är i många fall helt magnifika viner.  De sirapslika PX-vinerna känner de flesta till men de aromatiska vinerna av druvan moscatel är riktiga doldisar. Det är synd för de bjuder på stora upplevelser. Vinet Emilin från Lustau är helt sagolikt! Kan du avvara 300 kronor ska du springa och köpa en flaska, svänga ihop en créme brulée och bara njuuuta.

NV Emilin Moscatel / Lustau (299 SEK). Medeldjup mahogny. Mycket stor, komplex, aromatisk och kryddig doft av apelsin, pomerans, citrus och apelsinblomma med inslag av russin, ingefära och kanel. Medelfyllig, söt, mycket frisk, eldig och uppfriskande aromatisk, citrus, kryddig, smakintensiv, kanel. Mycket lång och fantastiskt elegant smak med stor kryddighet och fint parfymerat avslut. Fantastiskt vin!

NV Old East India Solera / Lustau (170 DKK). Medeldjup mahogny. Stor, gräddig doft av vanilj, russin, apelsin, kola, mint, coca-cola. Medelfyllig, söt, frisk, påtagligt eldig, kryddig, torkad frukt, russin, läder. Lite kort och något obalanserad.

NV Collection Pedro Ximenez 12 Years / Williams & Humbert (149 SEK). Mycket djupt kopparfärgad. Stor koncentrerad doft av nyponsoppa, mörk sirap, intensiv och rik doft av katrinplommon, eukalyptus. Intensivt söt, fyllig, oljigt fet munkänsla, frisk och mintfräsch mitt i i det sirapslika, russin, dadlar, mörk choklad, kryddig och ett lite torrt läderartat avslut. Lång, fin eftersmak med liten känsla av sälta. 

NV Noe Pedro Ximenez VORS / Gonzalez Byass (≈450 SEK). Mycket djupt kopparfärgad. Stor, nyanserad, rökig, tobak, russin, katrinplommon. Fyllig, nyanserat men intensivt söt med en känsla av balanserande sälta, lakrits, piptobak, läder, sirap, muscovado. Mycket, lång fin och nyanserad och komplex smak med friskt avslut.