Senaste nytt

18 februari 2012 | 3 kommentarer

Masterclass: Torrontés och unik riesling

Detta är en del av redogörelsen från en helg om vinerna från Chile och Argentina tillsammans med Madeleine Stenwreth MW och är en del av Gustibus masterclass-program.

Helgens masterclass om Chile och Argentina med Madeleine Stenwreth MW inleddes med att hon berättade om sitt arbete som konsult. Madeleine fungerar som en länk mellan exportchefer, importörer och vinmakarna så att de förhoppningsvis förstår varandras behov, önskningar och möjligheter. Inte alltid det lättaste men mycket lärorikt.

Vi började med lite lättare och aromatiska vita viner. Argentina är inte känt för sina vita viner med undantag för torrontés. Denna druva ger aromatiska, lätta viner med lite avrundad syra som ofta får justeras upp. Oftast enklare viner som inte vinner på lagring.

2011 Vida Organica Torrontés / Argentina – Mendoza (La Agricola S.A.) nr 6587 / 69 kr. Mycket ljust gul med lite trist beige ton. Medelstor, aromatisk, lite jordig, dammig, aprikos, vingummi och någon kryddighet. Lätt, enkel, avrundad syra, ganska neutral men med bra frukt. Ganska kort men ren eftersmak.

2010 Inca Seleccion Torrontés / Argentina – Calchaqui (Viñedos la Rosa) nr 6467 / 87 kr. Ljust gul färg. Medelstor, mycket fruktig, tropisk frukt, citrus, elegant aromatisk ton, örtig och tydlig karaktär av vitpeppar. Medelfyllig, avrundad syra och lätt parfymerad karaktär men dominerat av skalkärvhet. Viss längd men ofokuserad och lite besk eftersmak.

Ytterligare en aromatisk druvsort är riesling som förekommer i Chile. Vinet nedan är en riesling från det nordliga ökendistriktet Elqui. Helt unikt vin då detta fatprov är från den allra första skörden av riesling någonsin från området.

2011 Castillo de Molina Riesling  / Chile – Elqui (Viña San Pedro) fatprov. Ljust, gyllene färg. Ganska liten doft av citrus, lime och gula och gröna äpplen. Medelfyllig, torr, mycket frisk, mogna citrustoner och lite skalkärvhet. Ganska kort smak med kvardröjande syra. Tydliga tecken på ett vin av druvor från unga stockar (2 år).

Ibland kan man tro att familjen Lurton söker världsherravälde. Det finns snart sagt i varje vinproducerande land. Det gör för alla del ingenting då de i allmänhet gör väldigt bra viner. Denna pinot gris från Vale de Uco i Mendoza är inget undantag.

2011 Bodegas Lurton Pinot Gris/ Argentina – Vale de Uco (Bodegas Lurton) nr 6191 / 75 kr. Mycket ljust gul färg med ett mycket lätt rosa anslag. Stor, mycket frisk och fruktig doft av mogna päron, gula äpplen, grape, persika, citrus. Medelfyllig, torr, frisk och fruktig med toner av äpplen, omogen honungsmelon, liten aromatisk ton. Bra längd med fruktig känsla och liten mineralton. Riktigt trevligt!

18 februari 2012 | 4 kommentarer

Carl Butler: Kalops

Det var länge sedan jag lagade något nytt Carl Butler-recept. I ärlighetens namn är det inte så hemskt många kvar som lockar. Hur som helst blev jag plötsligt sugen på kalops, insåg att jag faktiskt aldrig lagat det och hittade ett klassiskt recept i ”Carl Butlers bästa för Ikea”. Jag skruvade upp kryddningen ett snäpp och resultatet blev strålande bra!

7 00 g benfritt nötkött bringa, högrev eller märgpipa
10-12 smålökar
300-400 hg morötter
15 kryddpepparkorn
2 lagerblad
4-6 ansjovisfiléer
2 msk vetemjöl
smör
1 knippa persilja
salt och peppar
1 buljongtärning eller pod 

Torka av köttet med hushållspapper och skär det i 3 cm stora bitar. Stek köttet i omgångar i smör i en ganska het panna så det blir väl brynt på alla sidor. Lägg köttet i i en gryta, pudra över vetemjölet och rör om. Koka ur stekpannan med vatten och häll över köttet. Slå på mer vatten så det precis täcker köttet. Lägg också ner kryddpepparn, lagerbladen, persiljestjälkarna och buljongtärningen. Lägg gärna kryddorna i en tekula så slipper du pilla bort dem sedan. Lägg på locket och sjud sakta i 2 timmar eller tills köttet blivit mört. Lägg i morötterna skurna i tjocka skivor och de skalade lökarna och fortsätt sjuda i minst en halvtimma. Sila av såsen och pilla bort stjälkarna och kryddorna. Häll tillbaka såsen i grytan, rör ned de mosade ansjovisfiléerna, gärna lite av spadet, koka upp och smaka av med salt och peppar. Lägg tillbaka kött och grönsaker, strö över hackad persilja och servera med kokt potatis och rödbetor.

Här finns samtliga Carl Butler-recept. 

17 februari 2012 | 2 kommentarer

Aldrig provat ett rött vin från Tyskland?

Trodde du att allt tyskt vin var vitt och halvtorrt? Dags att tänka om. En tredjedel av allt vin som produceras är faktiskt rött. Vi ser nästan aldrig nästan dessa viner här eftersom tyskarna dricker upp det mesta själv. När man provat 2009 Friedrich Becker Spätburgunder förstår man faktiskt varför. Ett vin med mycket karaktär av druvan pinot noir och med tydliga drag av en bra bourgogne. Finns tyvärr bara i mycket begränsat antal i ett fåtal butiker.

Mycket ljust röd färg men en stor, aromatisk doft av peppar, kryddnejlika, kanel, hallon, solmogna jordgubbar, lingon, friska gröna örter och en liten mineralton. Smaken är torr, mycket frisk och läskande syra, slank bärig fruktighet av samma röda bär som i doften, fatkryddighet och en diskret ekstruktur. Lång, fin, elegant och balanserad eftersmak med härlig bärton, kryddighet och tydlig mineralitet. 

17 februari 2012 | 3 kommentarer

Att laga mat med vin

Idag fick jag en kylskåpsmagnet av Kära Hustrun. Hon har tydligen observerat att det går åt ohemula mängder vin till matlagningen. Faktum är att matlagningsvin faktiskt gör mer nytta i kocken.

För övrigt är det en alldeles särskild dag i dag. Kära Hustrun har faktiskt nästan matbloggat på sin retroblogg. Kors i taket!

16 februari 2012 | 11 kommentarer

Harissa

Jag har aldrig riktigt blivit vän med eller lärt mig hantera chili. Uppriktigt sagt så är jag ganska okunnig på området. Jag måste ta genvägen via harissa för att det ska bli bra.

Den som följer min blogg vet att jag ofta har med någon tesked harissa när det ska till lite hetta i smaken*. Harissa är en tunisisk chilipasta som är vanlig över hela Nordafrika och som bland annat används för att smaksätta couscous. Det är ingen ren chiliprodukt utan kan ha lite olika smaksättningar beroende på tillverkare eller varifrån den kommer. Vanligast är kummin, koriander och vitlök. Pastan brukar säljas i små glas- eller plåtburkar, men problemet med dem är hållbarheten. Harissa har en tendens att mögla i burken lika fort som man säger piri-piri.

Därför blev jag jätteglad när jag hittade mitt favoritmärke Harissa du Cap Bon i tub på 70 g. Perfekt att dosera ur och bra hållbarhet. I Malmö kan man hitta tuberna på Lucu Food för sju kronor. Jag har laddat upp med ett litet lager.

*Det är också anledningen till denna post. Många vet inte vad harissa är så nu kan jag länka hit.

15 februari 2012 | 0 kommentarer

Astrakan – cider till maten

Sista dagen på sommelierutbildningens slottsinternat på Kronovalls Slott besökte vi Kiviks Musteri för besök i vinanläggningen samt en cider- och calvadosprovning.

Varje gång jag provar Astrakan Torr och Astrakan Halvtorr påminns jag om hur bra de fungerar till mat och vilket användbart alternativ till öl eller vin de är. Tyvärr glömmer jag lätt bort det.

Båda är rena, friska i doften med mycket bra karaktär av de svenska äpplena. Smaken är likaledes frisk, ren, fräsch och lätt äpplig. Astrakan Torr har, som namnet anger, en distinkt torr smak trots 20 gram socker per liter. Restsötman döljs helt av den friska syran men ger fruktighet. Den omärkliga men närvarande sötman gör dock cidern mycket matvänlig och gör att den fungerar bra till skaldjur och husmankost som kåldolmar, sillinläggningar, gravad lax med dillstuvad potatis och isterband bara för att nämna några. Den halvtorra varianten har nästan dubbelt så mycket restsocker men är väldigt välbalanserad. Här är det mat som sushi, mat med hetta, curryrätter och ostar. Bara som exempel.

14 februari 2012 | 2 kommentarer

Chenet bedrar

J.P. Chenet är en riktig kioskvältare sedan många år på Systembolaget, är det största franska vinvarumärket i världen och blev kända som ”den med den krokiga flaskan” men buteljen har nu sträckt på sig. Med tanke på populariteten och betydlesen på marknaden det är det faktiskt ganska konstigt att jag inte provat något av vinerna. Jag har haft åsikter om vinerna utan att faktiskt ha något på fötter. Skäms på mig!

Nu kom dock tillfället då vinet av pedagogiska skäl ingick i en provning på skolan. Med stor nyfikenhet närmade jag mig 2011 JP Chenet Colombard Sauvignon Blanc vars spretiga doft bestod av lika delar piggelin och tulpanstjälk. Smaken kan enkelt beskrivas som snipig, med elak syra bristfälligt dold med liten restsötma och en kärv bitterhet från hård pressning. Sannerligen ett trist vin som inte kan göra någon glad. Mina förutfattade meningar bekräftades tyvärr.

Vill man ha ett riktigt bra vin i den torra, friska och fruktiga stilen men ändå inte betala för mycket så får man för 12 kronor till den alldeles utmärkta österrikiska 2010 Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken.

13 februari 2012 | 3 kommentarer

Skånsk äppelpannacotta

 

Blev inspirerad av bloggarkollegan Fredrik ”Lyxbloggaren” Schelin och hans recept på äppelpannacotta. Jag tog det dock ett steg längre och gjorde en pannacottavariant på skånsk äppelkaka med kavringsmul. Det blev mycket bra med mötet mellan den gräddigt, lena och vaniljiga äppelkrämen och det frasiga, söta och kaneldoftande krispiga täcket. Eftersom det är en skånsk dessert så räckte recept endast till två personer.

Dela en vaniljstång och skrapa ur fröna (eller ta 1 tsk mald vaniljstång) och koka upp i en kastrull med 3 dl vispgrädde och 3 msk socker. Låt sjuda 2-3 minuter. Ta av från värmen och rör ned 1,5 msk äppelmos. Rör ut ett blötlagt gelatinblad (eller motsvarande gelatinpulver) tills det är helt upplöst. Sila bort vaniljstången (om du använt det). Fördela i snygga formar och ställ kallt minst 2 timmar så att det stelnar.

Mixa kavring (cirka 3 skivor) så du får 1 dl fina smulor och blanda med 1 dl ljust ströbröd och 1 tsk kanel. Smält minst 50 g smör i en stekpanna och fräs brödsmulorna. Blanda ner 0,5 dl farinsocker och fräs till knaprigt och börjar ta färg. Låt svalna innan du toppar pannacottan med krispet.

12 februari 2012 | 4 kommentarer

Enchiladas nästan renons på kolhydrater

Eftersom Kära Hustrun beordrat mathållning med inskränkt kolhydratinnehåll den närmaste tiden så är det bara att anpassa sig.

Blev lite sugen på mexikanskt men både tortillas och nachos går ju tokbort. Prövade att göra en variant av tortilla baserad på sojamjöl och ägg. Blev riktigt bra. Funkar bra i form till enchiladas då de inte håller ihop riktigt som ett tortillabröd. Receptet räcker till 4-5 ”tortillas”.

Rör ut 1 dl sojamjöl med 1 dl mjölk så det blir en helt slät smet. Vispa i omgångar ned 4 ägg. Rör i lite gurkmeja (för snygg gul färg) och spiskummin (för smak) samt 0,5 tsk salt. Hetta upp ett stekjärn till strax över medelvärme och smält en klick smör. Häll i en knapp deciliter av smeten och grädda som en pannkaka på båda sidor. Vänd med en bred stekspade då de annars lätt går sönder. Blanda din favoritfärsröra (eller gör min) med bönor av valfri sort och klicka ut som en sträng på mitten av plättarna. Vik ihop och lägg med öppningen nedåt i en form. Riv över lite ost och gratinera i ugn på 200° i en kvart.

11 februari 2012 | 4 kommentarer

Öhmans moussaka

Den här moussakan blev så fantastiskt god att jag fick hybris och döpte den till ”Öhmans moussaka”. Låt den gå till hävderna under detta stolta namn.

Auberginer: Skär 1 kilo auberginer (cirka 3 stycken) i skivor på längden, pressa över citron, strö över några matskedar salt och lägg under press i ett durkslag en timme. Skölj av auberginskivorna, torka av dem med hushållspapper och stek dem i olivolja så de får fin färg. Låt dem rinna av på hushållspapper.

Köttfärssås: Skär 1 gul lök och 1 rödlök grovt och fräs i olivolja tills de mjuknar men utan att ta färg. Vänd ner 700-800 g färs (lammfärs, blandfärs eller varianten jag använde; lamm/kalv) och fräs tills genomstekt och nästan helt torrt. Slå på 2 dl vitt vin och låt koka in nästan helt. Bland ner 1 tsk vardera av salt, kanel, timjan, rosmarin och harissa (chilipasta) samt 2 rivna/pressade vitlöksklyftor, 2-3 msk tomatpuré och 0,5 dl hackade svarta oliver. Slå på 1 burk krossade tomater och låt puttra tills köttfärsröran blir fast och nästa står för sig själv.

Ostsås: Smält 50 g smör, vispa ner 3 msk vetemjöl och låt fräsa utan att ta färg i några minuter. Vispa ner 3 dl mjölk och låt sjuda sakta tills såsen tjocknar. Blanda ner 100 g mild riven ost och 100 g smulad fetaost (helst får) och rör tills smält. Innan ”montering” vispar du i ett ägg samt det finrivna skalet av en citron.

Varva aubergine och köttfärssås i en smord form och avsluta med ostsåsen. Grädda i ugn på 200° i cirka 30 minuter. Njut med en sallad och ett torrt vitt vin, gärna grekiskt förstås.

Testa också Carl Butlers klassiska folkhemsvariant och Lotta Lundgrens enkla och snabba.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →