Idag höll jag en specialprovning för ”Gustibus Alumni”, det vill säga den lösa sammanslutningen av gamla och nya elever vid sommelierutbildningen. Urvalet av viner gjorde efter den ostrukturerade tanken att det skulle vara intressant och kul.

Med de två första vinerna fanns det en viss pedagogisk idé. Både 2009 Bourgogne Blanc från Clotilde Davenne  1996 Chablis Vieilles Vignes Domaine Sainte Claire från Brocard har jag skrivit om tidigare. Nu ställdes det unga strama vinet mot det utvecklade och generösa. Då Clotilde är vinmakaren till bägge vinerna var det intressant att se hur vinerna från området utvecklas med lagring. De flesta upplevde att 96:an var från ett varmare klimat och vissa trodde sig notera en fatkaraktär. Men allt som hänt var flaskmognad.

Sedan ställdes 1987 Clos du Papillon från Domaine des Baumard i Savennières mot rheinhessenvinet 1986 Niersteiner Oelberg Riesling Spätlese från Rheinhold Senfter (cirka 130 kr på SB för några år sedan) och 1971 Coteaux du Layon från Domaine Leduc-Frouin (omkring 300 kr på SB). Vinet från 1987 visade i doften den typiska tonen av gråpäron, blött, ylle, lite rökighet och någon muggig instängdhet men smaken vara bara outsägligt trist, kort och ointressant. Obegripligt att det köpts in överhuvudtaget. Enda anledningen att det fått ligga så länge på flaska är förmodligen att ingen velat dricka det. Den gamla halvtorra rieslingen hade tappat det mesta av sin syra och hade, som någon uttryckte det, en ”typiskt flummig rieslingdoft”. Ett vin som tyvärr sett sina bästa dagar komma och försvinna. Kanske inte så konstigt efter ett kvartssekel. Det sista vita vinet var en Coteaux du Layon med fyra decennier bakom sig. Briljant, bärnstensfärgad och med en stor, ren uttrycksfull doft av torkad frukt, bokna äpplen, honung, mandelmassa och rök. Smaken var halvsöt med en förvånansvärt pigg syra och lång, komplex och balanserad smak. Imponerande loirevin som säkert skulle kunna hålla tio år till.

Provningen avslutades med två spanska ”ikonviner” som jag testade för ungefär ett och ett halvt år sedan. Båda två är viner i prisklassen 700-800 kronor och vad man brukar beskriva som ”parkerviner”, det vill säga koncentrerade, fruktiga, imponerande, alkolstarka viner som skrivits upp av den mäktige vinrecensenten Rober Parker. 2006 El Nido från Jumilla hade vunnit något i balans men 2006 Aquilon från Campo de Borja hade bara tappat i koncentration, frukt och arom. Det var ganska enastående att dessa upphöjda viner på så kort tid tappar så mycket kraft och frukt utan att vinna komplexitet.

Intressant provning där den högst ovetenskapliga slutsaten var att vita viner klarar flasklagring mycket bättre än moderna ”blockbusterviner”.

Följ vad som händer på Gustibus Wine & Spirit Academy på Facebook.