Avslutningskvällen var, för att använda vinspråk, intensiv och komplex med tydligt alkoholinslag, mycket lång och…sorgligt obalanserad. Ett tydligt slitet och härjat gäng satte sig på bussen i arla morgonstunden för transport till Wien för en tidig provning på Palais Coburg som har en av världens främsta vinkällare.

I de omåttligt eleganta lokalerna blev vi filmade av en tv-kanal medan vi provade femton olika viner presenterade av en panel med de fem producenterna Domäne Wachau från Wachau, Weingut Huber från Traisental, Schloss Gobelsburg från Kamptal, Mantlerhof från Kremstal och slutligen Weingut Setzer från Weinviertel. Temat var grüner veltliner och riesling och det var alla viner som på olika sätt imponerade.  Mest intryck gjorde dock 1995 Setzer Grüner Veltliner ”Die Lage” som var otroligt fruktig, välstrukturerad, intensivt mineralpräglad och med stor komplex arombild. Att en grüner kunde utvecklas så länge och fortfarande upplevas som ung var en totalt överraskande.

Höjdpunkten var dock de avslutande fyra vinerna som valts ut ur den enorma vinkällaren av Frank Smulders MW som nyligen tillträtt som ansvarig för samlingen. Fyra viner av olika ursprung men samtliga med runt tre decennier bakom sig. Bourgognen var i en rejält mogen stil jag gillar, italienaren en oväntad besvikelse och det blev förvånansvärt jämnt på mållinjen mellan klassikern från Bordeaux och den kaliforniska uppstickaren. Målfotot gav en knapp seger till Frankrike.

1976 Pommard 1er Cru Clos Blanc, Felix Clerget. Låg intensitet och tegelstensnyans med orange kant samt lite fällning. Mogen utvecklad, jordgubbsmarmelad, kryddig, läder, truffel, animalisk och inslag av vegetabilier. På gränsen till fyllig med en fin munkänsla, silkiga tanniner, fortfarande fruktig med karaktär av röda bär. Torr och ekstrukturen lite övertydlig. Complex och intensiv med förvånsvärt bra balans och mycket lång eftersmak. Old-school-burgundy!

1982 Renato Ratti Barolo. Låg till medel i insitet och färg mot tawny samt kraftig fällning. Utvecklad med uttalad mognadskaraktär av svamp, läder, tryffel, röda körsbär och ganska mycket volatila syror (vinägerstick). Medelfyllig, markerad syra och höga och uttorkade tanniner till följd av låg frukt. Sura, röda körsbär, någon parfymerad ton, torr ekstruktur. Komplex med lång och torr avslutning men något obalanserad.

1982 Haut-Bages Libéral 5ième cru, Pauillac. Djupt granatröd med telgelfärgad kant och kraftig fällning. Utvecklad, intensivt kryddaromatisk, läder, jordgubbsmarmelad, tobak och ceder samt någon cassis. Fyllig, massor med avrundade, fina tanniner, röda söta frukter, svartvinbär, kryddig och något parfymerad. Bra, mogen frukt, silkig struktur, balanserad med lång, elegant eftersmak. Fantastiskt bra vin från en klassisk årgång.

1982 Groth Napa Valley Cabernet Sauvignon. Medium intensiv granatröd färg med dragning mot tawny. Intensiv doft av varm, mogen, nästan syltig frukt, lite läder och en liten dammig ton (flaskvariation?). Fyllig med eleganta, mjuka tanniner, sammetslen frukt med något inslag av cassis och mycket sura körsbär. Harmonisk, balanserad och komplex med ytterligare några år med utvecklingspotential.

Till min normala morgonritual den senaste veckan har varit en knapphändig, nedtvingad frukost i en nervös mage och ett intensivt pass med blindprovning och analys av ett ökande antal viner. Idag nåddes ett slags klimax med tolv viner på 2 timmar och 15 minuter. Att avverka dessa viner fördelade på fyra grupper med åtföljande komplexa frågeställningar på angiven tid är ingen barnlek. Man hinner helt enkelt inte med att prova, tänka efter, analysera, argumentera OCH formulera sig på ett främmande språk med med läslig handstil. Att efter en snabb kopp kaffe sedan spendera flera timmar med att i smågrupper utvärdera resultatet är en prövning, lärorik ja, men ändock en prövning. Kan inte avslöja något om vinerna som provades, men bara genom att se färgen på dem när de hälldes upp fick många i gruppen att dra efter andan. Är nöjd med att med precision ha spikat två av de tolv vinerna. Det var dessutom de som verkligen räknades. De pinsamma nederlagen kan vi prata tyst om.

Efter lunch var ämnet ”New World Chardonnay”. Fokus låg helt på Australien och sju viner av hög kvalitet i modern stil med olika ursprung provades. Att se dessa viner i glasen räckte för att ändra bilden av australiensisk chardonnay; briljanta, ljust gula med limegrönt stick. Att sedan mina anteckningar nästan helt saknade beskrivningar som ”tropisk frukt”, ”smörighet”, ”vanilj” och ”generös stil” utan beskrev viner med markerad friskhet, elegans, mineralitet och sval, krispig frukt var nästan en chock. Justin Knock MW som höll i provningen och föredraget visade upp en helt ny sida av Australien. Jag är helt såld på denna kontinent från och med nu och kan i förtroende meddela att Justin troligtvis ganska snart kommer och håller en 2-dagars masterclass om Australien i Malmö.

Min stora huvudvärk inför detta projekt har varit ”Business of Wine”. Jag har bävat inför föreläsningarna (rädd att känna mig dum) och bävat inför att ta itu med studerandet. Dagens avslutande föreläsning var därför ingenting jag såg fram emot. Därför var det med växande fascination jag insåg att detta var ett ämne jag skulle kunna behärska. Tack vare den absolut briljante föreläsaren Jean-Michel Valette MW kändes det plötsligt som om detta skulle vara den lätta delen av examinationen. Den som kan få mig att bli entusiastisk över ekonomiska kalkyler är en trollkarl. Veckans bästa föreläsning alla kategorier!

Dagen avslutades med att hela stora gruppen delades upp i tio mindre och fick följa med varsin lokal vinproducent till deras källare mitt i byn Rust för visning av källare och personliga provningar. Jag hamnade hos Feiler-Artinger där vi provade minst tolv olika viner varav några helt enastående ruster ausbrusch (ädelsöta viner). Sist fick vi prova ett vin från deras privata samling; 2001 Welchriesling Essenz. Egentligen inte ett vin i laglig mening då alkoholhalten bara lyckats sega sig upp till 3,5% efter några års jäsning. Restsockret låg över 400 gram per liter och vinet rörde sig högst tveksamt i glaset. Doft och smak var på gränsen till svårbeskrivlig men honung, aprikosmarmelad, mint och en syra och sötma som nästan var smärtsamt intensiv hänger kvar i minnet. I sanning en enastående nektar!

Dagen avslutades på en heureige där de besökta vinproducenterna ställt fram sina viner och middagen serverades i form av kallskuret och ost. Fantastiskt gott, avspänt och upplagt för att kunna smita iväg för en någorlunda tidig kväll.