Senaste nytt

25 december 2009 | 7 kommentarer

Chenin blanc rockar

När man pysslar med vin har man i perioder favoritområden och druvor som man snöar in på. Bland druvorna låg länge riesling på min förstaplats men där regerar nu chenin blanc. Sina starka fästen har druvan i Loire och Sydafrika. Karaktäriseras av fin fruktighet, mycket hög syra, karaktär av päron, citrus, aprikos och ibland av en ton som brukar beskrivas som vått ylle.

Chenin blanc är intressant för den ger viner som varierar från fullständigt bentorra till intensivt söta, men behåller sin druvkaraktär igenom alla stilar. Här följer två viner av chenin blanc som är favoriter just nu.

2008 Minerale+ kommer från det mindre kända området AC Montlouis i Loire. Loire verkar vara nedlusat med övervintrade grönavågenhippisar i medelåldern. Mycket växtfärgat, hemstickat, ekologiskt och vildvuxna frisyrer hittar man i den spännande loiredalen. Frantz Saumon är en ganska typisk representant för dessa små egensinniga vinproducenter. Endast tre hektar och biodynamisk odling.
Ganska djupt gul, briljant utseende. En fint fruktig doft av citrus, gråpäron, ett anslag av tropiska frukter och en diskret mineralton. Smaken är koncentrerat fruktig och mycket, mycket frisk. Uppfattas som torr i smaken men betecknas som demi-sec, det vill säga halvtorr. Fantastisk läcker, elegant, smakrik och lättdrucken samt otroligt användbar tack vare den väl dolda sötman. Mycket ung och kommer säkert att utvecklas mycket intressant. Satt som en smäck till janssons frestelse och gravad lax. Kan tänka mig att den går utmärkt till lite heta rätter med asiatsiskt stuk.
Beställde vinet via Vinminvin och betalade 147 kr flaskan. Bor du i Malmö kan du prova vinet glasvis på Moccasin, trevligt ställe med bra och personligt dryckesutbud.

2007 Rudera kommer från Stellenbosch i Sydafrika. Jag är ingen fan av fixar inte röda sydafrikanska viner men många av de vita är ofta helt strålande. Särskilt bra blir chenin blanc i min mening.
Mycket ljust gul. Stor fruktig doft med toner av citrus, honung och en liten rökighet. Smaken är helt torr, mycket frisk och fruktig med toner av citrus och exotisk frukt, diskret fatkaraktär och viss mineralitet i eftersmaken.
Väldigt mycket vin och kvalitet för pengarna (109 kr) i min mening. Utmärks skaldjursvin och går kanon till en kyckling tillagade i lergryta med citron.

24 december 2009 | 0 kommentarer

Allt jag önskar mig till jul…

…är stilla och ro, familj och vänner, lite god mat och cheesy julmusik.

God Jul

alla vänner och läsare av denna blogg!

23 december 2009 | 4 kommentarer

Attans god rödbetssallad

Färdigköpt rödbetssallad är billig, bekväm och smakar helt ok. Men inte så gott som denna. Lite pill att skära allt fint, annars en baggis.

Tärna fint två röda äpplen, en gul lök och en stor burk med hela, inlagda rödbetor. Finriv en bit pepparrot och skalet av en apelsin. Blanda med 1,5 dl majonäs, 1 dl créme fraîche, 1 msk dijonsenap. Smaka av med nymald svartpeppar och salt.

23 december 2009 | 7 kommentarer

Idiotsäker skinkgriljering

Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.

Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.

Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund innan du breder ut över skinkan. Griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.

Missa inte att kika in i min nya uppdaterade nätbutik med vintillbehör och kökstillbehör som jag gärna använder själv. Med kod VÄLKOMMEN får du 10% rabatt på hela ordern.

23 december 2009 | 2 kommentarer

En dyr helg med många kyssar

Alla som sagt ”i år får det bli en mer sansad jul med mindre av allt” räcker upp en hand. Själv skriver jag detta med en hand i luften.

Fyra vuxna och en liten spädis (nej inte ”spädgris”) bäddade i år för en lite mer spartansk och billigare helg. Det började bra med att rätterna på bordet blev färre, inte så många ”måsten” när man inte är så många kring bordet. Det höll tills jag skulle hämta den ekologiska julskinkan som beställdes på Ängavallen för ett halvår sedan. Då såg julen ut att bli större till omfattning och en rejäl skinka tingades. Inte heller frågade jag efter priset så uppfylld som jag var av synen av de busiga, hoppande grisarna i hagen. Köpte verkligen grisen i säcken. Om vi säger så här; det hade inte blivit dyrare att köpa motsvarande mängd konventionell oxfilé. Skinkan ska ätas med andakt ända till trettonhelgen.

Sedan fick jag i uppdrag att köpa gran och en rejäl julgrupp. När jag kom till blomsteraffären möttes jag av en mistel stor som en badboll. Måste ha! Ett snabbt överslag visade att hoppade jag både julgrupp och gran och istället hängde en heffamistel över julbordet så skulle det gå på ett ut. Stort jubel när jag kom hem med min ”fångst”. Vackrare mistel har aldrig skådats. Däremot uppskattades inte mina planer på att rationalisera bort den barrande granen. ”Men tänk på vår stackars pojk! Han blir ju rent olycklig om han inte får klä en gran till jul” utbrast kära hustrun. Så det blev gran. Också. Om den ”stackars” 22-åringen inte klär granen med tindrande ögon och sprudlande entusiasm så blir det indragna julklappar.

Nåväl. Jag får trösta mig med att med en denna mistel blir det många, många kyssar.

22 december 2009 | 13 kommentarer

Mumma – ett av julens måsten!

”Ingen jul utan mumma” säger jultalibanen. Här hemma blandas mumman traditionsenligt i farfars mummakanna och njutes till julbordet genomgående. Inte så söt som julmusten, mindre besk än lagern, godare än julölen och unikt julig.

Men vad tusan är då mumma? Själva begreppet går så långt tillbaka som 1500-talet och syftade då på ett mycket populärt. mörkt och kraftigt tyskt öl. Ordet ska också betyda vad det låter som, det vill säga ”mumsigt”. Men traditionen att blanda en juldryck på bland annat porter och kalla den mumma är faktiskt inte äldre än från förra sekelskiftet.

Alla som har som tradition att blanda mumma har nog en egen variant. Det är nog liksom finessen, det finns inget ”rätt” recept. I de flesta recept man hittar ingår dock sockerdricka för sötma. I min blandning är den utbytt mot julmust för bättre kropp och maltighet.

Kyl alla drycker väl innan blandning så håller sig kolsyran bättre vid blandningen, det skummar ordentligt. I botten av mummakannan skvätter du valfri smaksättare; brandy, calvados, gin, madeira eller sherry exempelvis. Testa också att krossa några enbär eller kardemumma. Detta kan givetvis hoppas över men ger enligt mig extra fjong till mumman. Blanda försiktigt ner lika delar Carnegie Starkporter (starkölsvarianten, inte den blaskiga, smakbleka folkölsditon. Om du bara får tag på den så dra ner på den ljusa ölen istället), ljus folköl (mumman blir alkoholsvagare och du kan dra en extra snaps istället) och julmust. That’s it!

God Jul!

Läckra glas till mumman (och till ölen) hittar du här.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

22 december 2009 | 5 kommentarer

Annas vuxenknäck

Har mycket vaga minnen om att jag någon gång kokat knäck. Men att rulla tryfflar, göra fudge och liknande har aldrig lockat trots att min morfar var karamellbagare och sålde konfekt på marknader. Eller kanske just därför.

Men Anna Billings dadelknäck lät så lockande att jag var tvungen att testa. Särskilt som kära hustruns skurna pepparkakor också blev så lyckade med sirapen utbytt mot dadeldito.

Annas recept är helt perfekt sånär som på en punkt; jag fick koka knäcken i nästan en timme, inte 20 minuter, för att få till rätt temperatur och konsistens. Men det var det värt för smaken blev djup, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevdes som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Jag blandade också hälften av pistagen i smeten och sparade hälften för dekoration.

21 december 2009 | 5 kommentarer

Öhmans grymma sillinläggningar

Jag har två sillfavoriter som står på bordet oavsett om det är jul, midsommar eller påsk. Oftast köper jag dem färdiga men ibland kan det vara kul att vispa ihop dem själv. Billigare blir det ju inte, men roligare.

Senapssill med vuxen, mustig, stunsig smak. Dijonsenap, muscovado och calvados gör underverk. Tar typ 5 minuter att fixa.
Lös upp 2,5 msk muscovadosocker, 1 msk strösocker och 0,5 msk salt med 1,5 msk calvados och 0,5 msk 12%-ättika. Blanda i en msk vardera av dijonsenap, svensk senap och skånsk senap. Vispa under omrörning ner o,75 dl rapsolja i en tunn stråle. Blanda till sist i två msk crème fraîche och en msk frusen, finhackad dill. Den frusna dillen tycker jag är helt överlägsen och mest ekonomisk så här års. Vänd slutligen ned inläggningssill (210 g från 420 g burk) som runnit av och skurits i fina gaffelbitar. Låt vila åtminstone ett dygn. Edit: Kolla min uppdaterade version av detta recept.

Kryddsill är en nästan bortglömd sillklassiker. Kryddpepparns murrigt aromatiska ton får här en avrundning av amontilladosherry.
Inläggningssill (210 g från 420 g burk) skärs i fina gaffelbitar. 20 kryddpepparkorn, 15 svartpepparkorn och 8 kryddnejlikor stöts ganska grovt i en mortel. Smula 2 lagerblad och blanda ner 1/2 tesked bruna senapskorn. Varva sillen och kryddorna i en burk. Överst lägger du en skivad röd lök. Koka en lag på 0,5 dl 12%-ättika, 0,75 dl vatten och 0,75 dl strösocker. Blanda i 0,5 dl amontilladosherry och låt svalna. Låt vila under lock ett par dagar.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

21 december 2009 | 0 kommentarer

Två duktiga vinbloggartjejer

Vill bara tipsa om två duktiga tjejer som bloggar om vin och livets goda.

Både Heike och Erica gick ut som kursettor från de två senaste årkurserna i Sommelierskolan och har nyligen startat sina bloggar De skriver bra och informativt. In och läs och trigga dem med kommentarer! Vi behöver fler tjejer som skriver om vin, de är underrepresenterade i bloggosfären.

20 december 2009 | 1 kommentar

Franskare än Frankrike men ingen franska

Surdegsvågen är definitivt över oss. Alla matnördar med självaktning har en liten surdeg som gonar sig i ett hörn och mer eller mindre genuina surdegsbagerier poppar upp som jästsvampar.

I Malmö har vi länge kunnat njuta av bröden och bakverken från Pâtisserie David och nu även deet nyligen öppnade Boulangerie du triangle vid…ja just det…Triangeln.

Boulangerie du triangle ligger en halvtrappa ned i en lokal på Östra Rönneholmsvägen som under mer än ett halvsekel huserade ett av Malmös bättre bagerier. Under senare år har här dock varit en antikbutik. Surdegsgrabbarna har återställt lokalen till bageri komplett med den ursprungliga disken som återfunnits och fräschats upp. Redan vid entrén och fasaden får man starka franska vibbar och väl inne är man övertygad att man definitivt lämnat Sverige. Vid mitt besök idag möttes jag dessutom av en animerad ordväxling på franska.

De fantastiska surdegsbaguetterna och bröden kompletteras med syndiga nutellacroissanter, trechokladsbriocher och aprikosgaletter. Det är inte billigt men fantastiskt gott och faktiskt nästan mer genuint än Frankrike där många boulangerier gått över till bake-off.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →