Senaste nytt

28 juni 2017 | 13 kommentarer

2015 Château Haut-Landon – Öhmans egen Bordeaux!

IMG_0329Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.

När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.

Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.

2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren  under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.

Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då?  Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,

Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.

Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard,  2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.

Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!

Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.

Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.

Lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

27 juni 2017 | 3 kommentarer

Svensson & Butler – en recension

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fick i min hand idag en helt makalöst intressant bok – ”Eating out in Stockholm” av Frank Ward från 1972. Detta var tydligen den första genomgången av Stockholms restauranger och rörde upp många starka känslor. Bland annat blev Frank, som senare startade importfirman Ward Wines, bannlyst på Tore Wretmans krogar. Läs mer om detta och om Frank Ward här.

Fascinerande att läsa om kroglivet i en helt annan tid. Otroligt mycket har hänt på 45 år. Men det som fångade min uppmärksamhet var beskrivningen av Carl Butlers restaurang ”Svensson & Butler”. Efter att ha ägnat så mycket tid och snudd på osunt intresse för Carl Butler och hans recept var det otroligt spännande att få läsa hur maten upplevdes, vad den kostade och hur atmosfären var på krogen. Nästan som att ha fått kika in en stund. Frank Ward gav omdömet ”Outstanding”.

Varsågoda – stig in på Stockholms bästa bistro 1972!

This must surely be one of the very best of the Stockholm bistros, the food having a pristine freshness that few of the others seem able to equal. It’s cheap to: garlic-caressed lamb with white haricot beans, potatoes, and a good, if sometimes thinnish gravy, costs Kr. 11.50. One meal I had there consisted of a hearty – and heartening – cabbage soup followed by a fine, light cannalone that would have earned any Italian’s approval. The blackcurrant pie that followed was well made but clearly a leftover from a day or two previously, being on the dry side. All this with a small carafe of red wine, a glass of port with the pie, and coffee came to Kr. 27. The bread, as ever, was really crisp and fresh and the cabbage salad which always greets you on entry is free. Another visit a few days later was rewarded with one of the finest pieces of beef I have had for many months and in scores of restaurants visits: tender, juicy, and full of flavour. This rarity cost only Kr. 13.25. A bean soup was once a bit lukewarm, but this was a small fault to set against four or five fine meals.

Each Tuesday, by the way, you can get the House’s speciality, a tasty cheese-tomato-mushroom quiche which has the luscious consistency of thick cream. This comes at Kr. 8.25. Other dishes from France, Spain, Italy, and Sweden recur on the hand-scrawled menu once weekly or monthly.

Mr. Butler himself is an unassuming man in his late thirties with a frank and open manner. He left catering school a qualified cook and promptly got a job as a waiter. He then signed on with SAS and spent several busy years travelling the globe. He went into an early retirement and set up the present establishment in 1968. The place itself is tiny, barely ten paces long. Walls are midnight blue and overhead lights focus concentrated beams onto the waxed wooden tables. One long table in the centre serves as mute catalyst to many a stimulating discussion. It truly is is an open house: you can see into the tiny kitchen, and watch the chef at work; and the young be-jeaned waitress plays with her own child while chatting informally with regulars. Once, a whole train of prams entered, pushed by housewives eager for a snack.

  • Rörstrandsgatan 11; Tel 32 18 23
  • Open: 11 – 21.30; Sat 12 – 16.00 (closed Sun)
  • Seats: 43
  • Wine and beer only
  • Owner: Kalle Butler

 

19 juni 2017 | 2 kommentarer

Vitlöksspäckad kotlettrad

IMG_0305

På vårt lokala ICA vräkte de ut benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som någon kreativ marknadsförare döpt om den till) med kort datum för en spottstyver. Utkonkurrerade av nypotatisen såldes påsar med små fina mandelpotatis ut till halva priset och askar med cocktailtomater kostade fem kronor. Extrapriserna fick bestämma middagen. Det blev strålande!

Halvera cirka 750 g delikatesspotatis (amandine-, sparris-, mandelpotatis eller liknande) och blanda med olivolja och salt i en ugnsform och skjutsa in i ugnen på 225° i 20 minuter. Under tiden skalar och halverar du 5-6 vitlöksklyftor på längden, strimlar ett paket bacon och skär två svenska äpplen i små klyftor. I en kotlettrad på cirka 800 g skär du små snitt där du trycker in vitlökshalvorna. Klappa in köttet med rikligt med nymald svartpeppar. Bryn köttet i mycket smör och olja på hög värme så det får fin färg runt om. Ta stekpannan från värmen och strö ner baconet så det blir lätt tillagat på eftervärmen. Ta ut potatisen, sänk värmen till 175° blanda i äpplen, tomater, bacon, en matsked herbes de provence (eller andra örtkryddor efter smak) samt stekfettet. Stick en termometer i tjockaste delen av kotlettraden, lägg köttet ovanpå potatisblandningen och låt allt gå i ugnsvärmen i cirka 20 minuter eller tills innertemperaturen når 65°. Ta upp köttet, skär i tjocka skivor, lägg tillbaka i formen och strö flingsalt över. Servera med sallad och en kall sås på turkisk yoghurt, ohemula mängder dijonsenap och grov fransk senap och en nypa salt.

01 juni 2017 | 0 kommentarer

Skånsk flaskjäst äppelcider

IMG_0218 2

Kiviks Musteri har under en längre tid experimenterat med flaskjäst cider. Jag har provat ett par av deras varianter, bland annat den första intressanta, långlagrade och bentorra samt den mer balanserade varianten med lite sötma.

I sin satsning på genuin, skånsk cider har de lanserat den senaste flaskjästa varianten på Systembolaget. 2013 Skånsk Flaskjäst Cider är helt torr och framställs av belle de boskoop, cox orange och signe tillisch från skånska odlingar. Efter en första jäsning har äppelvinet tappats på flaskor med en tillsatts socker och jäst för en andra jäsning. Cidern har sedan vilat i drygt ett år på jästfällningen för ökad komplexitet och kropp. Efter degorgering (avlägsnande av jästfällningen) har det tillsatts en liten mängd klar äppelmust.

Cidern är ljust gyllengul med en fin mousse. Doften är stor med tydliga, lite bokna äppeltoner, vanilj, kanel och någon kryddighet. Smaken är helt torr med rik fruktighet och en nästan fet kropp, tydlig citrus, massor av gula och röda äpplen, lite aprikos, kryddighet och ett stramt avslut med bra längd.

Snygg, komplex och välbalanserad cider. Ett svenskt frukthantverk i 1408 numrerade buteljer (fast bakläxa till den som släppte igenom den trista etiketten). Vi drack den till en bit smörgåstårta med lax och räkor men smakrikedomen gör att den passar bra till ost, charkuterier och lite kryddigare mat. Cider och curry är alltid en bra kombination. Säljs lokalt men kan beställas till alla butiker. Prova också den lite sötare Skepparps Flaskjäst Cider som jag skrivit om tidigare.

Njut cidern ur vitvinsglas eller ännu hellre ur tunna, fina allround-glas.

26 maj 2017 | 0 kommentarer

Sherry med havsutsikt

IMG_0171

 

Sommaren är här! Äntligen! Varma, lata sommereftermiddagar i hammocken är som gjord för en snusstor, lätt och uppfriskande sherry.

Nytt i Systembolagets sortiment är Alegria Manzanilla Superior från Williams & Humbert. Som den mesta sherry så är den alldeles för billig. En halvflaska kostar 59 kronor och då får du ett stort litet vin. Alternativt kan du lägga pengarna på en latte och en halv muffin på Espresso House.

Som av en händelse är det på dagen tre år sedan jag besökte den enorma bodegan Williams & Humbert i Jerez. Precis som mina noteringar från besöket beskriver så är detta vin elegant och ovanligt friskt med tydliga citrustoner och en liten pepprighet. Ganska snäll i sin karaktär och därför perfekt för den som inte provat detta stora karaktärsvin tidigare. Manzanilla är samma typ av vin som en fino, det vill säga en ljus, lätt, mycket torr sherry som utvecklats under flera år under ett skyddande jästtäcke (flor) som ger vinet sin speciella karaktär och jästighet. Skillnaden mellan en manzanilla och en fino är att manzanilla lagras i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda där temperaturen är svalare och jämnare och jästtäcket tjockare och mer aktivt. Men även för en sheeryälskare som jag så är det mycket svårt att skilja dem åt.

Köp hem en flaska, kyl den väl och njut som aperitif, till skaldjur eller till små smakrika tapas. Drick ur vitvinsglas eller ur mina favoritglas för sherry (som egentligen är till whisky).

Läs mer om sherry här.

 

 

 

06 maj 2017 | 0 kommentarer

Carl Butler: Gammaldags kyckling.

IMG_0098

En riktig söndagsmiddagsklassiker från förr. Snudd på identisk med rätten från mitt första restaurangminne. Ganska omständligt beskrivet recept för att vara Calle, så jag har gjort mitt bästa för att förenkla instruktionerna.

6-7 personer (minst 8 säger jag)

2 färska kycklingar på 1 1/4-1 1/2 kg
1 gul lök
1 stor knippa persilja
1 citron
50 g smör
1/2 liter vatten
5 dl hönsbuljongtärning från tärning
3 dl vispgrädde
salt och peppar

Skala och klyv löken och skiva citronen. Smörj en ugnsfast form (helst keramik eller porslin) med smält smör. Pensla kycklingarna med resten av smöret samt salt och peppra in- och utvändigt. Fyll fåglarna med lök, citron och persilja och knyt ihop benen (kycklingarnas alltså). Ställ in i ugnen på 200°. Efter cirka 40 minuter öser du kycklingarna med hälften av buljongen. Låt kycklingen stå ytterligare 30 minuter och ös ett par gånger till med skyn i formen.

När de är färdiga tar du ut dem och häller ut all vätska i dem ner i formen samt håller dem varma invippade i folie. Vispa ur allt det goda som sitter fast i formen och häll samman med  resten av buljongen. Låt koka ihop tills ungefär halva mängden återstår. Samtidigt sjuder du grädden tills den blir krämig i konsistensen. Slå buljongen i grädden, koka ihop ytterligare till simmig konsistens och smaka av med salt och peppar.

Dela kycklingen i bitar, servera med kokt eller stekt potatis, sockerärtor eller haricots verts, gelé och givetvis pressgurka. Vinbärsgelé och pressgurka är obligatoriskt!

Oj så gott! Oj så trygga smaker! Jag gjorde rätten med bara en kyckling (förstår inte varför Calle baserat den på två) men behöll såsmängden. Enda minuset här var såsen som var mycket smakrik och god men väldigt tunn. Kräver en redning för den där krämiga gräddsåskonsistensen. Så gjorde jag också när vi åt upp resterna dag två. Klickade i lite dijonsenap också. Himmelskt!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

01 maj 2017 | 0 kommentarer

Carl Butler: Antoniettas linser

IMG_0078

Är jag oinspirerad är det bara att greppa en av Carl Butlers kokböcker, i det här fallet Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen där det finns en hel del jag inte testat ännu. Detta recept är så typiskt Carl Butler. Få och enkla råvaror, allt i en gryta och en historia om hur receptet hämtades under en av hans resor.

250 g linser (jag tog gröna, ca 3 dl)
1 stor gul lök
1-2 stälkar selleri
4 skivor bacon (eller ca 1 hg kallrökt sidfläsk)
2-3 stora vitlöksklyftor
1/2 liter vatten
1,5 l hönsbuljongtärning
olivolja
salt och peppar

Skär fläsket fint och fräs i olivolja i en gryta på medelvärme utan att det bryns. Skär lök, selleri och vitlök ganska fint och fräs med fläsket tills det mjuknar meninte bryns. Slå på linserna, buljongtärningarna och vattnet. Rör om, koka upp och låt sjuda på svag värme i 45 minuter. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen och smak eventuellt av med salt.

Snäll och fin linsgryta som matchade diverse kryddstarka korvar. Bra basrecept som kan ackompanjera kyckling, fläsk, biff eller ugnsrostade grönsaker.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

19 april 2017 | 0 kommentarer

Bubblande bläckfiskvin

IMG_9977

Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

 

 

06 april 2017 | 0 kommentarer

Det där jobbiga ögonblicket på krogen

I mitt facebookflöde (många vintomtar där) snurrar just nu videon ovan med Michael McIntyre (den kanske flåsigaste av alla brittiska ståuppkomiker) där han gör sig lustig över det där obekväma ögonblicket på krogen. Ni vet när man ska välja och avsmaka vinet. Det är roligt för vi känner alla igen oss.

Situationen är obekväm, fånig och känns för de flesta obegriplig och meningslös. Det är också en obegriplig och meningslös ritual när varken servitör eller gäst vet vad de håller på med. Men det finns en logik och förklaring bakom allt och förstår du vad som händer så blir du situationens Herre.

Vinlistan. Om du är på en restaurang där vinlistan är omfattande så har du två val. Antingen är du vinintresserad och frossar i alla möjligheter och val. Gör listan dig snarare osäker så lämna direkt över den till servitören/sommelieren och be om rekommendationer. Är du orolig för prisnivån så säg ”ikväll skulle vi kanske ha något lite enklare om du har något att rekommendera”. Finns det en duktig sommelier där så utnyttja tjänsten. Risken är att du får en stor upplevelse

Titta på flaskan. Flaskan presenteras innan den öppnas för att du ska kontrollera att det är rätt vin och rätt årgång. Det är lätt att blanda ihop viner eller missförstå varandra och det är bättre att upptäcka misstaget innan flaskan öppnas. Eller hur?

Beskåda öppnandet. Flaskan ska öppnas så att gästen ser det. Det är viktigt framför allt när man dekanterar vinet och häller det på karaff för att man ska se att vinet inte byts ut.

Prova av vinet. Här har McIntyre helt rätt. När servitören häller upp en skvätt vin i glaset så är det INTE för att du ska tala om ifall det är ”gott” eller inte. Det är för att kontrollera att vinet är korrekt. Här har McIntyre rätt igen. Det är inte ditt jobb att vara kvalitetskontrollant. Vinet ska kontrolleras av personalen och du ska sedan bara konstatera att de gjort sitt jobb. Problemet är att detta är något som det slarvas med på de flesta restauranger. Fråga gärna om de provat av vinet. Om de inte har det och du tycker att vinet luktar muggigt, instängt eller ofräscht så be dem kontrollera det igen. Är de och du osäkra så be dem öppna en flaska till och jämföra. Du ska INTE betala för ett dåligt vin lika lite som du ska acceptera en skämd fisk. Doftar vinet fräscht och tilltalande (du behöver inte ens smaka) så är det bara att nicka och säga ”det blir bra tack”.

Det är ett skådespel på krogen, men det är ju för upplevelsen, miljön och atmosfären som vi går dit. Om det bara är mättnad, logik och logistik vi vill ha så kan vi lika gärna gå till Burger King. Eller hur?

Vill du lära mer om vin så rekommenderar jag boken VIN – Vinets grunder som jag av en händelse översatt.

30 mars 2017 | 0 kommentarer

Malmös krog- och vinhistoria via en taxiresa

IMG_9893

Hade en vinprovning inne i Malmö och passade på att stanna kvar över natten på hotell då jag hade en kurs direkt morgonen efter. Onödigt att ligga och köra fram och tillbaka till Österlen tyckte jag.

Tog en lätt middag på Siesta, ett klassiskt malmöställe som måste funnits i åtminstone 30 år. Någon som minns? Här har man väl alltid kunnat få en Jever på fat, vilket i sig är en kulturgärning. Att kunna slinka in och få en ansjovisstinn Janssons Frestelse är också värt ett omnämnande. En riktig gubbdröm med andra ord.

Från Siesta är det bara ett drygt stenkast till den omskrivna, hyllade och nästan sönderälskade vinbaren l’Enoteca. På vägen ser man på avstånd det stimmiga krogghettot Lilla Torg, man passerar Vollmers med sina två stjärnor, källarlokalen där Tareq Taylor startade och alltid fullsatta Bastard. Allt inom ett par kvarter och en rimligt vinglig väg. Ett koncentrerat bevis på Malmös ställning som krogstad.

På l’Enoteca är det nästan alltid fullt, oavsett när man tittar in. Det är snudd på omöjligt att inte stöta på en vinmakare på genomresa eller åtminstone få en slatt av vinerna hen lämnat kvar. På ett par år har vinbaren blivit en institution byggd på trivsel, vinpassion och rustik, vällagad mat.

Efter ett par glas ringde jag på en taxi som var på plats på ett par minuter. Taxichauffören och jag började prata om att det var mycket folk i stan och att nästan alla hotell var fullbokade. Chauffören sa att Malmö växer så fort att han inte hinner med. På tjugo år hade staden förändrats till oigenkännlighet. Jag kontrade med mina trettio år i staden och hur det knappt funnits en uteservering när jag flyttade in. En enorm skillnad mot hur utvecklingen idag gjort Malmö till en krogdestination. Vi enades om att Malmö är en fantastisk stad.

På den ganska raka sträckan från l’Enoteca till hotellet vid gamla stadion inser jag plötsligt att jag gör en historisk resa. Vinbaren jag just lämnat ägs delvis av sonen till en av initiativtagarna till Sveriges första vinfestival som hölls just på det hotell jag av en slump lyckats få rum på. 1986 lyckades man få tillstånd att där hålla ett vinevenemang för vinintresserad allmänhet. Något alldeles oerhört och unikt för tre decennier sedan. På vinfestivalen som hade tema ”Bordeaux” deltog stora vinpersonligheter som Serena Sutcliffe och greve Lur-Saluces från Château d’Yquem.

Av det tunga historiska arvet märktes inget alls i det anonyma hotellet. I den opersonliga baren ruvade dock en liten överraskning i det minst sagt mediokra utbudet. På hyllan stod några flaskor 2007 Château La Tour de By! Helt oväntat! En nästan tioårig bordeaux från ett litet favoritslott. Noterade att jag skrivit om vinet och årgången för över fem år sedan (aktuell årgång är 2012 på Systembolaget). Varför fanns vinet här? Bartendern berättade att han köpt in vinet för många år sedan för att han gillade det. Sedan dess hade hotellet bytt ägare och kedja och nu fanns bara han och några flaskor kvar. Jag var tveksam till kvaliteten då jag inte visste hur det lagrats men jag erbjöds att testa. Helt perfekt! Inte längre modernt mörkfruktig utan nu istället utvecklat till silkeslen, mogen bordeaux med alla karaktäristika på plats; blod, krut, stål, sot, jord, svettig häst, rök och mörka bär.

På ett fint sätt knöts tre decennier av vin- och kroghistoria ihop som av en slump. Kanske kan man hoppas att några av alla de nya spännande restaurangerna i staden någon dag snart upptäcker de klassiska vinerna så att man inte är hänvisad till bortglömda artefakter i perifera hotellbarer.

 

 

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →