Det enda recept jag någonsin lärde mig av min mamma är också ett av de bästa och mest lättvarierade jag har i min repertoar: kyckling i lergryta. Det har hängt med ända sedan jag flyttade hemifrån för trettio år sedan. Jag tröttnar aldrig på det. Grundreceptet är så enkelt att det nästan är förmätet att kalla det ett recept.

Lägg en lergryta (römertopf/schlemmertopf/romargryta) i blöt. Salta och peppra en kyckling och kör in en citron, som du pickat med en gaffel, i skrovet. Lägg kycklingen i grytan och häll över en burk krossade tomater. Sätt in grytan i kall ugn som du sätter på 250°. Efter 75 minuter är det klart (om kycklingen är på 1,2-1,3 kilo). Servera med ris och sallad.

Kan du detta recept är det bara att variera efter behag och fallenhet. Denna gång skivade jag ner en selleristjälk samt hällde över 0,5 dl finosherry. Tomatspadet körde jag med mixerstav och smaksatte med tabasco, riven vitlök och hackade svarta, liguriska oliver.

Testa också varianten med vitt vin eller den med sherry.

Det är bara att erkänna; marängsviss är barnsligt gott. Men till en nyårssupé måste den ju pimpas lite.

Gör en enkel chokladsås genom att bryta ned och smälta 70% choklad i en skvätt brandy och lite vispgrädde. I portionsformar varva såsen, vispad grädde, små marängdroppar (brukar finnas vid glasstillbehören), skivad banan och Ben & Jerry’s Chocolate Fudge Brownie (eller annan smarrig chokladglass). Himmelriket!

Ett litet glas armagnac till det? Ja tack!

Här kan du läsa om förrätten och huvudrätten biff wellington.

När julen och nyår passerat gäller det att hitta billig och bra mat. Just nu vräks överblivna julskinkor ut för en spottstyver. Jag köpte min skinka för 29 spänn kilot! Detta blir ett riktigt storkok!

Dag 1: Lägg 1 liter stora vita bönor i blöt. Skär bort svålen och fettet på en 2,5-kilos rimmad skinka och skär ner köttet i grytbitar. Släng ner i en stor gjutjärnsgryta och häll i en flaska torrt, vitt vin (billigast möjliga funkar). Tillsätt två halverade gula lökar, två skalade morötter, en tesked salvia, en tesked timjan, 2-3 lagerblad och rejält med svartpeppar. OBS! Inget salt! Koka upp på spisen och ställ sedan under lock i ugnen på 100°. Jag glömde bort grytan i fem timmar. Ställ grytan kallt.

Dag 2: Koka bönorna i nytt vatten med lite salt. Ta fram skinkgrytan och plocka bort det stelnade fettet, löken och morötter. Koka upp, tillsätt bönorna och koka dem färdigt med köttet som nu kommer att falla sönder. Tillsätt en burk krossade tomater och en matsked tamarindpasta. Smaka av mot slutet. Om det är för salt slevar du upp lite spad (jag tog upp 5 dl). Tillsätt två burkar konserverade körsbärstomater och värm försiktigt. Servera med ett gott bröd.

Vill du göra allt på en dag funkar det med konserverade bönor men då blir det inte lika billigt och mindre tuggmotstånd. Grytan blir mustig, salt och syrlig. Perfekt en kall vinterdag.

Färdigköpt rödbetssallad är billig, bekväm och smakar helt ok. Men inte så gott som denna. Lite pill att skära allt fint, annars en baggis.

Tärna fint två röda äpplen, en gul lök och en stor burk med hela, inlagda rödbetor. Finriv en bit pepparrot och skalet av en apelsin. Blanda med 1,5 dl majonäs, 1 dl créme fraîche, 1 msk dijonsenap. Smaka av med nymald svartpeppar och salt.

En improviserad pastagratäng som blev riktigt lyckad. Till och med kära hustrun som är en lammskeptiker slök den med ull och hår.

Skiva och hacka två gula lökar, tre selleristjälkar och två vitlöksklyftor. Fräs mjuka i olivolja och häll därefter på två burkar krossade tomater. När allt puttrar ordentligt klickar du ner 500 g rå lammfärs i omgångar (nej, färsen ska inte fräsas). Smaksätt röran med två ”poddar” kycklingfond eller motsvarande för en liter från tärning eller flaska. Krydda med 1 msk spiskummin, 1 msk kanel, 1 msk harissa/chilipasta, 1 dl hackade piementoliver samt det finrivna skalet av en apelsin. Låt puttra cirka 10 minuter och smaka av med salt. Koka pasta, typ penne, men bara halva rekommenderade tiden. Jag använde mezze maniche rigate från Garofalo vars pasta är väldigt stunsig, al dente och ganska okänslig för överkokning. Skvätt olivolja i en ugnsform, häll i pastan och såsen samt blanda väl. Toppa med rikligt med ost, gärna parmesan, och gratinera 20-30 minuter på 200°. Servera med tomatsallad.

Hade planerat att göra ytterligare en test av Mutti. Kung Markattas ekologiska krossade tomater mot Muttis upphaussade. Men vet ni vad? Jag orkade inte. Det blev en riktigt god tomatsoppa istället.

Strimla två tjocka skivor riktigt bacon och fräs på medelhög värme i lite matfett så de blir knapriga och får fin färg. Lyft upp fläsket, sänk värmen något och stek två finhackade selleristjälkar, vitlöksklyfta och en gul lök tills det mjuknat, häll på lite mer olivolja om det behövs. Häll över och koka in 1 dl vitt, torrt vin och häll därefter på två burkar krossade tomater och två ”podar” fond du chef (grönsak eller höns) eller motsvarande tärningar och saften av en apelsin. Dra på ordentligt med svartpeppar, stänk på lite tabasco och låt puttra i drygt 10 minuter. Klicka i ett par matskedar créme fraîche och kör soppan slät med en mixerstav. Smaka av med salt och eventuellt vinäger/citron. Servera med de knapriga baconbitarna, hyvlad parmesan, purjolöksringar och ett gott bröd.

Här kommer det andra receptet jag testade utifrån iphone-appen Jamie Oliver 20 minute meals.

Eton Mess with toasted almonds (2 pers)

Ursprungsreceptet härrör från 1800-talet och serveras traditionsenligt under cricketmatcher vid Eton College.

Rosta hyvlad mandel på ganska svag värme tills de blir lätt gyllenbruna. Mosa en deciliter jordgubbar och hallon (frysta så här års) och blanda med en matsked råsocker. Vispa 2 dl vispgrädde ganska tjockt tillsammans med innehållet från en vaniljstång (eller vaniljsocker) och en halv tesked råsocker. Vänd ner de mosade bären i grädden tillsammans med ytterligare en deciliter hela bär (dela jordgubbarna något) och krossad maräng. Sleva upp i glas eller dessertskålar och toppa med den rostade mandeln och ytterligare maräng.

En riktigt fräsch, lättlagad dessert som inte har så få likheter med marängswiss. Rekommenderar att dubbla receptet. Det lär gå åt!!!

En pastarätt perfekt när man är för hungrig och för lat för hämtpizza.

Koka pastan. Under tiden låter du en burk krossade tomater (helst Mutti om du har) puttra. Smaksätt såsen med lite salt, en skvätt fisksås och en tesked harissa/chilipasta. Blanda ner en burk tonfisk av god kvalitet.

Klart innan du hinner säga ”capricciosa extra lök”.

…var detta vid slutet av 1960-talet. Den jäktade hemmafrun kunde med några enkla handgrepp servera sina förväntansfulla gäster en elegant dessert. Konserverat päron, chokladmint på toppen, 225° i fem minuter, vispad grädde och lite mandelspån.

Det kan vara svårt att förstå idag hur otroligt lyxigt och annorlunda After Eight upplevdes när den introducerades för över 40 år sedan. Den mörkgröna kartongen med guldtryck och det mystiska namnet och de små prassliga kuverten var så elegant. Det tillverkades små ställ av nysilver för att verkligen understryka hur exklusiv denna konfekt var. After Eight var dyrt och det förekom aldrig störtexponeringar och lockpriser. Som barn var man lycklig om man fick smaka en liten mintkaka. Fick man två handlade det om ren eufori.

Vi pratar en tid då lördagsgodis innebar att man fick godis på lördagar och bara på lördagar. Godispåsarna var små som C5-kuvert och innehöll en tablettask, en lakritspipa, en nötcréme, Nickel och några gräddkolor. Typ. Om och när man fick en läsk var det en (1) enbärsdricka, Champis eller sockerdricka i 33-centilersflaska. Hälften drack man upp under utdragen njutning och resten sparade man under en återförslutningskapsyl i plast till nästa dag.

En sockerbonus kom när det skulle bjudas konserverat päron med After Eight. Hade man tur fick man ett duralexglas med det söta, simmiga spadet som dracks under andakt.

Det var hårda tider. Fem mils uppförsbacke både till och från skolan och konstant snöstorm året om.

I tv-serien ”Jamies Matrevolution” (Ministry of Food) försökte Jamie Oliver lära innevånarna i en nordengelsk stad att laga mat och lämna snabbmaten bakom sig. Idén var att de som lärt sig en rätt i sin tur skulle lära en vän eller släkting, det vill säga ”pass it on”. En av rätterna som ständigt återkom och som skulle vara enkel att lära ut var detta kycklingbröst med parmaskinka. Den var verkligen lätt. Och god! Jag som inte är så glad i kycklingbröst.

Snitta kycklingbröst i ett rutmönster på undersidan. Peppra och strö över hackad färsk timjan (jag använde färsk salvia), riven parmesanost (jag använde pecorino) och finrivet skal av citron. Inget salt behövs. Täck med några skivor parmaskinka som överlappar varandra. Ringla över lite olivolja och strö över resten av den färska timjan. Täck kycklingbrösten med plastfolie och banka dem platta med undersida av ett stekjärn. Skinkan ska alltså bara ligga på den ena sidan av filén och bankas in, den ”sätter sig” i kycklingen. Stek på medelvärme ett par minuter på var sida. Stek först skinnsidan och avsluta också med någon minut extra på denna sida.

Jag serverade med ett potatismos i vilket jag blandade ner bladspenat (fryst och tinad) samt ett par rivna vitlöksklyftor. I all sin enkelhet smakade detta riktigt bra och lite lyxigt. Det hjälpte förstås att vi drack en riktigt bra röd bourgogne till.