I byns Ica-butik hittade jag en stor, härlig lokalt uppfödd Raskarums-kyckling. Perfekt för att göra en variant på ”gråtande kyckling”. Det är ett perfekt grundrecept att variera och med tanke på att bacon gör allt godare så var det bara att skrida till verket. Resultatet en smakrik, saftig kyckling med krispigt skinn och smaskiga brynta krutonger, svamp och potatis.

Koka 1 kg små fina, klyftade potatisar i fem minuter tillsammans med en hel citron. Skär stora kuber från tjocka skivor dagsgammalt surdegsbröd. Bryn 300-400 g små hela champinjoner i torr panna tills  de börjar tappa vätska. Klicka i smör och stek tills de får fin färg. Släng sist i ett halvt paket bacon som du strimlat och bryn tills det tar lite färg. Stek brödbitarna lätt  i samma stekpanna. Skär en stor gul lök grovt och skär 3 vitlöksklyftor på längden. Lägg allt i en ugnsfast form och salta och peppra.

Tryck in 2 vitlöksklyftor som du skivat tunt samt andra halvan av baconpaketet under skinnet på en kyckling på cirka 1200-1400 g. Salta och peppra invändigt, lägg in lite av baconet och vitlöken och tryck in den kokta citronen som du stuckit stuckit hål på med en kniv. Smält 50-75 g smör, pensla kycklingen väl och salta och peppra. Resterande smör blandar du med grönsaker och brödet.

Sätt in formen med rotfrukterna längst ned i ugnen på 200° och lägg fågeln på ett galler ovanför formen med bröstsida upp och vingarna instoppade under så att de inte bränns vid. Fettet och och kryddorna droppar nu ned i formen. Tillagningen tar cirka 90 minuter, men med jämna mellanrum vänder du runt rotfrukterna och brödet så det kommer i kontakt med fettet och får en fin yta. När kycklingen är klar (kolla med en sticka så att köttsaften som rinner ut är klar och inte rosa) tar du ut den, höjer temperaturen till 225-250° för mer färg på rotsakerna, styckar fågeln när den svalnat något. Lägg tillbaka de styckade delarna i formen med det andra, ös över lite av spadet och värm på i 5 minuter. Vispa ihop en kall sås av matlagningsyoghurt, massor av dijonsenap, lite salt samt lite citronsaft från den varma citronen.

När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉

Detta bildspel kräver JavaScript.

This is an english translation of this blog post. 

During a wine tour in Australia, we visited the McLaren Vale and got to see how the vine growers work with a sustainable way to cultivate vine in the  Sustainable Winegrowing Australia (SAW) program. It was very interesting and a few wise things were said. Among other things Mike Brown from Gemtree Wines noted that ”sustainability is not an option anymore” – that is to say that conventional chemical farming is not choice anymore, it’s the only way. Before I continue, just let this sink in and embrace the fact that sustainability is the only way for mankind in terms of both production and consumption. Let’s agree that the discussion ends here since there are very few who would still disagree.

So to the next question; Is organic farming the answer?

Of the world’s total area of organic farming a third is found in Europe. Despite this, just a mere 2.2% of the European agricultural area is organically certified (statistics from 2012). Although the area is steadily increasing steadily, one realizes that organic farming will not have any major impact on our environment in the foreseeable future. In many parts of Europe and the world, it is also very difficult to completely switch to organic farming as you have many different problems due to climate and so on. In McLaren Vale this has been adressed and Mike Brown noted that ”systems needs to be local. We seek no certification, but continuous improvement instead”. The growers are working on the problems and prospects they have locally and seeking and creating sustainable solutions that are outside the mainstream systems. Organic certification would only had haltered them in their work and also kept many growers from participating in the development work. This is the same idea as Michael Back of Backsberg Wines in South Africa has. They have for many years been pioneers in sustainable viticulture, but his attitude is that ”if you’re a purist you’ll close the doors to so many opportunities and choices.”

What one has to understand is that certified organic cultivation (and that is what it’s all about) is excluding. If you do not reach the full requirements or deviates at some point, your agriculture is not organic. On the other hand all the countless  organizations promoting sustainable agriculture (lutte raisonnée, agriculture durable, etc.) are inclusive. Their aim, as in McLaren Vale, is to inform, educate, support and develop methods to restrict the use of pesticides and fertilizers. This work also includes transportation, water, packaging, energy, ethics, and sometimes even social and economic sustainability. The latter two are in the longer term a prerequisite for sustainability.

Farmers, whether growing potatoes or grapes, do not want to destroy the environment in which they operate. If possible they will avoid the expensive and harmful chemicals. Through sustainability initiatives based on collaboration, education, research, legislation, and supported by easily identifiable branding we can go a long way. A great example of this is South Africa. By a national labeling of wines that guarantees both the origin and sustainable agriculture they have become pioneers. In just a couple of years 97% of producers have joined in and we can already see how the ecosystem is in balance, animals and plants are returning and water levels are rising. By relative small efforts by all they have created 1.3 ha protected natural environments per 1 ha of vineyards. This is largely done by the non-profit organization Biodiversity & Wine Initiative, where a third of wineries today are engaged. What is interesting is that despite the consistently high awareness and active environmental work among wine producers, it’s only around a handful of which are certified organic.

If a great number contributes with a small effort it gives a greater effect than if a few do a lot. To focus blindly on organic certication as the solution and see all other farming practises as ”conventional” and ”bad” serves no one except possibly the certified producers themselves. We must lift our eyes and see the big picture. This also includes our own consumption and our actions. We are all responsible.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här bloggposten har jag gått och värkt på i ett par år. Ett debattinlägg i SvD idag fick mig slutligen att plita ihop det.

Under vinresan i Australien besökte vi McLaren Vale och fick se hur de arbetar med ett hållbart sätt att odla vin. Det var mycket intressant och flera kloka saker sades. Bland annat konstaterade Mike Brown från Gemtree Wines att ”sustainability is not an option” – det vill säga att hållbarhet inte är ett alternativ, det är den enda vägen. Innan jag fortsätter kan vi bara låta detta sjunka in och konstatera att hållbarhet är den enda vägen för mänskligheten både vad gäller produktion och konsumtion. Vi kan kanske anse detta vara en avslutad diskussion då det inte är många som skulle argumentera mot detta.

Med detta sagt så kommer nästa fråga; Är ekologisk odling svaret?

Av världens totala areal av ekologisk odling finns en tredjedel i Europa. Trots detta är endast 2,2% av den europeiska arealen ekologiskt certifierad (siffror från 2012). Även om arealen stadigt ökar så inser man att ekologisk odling inom överskådlig tid inte kommer att ha någon större effekt på vår miljö. I många delar av Europa och världen är det också svårt att helt gå över till ekologisk odling och man kan ha många olika problem tampas med. Det har man insett i McLAren Vale och Mike Brown konstaterade att ”systems needs to be local. We seek no certification but continuous improvement instead”. Odlarna där arbetar med de problem och förutsättningar men har lokalt och söker och skapar hållbara lösningar som ligger utanför de gängse systemen. Ekologisk certifiering hade bara hindrat dem i deras arbete och dessutom utestängt många odlare att delta i utvecklingsarbetet. Detta är samma tankegång som Michael Back på Backsberg Wines i Sydafrika har. De har under många år varit pionjärer inom hållbar vinodling men hans inställning är att ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”.

Vad man måste förstå är att certifierad ekologisk odling (och det är den det handlar om) är uteslutande och utestängande. Om du inte når upp till till samtliga krav eller avviker på någon punkt så är din odling inte ekologisk. Hållbar odling som oräkneliga organisationer främjar och bedriver runt om i världen (sustainable vinegrowing, lutte raisonnée, agriculture durable osv) är däremot inkluderande. Man arbetar, liksom i McLaren Vale, med att informera, utbilda, stödja och utveckla metoder för att kraftigt begränsa användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel. I detta arbete ingår också transporter, vattenförbrukning, förpackning, energi, etik samt ibland även social och ekonomisk hållbarhet. De två sistnämnda är i det längre perspektivet en förutsättning för hållbarheten.

Jordbrukare, oavsett om det handlar om potatis eller druvor, vill givetvis inte förstöra miljön där de verkar. Kan de undvika dyra och farliga medel så är det självklart att de kommer att göra det. Genom ett brett hållbarhetsarbete baserat på samarbete, utbildning, forskning, lagstiftning och understött genom en identifierbar märkning så kan vi komma mycket långt. Ett lysande exempel på detta är Sydafrika. Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekologiska.

Om många gör lite så ger det en större effekt än om några få gör mycket. Att stirra sig blind på ekologisk odling som lösningen och se all annan odling som ”konventionell” och ”dålig” gagnar ingen utom möjligen de certifierade producenterna. Vi måste lyfta blicken och se helheten. I den bilden ingår också vår egen konsumtion och vårt handlande.

Detta bildspel kräver JavaScript.

1990-talet var en enda lång stor framgång för Australiens feta, fylliga, smöriga, ekiga chardonnayer med toner av smörkola, vanilj och tropisk frukt. I början 2000-talet tröttnade konsumenterna och sökte sig mot lättare och mindre ekade stilar. I panik började australiensarna att buteljera sina chardonnayer helt utan ekkontakt och resultatet föll platt till marken och ”aussie chard” drabbades av ett bakslag den ännu inte hämtat sig från. Tyvärr lever fortfarande det australiensiska vinet av stigmat ”Brand Australia” där bilden av vinerna är fruktiga, fylliga, ”bussiga” och okomplicerade i en enhetlig stil.

Men i tystnad (åtminstone utom hörhåll för vår monopolmarknad) har det skett en stilmässig revolution på alla håll. Den gamla svulstiga chardonnaystilen där man nästan bara på det djupgula utseendet kunde plocka ut vinerna i en provning är mer eller mindre utraderad. Idag är vinerna ljusgula med en grön ton, friska, eleganta med stram frukt och en diskret fatkaraktär som endast ger en liten komplexitet och kompletterande struktur. Den största vinsten är att detta ger ursprunget en chans att lysa igenom precis som hos förebilderna i Bourgogne och Chablis (läs mer här).

Utvecklingen har gått mycket fort tack vare en stor transparens mellan vinmakarna och ett fortgående utbyte av erfarenheter. De metoder som används för den nya tidens chardonnay har jag listat nedan. Dessa parametrar används helt eller delvis av samtliga vinmakare vi träffade på resan.

1. Svala växtplatser
2. Skörda tidigt
3. Skörda för hand
4. Pressa hela klasar/druvor
5. Ingen klarning, jäsning av grumlig must
6. Jäsning på fat
7. Ingen tillsatt jäst
8. Vila på jästfällningen men ingen battonage (omrörning av jästen)
9. Ingen malolaktisk jäsning
10. Lagring på äldre och/eller större ekfat
11. Oxidativ vinmakning (med syrekontakt)
12. Inget svavel förrän just innan buteljering
13. Skruvkapsyler – ingen ”premox” (för tidig oxidering)

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En sanning i vinbranschen är att efter en dag av vinprovning så smakar inget bättre än en kall öl. På vinresor och vinmässor brukar man ofta få smyga i väg någonstans i skymundan för att få sin törstsläckande maltdryck. Så icke i Australien!

Utan överdrift var det länge sedan jag drack så mycket öl som under de två veckornas vinresa ”down under”. Vart vi kom pratade vinmakarna hur de lät vinet få vara ifred för att de själva skulle kunna smita iväg och ta en öl och en pizza. Vinmakarna hade inte sällan ölbryggning som en sidosyssla eller hobby. Till middagar och luncher frågades ofta om man önskade öl istället för vin och på utflykterna med vinproducenterna fanns alltid en välfylld ”esky” (portabel kylbox) med vatten och lokalt öl. Öl och vin lever med andra ord i skön symbios utan de vattentäta skott som oförklarligt nog finns i andra delar av vinvärlden.

Smakpreferensen i Australien verkar vara ale och framförallt pale ale, som exempelvis Coopers Original Pale Ale med jästfällning som man hittar överallt. Men det bjöds också på många olika lokala öl från små hantverksbryggerier som exempelvis McLaren Vale Beer Company som också gjorde en lätt, vinör och citrusfrisk cider. I Langhorne Creek fick vi förmånen att prova den första kommersiella tappningen av en pale ale från helt nystartade Meechi Brewing Company. Det är sällan man får prova en så lyckad förstlingbrygd. Smakrik och fyllig samtidigt som den var fräsch och läskande och med en välbalanserad humling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under rundturen i Barossa hann vi med ett improviserat besök på 30 minuter hos Marco Cirillo. Det skulle visa sig vara ett av de mer minnesvärda under våra två veckor i Australien. Marco tog emot vid sidan av vägen med sin pickup parkerad i sin vingård. På flaket fanns vin, glas och lunchmackor. Perfekt upplagt för ett besök på språng.

Marco kommer från en italiensk familj vars vinmakningstraditioner sträcker sig bakåt i nio generationer. Än mer imponerande är att hans far lyckades köpa en fyra hektar stor vingård med världens förmodligen äldsta vinstockar av grenache. Planterade redan 1847 hör de till de äldsta vinstockar jag stött på och fantastiskt nog är de vid full vigör och ger riktigt bra skördar. Unikt är också att man använder sig av en nästan utdöd uppbindningsmetod som kallas ”basket weaving” och som hjälper att hålla ihop de sköra vinstockarna. Varje år måste var och en av de tusentals vinstockarna ”vävas”, en uppgift som tar mellan 15-20 minuter. Med tanke på att Marco sköter verksamheten i princip ensam så inser man att spenderar nästan all sin vakna tid antingen i vingården med sekatören eller i det lilla vineriet.

Ovanpå detta kommer att vinerna var några av de bästa på hela resan! Hans 2010 1850 Cirillo Old Vine Grenache enbart från de äldsta vinstockarna var en dröm! Fantastiskt fint nyanserat parfymerad och med en mjuk struktur under lager av luftig fruktighet. En rent sensuell njutning som är lågt prissatt till 50 AUD. Från något yngre vingårdar kommer Cirillo The Vincent Grenache som har mer rättfram och med lite rustikare struktur. Många tyckte att detta vin till och med var bättre och med tanke på priset 20 AUD så är det ett superfynd! Marco blev dessutom helt nyligen rankad som nummer två bland 1400 andra viner på Adelaide Reviews top-100-lista över viner i South Australia.

Marco Cirillo saknar inte bara hemsida, han saknar även svensk importör.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under besöket i Barossa gjordes ett besök hos vingiganten Jacob’s Creek som grundades 1847 av den tyske immigranten Johann Gramp. Precis som nästan jämngamla Penfolds så lyckas Jacob’s Creek att leverera både topp- (även om de inte är på riktigt samma nivå) samt vardagsviner. Jacob’s Creek är lite orättvist betraktat som endast ett lågrpismärke och får ofta stå som representant för de billiga bulkvinerna från Australien.

Vi inledde med ett besök i den legendariska och avlägset belägna vingården Steingarten där vi bjöds på ostron och läcker riesling från vingården framför oss. Därefter fick vi en mycket pedagogisk vinprovning med vinmakaren Rebekah Richardson.  Mest spännande var att få prova deras billigaste viner i Classic-serien. Att en riesling för 75 kronor kan utvecklas på flaska i 12 år är ganska remarkabelt, men så sparar man inte på kvaliteten i vinet utan hämtar det mesta av druvorna från Clare Valley. Även det röda vinet från samma serie hade klarat åtta års lagring fantastiskt väl. Till skillnad från många andra volymproducenter så buteljerar man sina viner helt torra. Classic-serien som många ser ned på är med andra ord en väl bevarad hemlighet där det bakom den oansenliga etiketten döljs potential.

2014 Jacob’s Creek Classic Riesling

Mycket ljust gul. Stor citrusdoft med tydlig apelsinblom, vita blommor, citrus och en antydan till mineralitet. Medlfyllig, fina syror, ren och fokuserad citrusfruktighet, lime, vita blommor, bra längd och en torr lätt mineralanstruken eftersmak. Mycket bra till priset.

2002 Jacob’s Creek Classic Riesling

Medldjupt briljant gul. Stor, rik mogen citrusfruktig, nyanserad petroleum och lime. Medelfyllig, mycket torr med bra fruktighet och bra längd men lite glest slut. Imponerande för ett 12 år gammalt vin som ursprungligen kostar 75 kr.

2012 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon

Medeldjupt röd med blå ton. Medelfyllig, mycket frisk med livlig röd frukt och tydlig kryddighet. Ungdomlig, balanserad med snälla tanniner och bra längd för sin stil.

2004 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon

Djupt röd med liten brun kant. Ganska stor och kryddig doft av läder, lite torkad frukt, röda bär. Medelfyllig, frisk, stadiga tanniner, njuk men lite uttorkad frukt med bra längd och mycket kryddig och pepprig. Galet välbehållen för ett så billigt vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett besök i Australien utan Penfolds vore inte komplett. Med en historia som sträcker sig tillbaka ända till 1844 när vingården Magill Estate i Adelaide Hills planterades hör man til de allra äldsta vingårdarna.

Som pionjärer på många plan och med en oöverträffat track record i kvalitet är Penfolds närmast att jämföra med 1er cruerna i Bordeaux även om liknelsen haltar på flera plan. Det intressanta är att de flesta av Penfolds viner är vad man kallar interregional blends, det vill säga blandningar av viner från flera olika regioner och stater. Trots detta har vinerna stor karaktär och betingar höga priser, exempelvis ultradyra Grange. Det visar att tydligt att det vins kvalitet inte nödvändigvis är knuten till en vingård eller specifik plats utan att komplexitet ofta kommer av blandningar.

Besöket var som väntat mycket professionellt genomfört trots en begränsad rundtur på grund av omfattande ombyggnationer. Betydligt större tid och krut las därför på provningen som omfattade toppvinerna samt några buteljer med ålder, bland annat en Bin 7 med 47 år på nacken och fortfarande spänstig.

Det är skönt att ibland få sätta sig på en provning och bara luta sig tillbaka och slippa fundera på om vinerna är bra utan bara fokusera på hur bra de är. Så är Penfolds. Genuin kvalitet rakt igenom. Kanske inte de mest intressanta, sexigaste eller personligaste vinerna men rakt igenom totalt välgjorda i varje detalj. Med grundkvaliteten, de höga priserna och med den stora efterfrågan kan Penfolds toppviner liknas vid lyxiga handväskor från något av de stora modehusen; dyra, välgjorda, eftertraktade och ofta efterapade.

Ett av resans absoluta toppviner var 2008 Grange. Ett vin utan fel och brister och nästan fulländat så tillden grad att det nästan blev tråkigt. Men det glas jag fick var ändå en stor upplevelse. Men priset! Över 4000 kronor är det inte värt om man inte har obegränsade resurser.

Opak nästan svart blåröd färg. Stor rikt parfymerad doft med nytt läder, viol, peppar. Fyllig med en totalt omfamnande rik, generös, fokuserad mörk och sammetslen frukt som fullständigt lindar in all struktur och nästan döljer den utan att vinet förlorar sin elegans. Fantastiskt lång och rik eftersmak som aldrig tar slut. Ett absolut storartat vin som trots sin ungdom är en total njutning. Man blir lite stum.

2013 Reserve Bin A Adelaide Hills Chardonnay

Mycket ljust gul med gröna stick. Medelstor fruktig, citrus, zest, lite toast, rökighet och någon smörighet. Medelfyllig, mycket friska men eleganta polerade syror, fokuserad rik frukt med mycket persika, gula päron, citrus/lime, fint integrerad fatkaraktär, mycket lång eftersmak med stramt avslut med lite mineralitet. Elegant och välbyggd. 100 AUD

2012 Penfolds Yattarna Chardonnay

Ljust gul med gröna inslag. Stor fruktig doft av mogen gul frukt, melon, persika, vanilj, rökigluktsuddigummi, diskret krämig smörig näsa med lager av citrus och zest. Medelfyllig, mycket friska syror inbäddade i rik, fokuserad gul frukt av persika, citron, gröna äpplen och citruszest. Mycket, mycket lång eftersmak med mycket diskret och snygg ekbehandling och en tydlig mineralitet i avslutet.  150 AUD

2003 Penfolds Yattarna Chardonnay

Djupt, briljant citrusgul. Stor, utvecklad, komplex och nyanserad doft av mimosa, smör, rökighet, gula frukter. Fyllig, fruktig smak med medelhöga avrundade syror, torkad aprikos, konserverade päron, ananas, persika, fatstruktur som tittar fram bakom frukten, tobak, smöriga och rostade nötiga smaker. Brett anstruken smak med enorm längd och läskande men stramt avslut.

1967 Bin 7 Coonawarra Cabernet Kalimna Shiraz

Medeldjup orangeröd. Stor, komplex, utvecklad, mogen kryddig doft av läder, torkad frukt, syltiga jordgubbar, torkade rosor, animalisk. Fyllig, mjuka syror, sammetslena men stadiga tanniner, choklad, läder, russin, jordgubbssylt, röda syrliga bär, munfyllande och bara svaga tecken på uttorkning. Mycket lång, komplex eftersmak med massor av mörk och lite svampig frukt och ren läskande eftersmak. Omkorkad 1994.

1998 Bin 389 Cabernet Shiraz

Nästan opak röd färg som skiftar något i brunt i kanten. Stro, utvecklad, fruktig och kryddig doft med svarta vinbär, mörka körsbär och liten eukalyptuston. Fyllig, mycket fruktig och koncentrerad men med generositet kom balanseras av stadiga syror och tanniner som ger vinet luftighet och elegans. Lång fruktig eftersmak med ren svartvinbärjuicekaraktär kombinerad med läder och tobak. Säljs i nya årgångar för 80 AUD.

2010 Bin 150 Marananga Shiraz

Nästan opak blåröd färg. Stor, djup doft med tydlig kryddighet, eukalyptus, nytt läder, björnbärsmarmelad och liten eldighet. Fyllig, rikt frukt av solmogna mörka bär, mörka körsbär, björnbär, sötlakrits, välstrukturerad med mogna tanniner. Lång, bred smak med saftig frukt och en luftig struktur som ger stramt avslut. 80 AUD

2010 St Henri Shiraz

Opak blåröd färg. Stor, fokuserad doft av nästad syltig, rik likörkoncentration, lakrits, viol, peppar. Fyllig, rik, sammetslen nästan oljig frukt, mörka solmogna bär, täta och mjuka tanniner och en frisk men nästan omärklig syra som först avslöjar sig i den mycket långa och balanserade eftersmaken. Ljuvlig! 95 AUD

2010 Magill Estate

Opak blåröd färg. Stor, mörk och dov doft av rik mörk frukt, örtig, kryddig, lakrits och en anstrykning av läder. Fyllig, mycket rik, koncentrerad men slank sval fruktighet med röda och mörka bär, slanka friska syror, fina tanniner, friskhet elegans och en lång fokuserad eftersmak dominerad av saftig bärighet. 130 AUD

2002 RWT Barossa Valley Shiraz

Mycket tät röd färg som börjar skifta i brunt i kanten. Stor doft med utveckling, mörka bär, kryddor, rökighet, tjära, läder. Fyllig, frisk, välstrukturerade tanniner och en saftig solmogen frukt med tydlig kryddighet, lakrits, tobak. Lång smak med lite ofokuserat avslut.

1996 Bin 707 Cabernet Sauvignon

Mycket tät röd färg. Stor, generös mörksyltig doft med muscovadosocker, lakrits, peppar, tryffel, viol och röda bär. Fyllig, frisk ungdomlig och rödsaftig frukt med lager av mörka solmogna bär, svarta vinbär, luftig och välstrukturerad och tuggig ”crunchy” frukt, kryddig. Lång och med en kraftfull men samtidigt elegant eftersmak. Välbyggt och fullständigt njutbart vin.

2010 Bin 169 Coonawarra Cabernet Sauvignon

Opak blåröd färg. Stor, ung och intensiv doft av svarta vinbär, kaffe, parfymerad, viol och eukalyptus. Fyllig, rikt fruktig med höga, mogna stadiga men luftiga tanniner, inbäddade syror, fantastiskt fin mogen röd och saftig frukt som sträcker sig över hela munnen och slutar i en lång, ren och lätt kryddig smak med tanniner som behöver tid. 350 AUD

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Från svala Clare Valley till hetare Barossa Valley är det inte långt. Skillnaderna i klimat i Australien över ganska korta avstånd är remarkabla.

Vi spenderade första kvällen i Barossa som gäster hos en grupp vinmakare som samlats under namnet Artisans of the Barossa. Den gemensamma nämnaren är att de jobbar småskaligt och hantverksmässigt, vinerna varierar i övrigt stort i stil vilket framgick tydligt under den lättsamma provningen på stående fot (därav inga provningsateckningar). Vi delade en god måltid tillsammans och flaskor i stora format och mindre flaskor med viner med ålder plockades fram. En trevlig kväll med sköna vinmakare som är väl värda att hålla ögonen på.

Vi återförenades med samma vinmakare nästa morgon då de lagade en frukost ”Barossa style” till oss under gråa skyar och analkande regn. Frukost i Barossa är mycket kött och ägg som tillagas på grill- och stekhäll. Rejäl mat kan man säga om man uttrycker sig vagt, dessutom serverad med en kraftig, fatlagrad röd sparkling shiraz. Under frukosten fick jag och resesällskapet Andreas Larson samt vår norske vän hålla en presentation för hela gruppen samt australiensarna om monopolsituationen och vinmarknaden i Norge och Sverige. Många så förbryllade ut.

Efter frukosten delades vi upp i par som fick åka med var sin vinmakare ut på okända vägar och äventyr under ett par timmar. Jag hade turen att hamna tillsammans med John Duval. Ett par av hans viner var mina favoriter kvällen före men mest intressant var dock att han under nästan tre decennier var vinmakare på Penfolds och även som chefsvinmakare med ansvar för ikonvinet Grange. Att få sitta i bilen med honom (och en fransman som nästan kissade på sig av upphetsning) och få inside information om Grange, höra historier om Max Schubert var obetalbart. Grädde på moset var att han dessutom tog oss till Block 42 i Kalimna Vineyard där druvorna till Penfolds Ampoule växer på världens äldsta kända vinstockar med cabernet sauvignon, planterade runt 1880. Stort!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.