ÄNTLIGEN! Efter en bombmatta av inlägg om vin kommer det nu slutligen ett recept. Inte vilket som helst utan en riktigt lyckad kycklingburgare med asiatisk smak baserad på Lotta Lundgrens kycklingfärs. Servera till kokt ris och sweet chilisås eller i pitabröd med sallad, tomater och en sås ihopvispad på matlagningsyoghurt,  sweet chili och lite tomatpuré. Drick gärna ett lätt, torrt och friskt aromatiskt vitt vin till.

8-10 burgare: Riv en bit färsk ingefära, pressa ur saften och släng den torra bollen som blir kvar. Planda ingefärasaften med 1 msk farinsocker, 2 msk asiatisk fisksås, 1-2 finhackade röda chilifrukter, 1 msk soja och saften och det finrivna skalet från en limefrukt. Riv eller pressa er en vitlöksklyfta i blandningen och blanda i 2 msk potatismjöl och en kruka hackad färsk koriander.  Tillsätt 400 g kycklingfärs och ett ägg och blanda väl. Blanda i 1-2 msk skorpmjöl om smeten är mycket lös. Ställ kallt och låt vila i en halvtimme. Strö rikligt med panko (japansk ströbröd) eller vanligt ströbröd på en tallrik. Klicka ut smeten på ströbrödet, vänd försiktigt och stek på strax över medelhög värme i rikligt med neutral olja.

Det här är egentligen två gamla recept jag hittade bland alla lösa receptlappar. En chokladmousse på vit choklad (bianco) och en på mörk choklad och kaffe (nero). Fast jag tyckte det var mycket roligare att slå ihop dem. Sagt och gjort.

8 portioner: Vispa 6 dl vispgrädde tjockt men inte hårt. Smält 100 g mörk choklad i 0,5 dl kaffe och 100 g vit choklad i 0,5 dl vatten på svag värme. Riv skalet av en apelsin i den mörka chokladsmeten och 2 msk koksflingor i den vita. När allt svalnat rör du i en äggula (totalt två) i vardera smeten och blandar sedan varsamt hälften av grädden med den mörka chokladen och hälften med den vita. Bottna portionsskålar med den vita blandningen och toppa med den mörka. Låt stelna i kylskåp minst två timmar.

Ribollita är en form av rustik soppa eller gryta med ursprung i Toskana. Namnet betyder ungefär ”koka en gång till” och det kommer av att det här ursprungligen var en soppa som stod på spisen och värmdes om och om igen och som man slängde ner rester i. Man hällde soppan över det gamla hårda brödet som blev mjukt och gjorde soppan matigare. Soppan blir också godare när den värms upp och brukar serveras som mat under vinskörden då man behöver något värmande och mättande bara har tid att värma upp mat.

Det finns otaliga varianter på denna soppa men den innehåller alltid små vita bönor och olika former av kål, gärna svartkål. Den här gjorde jag efter att ha läst kanske tio olika recept. Fantastiskt god blev den och räcker till 8 personer.

Frikadeller: Blanda 2 ägg med 2 msk skorpmjöl, 1 dl riven parmesan, 1 dl finhackad bladpersilja, 1 riven/pressad vitlöksklyfta, salt och peppar. Blanda väl med med 500 g kalvfärs eller nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) . Koka upp upp 1,5 liter vatten med 3 poddar/grönsaksbuljontärning eller motsvarande flytande fond. Forma små köttbullar och släpp ner i den sakta sjudande buljongen. När bullarna flyter upp är de klara och du kan ta upp dem med en hålslev. Ställ frikadellerna åt sidan och spara buljongen.

Ribollita: Skär 200 g rimmat fläsk i fina strimlor. Fräs i lite olivolja utan att det tar färg. Skär ner 1 stor gul lök, 1 stor röd lök, 2 morötter och 1 palsternacka och blanda ner med fläsket och fortsätta att fräsa i 5 minuter under omrörning. Slå på 1 burk hela tomater som du skurit grovt, 1 tsk timjan, 1 tsk basilika och 2 lagerblad. Blanda ned 2 selleristjälkar som du skurit fint samt 2 hackade vitlöksklyftor. Låt puttra några minuter och slå sedan på buljongen från frikadellkoket. Koka upp, sänk värmen och låt sjuda sakta ungefär 1 timme. Skölj en burk små vita bönor och mixa dem slätt med lite av buljongen och blanda ner i soppan och krydda ordentligt med nymalen svartpeppar. Smaka av med salt och citronsaft. Skär ner 500 g vardera av savoykål och mangold och vänd ner i soppan tillsammans med 2 burkar vita bönor som du sköljt väl. Sjud under lock i cirka 10 minuter.

Servering: Rosta skivor av dagsgammalt italienskt lantbröd. Lägg bröd och lite frikadeller i sopptalriken, slå het soppa över, strö över rikligt med parmesanost och bladpersilja och ringla slutligen över olivolja. Njut!

Nu är det säsong för stenbiten. Vill man inte göra soppa på denna fula fisk så ska man i alla fall beställa en romstinn hona (kvabbso) hos sin fiskhandlare och bereda sin egen stenbitsrom.

Riktig stenbitsrom är en fantastisk delikatess som är enkel att tillreda och fortfarande obegripligt billig. Priset har gått upp lite och tydligen betalar danskarna nu över 300 kronor kilot för den råa rommen. Passa på innan priserna går upp mer och säsongen är över. Hur du gör läser du i min tidigare bloggpost i ämnet.

Jag är en sjuk människa. När jag tittar på vidriga bilder av osmakliga rätter på reklambilder från 1950-talet då reagerar jag inte som andra. Jag får en obetvinglig lust att prova att laga rätterna.

Framför allt lockades jag av receptet med limejello, kanske för att jag hade ett paket hemma (jo jag har ett litet lager av olika sorters Jell-O, fråga inte varför). Efter instruktionerna i den gamla annonsen (se nedan) så försökte jag återskapa rätten. Den ”seafood salad” man fyllt den bjärt gröna geléringen med såg mest ut som tonfisk så efter lite googling (jodå, varianter på detta recept är rikligt förekommande på nätet) blev det en variant med burktonfisk, äpple, gurka och majonäs. Jell-On smaksattes med vinäger och riven lök och i hälften av massan vändes majonäs och keso ned. Mycket oaptitligt med en vitklumpig och tandkrämsgrön smet.

Utseendemässigt framkallade denna rätt rysningar. På fotot ser det nästan fräscht och läckert ut, men bilden ljuger! Den klara gelén var faktiskt inte alls dum, men sammantaget med den gnissliga keson var det inte någon rolig upplevelse. Sladdrigt, blött, mesigt och märkligt. En rätt inte ens en receptmakaren kan ha älskat.

Sån’t här sysslar jag med. Nämnde jag att jag är sjuk?

Gjorde ett återbesök i boken som formade min matlagning när jag i de sena tonåren flyttade hemifrån: Mat för två omkring 10 kronor.

Denna lilla bok från Semic Förlag är fylld av enkla, billiga recept och flera av dem blev favoriter som gått i repris många gånger. Jag älskade receptet på ”skärgårdsgryta” som är baserat på fiskbulle- och musselkonserv. Det låter inte så kul kanske, men både fiskbullar och konserverade musslor är underskattade skafferivaror och i denna rätt är spadet i konserverna hemligheten. Men jag har inte lagat den sedan jag träffade Kära Hustrun då hon inte är så förtjust i musslor. Idag for fan i mig och jag tog receptet, vred runt det ett par varv och serverade den utan ett knyst om molluskerna. Kära Hustrun blev överförtjust och undrade varför jag aldrig gjort denna goda gryta tidigare. Jag svarade att det berodde på musslorna. Hon hade inte ens märkt dem.

Fräs 1 tsk curry och det vita av en liten purjolök i lite smör. Slå på spadet från en burk fiskbullar i buljong (350 g) och en liten burk musslor (120 g) samt 1 dl vitt vin, 1 dl vatten och 1,5 msk fiskfond från flaska eller en fiskbuljongtärning. I buljongen kokar du 3-4 medelstora potatisar som du skalat och klyftat samt ett par morötter som du skivat. Koka i cirka 15 minuter. Under tiden skär du den späda, gröna delen av purjolöken fint, delar fiskbullarna i fyra delar, skållar 2 tomater och skär smått. När potatis och morötter mjuknat vänder du ner fiskbullar, musslor, tomat, 1 dl frysta gröna ärtor och 1 dl vispgrädde. Krydda ordentligt med svartpeppar från kvarn. Låt allt bli varmt och blanda ner purjolöken precis innan servering.

Vad gör man med resterna av risgrynsgröten? Det blir ju alltid över för alla är så galet mätta av den andra julmaten. Kom över detta danska recept på vad som kallas ”klatkager”. Riktigt gott med färska bär och lönnsirap eller med sylt.

Vispa samman 1 ägg, 1 tsk strösocker, lite vaniljpulver och 1 tsk potatsimjöl. Blanda samman med 2,5 dl kall risgrynsgröt och riv i skalet av en halv citron. Låt vila i kylskåp minst 30 minuter. Klicka lite smet i en ganska het stekpanna med mycket smör och stek de små plättarna på bägge sidor.

Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen och lämnar tre dessertförslag till samma vin. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med eleganta, fruktiga och välgjorda 

Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med kryddiga, smakrika och ekologiska rhônevinet 

2010 Mas Louise 

Middagen avslutas med en 

Pannkakor, glass och PX 

eller bara vaniljglass med hyvlad mandel som du ringlar över med 

Monteagudo Pedro Ximenez

som också smakar fantastiskt till en 

Julia Childs choklad- & mandelkaka

Shortbread är den perfekta kakan till en kopp te! Denna engelska klassiker är smulig, mör och löjligt läcker i sin smörighet. Väldigt lätt att göra även för en bakningsneurotiker som undertecknad. Detta recept kräver en våg, Har du ingen så är det dags att önska en i julklapp.  Stor risk för beroende och att kakorna är uppätna innan de ens hamnat på kakfatet.

Rör 230 g rumsvarmt smör mjukt. Rör in 110 g strösocker och 0,5 tsk salt ordentligt. Sikta över 260 g vetemjöl och 80 g maizena och arbeta in tills degen går ihop. Kavla ut till en rektangel cirka 1 cm tjock på bakplåtspapper. Skär ut kakor och sprid ut dem med några millimeters mellanrum och nagga dem med en gaffel. Kyl 20-30 minuter i kylskåp. Grädda cirka 45 minuter på 150°. Kakorna ska inte ta färg. Låt svalna innan du börjar hantera dem.

Följare av denna blogg vet att Kära Hustrun är en sällsynt gäst i köket. Det är jag som lagar all mat i hemmet om det inte handlar om uppvärmning. Det finns dock några undantag. Kära Hustrun bakar till olika högtider, steker köttbullar till jul och…gör kåldolmar! Hon gör inte vilka kåldolmar som helst utan helt perfekta och helt ljuvliga kåldolmar som borde stå som arketyp och universell måttstock för alla andra dolmar. De som invänder mot att detta recept inte innehåller ris bör omgående tänka om och tvångskommenderas till att prova denna variant. Alla närvarande åt sig till koma för att fira Kåldolmens Dag så här lite i efterskott.

16-17 kåldolmar: Koka ett stort vitkålshuvud i en stor kastrull med rikligt med saltat vatten i ungefär en halvtimme. Hacka 2 gula lökar, mosa 3 medelstora kokta potatisar och blanda ihop med 800 g blandfärs, 4 dl vispgrädde, 3-4 tsk salt och 1 tsk vitpeppar. Ta upp kålhuvudet (spara spadet), låt svalna något och lossa försiktigt på bladen. Lägg ut bladen, klicka på färsen, vik ihop och rulla samman till dolmar som du placerar i en smörad ugnsform, klicka över lite smör och grädda längst ned i ugnen på 275° i ungefär 40 minuter tills de tagit ordentlig färg. Koka upp en liter av kålspadet med två buljontärningar och red av med 5 dl lika delar mjölk och grädde och några matskedar maizena utrört i lite vatten. Låt sjuda och smaka sedan av med salt och peppar. Slå såsen över kåldolmarna och sätt tillbaka in i ugnen i ungefär 20 minuter till. Ös dolmarna då och då. Servera med potatismos och lingonsylt.