Detta är så pinsamt och fantasilöst! Skrev nedanstående inlägg och var så nöjd över att ha hittat detta trevliga italienska vin. När jag var klar började jag fundera om jag kanske inte provat det tidigare. Jodå. Jag hade till och med bloggat om det. För två år sedan. Samma årgång. Samma fåniga rubrik. Samma oinspirerade upplägg. Jag tror jag har bloggat för länge och för mycket.

De få som inte hoppar över mina bloggposter om vin (jo jag vet från statistiken att de flesta av er mest kollar recepten) har kanske noterat att italienska viner inte står högst på agendan. Visst ser jag och förstår storheten i barolo, barbaresco, chianti classico, vino nobile de montepulciano och så vidare. Men de talar sällan till mig på det känslomässiga planet: Med andra ord så är det inte så ofta jag ”går igång” på italienare. Därför är det kul när man hittar ett vin som bara hoppar rakt fram och blir en kompis direkt.

2007 Barbera d’Asti Superiore d’Annona  kommer från Piemonte i nordvästra Italien och är som namnet anger gjort av druvan barbera närmare bestämt från Asti. Viner av denna druva brukar bli lite lättare, mjukare och enklare än de mer kända vinerna av nebbiolo. I detta vin kombineras dock livfull fruktighet med bra fyllighet och en härlig struktur. Vinet har redan lite ålder men kan säkert utvecklas på ett trevligt sätt ett par år till. Man blir sugen på en riktigt mustig ragú bolognese och vill dricka ett och kanske två glas till. Bättre betyg kan väl ett vin inte få?

Ganska djup röd färg. Stor, något utvecklad och generös doft av mörka körsbär, tryffel, tjära, kryddighet, tobak, liten ton av vanilj och russin. Medelfyllig, massor av tuggig och nästan köttig, mörkbärig frukt, aptitretande syra, fint strukturerade fat- och frukttanniner, läder, tobak, sötlakrits och lite gröna örtiga inslag i den långa, balanserade eftersmaken. Mumsigt!

*Jag jag vet att rubriken är mer än lovligt fånig, men vad gör man inte för att få en anledning att länka till Beach Boys.

Provade ett gäng portugiser idag varav några stycken kan rekommenderas.

Först ut är vita, ekologiska 2009 Quinta do Ameal av druvan louriero. Vinet kommer från Vinho Verde i norra Portugal men har inga likheter med de pärlande billiga viner som många tänker på när området kommer på tal. Här har vi ett vin av hög kvalitet och med uttalad karaktär. I glaset kombineras gula och gröna äpplen med mogen citrus, liten örtighet och en lätt rökig mineralitet. Men det är i munnen som man märker den extremt fint fokuserade, mogna frukten och den mycket fina, höga och slanka syrorna. Lång, välbalanserad eftersmak med tydligt mineralgrepp. Mycket läckert, som en riktigt bra chablis!

Jag trodde det var omöjligt att hitta ett bra och personligt vin under sjuttio kronor. Tji fick jag för här kommer 2009 Dão Casal Mor Reserva för bara 56 kronor! Det är en röd portugis i den lite äldre stilen med en kryddig, lätt utvecklad, rödfruktig och lite intressant doft. Smaken är långt ifrån den publikt fruktiga, moderna och saftiga stilen. Här är det istället lite torkad frukt, friska syror och lite avrundade tanniner. Enkelt, lite egensinnigt men med bondsk charm. Ett vin som gjort för stora fester där man ställer fram en mustig gryta, bröd att bryta och dricker vin i stora klunkar ur duralexglas.

Provade åter Periquita Reserva som jag testade och sågade för några år sedan. Då var det årgång 2005 men ett hopp till 2008 gjorde inte saken bättre. Spretig, gles, syltig frukt och en påklistrad vanilin-ek.Trist att en sådan storsäljare inte kan hålla en högre nivå. Men från samma område, samma årgång och till samma pris får man istället 2008 Meia Pipa. Mer stuns i frukten, lite kryddighet, bra friskhet och strävhet. På det hela taget mer fokus och ett mycket bättre köp!

• Torrontès och unik riesling
• Chardonnay
• Pinot noir
• Bonarda, merlot och superkoncentrerad petit verdot
• Carmenère
• Sauvignon blanc
• Syrah
• Cabernet sauvignon
• Malbec

Trodde du att allt tyskt vin var vitt och halvtorrt? Dags att tänka om. En tredjedel av allt vin som produceras är faktiskt rött. Vi ser nästan aldrig nästan dessa viner här eftersom tyskarna dricker upp det mesta själv. När man provat 2009 Friedrich Becker Spätburgunder förstår man faktiskt varför. Ett vin med mycket karaktär av druvan pinot noir och med tydliga drag av en bra bourgogne. Finns tyvärr bara i mycket begränsat antal i ett fåtal butiker.

Mycket ljust röd färg men en stor, aromatisk doft av peppar, kryddnejlika, kanel, hallon, solmogna jordgubbar, lingon, friska gröna örter och en liten mineralton. Smaken är torr, mycket frisk och läskande syra, slank bärig fruktighet av samma röda bär som i doften, fatkryddighet och en diskret ekstruktur. Lång, fin, elegant och balanserad eftersmak med härlig bärton, kryddighet och tydlig mineralitet. 

Efter gårdagens sågning vill jag klargöra en sak: det är inte automatiskt fel att vara stor. Många av de största vinproducenterna i världen har kunskap, resurser och viljan att leverera både bra viner i budgetklass som storartade och komplex viner. Storleken bestämmer inte huruvida man gör bra eller dåliga viner. Det gäller både stora och små.

Världens näst största vinproducent (vem är störst egentligen?) Gallo blir ofta, och med rätta, kritiserad för att de levererar viner av enkel kvalitet och även för sin totala dominans i Kalifornien. Till deras försvar ska sägas att den familjestyrda firman byggt sin verksamhet, från det att förbudstiden upphörde, genom att leverera viner till den stora allmänheten. Därefter har de valt att bygga på sin portfölj med högre kvaliteter. Många producenter gör precis tvärtom. Man får ett kvalitetsrykte och och bygger ett prestigefyllt varumärke. Sedan satsar man på volym och breddar sitt sortiment med enklare viner. Det sistnämnda är enklare, men inte alltid framgångsrikt.

Jag har en favorit bland Gallos viner; Gallo Sonoma County Cabernet Sauvignon. I årgång 2007 får man ett riktigt mulligt kaliforniskt vin med mognad, massor av svarta vinbär, sötlakrits, tobak, lite mynta och syltiga toner i doften. Det finns också ett intressant ”funky” inslag som nästan gör vinet komplext. Smaken är fyllig, fruktig och med mjuka frukt- och fattanniner, mörka bär och syltighet. Mognadstoner, mjuk fatstruktur, tobak, läder och lång smak med bra balans. Väldigt mycket vin för 99 kronor.

Har fått hem vinerna som jag köpte när jag var i Rioja i november.

Igår öppnade jag 2007 Baigorri Crianza som jag skrev om här. Redan på plats tyckte jag att alla skulle beställa lådvis av vinet så det kommer in i ordinarie sortimentet. Ibland blir man lite påverkad av miljön och stämningen på plats, men efter att ha provat vinet på hemmaplan så står rekommendationen fast. Absolut njutbart och balanserat, modernt och snyggt. Ett fynd för 129 kronor!

Djup något blåröd färg. Stor och lite eldig doft av mogna, söta röd bär som jordgubbar och mörka körsbär samt kryddiga toner och kanel. Fyllig, rik och koncentrerad med mörk frukt, röda friska bär och eukalyptus. Lång och intensiv smak med fint integrerad ek. Modern crianza med friskhet och elegans.

Det här är vinet jag skulle ha haft till min timpano.

2005 Copertino Rosso kommer från den syditalienska regionen Apulien och en riktig trotjänare på Systembolaget. Det är ett sån’t där lättdrucket, rödbärigt, kryddigt vin som är som gjort till mastiga pastarätter och pizza. Mjukt med lite mognadstoner som läder, tobak, torkad frukt och en härligt salivframkallande syra som gör att både mat och vin slinker ner lätt. I Italien på en trattoria hade man säkert fått det serverat i små, tjocka och lite repiga duralexglas. Dessutom är det så där billigt (69 kronor) som ett bordsvin ska vara och enkelt, charmigt, okomplicerat och bara…gott.

I januari kommer spar- och ekonomitipsen lika tätt som räkningarna. Den vinskribent är inte av kvinna född som inte tipsar om billiga viner denna månad. Bloggkollegan Magnus Ericsson på Helsingborgs Dagblad är inget undantag.

Han tipsar om ett gäng röda viner under 100-lappen och hans omdömen brukar vara vettiga. Eftersom jag ramlade över ett par nyheter i budgetklassen när jag kikade in på Systembolaget så kompletterar jag med ett par vita.

De två vinerna jag hittat ligger och skvalpar runt 70 kronor. I det här prissegmentet brukar det inte vara så mycket att hämta.Dessa två är visserligen enkla men rena, ärliga, välgjorda och okonstlade. Två mycket bra exempel på att Frankrike kan leverera bra vin till liten peng.

Först ut är en enkel muscadet från den norra, franska atlantkusten. Jag brukar inte rekommendera viner härifrån såvida de inte har tillägget sur lie vilket innebär en viss tid på jästfällningen som ger mer fyllighet och komplexitet. Även om det inte framgår av etiketten så kan man ana den typiska jästigheten i alla fall. Perfekt, uppfriskande aperitif och skaldjursvin.

2010 Le Petit Clos Muscadet har en ren, frisk, medelstor doft med lite jästighet och mycket tydliga karaktär av gula och gröna äpplen (granny smith). Lätt, torr, mycket frisk med bra fruktighet, drag av gröna äpplen, bra längd med liten fetma och uppstramande mineralitet. 

Det andra vinet är en vit bourgogne från Mâcon-Village.Här pratar vi om chardonnay och lite mer fruktighet. Rakt, enkelt och användbart vin. Kanon att ha hemma på lut i kylen till middagen mitt i veckan.

 2010 Mâcon-Villages L’Aurore Chardonnay har en ren, ganska liten, fruktig doft av honungsmelon, mogna, gula äpplen och en liten smörig ton. Torr, lätt till medelfyllig, fin fruktighet, mycket frisk med citrustoner, gula äpplen och en liten oljighet. Bra längd med lite stramt avslut och aptitretande bitterhet.

Vin som kostar 59 kronor brukar smaka därefter och är sällan något att skriva hem om. För att hamna på det priset kan själva vinet i flaskan inte kosta mer än strax över tian från producenten. Då inser man snabbt att det är mycket enkla produkter vi pratar om. Påstår någon då att de kan sälja en gran reserva (5 års lagring varav minst 2 år på ekfat*) så blir jag med rätta misstänksam.

Importören Winepartners har lanserat en rad viner som ”Sveriges billigaste” via hemsidor och 2005 Marques de Valencia Gran Reserva från DO Valencia har lanserats just som ”Sveriges billigaste gran reserva” för galna 59 kronor. Hur de lyckats pressa priset på detta sätt vete tusan och kunde det vara drickbart? Jag var ju helt enkelt tvungen att prova.

Flaskan har en trevlig, traditionell presentation men färgen på vinet var misstänkt mörkt med tanke på den långa lagringen. Vinet var med tanke på priset väldigt fruktigt, fylligt och välbalanserat. Välgjort, smakrikt, publikt och…gott. En bra representant för det prisvärda spanien och absolut en positiv, och oväntad, överraskning för den lilla pengen. Men är det en gran reserva? Jag är tveksam.

Ganska djup och tät rubinröd färg. Medelstor, eldig och fruktig doft av syltade körsbär, röda bär, kryddig, fattoner och lite mynta. Medelfyllig, mjukt fruktig, massor av röda bär, sammetslena tanniner, eldig, smakrik och kryddig med en frisk, avrundad syra och en ganska tydlig ekstruktur. Bra längd med viss balans.

*Edit: I Valencia har man ett undantag från de generella reglerna och det krävs endast 9 månader på ek för gran reserva. Dock ska detta vin var lagrat 24 månader. Se kommentarsfältet.

Edit: Jag har uppdaterat vinvalen för år 2012 här.

Förra årets tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner blev väldigt populära. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stora delar landet så de ska vara hyfsat lätta att få tag på. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i 

En sorts avocadolös räkröra 

som smakar smaskens med en snygga, fruktiga och välgjorda 

Jacob’s Creek Chardonnay Pinot Noir Brut 

Varmrätten är klassiskt fransk, görs på grytkött, sköter sig självt och blir en mustig 

Boeuf bourguignon 

som njuts med kryddiga, smakrika och sydfranska 

Château Prat-Majou-Gay Vieilles Vignes 

Middagen avslutas med en 

Eton Mess 

som smakar fantastiskt till söta, sydafrikanska 

Nederburg Noble Late Harvest