Här hittar du champagnetips uppdaterade 2015.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinskribenter som hissar trista och beska Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag själv inte skulle köpa eller dricka. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som alltid levererar. Mest allround och åt det fruktigare hålet är Pannier Brut Tradition som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk och elegant med mycket tydlig mineralkaraktär är Launois  Blanc de Blancs Brut. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Louis Bouillot Brut är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en fruktig, lite mognare champagne i stilen. Finns även som magnum. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Både  Graham Beck Brut Pinot Noir Chardonnay och Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan båda rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det (som vanligt!) inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. Välbekanta och mattsvarta Freixenet Cordon Negro är riktigt bra i torr, fruktig stil medan 2008 L’Hereu de Raventós i Blanc Brut Nature är en utmärkt cava i den modernare, knastertorra och elegantare skolan.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne runt 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla instruktionfilm på YouTube.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva då hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare moussernde viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Bara en vecka till nyår. Den stora bubbelfesten är med andra ord runt hörnet.

Inte alla har råd eller lust att lägga pengar på champagne. Det finns budgetalternativ men var inte dumsnåla och spara några tior på bedrövliga Chapel Hill. Tro inte vad vinskribenterna skriver – det är INTE ett fynd. Lägg till några tior och köp en billig cava, allt i sortimentet är bättre än det ungerska bubblet.

Riktigt bra alternativ är också mousserande vin från Sydafrika, så kallad cap classique. Samma typ av druvor och samma metod som i Champagne fast oftast fruktigare och lite feta men med bra syra. Senast in i sortimentet är Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir som är riktigt snyggt, rent och välgjort för under hundralappen. Får du inte tag på dettta vin kan du också prova Graham Beck Brut.

Ljust gul färg. Medelstor doft av mogen gul, gula äpplen, nötighet, kex och liten jästighet. Torr, frisk syra, ganska fyllig och fruktig smak med gul och mogen frukt, gräddighet, bröd, smörighet och frisk, mogen citrus. Balanserat, välgjort och snyggt med bra längd och rent avslut.

Producenten Boschendal är ansluten till WIETA. 

Ibland stannar man upp och undrar över namnet på ett vin. Varför heter ett vin från Sydafrika ”The Gunnar” och varför är det ett vikingaskepp på etiketten? Svaret är ganska enkelt (men lite långsökt). Familjen Gunn som grundade egendomen Iona kommer ursprungligen från Skottland och har spårat sina rötter till vikingarna. Gunnar var namnet på sonen till en vikingahövding.

Kan man bortse från det lite krystade namnet 2007 The Gunnar så döljer sig i buteljen ett riktigt trevligt vin av den klassiska bordeauxsammansättningen merlot, cabernet sauvignon och petit verdot. Egendomen ligger i det svala Elgin vilket ger vinet en slank elegans trots rik frukt och hela 14,5% alkohol.

Medelstor doft av mörka bär, svarta vinbär, läder, tobak, sot och mörka körsbär. Medelfyllig, mycket frisk smak med mörka bär, svarta vinbär, björnbar, mörk choklad, massor med mjuka tanniner, tobak och slank, sval fruktighet. Snyggt, välbalanserat med fint inflätad ekstruktur, stor drickbarhet och lång eftersmak.

Igår höll Claes Lindquist från Vinunic en trevlig provning om åtta viner för eleverna på sommelierutbildningen. Fyra vita och lika många röda som Claes plockat med som favoriter från sina tjugo år i företaget.

Bland alla bra viner var det tre vita viner som stack ut och var verkliga ytterligheter. Sydafrikanska Kleine Zalze för misstänkt låga priset 69 kronor var en överraskning i sin snygga, välgjorda och okomplicerade stil. Jag gick ut häromdagen och sa att man skulle undvika billiga sydafrikanska viner då det är stora problem med att vingårdsarbetarna inte får rimliga löner. Kleine Zalze är dock ett seriöst företag och medlem av den nya etiska märkningen.

Viognier är en aromatisk druva som ger ganska alkoholrika och fylliga viner. Ofta ingår den som en liten del i blandningen i röda viner men den har blivit populär även på egen hand. De kan lätt bli lite obalanserade och slappa i syran, men australiensiska Yalumba Viognier lyckas med ett snyggt balansnummer med rik aromatik, fyllighet och friskhet och dessutom för en ganska blyg prislapp.

Viognier är också druvan i Guigals Condrieu ”La Doriane”. Condrieu är det lilla området i norra Rhône som anses vara druvans ursprung. Det här är ett verkligt häftigt vin som inte lämnar någon oberörd. Men så kostar det också nästan lika mycket som tio flaskor av Kleine Zalze. Inga jämförelser i övrigt för det här ett vin väl värt mer än halva tusenlappe,.

2012 Kleine Zalze Bush Vines Chenin Blanc. Mycket ljust gul färg. Medelstor, ren och fris doft av citrus, gula äpplen, päron, någon örtighet och lätt mineralrökighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk och fruktig smak med mogen lime. Ett enkelt men välgjort vin med balans och viss längd. Förvånansvärt bra till priset.

2011 Yalumba Viognier. Medeldjup citrongul färg. Stor, frisk och kryddigt parfymerad doft av apelsinblom, pomerans, citrus och skumbanan med liten eldighet. Fylligt, torrt och mycket fruktigt med balanserad syra och stor aromatisk profil av kryddiga citrusfrukter, apelsin, persika, liten bitterhet och något eldig. Bra längd och snyggt balanserad. 

2010 Condrieu ”La Doriane”. Ljust gyllene. Stor och intensiv doft av lavendeltvål, vanilj, maskrosor, aromatisk citrus, kola och barnpuder (!). Fyllig, fet med en balanserad syra och en stor rik fruktighet och en viss eldighet som sammantaget ger illusion av sötma. Stor smakrikedom med mogen citrus, aprikos, vanilj, smörkola och mandelmassa och parfymerade övertoner. Mäktigt och imponerande vin som samtidigt äger elegans och med en mycket lång och balanserad eftersmak med friskt avslut med lite avslutande beskasnärt.

Côtes de Bordeaux är ett samlingsnamn för ett antal mindre kända områden i Bordeaux. Förutom deras obskyra tillvaro har de det gemensamt att odlingarna ligger i kulligare områden och kommer från mindre egendomar som oftast är familjeägda och vinerna domineras av druvan merlot. Dessutom är de prissatta mycket humanare än bordeauxer i allmänhet. Rent generellt är dessa områden några av de mest intressanta inom appellationen Bordeaux.

Tyvärr ser vi inte så mycket av dessa viner på Systembolaget. Nyligen släpptes dock 2009 Château Petit Boyer ”la Passion” för knappa hundralappen. Den familjeägda egendomen tillhör de lite större och sonen i familjen, den unge J. Vincent Bideau, står för vinmakningen. Vinet är lite stramare än vad vanligt är från området men samtidigt skönt lättdrucket. Definitivt ett vin som kräver enkel men god mat utan krusiduller. Då lyfter både vinet, maten och vardagsmiddagen.

Medeldjupt körsbärsröd. Medelstor doft av röda bär, svarta vinbär, gröna blad, lite jordig och med inslag av torkade örter. Medelfyllig, frisk, bärig och saftig smak av röda bär, jordgubbar, svarta vinbär, ceder, många men mjuka tanniner, tydlig fatstruktur. Ganska lång och stram eftersmak med örter och röda bär.

Kul att få recensera ett vin av min gamla surfarpolare Miles Mossop. Se där. Helt osökt kan jag nu referera till mitt surfäventyr i Sydafrika. Härligt. 😉

Det är Sydafrika det handlar om när vi pratar om 2010 Tokara Cabernet Sauvignon som kommer från klassiska Stellenbosch. Vinet är inte en ren cabernet sauvignon utan här har blandats in även lite merlot och en skvätt petit verdot, en bordeauxblandning med andra ord. Det märks också på den bra balansen och komplexiteten i vinet. Att vinet legat 18 månader på ekfat märks knappt mer än i en liten ekkrydda och en avrundad struktur. Väldigt snyggt gjort för precis under hundralappen.

Ganska djupt körsbärsröd med litet blått inslag. Stor doft av mogna, mörka bär, svarta vinbär, körsbär, skogshallon, lakrits, antydan till vanilj, kryddighet och en viss mognadston med karaktär av kantarell. Medelfyllig, mycket fruktig med massor av mogna mörka bär, svarta vinbär, tydlig lakrits, frisk syra, mjuka frukt- och fattanniner som snyggt strukturerar upp vinet mot en lång smakrik eftersmak där kantarelltonen är ganska tydlig mot det friska avslutet.

Repriserar en text som publicerades på Taffel för tre år sedan. Ganska nöjd med den och vintipsen håller fortfarande.

Till pappa som till vardags dricker sydafrikansk bag-in-box
En mustig, smakrik, fruktig, russinlik amarone med sting i alkoholen gör smakövergången smidig. Pukor och trumpeter och inget finlir. Vin som alla fattar och de flesta gillar. Lite som ”Rhapsody in Rock” på butelj. 2006 Vaio Armarone är en klassiker i stilen. Den fylliga, smakrika och eldiga karaktären utan alltför mycket strävhet och karaktär av mörka körsbär och torkad frukt kommer från processen med tillverkning av delvis torkade druvor. Dricks sällan av italienarna själva men älskas framförallt i brännvinsbältet dit den mesta exporten går. Knepig att kombinera med mat men trevlig att smutta på vid brasan eller till en bit lagrad hårdost och valnötter.

Till moster som inte missar ett enda avsnitt av ”Solens Mat” och har en signerad bok av Bo Hagström 
En flaska gyllene, söt vin santo från Toscana med smak av engelsk apelsinmarmelad. Släng med en påse cantuccini i paketet och en liten handskriven lapp om hur hon ska doppa dem i det söta vinet, precis som italienarna och Bosse brukar göra. Hon vet säkert inte att vi andra slutade dunka mandelskorpor i vinet för över tio år sedan. Det blir ju bara geggiga smulor i botten på glaset.
Ruffino Serelle är en typisk, oxiderad vin santo med inslag av citrus, torkad frukt, mandel och nötter. Istället för att blöta upp stenhårda skorpor kan man njuta detta söta vin till créme brûlé, en knäckig äppeldssert eller en bit cheddar och valnötter.

Till lillbrorsan som kör en Golf och har James Bond-komplex 
En flaska champagne att imponera med. Ian Flemming försåg sin agent med Bollinger så valet är självklart. Special Cuvée är snyggt brandad och lagom maskulint mogen i stilen med toner av lädermöblemanget på en herrklubb. Du behöver ju inte berätta att 007 förmodligen använde denna champagne att tvätta sin Aston Martin med. Egentligen drack han ju den årgångsbetecknade Bollinger Grand Année, gärna sextiettan. Men vi snackar brorsan här så det får bli budgetvarianten. Om han är din halvbror finns skumpan på 37,5 centiliter också. Bollinger Special Cuvée är en torr, smakrik champagne dominerad av pinot noir. Vinet har också en tillsatts av fatlagrade reserveviner som ger en fin mognadskaraktär och struktur. Ett utmärkt vin till många smakrika maträtter och perfekt till ostbrickan.

Till chefen som lämnar allt skitjobb till dig, tar äran för det, ”glömmer” dig när det är dags för befordran och inte gillar rökig whisky 
Här måste du välja med omsorg. Inte för flott och inställsamt. Inte för billigt och inte för dyrt. Något med eftertanke valt med mottagaren för ögonen. Det får bli en riktigt tjärigt, mättad, nästan kväljande rökig single malt som han aldrig klarar av att dricka. Har du tur får du tillbaka den som tack när han får ut julbonusen du jobbat ihop till honom. Då passar Smokehead in med sin kraftfulla kombination av rök, tjära torv, jod och sälta som nästan, men bara nästan, döljer en fruktig islaywhisky med toner av vanilj och sherryfat. Perfekt efter en promenad i den smällkalla (eller gråruggiga) vintern. Testa också till råa ostron!

Till pojkvännen som tequilaslocknade redan till ”Number of the Beast” på Maidenkonserten på Stadion 2003
Få honom att växa upp och inse att tequila inte är raketbränslet han tokshottade med citron och salt och sedan aldrig mera smakat. Ge honom en fatlagrad tequila av 100 procent blå agave. Perfekt att smutta på när man njuter en DVD med Iron Maiden från soffhörnan. På lagom hög volym.
Ett riktigt bra val är Los Tres Toños Reposado som är en elegant, mjukt nyanserad fatlagrad tequila med en örtig karaktär och fräsch citruston. Passar som digestif, till kaffet, en bit choklad eller till mustiga rätter med mild men smakrik chilikaraktär som chipotle- och krabbdressade majrovor.

Till ”matnörden” som ystar sin egen ost, kokar kalvfond, stoppar korv och tröttnat på freekeh
Här krävs något profilerat och lite udda med revivalpotential och stark gastronomisk koppling. Det behöver inte nödvändigtvis var njutbart. För alla. Given kandidat är sherry. Palo Cortado Península Solera Reserva kvalar in på alla punkterna. Palo cortado är den ovanliga, svårdefinierade sherrytypen. Sherry som passar lika bra i kocken som i maten tack vare sina umamitriggande egenskaper. Med sin oxiderade, torra stil av nötter och torkad frukt kan den njutas glasvis i veckor vid spisen och till knepiga rätter. Till exempel grönsaker dippade i Annas eleganta romesco-sås.

Alla rekommenderade drycker ska finnas tillgängliga i Systembolagets sortiment. Om du inte hittar dem i din butik så be att de beställer hem till dig. Det är deras skyldighet och det kostar inget extra.

Har testat att beställa en blandad vinlåda från Vinlådan (som jag nämnt tidigare på bloggen). Det  är ett gäng sommelierer som väljer ut viner från småproducenter, ofta ekologiska, och skickar ut en låda blandat fyra gånger om året. Jättetrevlig idé att få hemskickat utvalda viner som vanligtvis inte får plats i Systembolagets sortiment och stordriftstänk.

Jag har hittills hunnit provat en ganska intetsägande men lättdrucken zweigelt samt vinerna nedan. Sammantaget är det, så långt, trevliga viner med en del personlighet, men räknar man med ett flaskpris på 150 kronor i snitt (frakten oräknad) så är de lite i dyraste laget. Ett pris runt hundralappen hade känts rimligare. Nu har jag inte provat samtliga viner och vinerna skiljer ju sig från låda till låda. Ska dock ge även nästa låda en chans för jag gillar idén.

2010 Château Tire Pé / Bordeaux. Ganska djup, klarröd färg med inslag av blått. Ganska stor doft av mogna mörka bär som nästan drar mot syltighet, drag av friska röda bär, örter, sötlakrits, liten jordighet och lite artificiell apelsinarom. Medelfyllig, mycket frisk, ganska mjuk och mycket bärig och saftig smak av omogna jordgubbar, svarta vinbär, skogshallon, lakrits och ett grönt och lite omoget inslag. Oklanderligt, rent och välgjort vin i ung och enkel bordeauxstil. 

2009 Domaine du Joncier ”Le Classique” / Lirac. Klart rubinröd. Medelstor doft med viss mognad, läder, kryddor, röda bär, tranbär, jord och ”garrigue”. Medelfyllig, ganska fruktig med läskande syra, tydlig eldighet, kryddighet, tobak, torkade örter, fina tanniner men lite torr frukt. Viss personlighet och charm i lätt sydfransk stil.

2011 Domaine Berthet Chardonnay / Côtes du Jura. Medeldjup gul färg. Medelstor, frisk och fruktig doft med nötighet och en ton av apelsinblom och citrus. Medelfyllig, mycket frisk, torr och lite mineralstram med bra, fokuserad och slank fruktighet, citrus, apelsin och nötter. Riktigt trevlig juravin med viss elegans.

Spanien och Rioja fortsätter att leverera bra viner till blygsamma slantar. Senast ut är 2005 Viña Olabarri Reserva som kombinerar den klassiska stilen och med det moderna uttrycket i Rioja.

Snart sju år på nacken och två år på amerikanska och franska fat kan inte skönjas i den täta blåröda färgen. Doften bjuder på mogna mörka bär, fatkryddighet, kaffe, mörk choklad kombinerat med den där skolboksaktiga och distinkta doften som balanserar på slak lina mellan vanilj och krondill. Smaken är medelfyllig och packad av mörka bär och röd fruktighet utan att bli syltig, friska syror lyfter upp intrycket och det finns massor av fint polerade tanniner och en väl balanserad men tydlig ek. Lång eftersmak av kaffe, stram frukt, liten mineralitet och med en avslutande syrasnärt. 

Två dagar med världsbäste Andreas Larsson på skolan har befäst min uppfattning att vinerna från Bordeaux kan vara fantastiskt bra och till helt rimliga priser. Det här har jag skrivit om flera gånger men man kan inte tjata för mycket. Föreställningen att röda bordeauxer är dyra, ska lagras i decennier och att de är kärva och motsträviga är svår att ändra på.

Vit bordeaux har det ännu tuffare. De flesta är inte ens medvetna att de finns och ännu mindre att de kan vara några av vinvärldens riktigt stora upplevelser. De enklaste är torra, friska, fräscha, okomplicerade och lätt aromatiska och är riktigt trevliga vardags- och skaldjursviner. De komplexa, fatlagrade och rika vinerna från Pessac-Léognan är en helt annan historia. Med sina varma, koncentrerade frukt kan de njutas som unga men har ofta en fantastisk lagringspotential.

2008 Château Bouscaut är just ett sådant vin. Djupt gul i färgen och med en stor, rik och komplex doft av passionsfrukt, citronzest, kryddor, ny ek, kanel, mandelskorpor, smör och rapsblommor. Smaken är torr, fyllig och mycket frisk med markerad passionsfruktighet, citrus, mogen gul och varm frukt, lång och intensiv smak med tydligt markerad struktur och ek. Mycket lång och rik smak med fokuserad frukt, eucalyptus, stjärnani och en liten beska i avslutet. Ännu ungt.

Detta vin finns endast på vinkällarbutikerna och det kan kanske kännas tufft att hosta upp 365 kronor för en vit bordeaux man inte ens visste fanns. Prova då istället Château Rochemorin som alltid leverar bra kvalitet för 200 kronor mindre. Köp två vettja.