…eller hur ska man översätta ”energy bar”?

Hur som helst så blev uppdateringen av de goda ”knegisarna” något som liknar sådana där små godisbitar maskerade till nyttigheter. Fast godare och säkert nyttigare.

Blanda samman 2,5 dl havregryn, 2,5 dl dinkelmjöl, 2,5 dl muscovadosocker (se till att få bort klumparna) och knappt 2 dl kokosflingor. Blanda ihop och grovhacka totalt 2,5 dl av valnötter, flisad mandel, solroskärnor och All-Bran Plus. Grovhacka och blanda i 1 dl vita russin och 0,5 dl goji-bär. Smält 80 g dadelsirap och 150 g smör i en kastrull. Häll i  o,5 tsk bakpulver i smörbladningen, rör om och blanda detta med de torra ingredienserna. Bred ut smeten (använd gärna kavel) ganska tunt på ett bakplåtspapper och grädda på plåt i ugnen på 150° i 25-30 minuter eller tills den tar lite färg. Låt svalna något och skär i små portionsbitar medan det fortfarande är lite ljummet. Om du vill kan du smälta 70%-ig choklad och pensla på bitarna.

Malmöfestivalen pågår som bäst i regnet och erbjuder massor med aktiviteter och uppträdanden fram till på fredag.

På Gustav Adolfs torg finns Gustavscenen där det handlar mycket om mat och matlagning. Bland annat ska Eder Ödmjuke Bloggare prata om vin i allmänhet på onsdag 13.00-13.30 och om Bordeaux i synnerhet på torsdag 14.00-14.300.

Välkomna och lyssna. Men kom i tid för det förväntas komma stora skaror, hysteriskt skrikande folkmassor. Stå inte längst fram vid kravallstaketet, det kan gå vilt till där. 😉

Idag blev det en riktigt god och hemlagad variant på den fiskpinnar och remouladsås. Receptet på ”fiskpinnarna” tog jag från Icas kundtining Buffé. De föreslår laxfilé, men om man inte vill äta norsk, odlad lax så tar man nyfångad öresundstorsk. Mycket trevlig och knaprig panering. Remouladsåsen är otroligt enkel att göra och så god att den inte kan förväxlas med industriprodukterna.

Fiskpinnar: Krossa 3 dl cornflakes med händerna och blanda med 2 dl finriven västerbottensost (eller liknande). Skär 2 torskfiléer i små portionsbitar, vänd i vetemjöl därefter i uppvispat ägg och sist i corflakeskrosset. Lägg åt sidan och låt torka något. Stek på medelhög värme i en blandning av olja och smör.

Remouladsås: Finhacka 0,5 dl kapris, en inlagd paprika och de avrunna grönsakerna från en 390 g burk pickles. Blanda med en burk ekologisk majonäs (eller vispa ihop själv för all del) och 2 msk curry.

Jag känner mig lite (men inte mycket) grinig efter att ha farit ut mot biodynamiken i inläggen här och här. Tyckte därför att det är dags för en positiv motbild.

Videon ovan ger en vacker bild av vetenskap och sökande efter kunskap, det som fört mänskligheten framåt och ger oss hopp för framtiden. Den ingår i ett projekt att göra musik av vetenskap och filosofi. Mycket fascinerande.

Vi behöver inte lögner, vidskepelse och mysterier för att göra världen fascinerande, vacker och komplex. Verklighet och sanning är poesi i sig.

Tack för tipset Jimmy!

Det är bara att vänja sig. Svenska viner är här för att stanna.

Igår provade jag ett nytt spännande vin; 2009 Sydväst & Nordväst Solaris*. Vinet är ett samarbete mellan Vingården i Klagshamn, där druvorna odlas, och Vingården i Åhus där de vinifieras. Druvan är solaris som visat sig fungera mycket bra i svenska förhållande, ge hög kvalitet samt lämpa sig väl för fatjäsning och lagring. Att druvan också producerar höga sockernivåer avslöjade en snabb titt på etiketten; 15%!!!

Det är ganska anmärkningsvärt att ett vin odlat strax söder om Malmö når upp till en naturlig alkoholhalt man normalt brukar hitta hos kaliforniska viner. Än mer uppseendeväckande är att vinet trots det har en restsötma (ej utjäst socker) på 12 g/l! Var ska detta sluta?

Trots den höga alkoholen slog det inte igenom i doften som påminde om en solmogen chenin blanc med toner av gråpäron, ylle, tropisk frukt och en tydlig, nästan rökig mineralton. Smaken var fyllig, fruktig och nästan fet med massor av gul solmogen frukt och en frisk citruston. Framstår som torr trots restsockret. Alkoholen gav en åtstramande och värmande känsla som förstärktes av en ganska disktinkt mineralkaraktär. Mycket karaktär och smak och bra längd.

Det här är inget billigt vin, det ligger i klass med en bättre premier cru från Chablis, men med tanke på hantverket, den låga avkastningen (runt 20 hl/ha), det speciella ursprunget och att vinet är mycket njutbart idag så är det inget orimligt pris.

*Säljs endast i butiken i Limhamn.

Jag har några rätter kvar att laga i Carl Butler-projektet (se nedan). Det börjar bli lite tungt så här i slutet när jag kan se målsnöret. Men jag har redan planerat att avsluta alltihop med att laga bouillabaisse och ställa till en liten fest.

Tyvärr är jag lite motarbetad här hemma. Kära Hustrun vägrar att äta lamm, njurpaj och forell (hon fick någon konstig avsmak av det senaste receptet), det vill säga hälften av de återstående rätterna. Jag får väl göra som med kinkiga barn så att jag lagar något snällt och lättuggat till henne, lamm/njure/forell till mig och resterna till grannarna ovanpå.

• Purjolökssoppa
• Morotssoppa
• Tomatsoppa
• Stekt laxforell
• Bouillabaisse
• Laxforell vinaigrette
• Lammstek
• Kanin i senapssås
• Lammrullad
• Kokt lamm  i vitlökssås
• Vitello Arrosto
• Steak and Kidney paj

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag hittills lagat.

Är man en bordeauxnörd som jag får man med tiden personliga favoriter man ständigt återvänder till. Pålitliga som gamla vänner finns de där när man blivit besviken på nya bekantskaper. Det är sällan de riktiga toppslotten (kanske för att man sällan har råd att dricka dem), utan de i mellanklass som stretar på lite skymundan.

Château Chasse-Spleen är just en sådan trogen vän, lite kusinen från landet då slottet ligger i mindre ansedda och lite avsides belägna kommunen Moulis en Médoc. Egendomen levererar viner som kan njutas ganska unga, som denna, men alla äldre årgångar jag provat har utvecklats fantastiskt väl. Lite besviken är jag dock på att de bytt ut det gamla typsnittet mot en vederstygglig star trek-liknade font. Men en ansiktslyftning får inte stå emellan gamla bekanta.

Djupt blåröd och tät färg. Ganska stor, ung och fruktig doft med tydlig karaktär av svarta vinbär och inslag av jordgubbar och grön paprika. Dova toner av bränd, lite sur ved, tjära och svartpeppar. Medelfyllig, mycket frisk med tät fruktighet där svarta vinbär dominerar igen, mycket balanserade tanniner och tydlig rostad fatkaraktär. I eftersmaken kommer den lite brända, sotiga karaktären tillbaka kombinerad med en tydlig, stram mineralton.

Pålitlig bordeaux till överkomlig pris att både dricka och spara i många år trots att den kommer från ett av de lite svagare åren på 2000-talet. Finns fortfarande att hitta på Systembolaget.

Sist ut av recepten i det flerdelade receptuppslaget ”Tre hackade biffar” är liksom de övriga en enkel variation på pannbiff .

(4 personer)
Pannbiffar enligt grundreceptet

1 burk hela tomater
1 hg champinjoner
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk oregano
1 skiva schweizerost (eller liknande) per biff
smör
salt & peppar

Skiva champinjonerna och fräs i smör. Skär tomaterna grovt (spadet ska inte användas, men spara om du skulle behöva späda) och häll över svampen. Riv eller pressa i vitlöken och blanda oreganon, 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra under lock till det mesta av vätskan kokat in. Lägg de färdigstekta biffarna på ett ugnsfast fat, sleva upp lite tomatröra på varje och avsluta med en skiva ost. Gratinera på 225° tills osten smält och fått fin färg.

Det var lite varmsmörgåsvarning på denna rätt. Men helt okey variation till vardags med potatismos och kanske saltgurka..

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Andra receptet i det flerdelade receptuppslaget ”Tre hackade biffar” ska enligt Carl vara äktitalienskt. Den stora mängden vitlök skulle ursprungligen tjäna att dölja smaken av dåligt kött. Jag rekommenderar ändå att kolla datummärkningen på färsen.

(4 personer)
Pannbiffar enligt grundreceptet

1 burk hela tomater
6 vitlöksklyftor
1/2 tsk oregano
salt & peppar

Skär tomaterna grovt (spadet ska inte användas, men spara om du skulle behöva späda), riv eller pressa vitlökarna och blanda samman allt med oreganon, 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Häll över de färdiga biffarna i stekpannan, lägg på locket och låt puttra i 5-6 minuter.

Det här var riktigt gott i all sin enkelhet. Bra bit med all vitlök och biffarna blev saftiga och mjuka av att puttra med tomatröran. Servera med favoritpastan, drössla över parmesan och ringla olivolja över så blir det toppen!.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

På flera ställen i media har ”nya rön” från forskare i Reims i Champagne återgivits.

Enligt vad de efter lång tid kommit fram till är att man…*trumvirvel*… behåller upp till dubbelt så många bubblor i glaset om man lutar det och låter vinet rinna utmed sidan. Det var en föga sensationell upptäckt. De hade kunnat fråga vilken ölhävare som helst och fått samma svar.

Vad som däremot är väldigt förvånande är att man ska hälla på detta sätt för att bubblorna ”förmedlar smak och arom”. Kolsyra i sig upplevs som syrlig och döljer därför sötma men även fruktighet. Kolsyran binder även aromämnen även om de i måttliga mängder även ”lyfter” doftämnen till doftreceptorerna. Faktum är att för mycket kolsyra i champagnen förtar upplevelsen av vinets smak och arom. Prova att stoppa ner näsan och dofta direkt i champagneglaset precis när vinet är upphällt. Du lär få en kolsyrechock rakt upp i näsan. Därför ska man snarare försöka bli av med en del av kolsyran genom att hälla vinet rakt ner i glaset.

Ännu konstigare blir det när den ultimata serveringstemperaturen anges till 3.8°! Ju kallare något är desto mindre doftar och smakar det. Om du verkligen inte vill ha ut någon upplevelse  av din dyrköpta champagne ska du följa forskarnas råd. Annars kan du välja att servera vinet vid ungefär 10° och dricka ur ett vanligt vinglas med stor kupa där kolsyran förflyktigas och aromer stannar kvar. Du kommer att få en betydligt större upplevelse.

Här kan du läsa mina serveringsråd för champagne.

(För övrigt är det crémant de bourgogne i glaset på bilden om nu någon skulle notera det)