”Kinas mat” med Fredrik Önnevall är en fantastisk programserie. Otroligt intressant utan massa utvikningar eller trams, närhetskänsla, enkelhet och en lyhörd programledare med ett genuint intresse och kunskap. Kan det bli bättre? Skulle vara om det fanns smak- och doft-tv då.
I senaste programmet handlade det om sichunapeppar (eller ”szechuanpeppar” som det stavas ibland) och det väckte minnen från mitt besök på restaurang Formosa i Stockholm där det frossades i en sichuan-hot-pot. I programmet tillagades ma po dou fu, eller ”den koppärriga kärringens tofu”, en klassisk rätt som jag också fick bekanta mig med på Formosa. Eftersom jag hade ohemula mängder av sichanpeppar hemma så fick det bli denna rätt till middag idag. Kombinerade ett par olika recept med mycket stöd av Lisa Förare Winbladhs variant. Resultatet blev härligt aromatisk med en fint avväg hetta.
Häll hett vatten över 4 torkade shitakesvampar och låt dra minst 20 minuter. Under tiden rostar du 1 tsk sichuanpeppar och 0,5 tsk fänkålsfrön i en torr stekpanna och häller sedan i en mortel. I en skål blandar du 1 tsk råsocker, 1 msk koncentrerad kycklingfond, 2 tsk risvinäger (eller balsamvinäger. Jag blandade 2 msk sake och 1 tsk sherryvinäger istället), 2 msk soja med 2 dl hett vatten. Hacka 2-3 vitlöksklyftor och en bit färsk ingefära, stor som en skogshuggartumme, fint. Fräs 300 g skinkfärs i neutral olja tills helt genomstekt och blanda sedan ned vitlöken, ingefäran, shitaken (som du hackat grovt), 1,5 msk sambal olek och de rostade kryddorna som du mortlat fint och fräser samman någon minut. Slå på buljongblandningen, låt koka upp, sänk temperaturen och låt sjuda under lock i 10 minuter. Under tiden skär du 500 g tofu i knappt sockerbitsstora bitar, förbereder risnudlar och hackar färsk koriander och salladslök fint. Rör ut 1 tsk potatismjöl i lite vatten och rör ned i grytan. Vänd ned tofun och värm i fem minuter under lock. Servera med risnudlarna och strö över örterna.
Visst är det härligt när någon vågar göra matprogram utan flams och trams. Den rådanade trenden verkar ju annars vara att diverse lökhackartävlingar eller historiska faktoider krävs för att mat ska få plats i tv. Önnevall har inte bara gjort det bästa mat-tv-programmet i svensk tv-historia utan också något som faktiskt håller absolut världsklass. Kudos!