Massor med helger är på väg med många tillfällen att bjuda på bubbel. Jag lottar därför ut ett champagne-kit från Vinet & Glaset till den som postar det mest behjärtansvärda argumentet i kommentarsfältet nedan.

I kitet (värde över 500 kr) hittar du en helt nyutgiven bok om de 49 miljoner bubblor du hittar i en flaska champagne som gode vännen Fredrik Schelin skrivit. Här finns också en praktisk champagnekylare som på några minuter får ner bubblet i rätt temperatur. Sist men inte minst en champagneöppnare som ger ett perfekt grepp om korken och gör öppnandet till en barnlek.

Skriv din kommentar innan midnatt på söndag första advent så är du med i tävlingen.

Helt gratis tips om hur du serverar champagne och annat bubbel hittar du här.

Det finns så många fantastiska viner i Bourgogne men det är sällan man kan sätta en fyndstämpel på dem. Priserna är dessvärre genomgående höga för de bättre kvaliteterna. Därför är det extra roligt att hitta inte bara en, utan två fyndbourgogner.

Egendomen Au Pied du Mont Chauve ägs av familjen Picard som bland annat också äger Chateau de Chassagne-Montrachet. De köpte den förfallna egendomen 1997 och har ägnat de senaste tjugo åren till att lyfta de kvaliteten på 27 hektaren. Vingårdarna arbetas med häst och vinmakningen är traditionell. Resultatet är viner med otvetydig prägel av klassisk Côte du Beaune.

Det röda 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Pinot Noir levererar elegant sammetslen komplex rödbärighet med fin ekfatskrydda, örtighet och mycket lång frisk eftersmak. Ren njutning och hade någon sagt att det var en Beaune 1er Cru så hade jag inte varit förvånad! Vita 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Chardonnay har en rik, smörig och nötig karaktär som kompletterar den rika, friska  frukten av citrus och gulstenfrukt som sömlöst går ihop medfin fatstruktur. Vinet skulle kunna passera som en Meursault eller Saint-Aubin utan problem.

Bourgogner av denna kvalitet brukar kosta minst en hundralapp till. 2400 flaskor av varje har köpts in och det finns spridda buteljer kvar runt om i landet. Försök att lägga vantarna på ett par stycken. Själv köpte jag tolv av varje utan att tveka.

Vinerna får ett extra lyft ur detta bourgogneglas. Bourgognekartan på bilden hittar du här.

Jag har lagat Adam Tenstas enkla och jättegoda recept på palak paneer många gånger. Nu hade jag äntligen den riktig indiska färskosten paneer hemma och ville pröva ett annat recept. Hittade detta recept på bloggen Jävligt Gott och utgick från det. Det doftade indisk restaurang i hela huset och resultatet blev kanon!

Skär cirka 4 hg paneer (haloumi eller tofu funkar också) i sockerbitsstora bitar och fritera/stek i neutral matolja på strax över medelhög värme i en liten stepanna tills djupt gyllengul. Låt rinna av på hushållspapper.  I en djup stor stekpanna på medelvärme och i mycket smör fräser du  2 finta hackade stora gula lökar tills de mjuknat utan att ta färg. Rör ner 3 rivna vitlöksklyftor, riven ingefära (två tummar stor), 2 msk tomatpuré, 1 msk bruna senapsfrön, 1,5 msk garam masalapulver, 2 kardemummakapslar, 1 msk mald spiskummin, 1 msk korianderpulver, 2 tsk gurkmeja, 2 tsk milt chilipulver. Späd med vatten så att det blir som en lös kryddgröt och smula ner en grönsaksbuljongtärning. Låt fräsa i fem minuter. Halvera tre tomater utmed ”ekvatorn”, peta ut det blöta, klyfta grovt och vänd ner i kryddblandningen. Vänd också ner 400-500 g tinad hel bladspenat. Späd med 2-3 dl vatten tills önskad konsistens och låt småputtra utan lock i cirka 10 minuter. Rör ner 2 msk smör och 1 dl grädde. Smaka av med salt och sriracha eller annan chili. Vänd ner friterad paneer, låt bli varmt och servera med ris, chutney och Adam Tenstas busenkla gurkraita. Drick gärna cider till, vi hade alkoholfria Kiviks Skånsk Äppelcider som funkade utmårkt.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin.  Det är inte så konstigt med tanke på att den absoluta majoriteten av vinerna är just röda. De vita är i de flesta fall ganska enkla  men det finns exempel på helt enastående stora viner. Den dominerande druvan viura kan ge upphov till viner som klarar mycket lång fat- och flasklagring och några producenter levererar vin av rent burgundiska kvaliteter.

Därför är det kul att 2016 Tobia Blanco nu finns tillgängligt på Systembolaget så fler kan prova på rioja i annan klädedräkt – en blekgul bekväm linnekostym med lite struktur. Vinet är dominerat av druvan viura och har jäst på ameraknst ekfat som de sedan också lagrats på i tre månader. Resultatet är en stor doft av gul frukt, frisk citrus och ett uns av brynt smör och hasselnötter. Smaken är fyllig, gulfruktig med toner av aprikos, ananas, mogen citrus,  lätt rostad karaktär från faten men framför allt en fantastiskt pigg och frisk syra och med en avslutande bitter klackspark av citrusskalsbeska. Härligt smakrikt och samtidigt klunkvänligt och matanpassat. Drack till grönsaksbiffar med garam masala men kan tänka mig smakrika fiskrätter, ost- och charktallrik eller ”gråtande kyckling”. Till exempel. Ett fynd för 99 kronor!

Smakar extra bra i detta bourgogneglas som är min favorit till smakrika fatlagrade vita viner.

Extrapris på lövbiff och en bit pepparrot som aldrig kom till användning resulterade i receptgoogling och denna variant kom till. Krämig, smakrik och hela tillagningen hinns med medan vattnet kokar upp och pastan kokar klart (om du inte väljer snabbmakaroner förstås). Typ som att woka.

Koka upp pastavatten och koka 400 g pasta, typ penne. Finstrimla en liten purjolök och en stor vitlöksklyfta och 400 g lövbiff (eller tunnskivat skinkinnanlår). Grovhacka rejält med ruccola och persilja. Riv ungefär en deciliter pepparrot. Smält smör på medelvärme i en stor stekpanna och låt löken mjukna däri. För upp löken på stekpannans sidor, höj temperaturen och bryn snabbt köttet. Slå på 1 dl vitt vin, smula över en halv köttbuljongtärning och låt vätskan reducera något. Klicka i 3 dl créme fraiche, 2 msk grov fransk senap och 1 msk dijonsenap. Låt puttra under fem minuter. Vänd ner det mesta av det gröna (spara lite till serveringen) och en rejäl nypa pepparrot och låt bli varmt. Vänd ner den avrunna pastan, strö över mer pepparrot och resten av det gröna. Servera genast med ett glas vitt vin.

Eftersom jag inte hunnit proviantera nödvändiga råvaror så fortsätter jag att bastardisera sichuanköket inspirerad av Erik Videgårds nya kokbok. Bristen på nödvändiga ingredienser fick mig att googla runt och jag hittade ett par recept jag snodde ifrån till denna variant. Upptäckte samtidigt att jag gjorde en mer avancerad version av ”den koppärriga gummans tofu” för sex år sedan. Minnet börjar bli dåligt.

Den här varianten är lätt att göra om man förbreder ingredienserna i små koppar eller skålar. När man wokar går det ju undan så det är bäst att ha allt till hands. Det är inga långa förberedelser det handlar om, de hinns med medan riset kokar. Receptet räcker till fyra personer.

Rosta 1,5 tsk sichuanpeppar i en hett torr stekpanna i en knapp minut. Det doftar ljuvligt. Mortla fint. Blanda 2 msk neutral matolja med 2 msk sesamolja. Blanda ner 3 msk ljus soja, 2-3 tsk sambal oelek, 1 msk risvinäger och 0,5 tsk salt i 1,5 dl vatten. Finhacka 2 stora vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme och lite till. Skär tofu (2 förpackningar à 370 g) i sockerbitsstora bitar och lägg ner i en gryta med rikligt med kokhett vatten. Skär ner ett knippe salladslök. Hetta upp oljeblandningen i wok eller stor stekpanna. Stek 250 g fläskfärs till den blir riktigt brynt och nästan knaprig. Sänk temperaturen lite, vänd ner vitlök och ingefära och fräs någon minut. Slå på vatten- och sojablandningen och låt koka upp. Vänd försiktigt ner den avrunna tofun och låt puttra några minuter. Blanda ner hälften av salladslöken och sichuanpepparn. Lägg upp på ett fat och strö över resten av salladslöken och pepparn.