Två månader sedan senaste inlägg. Jag måste bättra mig. Har blivit bekväm (låter finare än ”lat”).

Dags för ett nytt fyndvin/reavin och premiär i bloggen för två saker. Har aldrig tidigare rekommenderat ett vin på PET-flaska och inte heller vin på 1-litersflaska. Men nu är det dags.

Fick ett varuprov skickat från importören och då måste man ju prova. 2022 Miau Reserva Carbernet Sauvignon är prissänkt från 102 kr till 75 kr. Det ger ett pris på 56 kr för 75 cl! Ganska svårslaget.

Vinet kommer från Valle Central i Chile och producenten Lourdes som arbetar med fokus på hållbart arbete för såväl miljö som i sociala aspekter. Vinet är en blend på 85% cabernet sauvignon från Maipo Valley och 15% cabernet franc från Maule Valley. 30% av vinet har lagrats tre månader på franska ekfat.

Allt gott och väl. Men hur smakar det? Först som sist så är detta inte ett vin för den som söker elegans, struktur och komplexitet. Ni kan sluta läsa nu. Detta är en ganska typisk cabernet från Chile; mörka bär, svarta vinbär, lite örter och kryddighet och en nypa vanilj på näsan. Smaken är fruktig, mustig, saftig med mjuka tanniner som ändå ger ett bra grepp, en antydan till fatstruktur och bra längd. Välgjort och balanserat. Personligen vill jag lufta vinet i karaff några timmar för att få fram nyanserna (plus att det är roligare en en flimsig plastflaska) och servera det lite svalt till det grillade med smakrika tillbehör. Påminner lite om en lite kraftigare côte du rhône.

Till det här priset så får du inget bättre vin. FYND!

Döm om min förvåning när jag åter hittade 2022 La Sogara Bardolino Chiaretto på mitt lokala Systembolag. Jag skrev om detta fenomenala prissänkta fyndvin i slutet av sommaren och hade det sen som husvin långt in i september. Sen försvann det ur sortimentet.

Men nu stod det där igen! Till samma låga pris! Tydligen har det kommit in i fasta sortimentet. Det är bara att tacka och ta emot. Det bästa är att man inte behöver bunkra den här gången.

Jag förstår inte den där aversionen många har inför sötma i vin. Den är faktiskt obegriplig (ja jag tittar på dig Kära Hustru). Sötma i vin fungerar fantastiskt bra när man ska kombinera med många svåra maträtter som exemplevis rätter med mycket umami och eller hetta. Halvtorra vita viner till ost är fantastiskt bra ihop. Riesling med sin naturligt höga syra är särskilt njutbar med en dos restsötma, även om de helt torra vinerna inte heller går av för hackor.

2021 Schloss Reinhartshausen Hattenheimer Wisselbrunnen Grosse Lage Riesling Kabinett (man måste ju bara älska tyskarnas självtillit) är ett alldeles utmärkt exempel på den där alldeles perfekta balansen mellan sötma och syra. Så där magiskt välavvägd att man undrar om vinet är halvtorrt eller bara är väldigt fruktigt. Den polerade höga syran spelar snyggt mot sötma och fruktigheten som spelar toner av aprikos, citron, lime och ananas. Lång, elegant, smakrik med ett stramt mineraldrivet avslut. Ett fynd för 139 kronor.

Om vi bryter ner det hopplösa namnet på vinet så är ”Schloss Reinhartshausen” namnet på producenten/slottet som har en snart 700-årig historia. ”Hattenheimer Wisselbrunnen” är namnet på den 18 hektar stora vingården som druvorna kommer ifrån. ”Grosse Lage” innebär att vingården ligger i den högsta klassificeringen i den tyska vinlagen, typ som grand cru i Bourgogne. ”Riesling” är ju druvan och ”Kabinett” anger druvornas mognadsgrad/sockerhalt vid skörd.

Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.

När jag var på Systembolaget förra veckan blev jag väldigt glad att oväntat hitta en Bardolino Chiaretto på hyllan. Chiaretto (uttalas med hårt ”k”) är ett av de där ovanliga klassiska rosévinerna med en alldeles egen identitet. I flodvågen av nya roséer från världens alla hörn står Chiaretto i en egen klass tillsammans med Tavel, Provence och Clairet och ett fåtal andra. Lite misstänksam var jag dock över prislappen på 79 kr. Lite för billigt för att vara bra.

Jag blev minst sagt överraskad av 2022 La Sogara Bardolino Chiaretto! Härlig ljusrosa färg, frisk och fräsch doft av röda sommarbär, persika och citrus. Mycket frisk och sprittande limesyra mot en nästan lite fet persikofrukt, massor av röda bär, lite blodapelsin och en lång frisk eftersmak. Läskande, saftig, uppfriskande och svår att inte dricka i stora klunkar. Ett riktigt FYND! Sprang nästan tillbaka och köpte fler flaskor. Den blygsamma prislappen förklarades av att priset sänkts från 101 kr!

Du behöver inget annat rosévin resten av sommaren. Det är bara att beställa! Enligt importören (som jag inte får någon ersättning av) finns det mycket gott om flaskor i lager. Skulle det inte gå att beställa tillfälligt så lägg en bevakning.

Jag var i lördags på Skånska Gastronomiprisets stora gala som en av tre nominerade till ”Årets Skånska Vinpris 2023”. Glad bara att vara nominerad men utan förhoppningar att vinna då de två andra var två hårt kämpande svenska vingårdar. Glad också att i hyrd smoking få vara närvarande på denna fantastiskt pampiga och välorganiserade tillställning i Malmös otroligt vackra rådhus, paraderande av Kronprinsens Husarer, dignande skaldjursbuffé, sällskap av ”who’s who” i Skånes krogbransch samt en aldrig sinande flod av Malmö Akvavit och champagne.

Ska ju erkänna att jag var lite pirrig även om jag inte trodde jag hade en chans. Men när mitt namn annonserades så blev det nästan blankt och jag som sällan (läs ”aldrig”) är mållös fick inte fram många vettiga ord när jag stod på scenen. Nästan ännu mer fantastiskt var att efteråt få möta vänner som nästan var ännu gladare än jag. Glad också för den fina motiveringen – ”Skånska och svenska smaklökar är mer välutbildade än någonsin. Tack vare Gustibus och Anders Öhmans vinnande dryckeskunskap hissar vi våra gomsegel, höjer våra glas och doftar bättre, smakar bättre och njuter mera.”

Alla människor borde någon gång i livet få uppleva hur det känns att tilldelas ett pris för vad man åstadkommit. Omtumlande. Overkligt. Roligt. Galet.

Slut på tutet i egen lur.

Det här är en rätt inspirerad av ett recept från Jacques Pépin. Om du inte följer honom på facebook så starta genast! Denna kocklegend levererar fantastiska enkla rätter på ett härligt avspänt sätt.

Den här gryträtten blev en så där trygg, mustig och rejäl rätt som nästan förflyttar en till ett fransk lantkök där man slevar upp den direkt ur kastrullen, mumsar i sig med en bit bröd man brutit från baguetten och sköljer ner med ett enkelt rött eller vitt vin från ett repigt duralexglas. Mätt och nöjd lutar man sig tillbaka och karvar sig en bit lagrad ost som får göra den sista slatten vin sällskap ner i magen.

Skär ett knappt kilo fläskkarré/grishals i lagom stora grytbitar och släng ner i en tjockbottnad gryta tillsammans med 4 dl torra vita bönor (du kan förstås använda blötlagda om du vill), lagerblad, timjan, 2 tsk salt och en dryg liter vatten. Koka upp och låt sjuda i en timme och en kvart. Skär 3 stjälkar blekselleri, 2 morötter, en stor gul lök och en purjolök (även det mörkgröna) i jämnstora bitar samt ett gäng vitlöksklyftor (efter smak) som du krossar och finhackar. Kolla så att vattnet täcker hela tiden i grytan, fyll på med mer om det behövs. När köttet och bönorna kokat tiden ut så slänger du ner grönsakshacket och låter koka i ytterligare 30 minuter. Här kan du också tillsätta en skvätt vitt vin eller finosherry om du vill. När bönorna känns mjuka smakar du av med salt, massor med svartpeppar och eventuellt någon buljongtärning. Avsluta med att skära ner 2 tomater i tärningar och hacka persilja som du blandar ner och låter värma på några minuter.

Ibland blir det bara fel. Hade ändå planerat dagen så bra.

Redan igår la jag torkad frukt i blöt i PX-sherry och spansk brandy till världen bästa fruktkaka. När jag skulle veva ihop kakan så visade sig att det saknades två ägg. Fick stoppa upp i processen och till slut fick jag låna två ägg av grannen. Det blev lite rörigt så när jag slängt in kakan i den smörade och mjölade formen i ugnen så hittade jag måttet med kryddorna och smaksättningen på diskbänken. Snabbt ut med formen. Ner i vispskålen igen. Blandablanda! Smöra och mjöla igen. Ner med smeten och in ugnen på nytt.

Dags att fixa middagen. Schnitzlar och stekt potatis. Vad behöver man till paneringen? Äggen som nu var en del av kakan. Hur löser man det problemet? Drog mig till minnes ett tips om att bre på majonäs för få bra stekyta på ”grilled cheese sandwich”. Kan det funka för panering? Googlade och hittade massor av recept på panering med majonäs på kyckling som skulle tillagas i ugnen…som nu var upptagen av fruktkakan. Ingen annan råd än att testa kycklingpaneringen för ugnen men på fläskschnitzel och i stekpannan. Gick som en dans, bättre resultat än med ägg och vetemjöl och framförallt mycket enklare.

Smeta en matsked majonäs på kycklingen/fisken/schnitzeln vänd i skorpmjöl som du smaksatt om du känner för det (rev själv ner massor med parmesan). Stek i rikligt med matfett på strax över medelvärme eller i ugn på 200° tills klart. Easy peasy! Nästa gång testar jag att krydda upp majonäsen.

OBSERVERA! För att det ska funka krävs majonäs baserad på ägg. Ingen vegansk variant eller liknande.

Det är verkligen långt mellan inläggen här på bloggen menet kommer att bli bättre. Det har varit mycket annat som krävt min uppmärksamhet, bland annat turnén runt om i Sverige med sherryprovningarna som snart är uppe i 60 stycken. Du följer väl mig på Instagram där du kan hänga med i mina äventyr. Nästa år blir det andra spännande projekt.

Men nu till det viktiga – ett FYNDVIN! Har fått några flaskor av 2013 Rioja Santiago Gran Reserva från importören för att prova. Min förkärlek för spanska viner i allmänhet och Rioja i synnerhet är väl känd så detta kunde jag inte motstå, särskilt som prislappen är sensationellt låg.

Vi pratar här om ett vin från 2013, nio år på nacken med andra ord och med 24 månader på amerikanska ekfat. Därefter har vinet fått en lång tid på flaska för att utvecklas, mogna och få den komplexitet man förväntar sig av en gran reserva från Rioja. Färgen är den förväntade med lite tegeltoner i kanten. Doften är kanske lite oväntat knuten med tanke på åldern men där finns massor av röda körsbär lite svarta vinbär, obligatorisk vaniljton, lite mörk kakao, en aning läder och ganska mycket kryddighet. I den medelfylliga smaken kommer körsbären tillbaka tillsammans med en härligt syrlig bärfriskhet, mjuka tanniner, kryddighet och bra smakrikedom i den långa eftersmaken.

Det här är ett FYND för 99 kr och det är egentligen alldeles för billigt för en gran reserva. Nu ska jag i ärlighetens namn säga att detta inte är världens bästa gran reserva. Inte alls. Men om du vill ha en riktigt bra, mogen Rioja för under 100-lappen så finns ingen bättre på Systembolaget. Jag skulle dra det så långt som att säga att du inte hittar många bättre röda viner till det priset.

Varför är då priset så lågt? Det handlar som så ofta att prisa sig in i Systembolagets sortiment från beställningssortimentet. Om något år lär priset sakta justeras uppåt. Men till dess ska ni passa på. Jag har i alla fall lagt en beställning på en låda.

Om man googlar den historiska bodegan Rioja Santiago så hittar man inte mycket matnyttigt. Den ingår numera i stallet hos den större gruppen Marques de La Concordia som bland annat ligger bakom cava-fyndet Banda Azul.

DISCLAIMER: Jag har fått provflaskor från importören men ingen anna ersättning. Som vanligt skriver jag bara upp viner jag själv kan tänka mig att köpa.