The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.
Here's an excerpt:
The Louvre Museum has 8.5 million visitors per year. This blog was viewed about 490,000 times in 2014. If it were an exhibit at the Louvre Museum, it would take about 21 days for that many people to see it.
Gårdagens bloggpost om prissättning och påslag på vin byggde på felaktiga premisser. Även om det förekommer omotvierat höga påslag och skillnaderna mellan krogar kan vara mycket stora så utpekades Harrys ut med oriktiga siffror.
Bloggposten är nu borttagen och jag ber om ursäkt och hoppas kunna återkomma i ämnet med rätta fakta.
Jag önskar alla bloggläsare och alla andra en riktigt GOD JUL!
Ta hand om varandra och njut i måttliga mängder av mat och dryck.
Igår morse satt jag i morgonrock och med en kopp kaffe och greps av helig morgonvrede när jag läste om hur förslaget om gårdsförsäljning stoppats. En kvart senare hade jag postat en bloggpost i ämnet.
Kombinationen alkohol, dubbelmoral, monopol och politik slog tydligen an en sträng.
Plötsligt sköt besöken på bloggen i höjden. Fascinerat tittade jag på stapeln över visningar. Min vanliga dagsnotering på runt 1500 till 1700 träffar passerades innan lunch. Det såg tidigt ut som det gamla svårslagna rekordet på 6200 visningar från när bloggen och jag omnämndes i Svenska Dagbladet kunde hotas. Vid midnatt hade jag haft över 9000 besök!!! Booom!
Nu ett dygn senare rullar det fortfarande på och bloggposten ligger nu på topp-10 över mest lästa inlägg någonsin. Helt galet! Hoppas nu att mitt lilla bidrag i debatten kan flytta positionerna ett par millimeter åt rätt håll. Om monopolet inte kan överleva gårdsförsäljning så har systemet verkligen överlevt sig självt. Det är nya tider nu.
Så har folkhälsoministern Gabriel Wikström (s) och ordföranden i IOGT-NTO Anna Carlstedt stängt dörren för gårdsförsäljning av vin, öl och cider. Detta görs i en gemensam debattartikel i Aftonbladet idag.
Länge har det diskuterats och utretts hur en gårdsförsäljning skulle kunna se ut och att det inte strider mot EUs direktiv står klart då Finland har gårdsförsäljning utan att deras ALKO krackelerat. Man har föreslagit att gårdsbutikerna skulle fungera som utlämningsställen för Systembolaget (så som bensinstationer och livsmedelsbutiker gör) och att inköpen skulle vara begränsade till ett par flaskor per tillfälle och endast i samband med organiserade rundturer. Till och med en starkt begränsad försäljning i liten omfattning hade haft en stor betydelse för dessa småproducenter. Då produktionen ofta är liten kommer det aldrig att handla om stora volymer. Men att få sälja sex flaskor öl av lokalt odlat korn eller två flaskor vin efter en vinprovning skulle ha stor ekonomisk betydelse för dessa entreprenörer. Det skulle skapa arbetstillfällen och påverka besöksnäringen på landsbygden då många av producenterna ligger utanför storstadsområdena.
Men nej. Det går inte för sig att ta en halvdagsutflykt till en vingård eller ett bryggeri, gå en rundtur, prata med människorna bakom drycken och slutligen köpa en liten ranson av den hantverksmässiga drycken. Småskalig, svårtillgänglig och ganska dyr lokalt producerad alkoholdryck är skadligt för folkhälsan och utgör ett hot mot vårt samhälle. Kaos skulle utbryta. Diskussionen avslutad och dörrarna stängs!
Som garant för en begränsad alkoholkonsumtion står Systembolaget. Med 427 butiker centralt placerade, ofta i köpcentrum, över 500 serviceställen och hemleverans begränsas tillgången. Under sex av veckans sju dagar kan man gå in genom dörrarna och köpa obegränsade mängder av öl, vin och sprit. Närmare 60% av vinvolymen utgörs av bag-in-box och monopolet tillhandahåller även de billigaste sorterna i pet-flaskor och tetrapak. Tvekar du vad du ska köpa så kan du bara välja vinet efter vilken kändis du känner störst förtroende för då Ernst och Morberg sätter folkhälsa och kvalitet i första rummet. Du kan köpa flakvis av prispressad burköl där den höga alkoholprocenten inte går att missa. Färdigblandade drinkar erbjuds för att alkoholen lättare och snabbar ska slinka ned. Monopolet är noga med sitt urval och lägger därför stor prispress på producenter och leverantörer för att hålla priserna nere.
Svenska folket kan andas ut. Svängdörrarna hålls öppna. Folkhälsan är räddad.
Det är bara lite drygt ett år sedan vi flyttade in i Blå Huset i Borrby. Här bor vi och har butik, kafé och ett bed & breakfast som vi öppnade i början av sommaren.
Sommarsäsongen var minst sagt hektisk med massor av kunder och alla rum var uthyrda under sex veckor. Under högsäsong råder det brist på rum på Österlen men resten av året är här ganska tomt.
För en månad sedan fick vi reda på att vi blivit nominerade till ”Årets övernattning” av Magasinet Skåne. Fantastiskt roligt och hedrande, speciellt med tanke på att de andra nominerade var Mossbylund och Nyrups Naturhotell. Aldrig trodde vi väl att vi efter en första trevande säsong skulle vinna! Vi är helt chockade! Nu måste vi fundera på hur vi ska bli ännu bättre och om vi kanske ska bygga ut med fler rum.
Här är juryns motivering:
”Med stilsäker hand har vinnarna skapat en oas där retrostilen känns både modern och fräsch samtidigt som det personliga bemötandet, den vackra trädgården och det perfekta läget, gör att vi är många som längtar tillbaka.”
This is an english translation of this blog post.
During a wine tour in Australia, we visited the McLaren Vale and got to see how the vine growers work with a sustainable way to cultivate vine in the Sustainable Winegrowing Australia (SAW) program. It was very interesting and a few wise things were said. Among other things Mike Brown from Gemtree Wines noted that ”sustainability is not an option anymore” – that is to say that conventional chemical farming is not choice anymore, it’s the only way. Before I continue, just let this sink in and embrace the fact that sustainability is the only way for mankind in terms of both production and consumption. Let’s agree that the discussion ends here since there are very few who would still disagree.
So to the next question; Is organic farming the answer?
Of the world’s total area of organic farming a third is found in Europe. Despite this, just a mere 2.2% of the European agricultural area is organically certified (statistics from 2012). Although the area is steadily increasing steadily, one realizes that organic farming will not have any major impact on our environment in the foreseeable future. In many parts of Europe and the world, it is also very difficult to completely switch to organic farming as you have many different problems due to climate and so on. In McLaren Vale this has been adressed and Mike Brown noted that ”systems needs to be local. We seek no certification, but continuous improvement instead”. The growers are working on the problems and prospects they have locally and seeking and creating sustainable solutions that are outside the mainstream systems. Organic certification would only had haltered them in their work and also kept many growers from participating in the development work. This is the same idea as Michael Back of Backsberg Wines in South Africa has. They have for many years been pioneers in sustainable viticulture, but his attitude is that ”if you’re a purist you’ll close the doors to so many opportunities and choices.”
What one has to understand is that certified organic cultivation (and that is what it’s all about) is excluding. If you do not reach the full requirements or deviates at some point, your agriculture is not organic. On the other hand all the countless organizations promoting sustainable agriculture (lutte raisonnée, agriculture durable, etc.) are inclusive. Their aim, as in McLaren Vale, is to inform, educate, support and develop methods to restrict the use of pesticides and fertilizers. This work also includes transportation, water, packaging, energy, ethics, and sometimes even social and economic sustainability. The latter two are in the longer term a prerequisite for sustainability.
Farmers, whether growing potatoes or grapes, do not want to destroy the environment in which they operate. If possible they will avoid the expensive and harmful chemicals. Through sustainability initiatives based on collaboration, education, research, legislation, and supported by easily identifiable branding we can go a long way. A great example of this is South Africa. By a national labeling of wines that guarantees both the origin and sustainable agriculture they have become pioneers. In just a couple of years 97% of producers have joined in and we can already see how the ecosystem is in balance, animals and plants are returning and water levels are rising. By relative small efforts by all they have created 1.3 ha protected natural environments per 1 ha of vineyards. This is largely done by the non-profit organization Biodiversity & Wine Initiative, where a third of wineries today are engaged. What is interesting is that despite the consistently high awareness and active environmental work among wine producers, it’s only around a handful of which are certified organic.
If a great number contributes with a small effort it gives a greater effect than if a few do a lot. To focus blindly on organic certication as the solution and see all other farming practises as ”conventional” and ”bad” serves no one except possibly the certified producers themselves. We must lift our eyes and see the big picture. This also includes our own consumption and our actions. We are all responsible.
1990-talet var en enda lång stor framgång för Australiens feta, fylliga, smöriga, ekiga chardonnayer med toner av smörkola, vanilj och tropisk frukt. I början 2000-talet tröttnade konsumenterna och sökte sig mot lättare och mindre ekade stilar. I panik började australiensarna att buteljera sina chardonnayer helt utan ekkontakt och resultatet föll platt till marken och ”aussie chard” drabbades av ett bakslag den ännu inte hämtat sig från. Tyvärr lever fortfarande det australiensiska vinet av stigmat ”Brand Australia” där bilden av vinerna är fruktiga, fylliga, ”bussiga” och okomplicerade i en enhetlig stil.
Men i tystnad (åtminstone utom hörhåll för vår monopolmarknad) har det skett en stilmässig revolution på alla håll. Den gamla svulstiga chardonnaystilen där man nästan bara på det djupgula utseendet kunde plocka ut vinerna i en provning är mer eller mindre utraderad. Idag är vinerna ljusgula med en grön ton, friska, eleganta med stram frukt och en diskret fatkaraktär som endast ger en liten komplexitet och kompletterande struktur. Den största vinsten är att detta ger ursprunget en chans att lysa igenom precis som hos förebilderna i Bourgogne och Chablis (läs mer här).
Utvecklingen har gått mycket fort tack vare en stor transparens mellan vinmakarna och ett fortgående utbyte av erfarenheter. De metoder som används för den nya tidens chardonnay har jag listat nedan. Dessa parametrar används helt eller delvis av samtliga vinmakare vi träffade på resan.
Under rundturen i Barossa hann vi med ett improviserat besök på 30 minuter hos Marco Cirillo. Det skulle visa sig vara ett av de mer minnesvärda under våra två veckor i Australien. Marco tog emot vid sidan av vägen med sin pickup parkerad i sin vingård. På flaket fanns vin, glas och lunchmackor. Perfekt upplagt för ett besök på språng.
Marco kommer från en italiensk familj vars vinmakningstraditioner sträcker sig bakåt i nio generationer. Än mer imponerande är att hans far lyckades köpa en fyra hektar stor vingård med världens förmodligen äldsta vinstockar av grenache. Planterade redan 1847 hör de till de äldsta vinstockar jag stött på och fantastiskt nog är de vid full vigör och ger riktigt bra skördar. Unikt är också att man använder sig av en nästan utdöd uppbindningsmetod som kallas ”basket weaving” och som hjälper att hålla ihop de sköra vinstockarna. Varje år måste var och en av de tusentals vinstockarna ”vävas”, en uppgift som tar mellan 15-20 minuter. Med tanke på att Marco sköter verksamheten i princip ensam så inser man att spenderar nästan all sin vakna tid antingen i vingården med sekatören eller i det lilla vineriet.
Ovanpå detta kommer att vinerna var några av de bästa på hela resan! Hans 2010 1850 Cirillo Old Vine Grenache enbart från de äldsta vinstockarna var en dröm! Fantastiskt fint nyanserat parfymerad och med en mjuk struktur under lager av luftig fruktighet. En rent sensuell njutning som är lågt prissatt till 50 AUD. Från något yngre vingårdar kommer Cirillo The Vincent Grenache som har mer rättfram och med lite rustikare struktur. Många tyckte att detta vin till och med var bättre och med tanke på priset 20 AUD så är det ett superfynd! Marco blev dessutom helt nyligen rankad som nummer två bland 1400 andra viner på Adelaide Reviews top-100-lista över viner i South Australia.
Marco Cirillo saknar inte bara hemsida, han saknar även svensk importör.
Under besöket i Barossa gjordes ett besök hos vingiganten Jacob’s Creek som grundades 1847 av den tyske immigranten Johann Gramp. Precis som nästan jämngamla Penfolds så lyckas Jacob’s Creek att leverera både topp- (även om de inte är på riktigt samma nivå) samt vardagsviner. Jacob’s Creek är lite orättvist betraktat som endast ett lågrpismärke och får ofta stå som representant för de billiga bulkvinerna från Australien.
Vi inledde med ett besök i den legendariska och avlägset belägna vingården Steingarten där vi bjöds på ostron och läcker riesling från vingården framför oss. Därefter fick vi en mycket pedagogisk vinprovning med vinmakaren Rebekah Richardson. Mest spännande var att få prova deras billigaste viner i Classic-serien. Att en riesling för 75 kronor kan utvecklas på flaska i 12 år är ganska remarkabelt, men så sparar man inte på kvaliteten i vinet utan hämtar det mesta av druvorna från Clare Valley. Även det röda vinet från samma serie hade klarat åtta års lagring fantastiskt väl. Till skillnad från många andra volymproducenter så buteljerar man sina viner helt torra. Classic-serien som många ser ned på är med andra ord en väl bevarad hemlighet där det bakom den oansenliga etiketten döljs potential.
2014 Jacob’s Creek Classic Riesling
Mycket ljust gul. Stor citrusdoft med tydlig apelsinblom, vita blommor, citrus och en antydan till mineralitet. Medlfyllig, fina syror, ren och fokuserad citrusfruktighet, lime, vita blommor, bra längd och en torr lätt mineralanstruken eftersmak. Mycket bra till priset.
2002 Jacob’s Creek Classic Riesling
Medldjupt briljant gul. Stor, rik mogen citrusfruktig, nyanserad petroleum och lime. Medelfyllig, mycket torr med bra fruktighet och bra längd men lite glest slut. Imponerande för ett 12 år gammalt vin som ursprungligen kostar 75 kr.
2012 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon
Medeldjupt röd med blå ton. Medelfyllig, mycket frisk med livlig röd frukt och tydlig kryddighet. Ungdomlig, balanserad med snälla tanniner och bra längd för sin stil.
2004 Jacob’s Creek Classic Shiraz Cabernet Sauvignon
Djupt röd med liten brun kant. Ganska stor och kryddig doft av läder, lite torkad frukt, röda bär. Medelfyllig, frisk, stadiga tanniner, njuk men lite uttorkad frukt med bra längd och mycket kryddig och pepprig. Galet välbehållen för ett så billigt vin!
Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer