Andra temabordet på mässan  ”The Beautiful South tasting” blev ”Chardonnay over 10£”. Vi valde tre viner från respektive land. Stor variation och mycket intressant. Argentina imponerande kanske inte men väl en sjuårig och ännu ung chardonnay från Chile och ett riktigt läckert och klassiskt vin från Bouchard Finlayson.

ARGENTINA

2012 Cristobal Sparkling / Argentina – Mendoza. Medeldjup citrongul. Stor, smörig och brödig doft av gula äpplen och päron, vita blommor. Torr, fyllig med mjuk mousse,  avrundad syra, fet munkänsla, mognad, gula frukter, rik smak men saknar syra. Ganska kort och obalanserad eftersmak med tydlig beska.

2012 Familia Schroeder Alpataco Chardonnay / Argentina – Patagonien. Ljust gulgrön färg. Intressant, udda, spännande , nyanserad doft av tuttifrutti, vita blommor och omogna hjortron. Torr, medelfyllig, mycket hög och frisk men fint polerad syra som balanseras av fokuserad citrusfrukt, aromer av tuttifrutti och liten blommighet. Bra längd och balans.

2012 Lindaflor Chardonnay / Argentina – Uco Valley. Ljust citrongul. Medelstor, eldig doft av gula tropiska frukter, mandelmjöl, rostade nötter och vanilj. Fyllig, fet, eldig med rik och lite baktung exotisk frukt, antydan till sötma, lite vek syra, slapp och lite kort smak. Obalanserad.

CHILE

2011 Viña Tamaya Winemaker’s Gran Reserva Chardonnay / Chile – Limarí. Ljust gröngul. Medelstor, ren fokuserad citrusdriven doft med gula äpplen, bivax och vita persikor. Torr, mycket hög frisk men fin syra balanserad av fokuserad fruktighet, gula och gröna äpplen, mogen citrus och diskret ekstruktur. Lång och balanserad eftersmak.

2012 Baron Philippe de Rothschild Escudo Rojo Chardonnay / Chile – Casablanca. Ljust gröngul färg. Stor men spretig doft av piggelin, grön paprika och liten eldighet. Torr, fyllig, tung frukt som kantrar av ett lass ek. Otillräcklig syra och kvardröjande beska. Gammaldags stil.

2006 Valdivieso Single Vineyard Wild Fermented Chardonnay / Chile – Leyda. Mycket ljust gul och oväntad färgnyans för ett vin med ålder. Medelstor, nyanserad, örtig mineralrökig och citrusdriven ungdomlig doft Bentorr och mycket frisk och pigg syra balanserad av fokuserad och stringent citrusfrukt. Lång och ungdomligt klingande eftersmak med mineralitet. Imponerande för ett sjuårigt vin!

SYDAFRIKA

2012 Crystallum Clay Shales Chardonnay / Sydafrika – Overberg. Ljust gul. Stor men ganska enkel doft av honungsmelon, gula päron, citrus och doftsuddis. Torr, medelfyllig, mycket frisk syra, ren fin frukt men något kort smak med liten mineralitet och skalbeska.

2011 Stellenrust Barrel Fermented Chardonnay / Sydafrika – Stellenbosch. Medeldjupt citrongul. Medelstor nyanserad doft av gula frukter, liten brödighet och diskret vanilj.  Torr, frisk, stram men integrerad ek, mineralitet och bra fruktighet. Bra längd med friskt rent avslut. Snyggt men lite anonymt.

2012 Bouchard Finlayson Crocodile’s Lair Cadonnay / Sydafrika – Overberg.  Mycket ljust gul färg. Stor och något rökig doft med gula plommon, mynta, citronmeliss, omogen ananas, nyanserad och komplex. Torr, medelfyllig med en mycket snyggt polerad och frisk syra, gul fokuserad fruktighet, fin ekkaraktär. Lång, balanserad och mycket elegant i klassisk stil!

Igår fick eleverna på Gustibus WIne & Spirit Academy besök av Karl- Frédéric Reuter från Bollinger. Med benäget bistånd från importören Arvid Nordqvist fick vi en fin presentation av det anrika champagnehuset och en fantastisk provning med efterföljande buffé i den härliga septembersolen.

Bollinger startades 1829 av tyskättlingen Jacques Bollinger och är fortfarande familjeägt. För att vara ett av det ”stora” och kända husen är det förhållandevis litet med mindre än 1% av produktionen i Champagne. I distriktet ägs 90% av vingårdarna av oberoende vinodlare vilket innebär att de stora champagnehusen köper det mesta av druvorna de behöver men Bollinger har upp till 60% av sitt behov från egna odlingar. Man använder en stor del av den blå pinot noir, som ger struktur, kraft och lagringspotential, samt övervägande druvor som klassas som premier eller grand cru.

Bollinger jäser huvuddelen av sina grundviner i små, begagnade ekfat och är det enda huset som har en heltidsanställd tunnbindare som underhåller de 3000 faten. Man mognadslagrar också reserve-viner på magnumbuteljer med naturkork och har idag 650 000 stora buteljer i sina källare som ligger där i 5-15 års. Man använder årligen inte mer än 10% i sina cuvéer. Tillsatsen av dessa flasklagrade viner fungerar som en ”arombomb” och bidrar med den för Bollinger så typiska mognadskaraktären.  med mognadskaraktär och rika aromer. Hos Bollinger lagras champagnerna i genomsnitt dubbel så lång som krävs enligt reglerna. Alla årgångschampagnerna degorgeras (jästfällningen avlägsnas) dessutom för hand vilket innebär att man kan göra en kontroll av varje flaska innan korken sätts i.

Bollinger är ett annorlunda champagnehus på många sätt och svenska champagnedrickare verkar ha en särskild plats i hjärtat för de smakrika bubblorna. Genomgående i provningen var den jämna, höga kvaliteten, tonerna av rostade hasselnötter, mognad, fin fatstruktur och helt rena avslut utan den bitterhet jag ofta har börjat hitta i många champagner de senaste åren. Husets storsäljare, Special Cuvée, levererar som vanligt hög kvalitet och mycket karaktär för en i sammanhanget blygsam peng. Jag brukar inte vara särskilt road av roséchampagne, men både den årgångslösa samt 2004 Grand Année var riktigt bra. Den sistnämnda var nog faktiskt min favorit i provningen. Sist i provningen kom viner med lite ålder. 1999 RD var fantastisk fin och fokuserad med många års ytterligare potential, i min smak var den strået vassare än 1988 som började kännas lite gles på sina håll. Den sistnämnda var nog annars de flestas favorit trots (eller kanske på grund av) sin väl tilltagna prislapp på nästan 8000 kr. Men då var det ju förstås en magnum.

NV Bollinger Special Cuvée. Medeldjupt citrongul med små fina bubblor. Stor, mycket fruktig doft med rika citrustoner, bröd, brioche, rostade toner, gula frukter, vita persikor samt en lite ton av mandelmassa. Torr, mycket frisk och fyllig smak med mycket fin, mjuk mousse, mogen citrus, bröd och jäst, hasselnötter. Lång, rik eftersmak med mycket fint balans och en fin, stram ekfatsstruktur.

NV Bollinger Rosé. Ljust rosa som drar åt orange, laxrosa. Medelstor doft av röda bär, rostade hasselnötter, syltade körsbär och mörk choklad. Torr, mycket frisk smak, mjuk mousse, röda friska bär, jordgubbar, smultron, röda vinbär, lite åtstramande ek. Smakrik och ganska välstrukturerad med mycket bra längd med tydlig nötighet och total avsaknad av den bitterhet som ofta misspyder roséchampagne.

2004 La Grand Année. Medeldjupt citrongul.  Stor, komplex doft med början till mognad, hasselnötter, färska champinjoner, lemoncurd, lime, solvarma smultron, rostade toner (kaffe?) och ett drag av torkad aprikos. Torr, mycket fyllig, smakrik, gräddig mousse, mycket fruktig med mogen citrus, gula frukter, rostade nötter, mandel, välintegrerad men tydlig ek, bröd. Mycket lång och smakrik eftersmak som slutar helt rent i en fin nötighet.

2004 La Grand Année Rosé. Nästan mässingsfärgad. Medelstor, frisk doft med komplexitet, skaldjur, jordgubbsmarmelad, smultron, rostade hasselnötter, citronzest och en lite rökig ton.  Medelfyllig, torr, mycket frisk, hallon, blodapelsin, nötter, brioche, fint integrerad ekstruktur, mjölkchoklad, mycket fruktig med en mycket lång, något stram och citrusdominerad eftersmak som avlutas med tydlig mineralitet.

1999 Bollinger RD magnum (restaurangsortiment / 2258 kr ex moms). Ljust gyllene. Stor, utvecklad, intensiv mogen citrus, mörk choklad, rostade hasselnötter, brioche, torkad aprikos, omogen ananas, vita blommor.  Mycket torr, knappt fyllig, mycket frisk och fruktig, välstrukturerad, gula frukter, äpplen, rik mousse och liten fetma. Lång, rik och mycket välbalanserad med ett öppet och komplext avslut.

1988 Bollinger RD magnum (lansering november / 7995 kr). Medeldjupt gyllene. Stor, utvecklad doft av läder, valnötter, kaffe, mörk choklad, persikor, honung och rökiga toner. Mycket torr och fortfarande mycket friska syror, något glesnande mousse, smakrik, fokuserad citruskaraktär, kraftfull och rik med utvecklad men ännu ungdomlig karaktär. Mycket lång och samlat kraftfull med stor mineralitet sammanflätad med fin ek.

Bodegorna i Jerez är inte överväldigande många så därför är det särskilt kul att ramla över en helt ny bekantskap!

Bodegas Dios Baco har anor från 1700-talet med en brokig historia men har de senaste 20 åren tydligen lyfts till något av kultstatus av nya ägare. Den torra, lätta och nyanserade manzanillan var helt i särklass och en av de bästa jag provat. Jag blev störtförälskad! Även finon blev en nu favorit med en lätt oxidation och en intressant örtighet som på olika sätt var genomgående för samtliga viner. Den åldersbestämda amontilladon och oloroson var också eleganta och nyanserade men levde inte riktigt upp till sin ålder eller prislapp. Den ovanliga moscatelen med de oemotståndliga namnet ”Esnobista” var tyvärr både korkskadad och hade en läckande kork, bara trist och platt. Hoppas få prova en kurant flaska snart. PX:en var däremot enastående och ett riktigt fynd!

Vinerna säljs till restaurang av Theis Vine som även levererar några av dem till privatpersoner (dessutom till sänkt pris för tillfället).

Manzanilla Riá Pità. Nästan vattenklar. Medelstor, komplex och nyanserad doft av mandel, vita blommor, jäst, citrusskal, getragg och gröna äppelskal. Lätt, torr, fint nyanserad och elegant med tydlig mandelton, jäst och vetedeg. Lång, ren, uppfriskande och elegant eftersmak med torrt och kritigt avslut. Absolut en av de bästa manzanillas/finos jag provat!

Buleria Fino. Ljust mässingsfärgad. Ganska stor, komplex och inte helt typisk doft med tydliga jästtoner, mandel, honung, clementinskal, cederträ och lite mentol. Lätt, torr men med en liten oljig munkänsla, mycket citrus, aromatisk ceder och mentol, mandel och gröna oliver (spad). Mycket lång och ren eftersmak med torrt avslut och aromatiska örter. Mycket fin, balanserad, smakrik och lite överraskande fino!

Baco Imperial Amontillado 20 years VOS. Ljus bärnsten. Stor, rik och bred doft med tydliga oxidationstoner som ligger över en märkbar jästighet, rostade nötter, valnötter, eldighet och bränd karamell och en ton av spansk brandy. Torr, lätt, mycket frisk och lite eldig smak med viss intensitet, nötter, mandel och en spännande karaktär som av det nötiga fettet i fin lufttorkad skinka. Lång, mjuk, elegant eftersmak med med lite stuns i avslutet. Saknar den koncentration och komplexitet som kunde förväntats av en 20-årig amontillado och särskilt till priset.

Baco Imperial Oloroso 30 years VORS. Medeldjup färg mellan bärnsten och koppar. Stor, intensiv och eldig doft av torkade frukter, animaliska toner, knäck, nötter. Torr, intensiv, fyllig smak av torkad frukt, bränt socker och torkad tomat. Bra längd med balans och aromatisk intensitet. Precis som i amontilladon saknar jag lite koncentration med tanke på ålder och pris.

Oxford 1.970 Pedro Ximénez. Simmigt och mörkt, nästan opakt brun färg. Mycket stor, intensiv, eldig och lite stickande doft av eukalyptus över rika toner av russin, katrinplommon, dadlar, fikon, kaffe, knäck, lackrits, mintchoklad och soja. Intensivt söt, simmig, oljig smak, mörk choklad, muscovadosocker, massor av torkad frukt, dadlar, knäck, kaffe  och som avslut en uppfriskande syra. Mycket lång och intensiv eftersmak som lämnar kvar en ton av kakao och nötter. Ett fynd!

Läs mer om sherry här.

Nu slipper du få vinfläckar på det fina vita omslaget för nu finns VIN som e-bok!

När jag skulle översätta boken var en av mina första tankar att formatet var perfekt för en en ipad eller läsplatta. Nu är den alltså här och kan laddas ner så att du alltid kan ha den med dig nära till hands hands och dessutom njuta av de sköna bilderna.

Kan du däremot inte leva utan hundöron, anteckningar i marginalen, fläckar och att kunna låna ut den för att aldrig se boken igen så kan du köpa ett analogt exemplar här.

Det är märkligt med frukost. Medan de allra flesta av oss inte kan tänka oss att has samma rätt till middag dag efter dag så upplever vi det som en smärre katastrof om vi inte får vår vanliga frukost. Morgonvanorna är så inrutade att många äter samma frukostmat livet igenom.

Själv är jag en periodare. Jag ändrar mina frukostvanor så där en gång i kvartalet eller oftare. Anledningen är ofta oklar, men mestadels beror det på att ingredienserna saknas och så får jag improvisera. En längre tid var det ett sort glas tomatjuice, ibland uppblandat med lite apelsin- eller äppeljuice. Någon gång var det knäckemackor med ost för att sedan bytas mot yoghurt med egenblandad müsli. Gröt var det däremot längesedan jag åt. Men ingen frukost utan kaffe.

Under sommaren har det blivit fruktsallad, en vana som vi fick under semestern i Frankrike. Minst fyra sorters frukt och bär ska det vara med en bas av melon och banan. Till detta turkisk youghurt uppblandad med fettfri kvarg. Fantastiskt gott och mättande. Kruxet är skalandet och skärandet som måste göras varje morgon. Det blir nog juice igen till hösten.

Vilka är dina frukostvanor?

Sommarledigheten har varit härlig! Sköna dagar i Frankrike och underbart sommarväder här hemma har avnjutits i ett nästan konstant flöde av rosévin, pastis och andra goda drycker. 

Häromveckan bet jag dock av en tand. Utan att gå in på detaljer så har jag inte ont men en seg inflammation har gjort att jag nu går in på min andra och tyngre antibiotikakur för att tandläkaren ska kunna börja rota i eländet. Det nya penicillinet kräver dock total avhållsamhet från alkohol. Inte så dumt faktiskt då jag behöver komma tillbaka i normala gängor och detta blev ett bra tillfälle att bryta det här slentrianmässiga semesterdrickandet.

Så om ni saknat bloggandet om vin och annan alkohol under min ”vinledighet” så dröjer det ett tag till . Nu ni vet varför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är skrämmande. Det är spännande. Det är vansinnigt. Det är roligt. Det är vemodigt. Vi ska flytta.

Efter över trettio år i älskade Malmö och nästan tio i Västra Hamnen som vi aldrig skulle lämna så ska vi bli husägare på landet! Vi har länge haft en dröm på ständig sparlåga om ett hus med butik, kafé och bed & breakfast. Härom veckan, efter en flaska vin vid solnedgången över havet, flöt idéerna upp igen och efter en minuts sökning på nätet dök drömobjektet upp: Blå Huset i Borrby i hjärtat av Österlen.

Mitt i byn vid genomfartsgatan ligger den enorma fastigheten med en drömsk skuggträdgård dold i en sänka bakom en mur. Här finns stora butikslokaler, det är förberett med tre rum för bed & breakfast och här har tidigare bedrivits en framgångsrik kaférörelse med servering i trädgården. Bostadsdelen (mer än dubbelt så stor som vår nuvarande) är nyrenoverad med stort kök med en glasveranda som öppnas ut mot ett litet trädäck med utsikt över trädgården. Det finns ett uterum med kamin, växthus, en bäck, sparrisodling, en kullerstensbelagd innergård där man kan ha ett hönshus. Massor med garage och förråd och källare som gjorda för  vin- och matförvaring. Bland annat. Utrymmena och möjligheterna tar liksom aldrig slut.

Det är är både skrämmande och spännande att bli husägare med allt vad det innebär (har inte insett hälften än) samt alla nya verksamheter. Att lämna staden blir märkligt men Borrby är en aktiv liten by med det mesta av service så det ska nog gå. Dessutom får jag pendla in till Malmö.

Vi börjar flytta in redan i september, bor in oss och förbereder oss under vintern och till senvåren drar vi igång på allvar.  Stay tuned för vårt österlenska äventyr!

Den riktiga sommarvärmen har kommit, fruktflugorna dansar i köket, verksamheten går på sparlåga och de vintervita benen börjar motvilligt anta en djupare nyans.

Det här är tiden på året då jag brukar laga massor med mat, besöka gårdsbutiker och blogga hur mycket som helst. Men inte nu. Det är sommarstiltje och jag lagar enkelt och plockar ur receptgömmorna. Idag blev det den sagolikt goda Öhmans Moussaka till exempel. Anledningen till den låga bloggaktiviteten är att huvudet är upptaget med andra saker. Det snurrar och surrar kring ett större projekt. Går allt som det ska så kan jag berätta mer om ett par veckor. Edit: Det stora projektet.

Det var ju inget översvallande intresse för den nya tekniken och tävlingen. Nu var kanske Touchcast lite väl ny, men jag ska ändå testa ett par gånger till. Har en 4-minuterskurs kring Frankrikes viner planerad.

Nu har jag i alla fall beslutat vem som ska få varsitt ex av boken VIN som jag översatt. ”Hedberg” och ”Tobias” får höra av sig och berätta var de ska skickas.

Vann du inte eller vill ha boken i alla fall kan den beställas på Vinet & Glaset.

Jag har tjatat om det flera gånger här på bloggen: är du matlagningsintresserad så ska du gå på loppisar!

Det går att göra makalösa fynd. Hela min samling av Le Creuset på bilden har jag knappt gett en 1000-lapp för och då har jag också räknat in några grytor jag gett bort. Har inte köpt något av det nytt. Senaste fyndet var den benvita grillpannan som jag köpte för 40 kronor härom dagen. Det tog någon timme att få den ren men det var det värt. Kostar mellan 800 och 900 kronor ny. Man ska kanske ha lite tur för att springa på just Le Creuset men det finns massor av andra emaljerade gjutjärnsgrytor av hög kvalitet för en spottstyver, gamla orangea Husqvarna ser man till exempel ganska ofta. Med lite ugnsrengöring och svinto blir de som nya.

Stekpannor i gjutjärn är ofta snuskiga och ligger kvar längst ned i loppislådorna och brukar nästan skänkas bort. Under allt inbränt fett finns fantastiska fynd. Hur man lockar fram stekpannor av ojämförlig kvalitet har jag bloggat om här. Lämpligt semesterpyssel.

Rostfria grytor från Skeppshult, NilsJohan och Hackman är av toppkvalitet och nästan outslitliga och man brukar hitta dem för några tior. Kolla alltid att botten är plan innan du bär hem dem. Även om man nästan får dem till skänks är det inte kul när de står och vickar på plattan. För övrigt är det mycket lätt att fynda rostfria bringare, skålar och annat av gammal god svensk tillverkning. Stekspadar, durkslag, trådsilar och andra redskap av kvalitet som inte är lösbar idag är också lätt att hitta.

Köksmaskiner har jag också fyndat, bland annat en helt oanvänd fritös av märket Moulinex för 80 kronor. Knappt uppackade maskiner är inte ovanligt att hitta då folk ofta säljer av oönskade presenter och felköp. Kolla också kryddkvarnarna. Vänd på dem så är det inte helt osannolikt att det är en kvarn av märket Peugeot som du kan bära hem för en ”selma”.

Kokböcker ska vi inte bara tala om! Från klassiska standardverk, nästan nyutgivet och roliga receptböcker från 60- och 70-talen. En hel kasse kostar vanligtvis lika mycket som en förlagsny bok av Per Morberg.

Shoppa på loppis och få mer pengar över till bra mat och gott vin!