Så här på årets allra sista dag såg slog räkneverket för registrerade besök på bloggen om till fantastiska 250 000! En KVARTS MILJON!

Tacktacktack alla läsare och ett gott nytt år på er!

Det kom inte så många förslag på den sista tävlingen. Berodde det på att boken var bättre begagnad eller att gåsfettet avskräckte? Vem vet. Vad jag vet är däremot att Åsa vann med motiveringen nedan.

Butlers lammlåda såklart, men på mammas vis.
Det var inte helt enkelt att få tag i aubergine i Piteå på 70-talet så min mamma fick lov att ta vad som fanns. Hon tog då rejält med färska grönsaker från den egna täppan i stället: morot, rödbetor och sockerärt.
Lammfärs med timjan och ris, potatis och tomat samt färska rödbetor, morot och sockerärtor. Sagolikt gott, supernyttigt och billigt. Min mor är död och min syster ärvde kokboken. Det vore kul att ha ett eget exemplar! Däremot vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gåsfettet till – ge det till någon som vet!

Lutfisk äter jag inte. Så är det bara. Vårt hus är en lutfiskfri zon kring jul. Fast jag har faktiskt stött på några rätter av den spansk/portugisiska varianten bacalao som jag gillat. Det här är en variant på tortilla de bacalao som är ett perfekt sätt att göra en lunchrätt på överbliven lutfisk i mellandagarna.

En portion: Finhacka en gul lök och fräs i olivolja tills den får en ljust gyllene färg. Under tiden river du isär 150 g kokt lutfisk och plockar bort eventuellt skinn och ben. Släng ner i pannan och fräs tillsammans med löken tills allt har en fin gul färg. Häll över röran på en tallrik och torka ur pannan väl med hushållspapper. Vispa samman två ägg med en nypa salt (anpassa efter hur salt fisken är), rejäla stänk tabasco och lite nystött kryddpeppar. Häll av eventuell vätska från fisk/lökblandningen och vänd ner i äggröran. Stek på medelhög värme i olivolja. Vänd ihop tortillan, stjälp upp på en tallrik och strö över lite gräslök eller persilja.

Den snygga dukningen kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Nu har jag plöjt mig igenom 58 julklappsrim på det italienska delikatesstemat. Vilket engagemang. Efter moget övervägande (jag var svårt charmad av nödrimmet ”julefesto”) blev det Ida T som tog hem priset med följande rim:

La dolce vita – julefriden
Vi hälsar glatt den bästa tiden
Plats för vin och delikatesser
Ljuvlig mat med goda finesser
Italiens goda välkomnas glatt
På julbordet blir det en nyvunnen skatt

Har du inte fixat julklapparna så har jag några tips till den vinintresserade:

• Det går fortfarande att få tag på sherryprovarlådan som jag utnämnde till årets julklapp.
• En bra bordeaux uppskattas alltid av frankofilen.
• Ett av mina favoritviner från Ribera del Duero finns att få tag på till ett bra pris.
• Ger man bort Champagne är det få som frågar efter kvittot.
• Tom Stevensons kompletta vinbok hade jag själv som guide när jag började min bana. Uppdaterad och briljant!
• En snygg korkskruv av märket Laguiole går alltid hem.
• Varför inte ett presentkort på en helkväll om Bourgogne eller Bordeaux?
• För den ambitiöse kanske en 2-dagarskurs med WSET-examen skulle passa?

De maffiga vinglasen kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Jag har inte mycket till övers för de stora bryggerierna julöl. Det är ofta mörka, söta och ganska klumpiga varianter av de vanliga ljusa lagerölen. Som tur är finns det idag massor med alternativ i Systembolagets sortiment. Mycket är dock konstigt, extremt och/eller för alkoholstarkt. Jag har i alla fall hittat två svenska öl, en ale och en lager, som gärna får stå på mitt julbord. Vilken som var bäst? Det var väldigt jämnt tomteskägg så det är lika bra att köpa hem bägge.

Nils Oscar Kalasjulöl har en stor maltig och litet rostad, bränd doft. Smaken är medelfyllig med en tydlig men balanserad beska och frisk pigg kolsyra och toner av choklad, vörtbröd och lite brända toner.  Välgjord och smakrik mörk lager utan julölens sötma.

Oppigårds Winter Ale har en fast och fin skumkrona som stannar kvar mycket länge. Knäckig och aromatisk doft av pomerans, fruktig, medelfyllig smak och ovanligt frisk för en ale men med typiskt brända, knäckiga aromer och karaktär av vörtbröd.  Lika väl balanserad beska som i föregående öl men lite mer markerad i den långa eftersmaken.

Läs mer om de retrofräcka finska glasen på precis en sån retroblogg.

Dagens recept är snott rakt av från Anna Billing för det är så bra att det måste spridas. Dadelknäcken har en fin djup smak, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevs som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Prova!

Koka upp 2 dl dadelsirap, 2 dl socker, 2 dl grädde och 2 msk smör i en tjockbottnad kastrull. Koka på hög värme i ungefär en halvtimme eller tills smeten nått 122 grader. Använd termometer. Gör ”kulprovet” genom att doppa en sked med smet i kallt vatten. När du kan rulla en kula är knäcken färdig.
Hacka 1,5 dl pistage fint och blanda hälften i smeten. Smöra en plåt och sätt ut knäckformarna (cirka 70 st) och portionera ut smeten, använd en bringare med pip så går det lättare. Strö till sist resten av pistagehacket över knäcken och låt stelna. Förvara kallt.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

De snygga skålarna kan du läsa om på precis en sån retroblogg.

Massor av bra svar blev det i förra adventstävlingen. Vinnaren av ett vintillbehörsset blev Niklas Nilsson med detta rim:

Det skall öppnas, det skall njutas,
blir det kvar skall det förslutas.
Men innan drycken når din mage,
se till den kylts utav en krage.

Tredje ljuset tänt och det börjar dra ihop sig till jul. Det är också dags för adventstävlingen!.

Denna gång är vinsten en låda med italienska godsaker.

• Pasta conchiglioni formade i bronsformar på traditionellt sätt
• Taggiascaoliver
• Polpa di Olive Nero (Svart olivpasta)
• Pesto di Genovese (DOP Ligurien)
• Olivolja
• Aceto Balsamico di Modena

Som de andra gångerna gäller det att skriva ett julklappsrim om vinsten i kommentarsfältet. Svaret ska vara inne innan den 19/12 då nästa ”lucka” öppnas i kalendern och vinnaren presenteras.

Hos precis en sån retroblogg tävlar du om ett presentkort. Kika in där också.

Den här kalenderluckan öppnades felaktigt igår, så om någon av er fick en déja vu så har ni förklaringen.

Julmusten är en ursvensk tradition som i år fyller 100 år. Det var 1910 som Familjen Roberts lanserade detta alkoholfria alternativ till julölen. Allt sedan dess är det samma företag som sitter på det topphemliga receptet och lanserar smakextraktet till samtliga bryggerier som säljer julmust. Och alla läskfabrikanter vill ha sin del av kakan, för under julen dricker den genomsnittlige svensken nästan 5 liter julmust!

Med tanke på att essensen är densamma i samtliga varumärken så borde det inte vara så stor skillnad mellan dem. Det är det inte heller. Men de finns. Jag testade Icas egna must, Spendrups märke Nygårda, Carlsbergs Apotekarnes samt norrländska Zeunerts (ägs av Kopparberg) variant för att se om någon var bättre eller sämre.

De tre första doftade nästan identiskt men från glaset med Zeunerts stod en tydlig och trevligt maltig doft. Icas smakade ”mustigt” och fylligt med en balanserande syra. Däremot var både Nygårda och Apotekarnes ganska tunna i smaken och särskilt den sistnämnda var en riktig besvikelse då jag alltid av födsel och ohejdad vana köpt Apotekarnes. Zeunerts överraskade stort med en fyllig, mindre söt smak med mycket maltighet, toner av choklad och lite kaffe. Nyanserad, lång och en mycket tevlig bekantskap. En lite vuxnare julmust som även kan tilltala barnen.

Vinnaren Zeunerts skiljer sig också från de andra genom att de inte använder Roberts extrakt, tillsatt naturlig humle. och maltarom samt lagrat musten för att den ska mogna, så såsom man gjorde förr.

Läs om de superläckra glasen i kalendern hos precis en sån.