Det hä receptet är lite oväntat. Plötsligt dyker här upp både ketjap manis och sambal oelek i en bok där olivolja anses snudd på exotiskt. Var kanske söt, indonesisk soya en stapelvara på Konsum medio 1970-tal?

Jag måste också framhålla Carls två förmaningar i samband med receptet; Drick inte vin till österländska rätter och salta inte riset. Bäst att lyda.

Notera att köttet ska marineras över natten. Förutom lite framförhållning är receptet busenkelt.

(6 personer)

1 kg kalopskött
1 stor gul lök
1 1/2 dl söt inonesisk soya (ketjap manis)
1 tsk riven muskot
1 rågad msk curry
1 tsk malda nejlikor
1 struken tsk sambal oelek
3 vitlöksklyftor
1 msk vetemjöl
1 msk 12% ättika
salt & peppar

Skiva löken och skär köttet (jag använde högrev) i sockerbitsstora bitar. I en bunke blandar du köttet med allt utom vetemjöl och ättika. Låt stå kallt över natten eller minst 12 timmar. Pudra mjölet över köttet, blanda väl och häll i ättikan. Lägg allt i en tjockbottnad gryta och häll på vatten så det precis täcker köttet. Sjud under lock i 2 timmar. Servera med ris, gurksallad (skala, skivad och urkärnad gurka i turkisk yoghurt med lite salt) och Butlers enkla tomatchutney.

En mycket mustig och rik curry med toner av julkryddor, kaffe och snudd på tobak. Dubbla mängden sambal oelek krävdes men då blev det en mycket fin balans i grytan där sötman från soyan gav fin bakgrund till den rika kryddbilden och den lilla hettan. Tillbehören gjorde verkligen skillnad här. Det var en ren fröjd att gegga ihop alla rörorna med riset. Mycket gott!!!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Om man ska utse en rätt att representera 1970-talet så måste det nästan bli denna. Det är nästan så att tapeterna hemma blir orange- och brunblommiga när man sätter fram maten på bordet.

Att rätten har sitt ursprung i Grekland visste jag inte. Men jag kan lätt föreställa mig att det skulle fungera fint med lammfärs och lite fetaost i fyllningen. Som huvudrätt serveras den med ris, tomatsallad och en paprikasås. Carl Butler rekommenderar också att äta paprikorna kalla, halverade och med olivolja och citronsaft ringlat över.

(6 personer)

6 gröna paprikor
1 dl ris
4 hg köttfärs
2 finhackade gula lökar
1 burk hela tomater
1 dl rött vin
1 msk smör
1/2 tsk rosmarin
1/2 tsk oregano
1 vitlöksklyfta
salt & peppar

Fräs löken och färsen tills den blir finfördelad. Blanda i tomaterna som du skurit i mindre bitar samt spadet och vinet. Häll också i örtkryddorna och den pressade vitlöken. Salta och peppra. Låt sjuda under lock i 50 minuter tills röran har samma konsistens som vanlig köttfärssås. Blanda nu i riset som du kokt med 1,5 dl vatten. Skölj paprikorna, skär av ett lock vid fästet och ta ut innanmätet. Fyll med färsröran, vippa in paprikorna i foliepaket och sätt in i ugn på 225° i cirka 1 timme.

Paprikasås

2 gula lökar
3 msk smör
3 msk mjöl
1 msk tomatpuré
1 vitlöksklyfta
2 tsk paprikapulver
3 dl buljong
2 dl mjölk eller matlagningsgrädde
salt & peppar

Skiva löken och fräs den i smör tills den blir genomskinlig. Rör ner paprikapulvret, tomatpurén, pressa över vitlök och pudra över mjölet. Rör om och låt fräs en stund.  Slå på buljong och grädde/mjölk lite i taget och vispa ihop.  Låt sjuda cirka 10 minuter och sila sedan av löken. Smaka av med salt och peppar.

När man väl kommer över den beska paprikasmaken med tulpanstjälksvarning är det här en riktigt trevlig rätt. Den lite söta såsen, det milda riset, den örtigt mustiga färsen och den beska paprikan kompletterar varandra. Mätta, nöjda och glada kom vi helskinnade tillbaka från 1974.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Här verkar Carl ha gått lite vilse i köksvokabulären. En pilaff är, så som jag fattat det, en rätt där riset tillagas genom att fräsas och sedan blandas med buljong och sedan med olika tillbehör. Lite som en lite torrare, asiatisk risotto. Butlers recept har inga likheter med en pilaff, det är bara en currysås som serveras till ris.

Hursomhelst. Såsen är en bas som kan varieras med exempelvis kyckling eller kokt fisk. Ananasinslaget känns väldigt 1970-tal då ananas tydligen var synonymt med FEST!

(4 personer)

1/2 kg skalade räkor eller havskräftor
3 skivor ananas
1 finhackad gul lök
smör
2 msk curry
1 msk tomatpuré
saften av 1/2 citron (eller limejuice)
2 1/2 dl fiskbuljong
3 dl matlagningsgrädde
salt och peppar
2 msk smör
2 msk vetemjöl

Fräs löken i smör på ganska låg värme, den ska inte ta färg. När löken mjuknat rör du ned curry och tomatpuré och häller därefter på 2 dl grädde och fiskbuljongen. Sjud i en kvart och sila därefter såsen. Blanda ihop smör och vetemjöl och vispa ned i såsen och låt sjuda sakta i 6-7 minuter. Slå på resten av grädden samt citronsaften. Smaka av med salt och peppar. Blanda ner ananasen som du skurit i småbitar samt räkorna/kräftorna och värm snabbt upp så inte skaldjuren blir sega. Servera med ris.

Jag är vanligtvis skeptisk till ananas i mat. Jag är bland annat av uppfattningen att hawaiipizza borde bannlysas i lag. Men det här blev fantastiskt bra. Bra fart i curryhettan som balanserades av syra, sälta och sötman från ananasen som också gav lite tuggmotstånd. Jag använde havskräftstjärtar i lag (utan glutamat) som ger lite mer stuns än räkor.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jösses! Det har gått över en vecka utan ett enda butlerrecept! Hoppas ni inte misströstat och trott att jag gett upp. Jag gör som alla andra och skyller på efterverkningar av askmolnet.

Dagens recept ur kokboken är lite ovanligt. Nästan alla rätter presenterar nämligen Calle med en liten anekdot eller bakgrundshistoria. Men inte kycklingfrikassén. Undras vad den har gjort för ont.

(4-5 personer)

1 hel kyckling
1 gul lök
1 morot
2 stjälkar selleri
2 lagerblad
5 vitpepparkorn
2 hg champinjoner
12 smålökar
1/2 tsk timjan
2 1/2 dl vitt vin
2 dl kaffe- eller matlagningsgrädde
smör
vetemjöl
saften av 1/2 citron
cayennepeppar

Lägg kycklingen i en gryta med vatten som just nätt och jämnt täcker, koka upp och skumma av. Lägg i skalad morot, lök, selleri, vitpeppar och ett lagerblad. Sjud under lock tills kycklingen är klar (cirka 45-50 minuter). Ta upp kycklingen, sila bort kryddor och grönsaker och stormkoka spadet tills bara 3 dl återstår.

Under tiden skalar du lökarna och sjuder dem under lock med 1 dl vitt vin, timjan, 1 tsk salt och ett lagerlad tills den är mjuk rakt igenom. Fräs de små, hela champinjonerna i en rejäl klick smör under lock.

När buljongen är nedkokt fräser du ihop 2 msk smör och msk vetemjöl och späder med buljongen lite i taget. Späd ytterligare med 1,5 dl vitt vin och grädden. Låt sjuda ungefär 10 minuter. Smaka av med salt, citronsaft och lite cayennepeppar.

Skär upp kycklingen som du hållit varm invippad i folie och lägg bitarna i en form tillsammans med lök och svamp. Slå såsen över och servera med ris.

Snäll, men mycket smakrik och god rätt med en fin syra i såsen. Mycket bra fyllighet tack vare den kraftigt koncentrerade buljongen. Tyvärr blev kycklingen lite torr så en ekologisk bosarpskyckling var kanske bortkastad på denna rätt.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Kombinationen den feta ankan och den friska, söta och lite beska apelsinsåsen är en fransk klassiker. Ändå har jag aldrig ätit den förr. Min bildning har uppenbart brister men jag jobbar på dem.

Ankbröst med apelsinsås (4 personer)

2 stora ankbröst
2 apelsiner
2 msk konjak/armagnac/brandy
1 pod Fond du Chef kyckling
1 msk maizena
ljus soja
tabasco
smör
salt
svartpeppar

Finriv skalet på apelsinerna och pressa ur saften. Fräs apelsinskalet någon minut i smör. Slå över konjaken och fräs ihop. Slå över apelsinjuicen, 3 dl vatten och poden och koka ihop tills ungefär hälften återstår. Vispa ut maizenan i lite vatten och pytsa i och koka ihop till såsen blir simmig. Smaksätt med 1 msk soja och lite tabasco. Kryssa skinnsidan på ankbrösten med en vass kniv (är dina knivar slöa så är en tapetkniv effektiv). Massera in kryddblandningen ordenligt i skinn och snittytor. Lägg med skinnsidan nedåt i en kall stekpanna och sätt på medelvärme. Lått ligga så länge att fettet smälter ut och skinnet blir gyllengrunt och knaprigt och häll av fett om det behövs. Vänd och stek helt hastig på andra sidan. Stick in en stektermometer och stek i ugn på knappt 100° tills innertemperaturen når upp till 58-60°. Låt vila 10 minuter innan du skär upp i skivor.

Servera gärna med pommes chocroute.

Här är mitt bidrag till potatistävlingen på Taffel. Skicka in ett bidrag du med så har du chans på de jättefina priserna!

Pommes Croute (4 personer)

700 g mjölig potatis
350 g surkål från burk
2 vitlöksklyftor
1 gul lök
1 stor morot
100 g smör
salt
svartpeppar

Skala och skär potatisen i mindre bitar. Koka i saltat vatten tills helt mjuka och slå av vattnet. Mosa samman med smöret, 1 tsk salt och rikligt med nymalen svartpeppar tills du ha en helt slät puré. Riv ner lök, vitlök och morot och blanda ihop. Låt surkålen rinna av i ett durkslag och fräs sedan i smör så den mjuknar. Den får inte brynas. Vänd ner i moset.

Fin kombination av sötma, sälta och syra och en fin mjuk, fluffig och lite tuggigt krispig konsistens. Servera som alternativ till vanligt mos eller surkål.

Många matbloggare har skrivit om pulled pork, det vill säga långkokt fläsk i texmexstuk som blir så mört att det faller sönder eller bara dras isär med gafflar. Även om jag gillar långkok har jag inte fallit till föga och lagat rätten eftersom jag tycker namnet är så fånigt. Ja jag vet att jag är fånig, men det går ju inte att säga ”pulled pork” utan att göra ofrivilliga halsknyckningar och låta fånig. Kallar det därför fläskflams (det är så det ser ut) tills någon kommer på något bättre. Förslag?

Det här receptet har jag knöckt delar av från Lisa och Gitto och lagt till lite själv. Nu är det inte så mycket ett recept, snarare en innehållsförteckning på det som slängs i en gryta och som sköter sig själv medan du pysslar med annat.

Resultatet blir en mör,  mustig, trådig och het köttröra som du använder som en färssås till mexikanska rätter. Jag blandade i lite bönor och serverade med sallad, guacamole och majschips.

1,5 kilo picnicbog eller grishals (fläskkarré)
1 burk krossade tomater
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
1 msk dijonsenap
0,5 msk oregano
2 msk chipotlepasta
0,5 msk malen koriander
2 msk spiskummin
1 msk malen anchochili
1 msk parikapulver
0,5 dl lagrad pisco, tequila eller rom (eller hoppa över)
2 msk äppelcidervinäger
2 msk muscovadosocker (eller farin eller råsocker)
1 pod Fond du Chef kyckling (eller motsvarande)
många tag med pepparkvarnen

Häll tomaterna, de grovhackade lökarna och de krossade vitlöksklyftorna i en gjutjärns/emaljgryta. Lägg i resten av ingredienserna och sist köttet. På med locket och in i ugnen på 150° i 4-5 timmar. Plocka upp köttet och dra isär det med två gafflar (eller med skedar som jag gjorde). Mixa tomatröran och blanda ner köttet. Smaka av med salt.

En biff med inspiration från Paris. Jag kan mycket väl tänka mig denna rätt serverad på en bistro med rutiga dukar, enkelt vin på karaff, servitörer som sett allt och kockar som inte krånglar till det.

(1 person)

1 utskuren biff (ryggbiff)
1/2 hg champinjoner
2 msk vitt vin
1 dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta
1 rejäl tsk dijonsenap
peppar
smör

Torka köttet med hushållspapper (Julia Childs påbud, inte Calles) och stek biffen i het stekpanna så det får en fin stekyta men fortfarande är riktigt rosa/blodig. Ta upp köttet och håll varmt.Lägg de skivade champinjonerna i samma panna, fräs utan att svampen tar färg och häll på vinet. Tillsätt den pressade vitlöken, senapen och grädden och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Koka såsen häftigt tills den blir ganska tjock.Häll såsen över biffarna. Servera med klyftpotatis och gröna ärter.

Jag serverade biffen med råstekt potatis och grönsallad med vinägrett. Det här smakade klassisk krogmat och då menar jag på ett mycket positivt sätt. Jag kunde sluta ögonen och föreställa mig att så här smakade det en bra kväll på Svensson & Butler medio 1970-tal.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ytterligare en rätt som Carl Butler plockade upp under sin tid i Thailand och anpassade till 1970-talets Sverige. Min aversion mot sötsur sås på kinakrogar höll mig i det längsta borta från detta recept.Har aldrig klarat av den lite sliskigt söta sås man ofta serveras. Så med stor misstänksamhet gav jag mig i kast med vinäger och socker.

(2 personer)

2 fina fläskkotletter (helst 150-175 gram)
2 tomater
1 gul lök
1 bit gurka
2 1/2 msk socker
2 msk vinäger
1 1/2 msk majsmjöl
2 msk soya (japansk eller kinesisk)
5 msk vatten
saften av 1 apelsin
1/2 tsk malen ingefära
smör

Dubbelpanera kotletterna (jag körde med tunt skivade och benfria), stek dem i smör och håll dem sedan varma.

Skala och skiva löken. Klyfta tomaterna. Skala gurkan, dela på längden, kärna ur och skiva ganska tjockt. Vispa ihop majsmjöl (maizena), vatten, soja, socker, vinäger, ingefära och apelsinsaft. Fräs löken så den mjuknar men INTE bryns, släng i gurkan och fräs ytterligare 2 minuter och därefter tomaterna som får fräsa lika länge. Vispa ner såsen och sjud tills den blir riktigt tjock och häll den sedan över kotletterna. Servera med osaltat ris.

Den här sötsura såsen hade precis rätt balans mellan syra och sötmaoch fick en viss fruktighet av apelsinen. Hade en flaska tabasco redo för att hotta upp rätten men jag glömde bort när jag mulade in maten. Överraskande bra och inte alls så söt och retromesig som jag förväntade mig.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Idag har det varit 20-årskalas med en obligatorisk nachogratäng.

För att slippa hån och spe från matnördar och foodisar för denna svennebananrätt så gjorde jag det mesta från grunden. Det blev en riktigt bra tacosås, matiga och smakrika refried beans och en riktigt stunsig guacamole.

Tacosås: Grovhacka 1 gul lök. Dela 2 stycken röda eller gröna pepparfrukter och rensa ur allt det vita och kärnorna. Fräs lök och chili i lite olivolja tills löken mjuknar. Slå på 2 burkar krossade tomater. Snåla inte på kvaliteten – köp Mutti. Smaksätt med 4 tsk vinäger, 2 tsk socker och 1 tsk salt.  Låt sjuda långsamt och länge tills du har en ganska fast sås. Smaksätt med finhackade, inlagda jalapeños efter smak.

Refried beans: Blötlägg 500 g pintobönor (eller vanliga öländska bruna bönor) i rikligt med vatten över natten. Häll av blötläggningsvattnet, slå på nytt vatten, en näve salt och koka ungefär 90 minuter. Spara lite av kokvattnet till senare. Skala och hacka 2 gula lökar som du fräser försiktigt i olja, men allra helst i ister, ankfett eller baconfett. När löken är mjuk slänger du i finhackad vitlök som får fräsa några sekunder. Med en rejäl träslev öser du sedan i bönor som får fräsa med och som du efter hand mosar med sleven. Häll på ytterligare en slev bönor och upprepa proceduren. Den successiva tillagningen gör att stärkelsen i bönorna delvis karamelliseras och ger en karaktäristisk smak. Addera nu kokvatten så du får en ganska lös konsistens, bönpastan stelnar nämligen efter hand. Smaksätt slutligen med salt (krävs ganska mycket) och eventuellt chilipulver.

Guacamole: Finhacka en halv gul lök. Skålla, skala, kärna ur  och finhacka 2 tomater. Hacka en näve färsk koriander. Klyv, kärna ur och gröp ur 3 mogna avocado. Mosa samman med en gaffel och smaksätt med 1 tsk salt och saften från 2 limefrukter.

Färsen: Fräs 1 kilo nötfärs. Smaksätt med 2 tsk salt, 2 msk spiskummin, 1 msk paprikapulver, 2 msk chilipulver och 1 msk oregano. Späd med lite vatten och fräs ihop. Smaka av och  öka på hetan med exempelvis tabasco efter smak.

Slutligen nachogratängen: I en braspanna lägger du ett bakplåtspapper och sprider ut cirka 250 g nachochips. Sprid ut färsen, därefter tacosåsen, klicka ut bönpastan, toppa med skivade tomater och finhackade inlagda jalapeños och sist tokmycket grovriven ost. Kör i ugnen på 225° tills osten får fin färg. Servera med sallad och guacamolen.

Corona Extra med lime och en fatlagrad tequila är valfria men livsförhöjande tillbehör.