Hur många gånger har man inte hört att ”vin är så spännande och fascinerande för det är en levande produkt”? Ofta, jämt och evinnerligen. Det är en av de där tröttsamma och felaktiga klyschorna som jag brukar arkivera under ”WB”*.

För vin är inte en levande produkt. Vin är i princip bara en blandning av vatten och etanol i vilken olika kemiska substanser, aromgivare och smakämnen är upplösta i eller hålls i suspension. Ett vin är med andra ord inte ens en biologisk produkt utan snarare en kemisk cocktail. Om vin skulle innehålla innehålla något levande, som jäst eller bakterier, så skulle det snart vara fördärvat.

Däremot befinner sig viner i förändring. De flesta i snabb sådan på ett lutande plan medan en minoritet utvecklas till komplexa uppenbarelser innan de faller samman i sina beståndsdelar. Förändringen är resultatet av kemiska reaktioner mellan polyfenoler, alkohol, syror och andra ämnen i vinet.

Det är för att det är en sådan föränderlig och oförutsägbar dryck, i gränslandet mellan druvmust och vinäger, som gör vin så fascinerande och spännande. Det och den njutning och det ljuvliga ruset vinet skänker förstås. Ett livselixir förvisso, men inte levande.

*Wine Bullshit

På nyårsafton öppnade jag en butelj 2004 Felix Callejo ”Seleccion de Viñedos de la Familia” från Ribera del Duero. Det var en av de flaskor jag fick vid mitt besök på bodegan hos familjen Callejo förra sommaren. En mycket bra producent som gör eleganta, mjuka och koncentrerade viner som ligger i distriktets toppliga.

Helt opak och blåröd. Stor, fruktig doft av mörk frukt och bär, påtaglig aromatisk ton av kryddpeppar, lagerblad, eucalyptus och lite tjärig rök. Fyllig, mycket fruktig med mörk, koncentrerad, nästan köttig mogen frukt och solmogna mörka bär. Välstrukturerad och balanserad med massor av mogna, täta och mjuka tanniner, som en silkig och tätknuten matta. Diskreta fat, lång eftersmak med tydlig och något åtstramande mineralton.

Ny trevlig bekantskap på champagnefronten: 2002 Champagne de Saint Gall Blanc de Blanc Premier Cru.

Producenten de Saint Gall hittar man i Avize i Côtes de Blanc där chardonnay dominerar i vinerna. Detta vin är en blanc de blanc (endast chardonnay) från premier cru-byar och gamla vinstockar (vieilles vignes).

Ljus färg. Medelstor och något utvecklad, rökig doft av gul frukt, omogen aprikos, franskbröd. Fyllig, nästan lite fet munkänsla, fin, krämig mousse, frisk syra, rök, mycket gula frukter, aprikos/persika, bröd, jäst och liten ton av hasselnötter. Lång, balanserad och lite stram mineralkaraktär i eftersmaken.

Edit: Jag har uppdaterat menyn och vinvalen för 2015.

Här kommer tips och recept till en komplett nyårsmeny för dig som inte vill lägga så mycket tid och pengar på maten. Passande viner tipsar jag också om. Vill du göra något krångligt och dyrt så ska du kika här.

Skaldjur hör till och frysta räkor blir både billigt och gott i

En sorts avocadolös räkröra

som smakar smaskens med en bra och bubblig cava till reapris som

Albet i Noya Brut

Varmrätten är klassiskt fransk och görs på grytkött som sköter sig självt och blir en mustig

Boeuf bourguignon

som njuts med ett fruktigt, kryddigt och mustigt rhônevin som

2009 Terre de Mistral

Middagen avslutas med en fräsch och marängsvissig

Eton Mess

som smakar fantastiskt till friska, söta bubblor från

Asti Cinzano

Edit: Jag har uppdaterat vinvalen för år 2011 här.

Här kommer tips och recept till en komplett nyårsmeny för dig som vill lägga ner mycket tid och pengar på maten. Passande viner tipsar jag också om. Vill du göra något enklare och billigare så ska du kika här.

Tjusigt och traditionellt till nyår är hummer och det blir inte mer klassiskt än

Hummer Thermidor

som självklart avnjuts med en elegant champagne som

Pol Roger Brut Reserve

Varmrätten är fint nötkött inbakad med smakrika tillbehör nämligen

Biff Wellington

som serveras med en välluftad, fruktig, fyllig och smakrik röd bordeaux som

2004 Château Rollan de By

Middagen avslutas med en krämig och rik

Tiramisú

och den njuts med samma vin som desserten är smaksatt med

2003 Vin Santo di Carmignano

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan dessa dagar mellan jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Till skillnad från många vinjournalister som hissar vidriga Chapel Hill så skulle jag aldrig få för mig att rekommendera något jag aldrig själv skulle köpa eller dricka.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort. Mest allround är Pannier Brut Tradition som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kosta under tvåhundra men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk och elegant med mycket tydlig mineralkaraktär är 2004 Launois Vintage Blanc de Blancs Brut. Servera gärna med salta eller syrliga tilltugg som tar udden av syran i vinet. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. Står du på Systembolaget utan att hitta ovanstående så undvik ändå till varje pris Moët & Chandon. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre.

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Louis Bouillot Brut är en av de bästa för tillfället och är väldigt lik en fruktig, lite mognare champagne i stilen. Finns även som magnum. Lachèze Brut från Jura är mer lik en frisk, elegant blanc de blanc i stilen och har en mycket fin mineralkaraktär. Langlois Crémant de Loire Brut är dominerad av chenin blanc vilket märks på den friska syran och den päron- och äppelfruktiga karaktären med inslag av honung.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne och crémant men på andra druvor och i annan stil. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på i Systembolagets ordinarie sortiment. L’Hereu de Raventós i Blanc Brut Nature är en cava i den modernare, knastertorra och elegantare skolan. Mattsvarta trotjänaren Cordon Negro Brut skäms inte för sig heller även om den fått lite skamfilat rykte, mest beroende på sin popularitet. Kan du tänka dig en rosé så är Segura Viudas Brut Rosado fantastiskt trevlig, sommarbärig och välgjord till ett obegripligt lågt pris.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 69 kronor eller 269? Är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne strax över 40 kronor. Det kanske det kan vara värt ändå? 
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +6°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du nödvändigtvis måste briljera så kan du alltid sabrera. Kolla min lilla intruktionfilm på YouTube.
• Glas. De höga smala flöjtglasen rekommenderas då de bäst bevarar bubblorna. Coupeglasen har nyligen fått en renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Pröva hellre ett vanligt vitvinsglas, det låter dig uppleva aromen i vinet bättre än både flöjt och coupe. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande eller Pommac.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

GOTT SLUT OCH NYTT ÅR!

Vill man återupptäcka nittiotalet ska man definitivt bege sig till Grand Hotel i Lund och göra en djupdykning i deras vinlista och vinotek. Det gjorde jag och kollegorna häromkvällen och hade riktigt trevliga vinupplevelser. Särskilt spännande för mig som faktiskt varit ansvarig* för de flesta inköpen och nu fick återstifta bekantskapen med mina små skötebarn.

1996 Château Lagrezette-Certan från Pomerol hade en väldigt ungdomlig syra och mycket toner av röda bär medan 1996 Château Bouscaut från Pessac-Léognan på motsatta stranden präglades av elegans och fina tanniner. Klassiska 1997 Château d’Armailhac från Pauillac hade en fantastisk akvavitliknande doft av kummin, fänkål, stjärnanis och mörka bär och uppvisade mycket kraft trots årgången som anses lättare och snabbmognande. ”Lantvinet” 1995 Domaine Trévallon imponerade med mörk och rik fruktighet, något oxiderad ton och lätt aromatisk profil med stor fyllighet. Från italienska Umbrien kom 1997 Lamborghini Trescone som var lätt, elegant och förvånansvärt spänstigt medan 1988 Feyles Barbaresco var ett stort, komplext och nyanserat vin som fortfarande hade några år att ge. Jag mindes  1993 Philip Togni Napa Valley Cabernet Sauvignon som ett koncentrerat, fylligt och imponerande vin som osade av svarta vinbär. Tio år senare så återstod inte mycket av kraften även om där fanns tydliga cassistoner i doften. Då imponerade 1993 Storybook Howell Mountain Zinfandel mer då den kom från en halvbutelj. Bägge de kaliforniska vinerna hade hållit mycket bra och var fortfarande njutbara men vi var rörande eniga om att de inte hade utvecklat någon komplexitet.

Om ”provningsanteckningarna” verkar lite fåordiga så beror de på att de endast är minnesbilder från en ganska blöt julavslutning.

*Jag var anställd som ansvarig sommelier på Grand Hotel 1999-2001.

Det blev faktiskt en smärre uppståndelse när det avslöjades att det röda vinet som serverades på årets nobelbankett var en cabernet sauvignon från Sonoma i Kalifornien. Man kan undra varför. Visst har den franska dominansen (Bordeaux och Bourgogne) varit total men både Sydafrika och Australien har levererat viner tidigare år och redan 1946 var faktiskt det röda vinet från Mendoza i Argentina!

Med tanke på kvaliteten tidigare år (Château Palmer år 2001 till exempel) tänkte jag att det kunde vara värt att testa West Cabernet Sauvignon Reserve 2005. Väljer man ut en amerikanare framför en fransos till en så traditionell tillställning så måste den väl vara ganska exceptionell? Jag var också i skriande behov av ett nyavärldenalibi i min franskdominerade vinkyl. Via Winefinder gick det att beställa och ett par dagar senare hade jag sex buteljer hemma som en för tidig julklapp. Full av förväntan öppnade jag en butelj…

Ganska kompakt doft av mörka bär, svarta vinbär, björnbärssylt, svartpeppar och litet mintigt inslag. Medelfyllig, fruktig, ganska frisk med många, mjuka, mogna tanniner och viss längd med tydlig ton av mint.

Välgjort, fruktigt och lättdrucket…men ointressant, onyanserat och totalt charmlöst. Absolut inte värt pengen det kostade. Ärligt talat så får jag mer ut av ett vin som Gallo Sonoma Cabernet Sauvignon. Samma druva, samma ursprung till en tredjedel priset. Ångrar bittert att jag inte istället köpte ett halvdussin av Château Rollan de By istället.

Igår recenserade jag en middag med viner på Häckeberga Slott. En lite ovanlig situation där jag satt och provade maten och vinerna en timme innan gästerna kom. Middagen var också ovanlig då ingen av gästerna kände varandra…eller behövde betala.

Det hela är ett nytt koncept med namnet Vi får främmande. Maten och drycken är sponsrad, platsen varierar, deltagarna lottas slumpvis fram och konversationen bandas. Jag tyckte det verkade vara en spännande och lagom knäpp idé och ställde därför upp som recensent och bloggare.

Kocken Anna Johansson lagade maten och sommelier Mikael Johansson hade valt vinerna från en lista sammanställd av Philipsson & Söderberg. Jag valde att få vinerna serverade blint för att testa mina kunskaper.

Som välkomstdrink serverades ett mousserande vin med mycket ljus färg och fina bubblor. Medelstor, frisk doft, gula äpplen, citrus och lite rökig. Torr, ganska lätt mycket frisk, citrus, grönt äpple, mineral, kalkig, ren och ganska stram. Enklare blanc de blanc champagne? Visade sig vara Pongrácz Brut från Sydafrika. Inte dumt alls.

Vinet till de två första rätterna var ljust gult och hade en stor, utvecklad, mycket fruktig, tropisk frukt, mandelmassa, rökig ton och en väldigt speciell karaktär av modellera och skaldjur. Torr, medelfyllig, fruktig och balanserad och något avrundad syra, lite diskret smak jämfört med den uttrycksfulla doften. Doften sa chenin blanc men smaken sa…nånting annat? Var helt fel ute då vinet var en 2006 Dopff Irion Riesling ”Les Murailles”. Förvånansvärt lite syra för en riesling.

Första rätten ut var pilgrimsmusslor på jordärtsskockscreme samt chips av jordärtsskocka, rostad spickeskinka, krasse och en alldeles ljuvlig jordärtskockssoppa i ett litet glas. Rena fina, milda smaker, perfekt tillagade musslor. Mycket bra komponerad rätt med de milda, rena smakerna ställda mot det krispigt salta. Fin liten rätt men inte särskilt spännande. Vinet fungerade bra då de lite söta smakerna och musslorna förstärkte syran i vinet och gjorde det friskare. Dock kändes vinet lite anonymt i sammanhanget.

Andra rätten var ett lågtemperaturbakat ekologiskt sprättägg, brynta champinjoner, champinjonskum, knaprigt kycklingskinn, och rostade hasselnötter. Perfekt bakat ägg, krämigt, mycket maillard, knaprigt och knisprigt. Mycket rika och fina smaker men samtidigt en mild och fantastiskt smaklig rätt. Vinet blev tyvärr väldigt snipigt och trist mot den här rätten.

Till huvudrätten serverades ett ganska ljust rött vin. Doften var medelstor, eldig, bärig och örtigt kryddig, ton av blyertspenna, hallon, smultron och lingon. Smaken var medelfyllig, mycket frisk, ganska eldig, ton av röda bär, ganska mjuk med tydliga fat, lite platt i mitten och en liten bitterhet i avslutet. Lite snål, något obalanserad och viss längd. Kalifornisk pinot? 2006 Fetzer Pinot Noir Barrel Select. Mitt i prick!

Varmrätten var ett perfekt tillagat ankbröst på en broccolipuré med fint balanserad sälta och väl utvecklad smak av broccolin. Till det serverades ett savoykålsknyte fylld med ankrillette och ett potatisstomp med en fin syrlighet av citron. På det lilla knytet, som var en perfekt liten rätt i sig, låg en bit halstrad anklever som smälte bara jag tittade på den. Allt var mycket, mycket välbalanserat. Enda plumpen var ett pulver (!) på ankfett, fullständigt överflödigt och obegripligt. Vinet tappade all karaktär, blev eldigt och försvann. Provade istället rieslingen som kom till sin rätt och blev fruktigt och syran balanserades vackert mot den lilla syran i moset och skyn.

Sista vinet hade en ganska stor, utvecklad doft av honung, torkade äppelskivor, citrus, omogen ananas, eukalyptus, aprikos och en något lite bränd ton. Smaken var söt, ganska lätt mycket frisk och med tydliga toner av bokna äpplen. Eftersmaken lite klen med syrlig ton. En ganska enkel tokajer? 2004 Mercatus Tokaji Aszú 3 Puttonyos

Slutligen kom desserten in och var en komposition av en créme av ingrid marie-äpplen, vaniljcreme, vaniljpudding, kavringsmulor, äppelkola och chips av äppelskalen. Otroligt fin balans mellan sötma, aromer, syra, öronbedövande knaprig kavring som rostats med smör och farinsocker, kletig äppelkola och frasigt äppelskal. En mycket fin avslutning med smaker som lockade fram smakminnen från barndomen. Tyvärr var sötman inte tillräcklig i tokajern som framstod som syrlig, enkel och lite skalbitter.

Jag gick precis när gästerna kom. En blandad samling som hade en mycket välkomponerad och intressant kväll framför sig.

Jag är ingen rabiat glöggmotståndare även om det kan verka så. Men ska det bjudas glögg är det mycket roligare och godare att göra den själv. Dessutom är det jättekul att låta gästerna blanda ihop glöggen vid spisen. Stämningen blir hög redan innan man fått alkohol innanför västen.

Det du behöver är…

• Billigt men hyfsat fruktigt och fylligt vin
• Apotekets aromatisk tinktur (glöggextrakt)
• Sockerlag*
• Mörk rom, brandy, calvados eller annan smakrik sprit
• Enkel söt madeira eller portvin
• Apelsin
• Efter smak vaniljstång, stjärnanis, pomerans eller annan smaksättare

Riv apelsinskalet fint i en skål med lite av spriten och låt även de kryddor du valt ligga och dra ett tag. Måtta upp knappt så mycket vin (glögg) som du räknar med kommer att gå åt. Värm vinet och smaksätt efter hand med tinktur, sockerlag, sprit, starkvin och kryddextrakt. Pytsa i och smaka av som när du smaksätter en gryta. Hur enkelt som helst. Om glöggen börjar koka lägger du bara på ett lock en stund så kokar inte alkoholen bort.

*Koka gärna lagen på fruktsocker (fruktos) så blir glöggen söt men inte så ”klistrig”.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Om du undrar vem som designat glöggkolven och muggarna så ska du besöka kalendern hos precis en sån.