Gör en pastasås där köttfärsen är utbytt mot det färdigkryddade inkråmet i rå salsiccia. Härligt smakrikt och fantastiskt gott till en enkel chianti.
Klyfta 250 g champinjoner och stek dem i torr stekpanna så de tappar det mesta av vätskan och får en brynt yta. Klicka därefter i smör och bryn till perfektion. Ta av stekpannan från värmen och riv över 2 stora vitlöksklyftor låt mjukna på eftervärmen. Slå på 0,5 dl vitt vin och koka upp och häll av allt i en skål. Sprätta upp 300 g rå salsiccia och hacka inkråmet grovt. Fräs i stekpannan i smör så det blir genomstekt och får lite färg. Slå på 2 hackade mogna tomater och 2 msk tomatpuré, fräs och koka ihop allt så det mesta av vätskan kokat in. Slå på 1,5 dl vitt vin och låt puttra i 5 minuter. Slå i 1,5 dl vispgrädde och dra några riktigt rejäla tag med pepparkvarnen och låt småkoka tills det blir en krämig sås. Smaka av med salt och rör ned färsk hackad timjan och oregano. Servera med pasta och riven parmesan.
Testa också min ”brännvinspasta” där salsiccian är utbytt mot isterband och vinet mot akvavit.
Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.
Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.
Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.
2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).
Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.
Potatisgratäng i påse måste väl vara en av mänsklighetens stora framsteg och landvinningar? Det är sällan jag lyckas göra en potatisgratäng lika bra som den färdigköpta (jag köper märket Peka) och vad är då meningen med allt arbete. Dessutom är den oftast billig. Visst, den är ingen smaksensation så jag brukar pimpa den lite. Massor med svartpeppar, en rejäl klick dijonsenap och tomatskivor ovanpå innan det avslutande osttäcket. Hur gott som helst och en komplett rätt i sig med en sallad till.
Igår blev det extra lyxpimpning eftersom jag hade kantareller jag köpt på loppis (ja loppis. Var köper ni era?). En liter kantareller uppblandat med lite champinjoner smörfrästes till de fått fin färg. Två tredjedelar blandades ned i gratängen tillsammans med en matsked dijonsenap och massor med svartpeppar. Resten av svampen ströddes ovanpå och täcktes med ost. Skjuts in i ugnen på 200° i 20 minuter. Helt ljuvligt tillsammans med en ryggbiff, ugnsbakade tomater från egna växthuset samt en fin Rioja Reserva.
Väl värt att reprisera är detta recept som vi hittade för några år sedan i vårt letande efter lämpliga saker att servera i vårt kafé i Blå Huset. Den har blivit en riktig hit! Fantastiskt god och fräsch med friskhet från citron, krispighet från vallmon och sötsyrlig topping. Mycket enkel att göra.
Vispa 2 ägg och 2,5 dl socker vitt och pösigt, låt det gå 5-6 minuter minst. Blanda 2,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 0,75 dl blå vallmofrön och rör ner i äggsmeten. Blanda ner 1 dl smetana samt saften och det rivna skalet från 1 citron. Vänd sist ned 100 g smält smör och häll smeten i en smord och bröad form på cirka 1,5 liter. Grädda i mitten av ugnen på 175° i cirka 45 min. Låt kakan kallna och vänd sedan upp den. Vispa ihop 1 dl smetana och och 1 dl florsocker till en fast kräm och bred över kakan. Dekorera med lavendelblommor, tagetes, ringblommor, timjanblommor eller med bär som exempelvis röda vinbär.
Svängde ihop en riktigt bra vegansk chiliröra idag. Mustig, smakrik och lättlagad. Ingen-saknar-köttet-god är den också. Använd till tacos, enchiladas, servera som den är till lite ris eller blanda i bönor, mer tomat och lite majs om du vill så har du en chili sin carne. Gör dubbel sats på en gång och frys in.
Hacka en stor gul lök och fräs den i olja i en vidbottnad gryta tills den mjuknar (löke alltså). Släng i en burk/tetra vardera av kikärtor och kidneybönor och låt fräsa med löken tills allt är genomvarmt. Ta en potatisstöt och mosa bönorna. I med mer olja samt 2 msk tomatpuré och fortsätt fräsa cirka fem minuter under omrörning. Slå på en burk krossade tomater, en burk/tetra röda linser, 1 msk mörk soja,1 msk mörk fin kakao, 2 msk spiskummin, 1 msk milt chilipulver, 1 msk chipotlepasta och 2 grönsaksbuljongtärningar och låt puttra på svag värme i 20 minuter. Späd med vatten om det blir för torrt. Smaka av med salt och chili efter smak.
Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.
När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.
Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.
2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.
Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då? Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,
Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.
Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard, 2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.
Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!
Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.
Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.
Fick i min hand idag en helt makalöst intressant bok – ”Eating out in Stockholm” av Frank Ward från 1972. Detta var tydligen den första genomgången av Stockholms restauranger och rörde upp många starka känslor. Bland annat blev Frank, som senare startade importfirman Ward Wines, bannlyst på Tore Wretmans krogar. Läs mer om detta och om Frank Ward här.
Fascinerande att läsa om kroglivet i en helt annan tid. Otroligt mycket har hänt på 45 år. Men det som fångade min uppmärksamhet var beskrivningen av Carl Butlers restaurang ”Svensson & Butler”. Efter att ha ägnat så mycket tid och snudd på osunt intresse för Carl Butler och hans recept var det otroligt spännande att få läsa hur maten upplevdes, vad den kostade och hur atmosfären var på krogen. Nästan som att ha fått kika in en stund. Frank Ward gav omdömet ”Outstanding”.
Varsågoda – stig in på Stockholms bästa bistro 1972!
This must surely be one of the very best of the Stockholm bistros, the food having a pristine freshness that few of the others seem able to equal. It’s cheap to: garlic-caressed lamb with white haricot beans, potatoes, and a good, if sometimes thinnish gravy, costs Kr. 11.50. One meal I had there consisted of a hearty – and heartening – cabbage soup followed by a fine, light cannalone that would have earned any Italian’s approval. The blackcurrant pie that followed was well made but clearly a leftover from a day or two previously, being on the dry side. All this with a small carafe of red wine, a glass of port with the pie, and coffee came to Kr. 27. The bread, as ever, was really crisp and fresh and the cabbage salad which always greets you on entry is free. Another visit a few days later was rewarded with one of the finest pieces of beef I have had for many months and in scores of restaurants visits: tender, juicy, and full of flavour. This rarity cost only Kr. 13.25. A bean soup was once a bit lukewarm, but this was a small fault to set against four or five fine meals.
Each Tuesday, by the way, you can get the House’s speciality, a tasty cheese-tomato-mushroom quiche which has the luscious consistency of thick cream. This comes at Kr. 8.25. Other dishes from France, Spain, Italy, and Sweden recur on the hand-scrawled menu once weekly or monthly.
Mr. Butler himself is an unassuming man in his late thirties with a frank and open manner. He left catering school a qualified cook and promptly got a job as a waiter. He then signed on with SAS and spent several busy years travelling the globe. He went into an early retirement and set up the present establishment in 1968. The place itself is tiny, barely ten paces long. Walls are midnight blue and overhead lights focus concentrated beams onto the waxed wooden tables. One long table in the centre serves as mute catalyst to many a stimulating discussion. It truly is is an open house: you can see into the tiny kitchen, and watch the chef at work; and the young be-jeaned waitress plays with her own child while chatting informally with regulars. Once, a whole train of prams entered, pushed by housewives eager for a snack.
På vårt lokala ICA vräkte de ut benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som någon kreativ marknadsförare döpt om den till) med kort datum för en spottstyver. Utkonkurrerade av nypotatisen såldes påsar med små fina mandelpotatis ut till halva priset och askar med cocktailtomater kostade fem kronor. Extrapriserna fick bestämma middagen. Det blev strålande!
Halvera cirka 750 g delikatesspotatis (amandine-, sparris-, mandelpotatis eller liknande) och blanda med olivolja och salt i en ugnsform och skjutsa in i ugnen på 225° i 20 minuter. Under tiden skalar och halverar du 5-6 vitlöksklyftor på längden, strimlar ett paket bacon och skär två svenska äpplen i små klyftor. I en kotlettrad på cirka 800 g skär du små snitt där du trycker in vitlökshalvorna. Klappa in köttet med rikligt med nymald svartpeppar. Bryn köttet i mycket smör och olja på hög värme så det får fin färg runt om. Ta stekpannan från värmen och strö ner baconet så det blir lätt tillagat på eftervärmen. Ta ut potatisen, sänk värmen till 175° blanda i äpplen, tomater, bacon, en matsked herbes de provence (eller andra örtkryddor efter smak) samt stekfettet. Stick en termometer i tjockaste delen av kotlettraden, lägg köttet ovanpå potatisblandningen och låt allt gå i ugnsvärmen i cirka 20 minuter eller tills innertemperaturen når 65°. Ta upp köttet, skär i tjocka skivor, lägg tillbaka i formen och strö flingsalt över. Servera med sallad och en kall sås på turkisk yoghurt, ohemula mängder dijonsenap och grov fransk senap och en nypa salt.
I sin satsning på genuin, skånsk cider har de lanserat den senaste flaskjästa varianten på Systembolaget. 2013 Skånsk Flaskjäst Cider är helt torr och framställs av belle de boskoop, cox orange och signe tillisch från skånska odlingar. Efter en första jäsning har äppelvinet tappats på flaskor med en tillsatts socker och jäst för en andra jäsning. Cidern har sedan vilat i drygt ett år på jästfällningen för ökad komplexitet och kropp. Efter degorgering (avlägsnande av jästfällningen) har det tillsatts en liten mängd klar äppelmust.
Cidern är ljust gyllengul med en fin mousse. Doften är stor med tydliga, lite bokna äppeltoner, vanilj, kanel och någon kryddighet. Smaken är helt torr med rik fruktighet och en nästan fet kropp, tydlig citrus, massor av gula och röda äpplen, lite aprikos, kryddighet och ett stramt avslut med bra längd.
Snygg, komplex och välbalanserad cider. Ett svenskt frukthantverk i 1408 numrerade buteljer (fast bakläxa till den som släppte igenom den trista etiketten). Vi drack den till en bit smörgåstårta med lax och räkor men smakrikedomen gör att den passar bra till ost, charkuterier och lite kryddigare mat. Cider och curry är alltid en bra kombination. Säljs lokalt men kan beställas till alla butiker. Prova också den lite sötare Skepparps Flaskjäst Cider som jag skrivit om tidigare.
Sommaren är här! Äntligen! Varma, lata sommereftermiddagar i hammocken är som gjord för en snusstor, lätt och uppfriskande sherry.
Nytt i Systembolagets sortiment är Alegria Manzanilla Superior från Williams & Humbert. Som den mesta sherry så är den alldeles för billig. En halvflaska kostar 59 kronor och då får du ett stort litet vin. Alternativt kan du lägga pengarna på en latte och en halv muffin på Espresso House.
Som av en händelse är det på dagen tre år sedan jag besökte den enorma bodegan Williams & Humbert i Jerez. Precis som mina noteringar från besöket beskriver så är detta vin elegant och ovanligt friskt med tydliga citrustoner och en liten pepprighet. Ganska snäll i sin karaktär och därför perfekt för den som inte provat detta stora karaktärsvin tidigare. Manzanilla är samma typ av vin som en fino, det vill säga en ljus, lätt, mycket torr sherry som utvecklats under flera år under ett skyddande jästtäcke (flor) som ger vinet sin speciella karaktär och jästighet. Skillnaden mellan en manzanilla och en fino är att manzanilla lagras i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda där temperaturen är svalare och jämnare och jästtäcket tjockare och mer aktivt. Men även för en sheeryälskare som jag så är det mycket svårt att skilja dem åt.
Köp hem en flaska, kyl den väl och njut som aperitif, till skaldjur eller till små smakrika tapas. Drick ur vitvinsglas eller ur mina favoritglas för sherry (som egentligen är till whisky).
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer