Senaste nytt

21 november 2016 | 4 kommentarer

Julklappstips: Stort vin till litet pris

coyam-2013

Jag vet vad jag ska köpa till mig själv i julklapp; en låda 2013 COYAM.

Det damp ner en pressrelease idag om att släpps 2500 buteljer av chilenska COYAM i det exklusiva sortimentet den 1:e december (artikelnummer 95015). Inte för att jag tycker att prislappen 169 kronor renderar en plats i ett exklusivt sortiment. Däremot är vinet i sig en exklusivitet enligt mig.

Ända sedan jag besökte egendomen har vinet varit en favorit och jag har provat åtskilliga årgångar. Bland annat har jag provat hur vinet efter tolv år fortfarande upplevdes som ungt, så ett par decennier i källaren är inga problem. Med sin koncentrerade stil kan det drickas redan nu för den som är otålig. COYAM är ett vin som är i det absoluta toppskiktet av chilenska viner och som utan problem kan jämföras med många stora viner från andra delar av världen som kostar många gånger mer.

För kalenderbitaren så är vinet en eklektisk blandning av 48% syrah, 24% carmenere, 11% merlot, 10% cabernet sauvignon, 3% mourvedre, 3% malbec, 1% petit verdot.  Vinet har ekfatslagrats i 13 månader i 85% franska fat och 15% amerikanska. 34% av faten var nya, 33% användes för andra gången och 33% för tredje gången.

Men bortse från siffror och produktionsfakta. Det här är ett förbannat bra vin som du ska unna dig ett par flaskor av till julhelgen samt några att gömma undan.

 

 

 

10 november 2016 | 3 kommentarer

Soppa med svansföring

oxsvanssoppaIdag blev det en riktigt mustig, smakrik, umamistinn och värmande soppa som perfekt matchade det ruggiga vädret. Oxsvanssoppa måste du göra om du aldrig provat. Inte svårt alls. Det här en lätt modifierad variant av det här fem år gamla receptet.

Vänd 1,5 kilo oxsvansbitar i vetemjöl. Skär 2 stora morötter, 2 gula lökar, 1 stor palsternacka, 1 liten purjolök, en rejäl bit rotselleri, 2 selleristjälkar och stjälkarna från ett persiljeknippe i ganska små bitar samt dela 5 vitlöksklyftor på längden. Bryn köttet väl i en blandning av olja och smör i en stor gjutjärnsgryta. Ta upp köttet och bryn de skurna grönsakerna tillsammans med 3 msk tomatpuré på hög värme. Skrapa hela tiden i botten så det inte bränner fast. Lägg tillbaka köttet, slå på 1 liter vatten samt 1 tsk rosmarin, 1 tsk timjan, 1 tsk kumminfrön, 1 msk soja, 2 msk sherryvinäger, 3 tärningar oxbuljong, 10 vitpepparkorn, 10 kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 1 flaska rött vin. Ge det hela ett rejält uppkok, lägg på locket och ställ in ugn på 150° i 4 timmar.

Ta nu ut grytan, lyft ur köttet och befria det från knotorna när det svalnat lite.. Hacka köttet fint. Häll soppan genom en trådsil och det mesta av grönsakerna genom silen med en slev. Lägg ner köttet och koka upp. Smaka av med salt, massor med nymald svartpeppar och eventuellt en skvätt sherryvinäger om det saknas syra. Avsluta med att röra ned en knapp deciliter grädde och massor med hackat persiljekrus.

Testa även detta läckra recept med oxsvans.

30 oktober 2016 | 1 kommentar

Fyndvin: Amaltea de Loxarel

img_9292

Denna gång är fyndvinet ett jag skrivit om redan tidigare. Mitt omdöme på den nya årgången är så snarlikt så det blir helt enkelt en copy/paste.

Här kommer ett riktigt bra vin som är svårt att inte dricka i långa djupa klunkar och som är så billigt att det låter sig göras.

Amaltea de Loxarel är ett ekologiskt odlat och handskördat vin från Penedès. Druvorna är cabernet sauvignon, merlot och tempranillo och vinet har legat 10 månader på ungersk ek. Resultatet är ett ungt, rent, friskt och fräscht vin som flödar av mogna svarta och röda vinbär, körsbär och ett litet drag av örtighet , ek och anis. Det är så där underbart bärsaftigt att det krävs en rejäl dos självbehärskning för att inte svepa glaset. Men det finns också en fin ekstruktur samt en aptitretande stramhet och en dos mineralitet.

Att den är obegripligt prissatt till bara 79 kronor (2013) gör att man lätt förlåter den biodynamiska rappakaljan på baksidesetiketten. Spring å köp!

Vinet finns fortfarande i ordinarie sortimentet men sedan jag skrev om det senast så har priset höjts till 84 kronor. Nu kan man dock köpa 2000 flaskor av årgång 2013 till det löjliga priset 69 kronor. Anledningen är att man har ändrat designen (till det sämre enligt mig) och rear ut de kvarvarande till rea-pris. Vinet släpps kl 10 på tisdag den 1/11 och man måste beställa ett kolli om 12 st. Inget att tveka på.

Jag har fått flera frågor om var jag hittar alla dessa fyndviner. Jag får tips och en provflaskor från importörer. Om jag gillar vinet så skriver jag om det. Annars inte. Jag har ingen ekonomisk vinning i att skriva om dem.

 

 

14 oktober 2016 | 0 kommentarer

Ett vinhuvud!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer lite oförblommerad reklam för Kära Hustruns nätbutiker Vinet & Glaset och precis en sån som precis har blivit uppdaterade och moderniserade. Tycker de behöver lite marknadsföring så hon kan fortsätta försörja mig.

På precis en sån hittar du massor av retroprylar och på Vinet & Glaset inte helt överraskande vinglas, korkskruvar, kartor och annat vinrelaterat. I den sistnämnda är jag ganska hårt involverad i urval av varor. Det senaste är en t-shirt vars tryck jag själv har designat. Inte så tokigt om jag får säga det själv. Just nu kan man förbeställa till ett riktigt bra pris. Själv ska jag ha en i varje färg.

Slut på reklamen. Tack för er uppmärksamhet.

 

14 oktober 2016 | 3 kommentarer

Hur smakar en 100-årig porter?

img_9166

Så var det dags att prova en av de sekelgamla flaskorna med Carnegie Porter.

Den lilla korken var som förväntat mycket spröd av åldern. Metallgrimman som hållit den på plats var sedan länge bortrostad. Den alldeles för stora korkskruven fullständigt trasade sönder korken och i samma ögonblick som korkens försegling bröts så slog en stor doft av porter upp från öppningen. Ingen tvekan om att det var Carnegie Porter i flaskan redan innan den hällts upp i glaset. Fram med en finmaskig dekanteringssil för att avlägsna korksmulorna.

Utseendet på ölen var förvånansvärt klar, djupt mörkbrun med en toning åt orange mot kanten. Ingen kolsyra kvar som förväntat. Doften var mycket stor och intensiv med toner av soja, svarta oliver, tjära, maltvinäger, rök, julmust, hårdgräddad och nästan bränd kavring och tydlig påverkan av åldern. Precis som på många gamla viner så var närvaron av muggig kork tydlig på näsan samt ett drag av hyacint. Inte en helt oangenäm doft men väldigt påträngande i sin intensitet.

Smaken då? Med viss tvekan tog jag en smutt. Den åkte ganska snabbt ut igen. Syrlig, besk, platt, metallisk och bränd samt med en påtaglig ton av gamla muggiga kläder och filtar. Man skulle kunna säga att eftersmaken var död och förfall. Munnen sköljdes med vatten och en näve mintkarameller gör just nu sitt bästa för att rensa gommen.

Jag tänker inte ta reda på om innehållet i de andra flaskorna smakar likadant.

13 oktober 2016 | 0 kommentarer

Någon slags thailändsk hönsfärs

img_9139-2

Hittade ekologisk hönsfärs i butiken häromdagen. Inte kycklingfärs. Hönsfärs. Vi måste bli bättre på att ta vara på det smakrika köttet när hönsen inte längre är lönsamma värpare.

Jag improviserade en rätt med ingredienser man brukar hitta i thailändska rätter. Det blev fantastiskt gott.

Rör ihop saften från en äggstor ingefära (riv den och pressa ut saften med handen), 2 msk limesaft, 1 msk grön currypasta, 1 msk fisksås och 2,5 dl kokosmjölk. Stek 200 g små fina halverade champinjoner i en torr stekpanna. När de fått fin färg klickar du i rejält med smör och fräser ytterligare några minuter. Ner med 400 g hönsfärs (eller kycklingfärs) och stek tills den blir helt torr och fått fin brun färg. Blanda ner finskuren purjolök, två tunt skivade vitlöksklyftor och en finskuren röd mild chilifrukt och låt fräsa några minuter. Slå på kokosmjölksblandningen och låt koka ihop i drygt 5 minuter. Skär ner en kruka koriander och blanda ner hälften i grytan. Resten av koriandern har du till serveringen. Bjud till basmatiris.

01 oktober 2016 | 3 kommentarer

Ett rosa fynd för hela året

SONY DSC

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

27 september 2016 | 11 kommentarer

Carnegie Porter från förrförra seklet

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har provat en hel del gamla viner. Älskar komplexiteten som kommer med mognad. Ett gäng från slutet av 1800-talet har slunkit ned. Öl med ett par decennier på nacken har det också blivit. Bland annat Carnegie Porter som är dokumenterat väl ägnad för flasklagring. När jag var sommelier på Grand Hotel i Lund så fanns det ett antal gamla årgångar på listan. Härligt portvinslika i stilen.

När jag av en slump fick syn på en back med några flaskor Carnegie på en auktion kunde jag därför inte stå emot. Jag la ett bud och igår fick jag hem fyndet. Sju små flaskor på uppskattningsvis 25 cl i en liten träback med bryggeriets varumärke inbränt och ett bärhandtag i fint tyg med namnet broderat.  Flaskorna har naturkorkar som en gång varit säkrade med ståltråd som med tiden rostat bort. Etiketterna har likaledes vittrat bort och ersatts med lappar där en darrhänt människa med sirlig stil skrivit ”Carnegie Porter. Gammal”. Den mörka vätskan (som jag hoppas är öl) står högt uppe på flaskans axlar. Ingen stor avdunstning med andra ord.

Eftersom jag bara sett flaskor och back på bild tidigare så trodde jag att de kanske var från 1930-talet eller liknande. Men efter googling på flaskorna som är märkta ”Årnäs” så visade det sig att modellen inte tillverkades efter år 1900! Vi pratar om svensk, mörk öl med med runt 120 års flasklagring! Flytande historia.

Tycker ni att jag ska korka upp en flaska? Vill ni ha en rapport om innehållet är drickbart och vad det smakar?

25 september 2016 | 2 kommentarer

Granola – busenkel frukostlyx

img_9036

När jag var liten fick jag ibland Kalaspuffar till frukost. Sött och gott i en skål med mjölk och massor att läsa på paketet medan frukosten sörplades upp. Viktigast var kanske ändå leksaken som låg i paketet.

Sedan skulle det vara nyttigt. Entré för den sågspånstorra och dammiga müslin som var så trist att de enstaka fossilerade russinen sågs som små skatter snudd på jämförbara med Kalaspuffarnas bonusleksaker. Det spelade ingen roll att den hette Eterna och hälldes upp i en specialdesignad och skitsnygg burk.

Räddningen var Start! Den perfekta fusionen av den honungssöta krispigheten som effektivt dolde müslins östatstristess. Gott och nyttigt på samma gång. Typ. Start förgyllde många söndagsfrukostar ackompanjerad av uppblåsta frallor, gräddost, Bravo apelsinjuice och långläsning av Dagens Nyheter som inköpts i kiosken.

Start är och var vad man i den engelspråkiga världen kallar ”granola”, vilket också står på förpackningarna idag. Start/granola är ofta ganska dyrt för vad man får, nämligen sockrade havregryn toppade med diverse gryn och torkad frukt. Det är billigt och enkelt att göra själv. Den blir fräsch och krispig och precis så lite eller mycket söt som du vill och du blandar i vilka lyxiga ingredienser du vill. Grundingredienserna är få och du höftar mängderna efter smak.

Blanda farinsocker eller muscovadosocker med kanel, kardemumma och vaniljpulver (en eller flera av smaksättarna) och se till att det inte är klumpar i sockret. Blanda sedan med havregryn. Rör ihop flytande honung med rapsolja och blanda detta med de torra ingredienserna så att havregrynen blir lätt inoljade. Sprid ut på smörpapper på en eller flera plåtar. Det ska vara ganska tunt lager. In i ugnen på 150° övervärme. Har du varmluften eller undervärmen på så bränns granolan lätt på undersidan. Blanda runt då och då. Efter cirka en halvtimme bör grynen blivit ljust gyllenbruna. Låt svalna på plåten. När det kallnat blir grynen krispiga. Klart!

Nu kan du blanda i solrosfrön, valnötter, hasselnötter, melonkärnor, russin, torkad frukt, linfrön, puffad quinoa eller vad du vill. Bäst är att servera godsaker så kan alla välja vad de vill ha i sin frukostblandning. Så gör vi på vårt bed & breakfast.

15 september 2016 | 0 kommentarer

Halkfria Mikkeller med en dikeskörning

img_8765

Alkoholfria drycker är inte så frekvent förekommande här på bloggen. Ibland dyker de upp och jag är särskilt svag för alkoholfri öl. Öl brukar klara avsaknaden av alkohol bättre än vin. Förmodligen för att vin allmänhet har en högre alkoholhalt utgör vinets kropp och smakbärare saknas. På samma sätt klarar smakrika öl processen bättre då alkoholen i dessa utgör en mindre andel av karaktären än i exempelvis en ljus lager.

Danska Mikkeller är inte bara duktiga på udda och annorlunda öl i många stilar, de är också ena rackare på alkoholfri öl. På mitt lokala Systembolag hade de inte mindre än tre olika sorter som pockade på att bli provade.

Hallo Ich Bin Berliner Weisse är en veteöl med fin, tät skumkrona och mycket ljust gul färg och inte helt klar. Doften är stor med massor av citronzest, aprikos, en frisk ton av äppelcidervinäger och en diskret humlekrydda. Smaken är fantastiskt uppfriskande syrlig och lätt. Som en fusion mellan lemonad och veteöl. Lite tunn och kort smak men med en aptitretande beska som kommer smygande efter en liten stund. Mycket bra! Perfekt sommaröl eller till skaldjur. Kära Hustrun beordrade genast inköp av ett gäng flaskor att ha på lut i kylen.

Drink’in The Sun är också en veteöl men i amerikansk stil. Fin ljus och tät skumkrona och ljust bärnstensfärgad med lätt dimmig fällning. Doften är fruktig med inslag av tropisk frukt som dock övermannas av en alltför generös tilldelning av diverse humlesorter. Medelfyllig, fruktig smak med viss friskhet men en humlebeska som får det hela lite ur balans. Inte alls tokig dock. Namnet föreslår att ölen ska njutas i värme och solsken men jag skulle nog sätta mig i skuggan och njuta den till en fish’n chips.

Sist ut Mikkeller Ambler Red Ale med lite havremalt som är en nyhet i sortimentet. Fint och stadigt ljustbeige skum. Utseendet på ölen är dock långt från aptitlig. Liknar diskvattnet när man sköljt ur kaffekannan – smutsbrunt. Doften känns också oren och jordig och diskvattnet med kaffesump kommer tillbaka i bakgrunden. Lite torkad frukt och mörkt bröd går att förnimma. Trist, platt och oren smak med obalanserad beska. Rakt ned i diket.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →