Senaste nytt

21 december 2015 | 0 kommentarer

Durello – bubblor och syra

Detta bildspel kräver JavaScript.

DOC Lessini Durello är ett område för mousserande viner som delvis överlappar Soaves finaste vingårdar på de höga terrasserade bergen och kullarna med vulkanisk svart basalt. Länge exporterades nästan allt som stilla vita viner till Tyskland för att skänka fräschör och syra vid produktion av enklare mousserande viner. På knappt 20 år har området genomgått en mindre revolution mycket tack vare den internationella efterfrågan av mousserande kvalitetsvin. På 1990-talet fanns bara tre producenter kvar som totalt framställde 65000 buteljer mousserande vin. År 2005 hade antalet ökat till sju för att i år vara uppe i tjugo.

Den lokala gröna druvan durella (vinet heter durello och druvan durella) har odlats i Lessini i minst tusen år och anpassats sig till sin omgivning. Det är en druva med en ovanligt hög syra och ger vin med tydliga citrusaromer. De vulkaniska jordarna basalt ger komplexitet och syran en karaktär av sälta som är mycket uppfriskande.

Man gör en enklare och fruktigare still där vinet jäser en andra gång på trycktank (charmat) samt på traditionellt vis med en andra jäsning på flaska (metodo classico). Båda stilarna görs helt torra med max 16 gram socker per liter. De sistnämnda lagras minst 36 månader på jästen i flaskan, samma krav som på årgångschampagne, men oftast mycket längre. Man anser att vinerna är bäst efter 8-10 år på flaska. Trots lång tid på jästfällningen så får vinerna mycket liten karaktär av  bröd och jäst som annars är vanligt. Det beror på att vinernas mycket låga ph-nivå bromsar autolyseffekten. Den långa lagringen genomförs för att runda av den höga suran och skapa balans i vinet. Trots det är detta viner för dem som gilar strama, rena, syradominerade och ”vertikala” viner. Ett område att hålla ögonen på..

CORTE MOSCHINA

2014 Corte Moschina Millesimato DOC Lessini Durello (charmat). Ljust gul med fin mousse. Stor, ganska enkel citrusaromatisk doft med inslag av apelsinblommor och lite piggelin. Torr, mycket hög frisk men polerad syra, citron, lime, stram och lång eftersmak med viss mineralitet.

2011 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello (36 månader på jästfällningen). Ljust gul med fin mousse som stannar länge på ytan. Stor citrusdominerad doft med toner av vit persika, kalkighet, någon jästig ton och lite vax. Medelfyllig, torr, mycket fin frisk syra, stram med fokuserad citrusfrukt. Stram, elegant med fin längd och liten brödighet.

2009 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello Riserva (60 månader på jästen). Ljust gyllengul med fin mousse. Medelstor doft med citrus, toner av vit persika, gul frukt, gula päron, kalkighet, vax. Medelfyllig, mycket torr, frisk syra, mycket stram, citrusfrukt. Lång, torr, elegant och tydlig mineralitet i avslutet.

20 december 2015 | 0 kommentarer

Heroisk vinodling i vackra Soave

Detta bildspel kräver JavaScript.

Soave har ett oförtjänt dåligt rykte men det är så mycket mer än de vita, enkla och ganska neutrala viner som översvämmat marknaden. Men producerar man 55 miljoner buteljer årligen så blir det oundvikligen även en hel del ointressant. Det är dags att omvärdera området.

Soave är ett hisnande vackert landskap även disig, råkall vinterdag när vinrankorna står kala, som vid mitt besök. Det är absolut ett av de vackraste vinområden jag besökt. Jag vågar knappt föreställa mig hur hänförande det måste vara en klar sommardag med bergen insvepta i grönska istället för i dimma.

Druvan i området är garganega som ger viner med aromer av persika och aprikos och mognar ovanligt sent. Man odlar även trebbiano men den står för endast 2%. Speciellt för området är att man använder sig av den antika pergolauppbindningen, det vill säga att bladverket bildar ett tak och druvorna hänger där under, vilket kräver manuell skörd. Man provar modernare uppbindningsmetoder men det har visat sig mindre lyckat. Dels beror det på att garganega behöver stort utrymme för rötterna vilket pergolametoden ger samt att druvorna behöver skuggas. Trots sitt nordliga läge blir det nämligen under växtsäsongen varmare i Soave än i sydliga Neapel på grund av det kontinentala läget och att området ligger i en skyddad dal. Temperatur över 40 grader under växtsäsongen är inte ovanligt. Druvornas skuggläge kompenseras av att bladverket samtidigt fungerar som en effektiv solpanel som gör fotosyntesen mer effektiv.

De ursprungliga och bästa områdena för vinodling går under beteckningen DOCG Soave Classico och ligger företrädesvis på terrasserade vingårdar på vulkanisk svart basalt. Vinerna på denna jordart blir nästan oljiga i munkänslan och är långlivade. Här hittar vi vingårdar som idag har en inofficiell grand cru-status. Det finns även en del kalkjordar och där utvecklar vinerna en mer blommig karaktär och får en friskare syra.

Le Battistelli

Le Batistelli är en liten familjefirma som gör tr olika viner, alla från vingårdare på djup, svart vulkanisk basalt på hög nivå. En del av vinstockarna är oympade och vissa vingårdar är så branta att man blivit certifierade för ”heroic viticulture”. Man har en väldigt enkel vinmakningsfilosofi – kalljäsning på ståltank och ingen ek. Punkt.

Att prova vinerna högst upp i de branta vingårdarna i en vedeldad liten stuga tillsammans med familjens olivolja och hemlagade korv veneto sopressa kan ha påverkat omdömet. Alla i gruppen var ganska ense om att de tre vinerna var något av resans höjdpunkt.

2014 Montesei Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor uttrycksfull doft av mogna stenfrukter, torkad aprikos, gula plommon, persiika och apelsinzest, mineralitet och rök. Torr, mycket frisk, koncentrerad gul frukt, persika, aprikos, liten nötighet, Lång, fokuserad eftersmak med fetma. Imponerande bra vin från en svag årgång.

2013 Le Batistelle Soave Classico. Ljust citrusgul med grön ton. Medelstor, citrus, omogen färsk, vita blommor, någon rökighet. Torr, mycket frisk, citrusdominerad frukt med inslag av stenfrukter. Elegant men bred munkänla med lång eftersmak med mineralitet och liten örtighet. Mycket snyggt!

2013 Roccorlo del Durlo Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor, fruktig doft av mogen citrus, gula stenfrukter, limezest, rökig mineralitet (nästan jod!). Fyllig, mycket fruktig, friska mjuka syror, mineralsaltig, rik gul frukt, stram och lång men smakrik eftersmak. Både kraftfull och elegant.

FATTORI

Här har vi ännu en familjefirma men med en annan profil. Större produktion med viner från flera olika appellationer och med en mer innovativ inställning till vinmakningen. Återkommer om deras mousserande vin.

2014 Runcaris  ”Terrene Vulcanici” Soave Classico. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av gul frukter, vit persika, gula päron, blöta stenar och vax. Fyllig, mycket frisk smak, fet, rik fruktighet av aprikos, persika, mogen citron, Rik, lång eftersmak med mineralitet och liten kryddighet.

2014 Danieli Soave. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av bivax, gula päron, grillad citron, vispad grädde, jästighet och blöta stenar. Fyllig, mycket frisk syra, bred rik fruktighet, citrusdominerad, apelsinskal, fetma och tydlig skalbitterhet i eftersmaken. Bra längd.

2011 Roncha IGT Bianco del Veneto  (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene. Stor intensiv doft av Rose’s Lime, citronzest. aprikos, petroluem och vitpeppar. Fyllig, fet, nästan simmig munkänsla, intesiv citruskaraktär, välstrukturerad, mycket lång och smakrik med mineralitet. Häftigt vin.

2013 Roncha IGT Bianco del Veneto (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor nyanserad doft av lime- och citronzest, gula päron och persika. Medelfyllig, mycket frisk smak med ren koncentrerad mogen citrusfrukt, elegant men smakrik och välstrukturerad.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Djupt gyllengul. Dämpad doft med gul frukt, honung, vita russin, aprikoskräm. Fyllig, torr, smakintensiv, mycket frisk, simmig fruktighet, vita russin, kanderade apelsinskal, lång rik eftersmak med tydlig skalbitterhit och pepprighet.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor, fruktig doft, kokta päron, aprikos, honung, limejuice. Torr, medelfylllig, mycket frisk smak med gul frukt, koncentration och lång mineralisk eftersmak.

CORTE MOSCHINA

Ytterligare en familjefirma som liksom Fattori producerar olika appellationer utöver Soave. Man experimenterar också en del med fatlagring sen skörd för de torra vinerna. Inte alltid helt lyckat.

2014 Rocathe DOC Soave. Ljust gul. Medelstor doft av gula frukter, aprikos, päron, vax och mogen citrus. Medelfyllig, mycket frisk smak, fet fruktighet av aprikos, persika, mogen citron. Bred, fruktig, lång eftersmak med liten mineralitet.

2014 Evaos DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor mjuk doft av vita frukter, aprikos, melon, vax. Medelfyllig, mycket frisk smak, stor fruktighet av vit persika, nätmelon, mogen citron. Lång eftersmak med stram syra med liten mineralitet.

2013 I Tarai DOC Soave (late harvest). Ljust gyllene. Stor, eldig, tydligt mineralrökig, vita russin och gula frukter, päron, persika, mogen nätmelon, liten vaniljton. Fyllig, rikt fruktig, frisk, eldig, mogen till övermogen stenfrukt. Mycket smakrik, lätt fatstruktur, lång men lite tunn eftersmak.

2011 Raíse Bianco IGT Veneto. Ljus gyllengul. Stor, lätt aromatisk och blommig med citruszest, apelsin, ekkryddighet. Fyllig, smakintensiv, skalbeska, fet frukt, apelsin, kryddig med tydlig fatstruktur. Intensiv, lång kraftig eftersmak med tydlig beska och antydan till fruktsötma. Lite baktung.

DAL CERO

2014 Corte Giacobbe DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor doft av stenfrukter, gula plommon, vax och en rökig mineralitet. Knappt medelfyllig, frisk smak, fruktig med karaktär av persika, melon, lime och citron. Medellång eftersmak med frisk syra med någon mineralitet.

2013 Vigneto Runcata DOCG Soave Superiore. Ljust gul. Stor doft av mogen citrus, lime, persika och tydlig rökig mineralitet. Medelfyllig, mycket frisk smak, av gul frukt, lime och citronzest, vit persika, smakrik. Lång eftersmak med frisk, stram syra med liten fatstruktur och någon mineralitet.

19 december 2015 | 0 kommentarer

En rosa revolution i Bardolino

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bardolino är ett område som för oss i Sverige verkligen hamnat i skuggan a v Valpolicella. När Systembolaget är översvämmat av ripasso och amarone från Valpolicella så finns det ett (1) rosévin men inget rött från Bardolino. Det är både orättvist och tråkigt för här hittar vi nämligen en stil av vin som är sorgligt underrepresenterat i sortimentet.

Trots att vinerna från både Bardolino och Valpolicella domineras av druvan corvina så är det mycket stor skillnad i stil mellan dem. Vingårdarna i Bardolino ligger runt Gardasjön omgivet av alper. Trots sitt kontinentala läge har man här ett medelhavsklimat. Jordmånen är också speciell med runt 90 olika mineraltyper som förts dit från bergskedjan med inlandsisen. Med olika lägen på sluttningarna, varierande närhet till den stora sjön och med en jordmån som förändras var hundrade meter så finns här en stor variation att utforska och utveckla.

Röd bardolino är ett ljust, lätt mjukt, friskt vin med fokus på bärighet. Här finns stora variationer med örtighet, mycket sitrustoner som blodapelsin och den lätta stillen gör att mineralitet gärna skiner igenom. Idag gör man även mer koncentrerade och strukturerade viner som kan utvecklas i flaskan. Huvudmålet är dock att göra lättillgängliga och saftiga viner.

Tyvärr var de flesta röda bardolinovinerna vi fick prova av den notoriskt besvärlig årgången 2014 och därför lite bleka och tunna. Ett som stod ut var nedanstående från producenten Zeni. Som av en händelse finns det att beställa på Systembolaget.

2013 Bardolino Superiore. Medeldjup rubinröd. Ganska liten doft av mogna skogsbär, mörka körsbär, hallon. Medelfyllig, frisk, saftig karaktär av mörka, mogna skogsbär, hösthallon, jordgubbar. Tuggig struktur med bra längd och lite stram mineralkaraktär. Mycket trevligt och användbart vin.

Det som gör att Bardolino sticker ut bland italienska viner är att de har specialicerat sig på rosévin som här går underbeteckningen chiaretto (uttalas kiaretto). De har alltid varit en ljusare variant av de röda vinerna och därmed en mörkare typ av rosé och därmed lite rustikare med lite strävhet. Men för några år sedan började några vinmakare att experimentera med en ljusare typ av rosé som ganska dramatiskt skiljde sig från den traditionella. Inför årgången 2014 gick en stor grupp producenter samman för att dra upp linjer för denna nya stil. Så i år lanserades denna nya variant av chiaretto på bred front.

Den nya stilen karaktäriseras av en mycket ljusare färg som lämnat den hallonröda till förmån för blekt lökskalsfärgad till ljust laxrosa. Detta uppnår man genom betydligt kortare tid med skalkontakt, ofta bara några timmar, tidigare skörd samt att man man väljer ut vissa vingårdar som mer lämpliga för rosévin. Smaken är förvånansvärt rik och ofta fet och klarar med sin friskhet av mycket smaker i maten. Vi fick chiaretto genomgående till en måltid där den tacklade en oxkind med kraftig rödvins- och chokladsås bättre än en amarone.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i området. Ambitionen är att inom några år ha olika appellationer för rött och rosé. Man är redan med tolv miljoner buteljer årligen, en tredubbling på fyra år, störst på rosévin i Italien. Kanske Systembolaget vaknar och tar in dessa viner. Man kan ju hoppas i alla fall.

2014 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. Ljust laxrosa. Liten doft präglad av syrliga röda bär, lime och citron. Torr lätt, mycket frisk, citrus, omogna jordgubbar, persika, citrus. Ganska kort och en liten torr mineralitet i avslutet.

2015 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. (tankprov) Ljust hallonfärgad.  Stor, bärig jästig, jordgubb (bubbelgum). Mycket torr och frisk med mycket enkla bärtoner som jordgubb.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto. Lökskalsfärgad. Medelstor, nyanserad, lätt blommig, nypon, smultron och mandel. Torr, lätt, mycket frisk med lite fet munkänsla, syrliga röda bär, omogen jordgubbe, elegant med lång eftersmak.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto Classico. Ljust lökskalsfärgad. Medelstor doft av clementin, persika. Lätt, mycket frisk, citrusdominerad frukt, omogna röda bär, smultron och kryddighet. Elegant eftersmak med bra längd och liten mineralitet.

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2014 Guerrieri Rizzardi Bardolino Chiaretto Classico. Blekt laxrosa mot lökskal. Medelstor, nyanserad doft av vita persikor, limejuice, röda bär och mandelkaka. Torr, medelfyllig med fet fruktighet av persika, röda syrliga bär, citrus och lite bittra apelsinskal. Bra längd.

16 december 2015 | 0 kommentarer

Rosa bubblor av vredens druvor

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här de sista dagarna innan jul blev jag inbjuden på en vinresa till Veneto i nordöstra Italien. Syftet är att visa på att här finns annat än amarone och ripasso.

Veneto är en vidsträckt region med en stor bördig slätt som sprider sig som en solfjäder ut från Venedig. Närmare Verona hittar vi bergsområden med kalk, vulkaniska jordar och högre odlingsplatser. Den feta, rika jorden är bra för spannmål och grönsaker men en utmaning för den som vill producera vin med fokus på kvalitet snarare än kvantitet. Veneto producerar enorma volymer av enkelt vin och på sina ställen sträcker sig vingårdarna nästan mot horisonten.

Den första nya upptäckten för mig på resan blev den gröna druva manzoni bianco, en korsning mellan riesling och pinot bianco. Riesling ger vinerna en hög, frisk syra och pinot bianco en rik, nästan fet frukt. Strukturen och aromerna av persika, päron, citrus och vita blommor gör att den påminner inte så lite om spaniens albariño.

2014 Casa Roma Manzoni Bianco DOC Piave (pinot bianco x riesling). Medeldjupt citrongul. Medelstor fruktig och lite blommig doft av gula päron, honungsmelon, gula äpplen, mogen citrus och en liten mandelton. Medelfyllig, mycket frisk och koncentrerad, lite fet fruktighet av gul frukt, ananas och apelsin, lång och balanserad eftersmak med struktur och liten mineralitet.

2014 Corvezzo Manzoni Bianco DOC Piave (kan beställas via Italienska Magasinet). Ljust gul. Medelstor fruktig doft av vita och gula frukter, anis, viol. Torr, fruktig och fet med höga syror, rik mogen frukt som balanseras av citruskaraktär. Smakrik och lång eftersmak.

Än mer spännande är den blå druvan raboso eller ”den arga druvan” som den kallas. Namnet har den fått efter sin bångstyriga karaktär. Den har mycket hög syra, tuffa tanniner och dras gärna med gräsiga, gröna och omogna aromer. Inget drömläge för en vinmakare.

Druvan dyker upp i två olika röda varianter. DOCG Piave Malanotte får innehålla upp till 30% torkade druvor, måste lagras minst två år på botti (stora ekfat) och ett år på flaska. Från DOC Piave kommer den lite fruktigare, mjukare och i bästa fall saftigt tilltalande stilen som endast framställs av färska druvor.

Producenten Corvezzo har tagit en annan väg och helt slutat göra rött vin av druvan. Istället gör de ett mousserande rosévin enligt traditionell metod med enastående resultat (se nedan).

2010 Le Rive DOCG Piave Malanotte (raboso). Medeldjupt blodröd med liten tegelkant. Medelstor doft av röda torkade bär, blod, järna, björnbär, skog. Fyllig, mycket fruktig, koncentrerad, välstrukturerad med fint distribuerade tanniner, balanserad syra och diskret fatstruktur. Komplex smak med blod, mörka bär, läder, tobak, torkad frukt. Mycket lång och nyanserad eftersmak. Som en nyanserad och elegant amarone av hög kvalitet!

2007 Casanova Brut Metodo Classico (raboso). Mycket blekt laxrosa. Stor frisk citrusdominerad doft men finstämda bärtoner av omogna jordgubbar, röda och vita vinbär, jästig, brödig och lite gräddig. Medelfyllig, torr, mycket frisk och smakrik, elegant, omogna jordgubbar, krämig men samtidigt stram smak. Lång smak med liten mineralitet. Mycket bra.

12 december 2015 | 0 kommentarer

Enkelgrynswhisky

IMG_6625

Single malt whisky känner de flesta till. De framställs endast av mältat korn, destilleras i enkelpanna (pot still) som lämnar kvar mycket karaktär och kommer från ett enda destilleri. Single grain whisky däremot är för de flesta en okänd företeelse. Om vi börjar med grain whisky så framställs den av olika sädesslag, exempelvis vete eller majs, och destilleras i en kolonnpanna som ger väldigt ren och neutral sprit. Single grain whisky skiljer ut sig genom att den kommer från ett enda destilleri.

Anledningen till att man så sällan stöter på denna typ är att det mesta går in i den stora produktionen av blended whisky. Med sin rena och ganska milda stil fungerar den perfekt som bas för att lyfta fram mer karaktärsfulla och rökiga sorter.

Loch Lomond Single Grain kommer från ett destilleri som inte är mer än femtio år gammalt och som producerar både grain whisky som kraftfull, rökig single malt.

Mycket ljust gul, nästan halmfärgad (ingen tillsatt sockerkulör). Ren doft av päron, vanilj, honung och en liten fatkryddighet. Mild, ren och rund smak med tydlig kryddighet, citrus, päron och en nästan krämig vanilton. Lång och ren eftersmak med tydlig kryddighet. Trevlig whisky perfekt som en aperitif on the rocks.

De snygga whiskyprovarglasen från Spiegelau hittar du på Kära Hustruns nätbutik Vinet & Glaset.

11 december 2015 | 0 kommentarer

Amerikansk julöl med smak från förr

IMG_6620Länge var julöl i Sverige en ganska trist historia. De stora bryggerierna levererade mörk och ganska söt mörk lager i en uniform och midvinterdepressiv stil. Idag är bilden en helt annan. Alla de små nya svenska mikrobryggerierna och floden av hantverksbryggerier från hela världen presenterar årligen nya säsongsöl. Via Systembolaget kan vi idag få tag på en bra bit över hundra julöl i de mest varierande stilar. Det enda de har gemensamt är väl egentligen de jul- och vinterinspirerade namnen och etiketterna. Men kul är det.

Ur den lokala butikens sortiment plockade jag två sorter på måfå. Samuel Adams Winter Lager är en ljus öl smaksatt med apelsin, ingefära och kanel (vilket varken framgår av etiketten eller på Systembolagets hemsida). Ganska djupt bärnstensfärgad för en lager, fint och ganska tät skumkrona som stannar kvar länge. Doften är lite märklig med vörtbröd, kola, multna löv och en parfymerad och lite unken ton som kanske kommer från ingefäran. Smaken är medelfyllig, rostad och lite syrlig på gränsen till sur med en liten karamellbeska och en något för blek beska. Lite kort smak och lite kladdigt avslut. Jag brukar gilla Sam Adams men detta var en besvikelse. Varken uppfriskande eller tillräckligt smakrik för julmaten. Lite som den gamla sortens julöl faktiskt.

Sigtuna Winter IPA är ekologisk och kommer från Sigtuna Brygghus. Färgen är lite för mörk för att passa in i IPA-mallen, skummet finst, tätt och ljusbeige. Ganska stor doft av kola, vörtlimpa och tydligt humlearomatisk karaktär med kryddighet och blyertspenna. Fyllig, rostad och brödig smak med liten maltsötma, knäck och en markerad men snyggt balanserad humlebeska som bör funka som hand i lovikavante till den salta julmaten.

De snygga ölglasen från Spiegelau hittar du i Kära Hustruns nätbutik Vinet & Glaset.

10 december 2015 | 1 kommentar

Som om Zlatan sålde fotboll utan spänning

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mycket fester inför jul och nyår är snart här. Viktigt att ha bra alkoholfria alternativ till gäster som inte kan eller vill dricka alkohol. Det finns ett stort utbud idag men frågan är om något är bra.

Jag valde ut tre olika sorters mousserande baserade på vin men med som högst 0,5% alkohol.

Först ut är ekologiska God Dryck No 1 som produceras av stiftelsen Good Cause Ideas och där överskott går till välgörenhet. Miljövänligt, för en god sak, framställt av ”druvor från Frankrike” och endast 0,2% alkohol. Låter fint. Förpackningen lämnar en del övrigt att önska. Det miljövänliga tänket får sig en törn av den kraftiga papperspåsen flaskan är invirad i och som lätt motsvara tio normala etiketter. Inte särskilt festligt heller med en flaska i påse. När man plockar upp flaskan är den helt utan etikett och ser trist och billig ut i den ofärgade flaskan. Den rödvita plastproppen gör inte saken bättre. I glaset är det en liten doft av gula äpplen, liten blommighet och billig cider. Moussen är låg med vassa, glesa bubblor, smaken är kort, halvtorr (30 g socker/l) med en illa balanserad vass syra och karaktär av blek, vattnig snabbköpscider. Smaken är förlösande kort.

Nummer två på banan är australiensiska Rawson’s Retreat Sparkling med 0,5% alkohol. Här har man de för mousserande viner klassiska druvorna chardonnay och pinot noir som fått sällskap av muscat, den sistnämnda förmodligen för att tillföra lite välbehövlig druvighet. Flaskan skiljer sig inte i designen från det övriga sortimentet av viner med alkohol från Rawson’s Retreat, vilket kan vara ett plus om man inte vill skilja sig från mängden på festen. Flaskan är dessutom försluten med en riktig kork så man slipper den där pommac-på-magnumbutelj-känslan. Doften är medelstor och doftar vin med inslag av gula äpplen, honungsmelon, citrus och en liten parfymerad ton. Smaken är helt torr (endast 8 g socker/l) med frisk syra, ganska tät fin mousse, mycket citrus , lime och gröna äpplen. Fyller upp bra i munnen, har bra längd men känns lite tunn i mitten. Vinöst, fräscht och trevligt.

Sist ut det kanske mest lovande och dyraste av vinerna – Richard Juhlin Blanc de Blanc! Här har vi den internationellt erkände champagneexperten Richard Juhlin som satt sitt namn på ett alkoholfritt mousserande. Det är framställ av 100% chardonnay och är helt utan alkohol. Richard har uttryckt sig så här om produkten:

”Vi har med en unik teknik och med fokus på aromer och smaker lyckats producera en Blanc de Blancs där vi bevarar all kvalitet och all karaktär som vinet hade innan vi tog bort alkoholen. Jag anser att det här är det första alkoholfria mousserande alternativet utan kompromisser.”

”Champagne-Richards” namn på flaska och ”utan kompromisser. Det förpliktigar. Jag vet inte om det är en kompromiss men druvorna kommer från södra Frankrike och inte från Champagne. Sedan är förpackningen riktigt trist. Påminner om de där mousserande alkoholfria alternativen man hittade på ICA förr, lite Pomotess-varning. Jag vet inte om världen drabbats av naturkorksbrist men en plastpropp (låt vara guldfärgad) känns inte kompromisslöst för mig.

Det viktigaste är ju smaken och där skulle ”all kvalitet och all karaktär som vinet hade innan” alkoholen togs bort vara kvar. Doften är liten med inslag av citrus, gula frukter och lite mimosa. Moussen är liten, spretig och kort, smaken är ganska söt (53 g socker!) och kämpar mot ganska spretiga, vassa syror. Blek, gul fruktighet, tunn cideraktig karaktär, kort smak men med samarinlika syror som hänger kvar.

Säljer man med namnet ”Richard Juhlin” och ”blanc de blanc” så finns det vissa förväntningar. Ett så pass sött och karaktärslöst vin är inte en av dem. Det här är lite som om Zlatan skulle börja marknadsföra en ny typ av fotboll men utan spänning och mål. Gult Kort!

 

 

05 december 2015 | 1 kommentar

Ekologiska budgetviner från södra Spanien

IMG_6579

Spanien är en guldgruva när det gäller att hitta spännande viner. Det gäller både de traditionella stilarna och vinerna från nya producenter och tidigare förbisedda områden. Att man dessutom får massor av karaktär och kvalitet för pengarna är dessutom ett stort plus. Spanien är ett Eldorado för budgetfynd.

Hittade två nya viner vid senaste besöket på Systembolaget. Båda från södra Spanien, ekologiska och till en billig peng. 2014 Finca Antigua Organic Selection kommer från La Mancha och produceras av Martinez Bujanda som är mest kända för sina viner från Rioja. La Mancha dras med ett skamfilat rykte men det händer mycket spännande här så det är ett område att hålla ögonen på. Vinet är 100% tempranillo och har lagrats på amerikanska ekfat. Både doft och smak domineras av syltig mörk frukt men den döljer inte de lite omogna och gröna tonerna. Ganska fylligt och med snälla tanniner. Lite obalanserat med de stjälkiga tonerna. Helt ok med tanke på priset. För den som gillar italienska viner med toner av torkade druvor så är detta ett ärligare och mindre sött alternativ.

2014 Francisco Gomez kommer från Valencia och är en blandning av den lokala druvsorten bobal och cabernet sauvignon. Vinet har sitt namn efter vinmakaren som också pryder etiketten. Det är både biodynamiskt och veganskt. Här hittar vi lite mer balans, fräschör och röda bär. Lättare, charmigare och utan tyngande ek. Enkelt, lättdrucket och riktigt trevligt.

Den snygga spanienkartan på bilden hittar du hos Vinet & Glaset.

 

 

01 december 2015 | 1 kommentar

Julbluff – allmänheten varnas!

IMG_0020

Idag är det första december. Julkalendern startar. Det första ljuset tändes redan i söndags. Julfesterna nalkas och snart är det jul på riktigt. Traditionerna , nya som gamla, hänger som midvintermörkret över oss.

Bland det allra svenskaste kring julen kan man nog räkna julmusten. I omkring ett sekel har denna alkoholfria dryck varit en viktig del av julfirandet. Trots massor av olika märken och fabrikat så är smaksättningen alltid densamma då det extraktet med det hemliga receptet leveras till alla tillverkare från AB Roberts. Sötma, smakrikedom och lagring kan variera men grunden är densamma. Det smakar jul!

Nu när intresset för ekologiska produkter ökar så har det saknats ett miljövänligt mustalternativ. Tills nu. Trodde jag.

Danska Naturfrisk som är specialiserade på ekologisk juice och läsk har lanserat en julmust. Små trevliga glasflaskor med nostalgidoftande etiketter. Där slutar också det roliga.

Eftersom AB Roberts inte har ett ekologiskt smakextrakt så har Naturfrisk fått hitta på en egen kryddblandning. Dessutom har man baserat ”musten” på bärjuicer. Resultatet är minst sagt en dikeskörning. Redan färgen är fel – ljus och brunröd. Doften är snudd på frånstötande med karaktär av diskmedel och surt vin och avslagen öl. Smaken var…hur ska jag uttrycka mig diplomatiskt…fullständigt vidrig! Sällan har en dödskallevarning varit mer påkallad än här.

Att kalla detta för julmust är inget annat än bedrägeri. När ska EU göra någon verklig nytta och reglera vad som få kallas julmust?

29 november 2015 | 0 kommentarer

Smöret som kom in från kylan

DSC_0777

Finns det något godare än rumsvarmt, mjukt smör på nybakat bröd eller till kokt potatis. Svaret är nej.

Även om man inte har nybakat bröd så är det underbart att smeka följsamt smör på vilken macka som helst. Det smakar mer och man slipper att  det mjuka inkråmet i brödet krullar ihop för att smöret beter sig som ett kautschuk.

Lösningen för många är att nedgradera sig till ett smörgåsmargarin som är mer eller mindre bredbart direkt från kylen. Då förlorar man två av de viktigaste aspekterna; det är inte smör och det är inte gott.

Det finns en mycket enklare lösning; låt smöret stå framme! Med sitt höga fettinnehåll är smör väldigt hållbart. I normal rumstemperatur håller det sig i 7-10 dagar utan problem. Är du lite tveksam så ta fram så mycket som du vet går åt på ett par dagar.  Här hemma går det massor med smör till mackor, bakning och matlagning så vi har en smörbytta med lock som aldrig blir tom.

Smöret påverkas mer av syret än av värme. Vil man undvika att det oxiderar (har själv inte haft det problemet) och vill hålla undan flugor så kan man fylla smörbyttan med vatten så att det täcker smöret. När du tar upp en klick så rinner vattnet av omedelbart.

Smör har lång hållbarhet rent generellt. Bäst-före-datumet kan man överskrida ganska rejält och smör funkar bra att frysa. Läge att bunkra upp när det är extrapris efter storhelger . Då brukar vispgrädden också slumpas ut så då är det bra tillfälle att göra sitt eget syrade smör.

Låt smöret komma in från kylan!

De skitsnygga smörknivarna på bilden säljer Kära Hustrun i sin butik.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →