I senaste numret av den fantastiska mattidningen Cook’s Illustrated fanns ett reportage och recept där man provat sig fram till en lättlagad version av den klassiska boeuf bourguignon. Med Julia Childs komplicerade version som smakreferens testade man sig fram till en metod som inte kräver den omständliga proceduren att bryna ingredienserna i omgångar samt att slippa pysslet med svampen och löken utan att förlora smakdjup och komplexitet.

Det här gick väldigt mycket snabbare! Nästan all tillagning sker i ugnen och det blev riktigt bra smak trots genvägarna och mina små justeringar. Prova också Julia Childs originalrecept eller den kortare versionen. Carl Butlers recept är enklare men ger bra resultat och jag ska inte sticka under stol med att min egen version av klassikern är kanon. Sedan tycker jag du ska testa min pastasåsvariant.

Förberedelser: Putsa och skär 1500 g högrev i stora (5x5cm) kuber och blanda med 2 tsk salt i en bunke och låt vila 30 minuter. Spara småbitar och slamsor. Strimla 300 g rimmat sidfläsk. Halvera 500 g champinjoner eller dela i kvarter om de är stora. Skala och ansa 300 g steklök (går lättare om du låter dem liga i blöt i varmt vatten en stund). Blanda steklöken och svampen med 2 msk socker och ett par matskedar smält smör. Skär 2 gula lökar grovt och skala och slanta 2 morötter grovt. Mosa 10-12 sardeller samt skala och krossa lätt 5 vitlöksklyftor.

Tillagning: Smörj en stor ugnsform eller braspanna med smör, bred ut sidfläsket och köttskrafset från högreven och sätt in mitt i ugnen på 250°. Bred ut svampen och steklöken på bakplåtspapper på en plåt och sätt sätt in längst ned i ugnen. Allt ska brynas i cirka 30-40 minuter tills svampen tappat vätska, löken blivit gyllene och köttet blivit väl brynt. Rör om då och då. När klart låt grönsakerna svalna och ställ åt sidan. Ta ut formen, sänk värmen till 175° och pudra cirka 0,5 dl vetemjöl över fläsket och vispa runt tills allt löst sig i fettet. Vispa också i 2 msk tomatpuré, 3 tsk gelatinpulver Kan uteslutas men ger den ”rätta” simmiga känslan) , de mosade sardellerna, 3 msk koncentrerad oxfond (eller 2 tärningar) och 3 dl av en flaska rött vin. Lägg ner 20 g torkad karjohansvamp, moroten och löken, 2 lagerblad, 2 tsk timjan, vitlöken och 10-15 svartpepparkorn. Ovanpå allt sprider du ut köttet i ett jämnt lager. Fyll på med vatten så att det knappt når upp till ”midjan” på köttbitarna. Sätt in i ugnen och låt stå i 3,5-4 timmar. Köttet ska hela tiden sticka upp ovanför ytan så det blir brynt. Vänd på köttet efter halva tiden och fyll eventuellt på med vatten om det skulle bli för torrt.

Ta upp köttet och ställ åt sidan. Sila av spadet ner i en tjockbottnad gryta. Det som är kvar i silen ska inte användas men jag sparade morötterna som fortfarande var fina. Slå på resten av det röda vinet och sjud kraftigt och rör om då och då under minst 20 minuter tills konsistensen blir som tjock grädde. Smaka av med salt och peppar, lägg ned köttet, svampen och steklöken och sjud tills genomvarmt. Servera med potatis, potatismos eller på franskt vis med pasta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter hajpen kring Julia Childs 100-årsdag (jag hade tre gånger så många sidvisningar mot en vanlig dag) så blev jag inspirerad att testa hennes recept på ratatouille.

Just nu ligger ju tomaterna, zucchinin och auberginerna i drivor i butikernas grönsaksdiskar och är finare och billigare än någonsin. Perfekt tid att göra en rejäl sats grönsaksgryta och frysa in med andra ord. Julia Childs recept är lite omständigare och pyssligare än Carl Butlers variant och jag kan i ärlighetens namn inte säga att det var någon större skillnad på dem.

Förberedelser: Skala 225 g aubergine, skär centimetertjocka skivor på längden som som du sedan skär i breda bitar. Skär 225 g zucchini i centimertjocka skivor om den är liten, större zucchini kan du dela på längden först. Lägg grönsakerna i ett durkslag och blanda med en matsked salt och låt stå minst 30 minuter. Under tiden skållar och skalar du 450 g mogna tomater, dela dem utmed ”ekvatorn” och gröp ur kärnorna och det blöta. Skär tomaterna i centimeterstora bitar. Skiva 225 g gul lök fint och kärna ur och skiva 2 gröna paprikor. Pressa ur vätska ur aubergine och zucchinin och torka torrt med en handuk.

Steka och koka: I en vid emaljerad gryta eller stekjärn hettar du upp lite olivolja och steker auberginen och zucchin i ett lager någon minut på varje sida. Ta upp och lägg åt sidan. Stek löken och paprikan i samma gryta cirka 10 minuter tills det mjuknar men inte tar färg. Rör ned 2 krossade vitlöksklyftor och salta och peppra. Lägg tomaterna i ett lager över lök och paprika, salta och peppra. Lägg på ett lock och sjud i 5 minuter eller tills tomaterna börjar safta sig. Ta av locket, ös tomaterna med spadet, höj värmen och låt sjuda tills vätskan i det närmaste kokat bort. Varva tomatröran med zucchini och aubergine i grytan med ett par matskedar hackad persilja mellan varje lager. Lägg på locket och låt sjuda i 10 minuter. Ös med spadet och smaka av samt salta och peppra efter smak. Öka värmen och koka i ungefär en kvart eller tills det bara återstår lite aromatiskt spad på botten. Ställ åt sidan och låt vila. Värm sakta innan den serveras eller ät den kall.

När du ändå håller på så gör en rejäl sats och frys in eller ät i flera dagar, blir bara godare när den får stå och gona till sig. Tänk bara på att steka i många omgångar och att det tar lite längre tid.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Cassoulet är varken vacker, lätt, finessrik eller snabblagad mat. Det är med andra ord en klassisk, god, rustik fransk rätt med rötterna i det lantliga köket.

I grunden en enkel rätt som man kan krångla till hur mycket som helst. Men det är egentligen en böngryta i vilken man slänger ner vad det lokala kosthållet erbjuder. Det ska alltid vara korv av det rustikare slaget och, beroende på region, lamm, fläsk eller anka. Det sistnämnda är kanske det man först tänker på.

Min variant är baserad på vad som fanns i den sorgliga korvdisken på Ica. Det blev isterband som gav en trevlig syrlighet och liten rökighet och txistorra som bidrog med…tja…inte särskilt mycket. Receptet är 50% Anthony Bourdains och resten lika delar Butler och Öhman.

Dag 1: Confitera fyra stycken anklår och lägg 5 dl vita bönor i blöt i rikligt med vatten.

Dag 2: Häll bort blötläggningsvattnet och skölj bönorna. Skär av svålen från 500 g rimmat sidfläsk. Fyll en tekula med 1 tsk timjan, 1 tsk rosmarin, 6 kryddpepparkorn, 10 svartpepparkorn och 3 lagerblad.  Skala och klyfta en gul lök i fyra delar. Häll på vatten så bönorna står under några centimeter vatten och sjud dem i cirka en timme tillsammans med fläsket, svålen, löken, 2 tsk salt och tekulan.

Plocka upp fläsket och skär det i lillfingertjocka bitar, släng löken, skär svålen i mindre bitar. Häll av kokvattnet men spara det. I en tjockbottnad gryta/stekpanna fräser du korvarna (se ovan) och det kokta fläsket i en klick fett från ankconfiten tills det får en fin brynt färg. Plocka upp med en hålslev så fettet blir kvar.

Bryn nu fläsksvålen, 3 skivade gula lökar och en skivad vitlöksklyfta tills gyllenbrunt. Slå på lite av kokspadet och koka ur så allt det bruna och goda i pannan kommer med. Mixa lök- och svålblandningen så det blir en lös gröt.

I en tjockbottnad gryta eller ugnsform med lock lägger du det väl tvättade skalet av en apelsin och ovanpå varvar du bönor, korv, fläsk och lök/svålmix och avslutar med de confiterade anklåren. Slå på kokspadet (kontrollera så sältan är bra) så det precis täcker bönorna.

Ställ grytan/formen i ugnen på 200° i en timme sänk därefter till 130° och låt stå lika länge till. Servera med ett gott bröd eller spara till nästa dag då grytan smakar ännu bättre.

När jag häromsistens hyllade livräddaren, bistroklassikern och alla varma mackors ur-fader croque monsieur så lovade jag att återkomma med ett bra recept. Nu är det dags.

Croque monsieur översätts helt obegripligt till ”knaprig herre” eller ”stekt herre”, fast som svensk med en repertoar som innehåller ”gubbröra” så ska man kanske inte raljera. Första gången man kan belägga rättens existens är i Paris 1910 och redan åtta år senare omnämns den i andra bandet av Marcel Prousts mångordiga klassiker ”På spaning efter den tid som flytt”. Av detta kan vi sluta oss till att missbruk av lindblomste och madeleinekakor kan leda till tyngre grejer som gratinerade smörgåsar;

”Or, en sortant du concert, comme, en reprenant le chemin qui va vers l’hôtel, nous nous étions arrêtés un instant sur la digue, ma grand’mère et moi, pour échanger quelques mots avec Mme de Villeparisis qui nous annonçait qu’elle avait commandé pour nous à l’hôtel des «Croque Monsieur» et des oeufs à la crème, je vis de loin venir dans notre direction la princesse de Luxembourg…”

Det finns massor av recept och varianter på hur en ”riktig” croque monsieur ska tillagas. Ursprungligen var den bara en stekt ost- och skinksmörgås men utvecklades så småningom till att bli gratinerad med ost och béchamelsås. Huruvida den ska tillagas med dijonsenap är omtvistat men man ska definitivt smeta ett tjockt lager ovanpå. Ett litet stick i näsan hör till. Följer du mitt recept så blir ”krocken” både frasig och krämig. Serverad med en blandad sallad över vilken man ringlar en vinägrett så blir det en hel måltid.

Börja med att göra en béchamel genom att fräsa 1,5 msk vetemjöl i en rejäl klick smör. Vispa ner cirka 2 dl mjölk. Det ska bli en tjock kräm och inte en sås. Salta försiktigt men riv ner rejält med muskot och svartpeppar vitpeppar. Ställ åt sidan och låt svalna. Sätt ugnen på 225° på övervärme. Riv 150 g gruyère eller emmenthalerost (lagrad grève funkar också). Bred rumsvarmt smör på 8 skivor formfranska* och lägg med smörsidan nedåt på ett bakplåtspapper. Bred dijonsenap på alla brödskivorna och strö lite ost på häften av dem och lägg fin kallrökt skinka (schwarzwald eller jambon mignon tillexempel) över. Ytterligare ett lager riven ost och lägg slutligen över de resterande brödskivorna med smörsidan uppåt. Sätt in i nedre delen av ugnen tills det smörade brödet fått fin färg, då tar du ut dem och vänder på dem och gör likadant med andra sidan. Sist tar du ut dem och brer på ett tjockt lager béchamel so ska täcka helt och strör över rejält med ost. Grilla högt upp under grillelementen tills det bubblar friskt och osten får fin färg.

*Jag använder skivat toastbröd med stora skivor. Kolla innehållsförteckningen, det finns några märken som delvis använder surdeg och är jättebra. Givetvis kan du använda fransk lantbröd eller liknande men då blir det inte lika härligt sunkmysigt och gott som på en äkta, fransk bistro eller café.

En riktig bistroklassiker! Tänk att en kylig vinterdag i Paris slinka in på bistron med de rödvitrutiga dukarna och få en rykande het soupe a l’oignon serverad med ett gott bröd och ett litet glas vin. Funkar lika bra hemma en kall aprildag.

(5-6 personer)

3/4 kg gul lök
3 vitlöksklyftor
3 msk olja
1 msk vetemjöl
1 1/2 dl vitt vin
1 tsk orgeano
1 1/2 liter buljong
riven schweizerost, grevé eller parmesan
salt & peppar
6 skivor vitt bröd

Skala, halvera och skiva löken tunt. Skala vitlöken och klyv dem på längden. Fräs lök och vitlök på medelhög värme i olja så den mjuknar men inte bryns. Pudra över vetemjölet, rör om och slå på vinet och buljongen. Strö ner oreganon och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda under lock i cirka 45 minuter och smaka därefter av med salt och peppar. Häll upp soppan i en ugnsfast skål eller portionsskålar. Lägg i det rostade brödet och tryck ner det i soppan. Strö över osten och tryck till lite så även osten blir fuktad. Ställ in i ugnen under grillelementet så osten gratineras och får fin färg.

Jag tycker att löksoppa brukar bli för söt och ofta nästan slemmig i konsistensen. Jag kollade in Julia Childs recept där löken sakta brynes i smör i 45 minuter innan den kokas i ett par timmar i en mörk oxbuljong. Det klassiska receptet förklarar både sötma och simmighet. Jag tycker Calles recept ger ett mycket bättre resultat med fin löksmak och friskhet från vinet. Använder du vällagrad grevé, emmenthaler eller liknande får du en fin nötighet som bryter bra mot soppans smak.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.