Det här är ett riktigt klassiskt recept som jag inte lagat på många år. Fantastiskt gott och enkelt. Till och med Kära Hustrun som inte är så förtjust i strömming smaskade glatt.

Vispa ihop ett ägg, 1 dl vispgrädde, 1 tsk salt och nymald vitpeppar. Vänd ner cirka 500 g sill-/strömmingsfiléer och låt marinera minst en timme. Under tiden svänger du ihop ditt allra godaste smörstinna potatismos och tar fram lingonsylten. Vänd filéerna i grovt rågmjöl och stek i rikligt med smör. Servera direkt med mer brynt smör. Prova gärna också att droppa över lite 12%-ättika så som originalreceptet föreskriver. Fast det är gott utan också.

En skakande inblick i hur en bloggarhjärna funkar.

I lördags flimrade Lotta Lundgrens senaste reklamfilm för Coop förbi på tv:n. Hon lockade med kroppkakor och tramsade till det med hasselnötter och extravaganzer. Det var evigheter sedan jag lagade kroppkakor så jag letade fram ett gammalt recept här på bloggen. Ett rent nöje. Hur lätt som helst. Insåg vid matbordet det uppenbara att kroppkakor i princip är fläskfyllda svenska gnocchi. Gnocchi måste jag ju göra en dag. Tyvärr är inte Kära Hustrun särskilt förtjust i gnocchi (hon gillade kroppkakorna dock) eftersom de blir ”lite slemmiga”. Kunde inte släppa gnocchitanken och tänkte att Kära Hustruns favoritmat är varianter på kikärtor. Skafferiet är fullt av konserverade kikärtor och jag fnulade på om man inte kunde göra gnocchi på dem. När jag tycker att jag fått en god idé slår alltid tvivlet in och jag tänker att ”det där är redan gjort”. I nio fall av tio är det så. Så också denna gång. Hittade en receptvariant som jag anpassade efter vad jag hade hemma.

Så här kommer nu kikärtsgnocchi med inspiration från Coop-reklamen. Typ.

Skölj två burkar kikärtor och mixa till en slät, tjock smet med 1 ägg, 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 1 msk spiskummin, 1 msk malen ingefära, 0,5 tsk salt, en klick sriracha eller annan chili samt drygt 2 dl vetemjöl. Klicka ut smeten på mjölat underlag och dela upp i fyra delar. Pudra över lätt med mjöl och forma till korvar. Dela till köttbulle stora bitar och forma till små ”tummar”. I rikligt med sjudande saltat vatten lägger du ner gnocchisarna i omgångar. Efter några minuter flyter de upp till ytan och är klara. Ta upp upp med hålslev och låta ånga av. Fräs dem gyllene i smör. Servera genast.

Ytterligare ett recept från mitt nya bokfynd ”Carl Butler i grekiska kök”.: Fasolada som betraktas som Greklands nationalsoppa.

Enkel och rustik rätt helt i Calles anda. Men plötsligt har han bytt ut den närmast heliga ingrediensen: hela konserverade tomater. Nu ska man plötsligt ta helt mogna tomater, skålla och skala dem? Vad har hänt? Givetvis skrevs receptet på plats i Grekland där han kunde sticka ut handen genom fönstret och plocka solmogna, djupröda tomater. Jag blev så perplex att jag var tvungen att googla fasoladarecept. De flesta var nästan identiska med butlerreceptet men listade burktomater eller tomatpuré. Eftersom konserverade tomater nästan alltid är mer mogna än de man hittar i svenska grönsaksavdelningar så höll jag mig till Carl Butlers traditionella linje och öppnade en burk. På trots.

Till 6 personer

250 vita mellanstora bönor
2 vitlöksklyftor
300 g potatis
300 g morötter
2 rödlökar
3 stjälkar selleri
5-6 väl mogna tomater (jag ersatte med 1 burk hela skalade tomater)
1 knippa bladpersilja
1 tsk kanel
2 tsk salt
nymalen svartpeppar från kvarn

Blötlägg bönorna i rikligt med vatten över natten. Skölj bönorna och koka upp i en stor gryta med 2 liter vatten och två grovt skurna vitlökar. Låt koka i 45 minuter. Under tiden skär du ner morötter, potatis, lök och selleri i centimeterstora bitar. Om du använder färska tomater så passar du på att skålla dem i kokande vatten, skala och skära dem i stora bitar. Efter 45 minuter ökar du på värmen, slänger ner alla grönsaker och tomater i grytan tillsammans med saltet. Låt koka minst 45 minuter, gärna längre. Tillsätt den hackade persiljan, smaka av med salt och dra på ordentligt med svartpeppar. Servera med gott bröd. Jag smulade över fetaost och ringlade lite olivolja över soppan. Yum!

Veganskt, billigt, lättlagat, glutenfritt, laktosfritt och gott. Perfekt att göra en stor sats utav dagen innan när man ska få många gäster. Smakar ännu bättre dag två.

Här hittar du alla Carl Butler recept.

Potatisgratäng i påse måste väl vara en av mänsklighetens stora framsteg och landvinningar? Det är sällan jag lyckas göra en potatisgratäng lika bra som den färdigköpta (jag köper märket Peka) och vad är då meningen med allt arbete. Dessutom är den oftast billig. Visst, den är ingen smaksensation så jag brukar pimpa den lite. Massor med svartpeppar, en rejäl klick dijonsenap och tomatskivor ovanpå innan det avslutande osttäcket. Hur gott som helst och en komplett rätt i sig med en sallad till.

Igår blev det extra lyxpimpning eftersom jag hade kantareller jag köpt på loppis (ja loppis. Var köper ni era?). En liter kantareller uppblandat med lite champinjoner smörfrästes till de fått fin färg. Två tredjedelar blandades ned i gratängen tillsammans med en matsked dijonsenap och massor med svartpeppar. Resten av svampen ströddes ovanpå och täcktes med ost. Skjuts in i ugnen på 200° i 20 minuter. Helt ljuvligt tillsammans med en ryggbiff, ugnsbakade tomater från egna växthuset samt en fin Rioja Reserva.

Väl värt att reprisera är detta recept som vi hittade för några år sedan i vårt letande efter lämpliga saker att servera i vårt kafé i Blå Huset. Den har blivit en riktig hit! Fantastiskt god och fräsch med friskhet från citron, krispighet från vallmon och sötsyrlig topping. Mycket enkel att göra.

Vispa 2 ägg och 2,5 dl socker vitt och pösigt, låt det gå 5-6 minuter minst. Blanda 2,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 0,75 dl blå vallmofrön och rör ner i äggsmeten. Blanda ner 1 dl smetana samt saften och det rivna skalet från 1 citron. Vänd sist ned 100 g smält smör och häll smeten i en smord och bröad form på cirka 1,5 liter. Grädda i mitten av ugnen på 175° i cirka 45 min. Låt kakan kallna och vänd sedan upp den. Vispa ihop 1 dl smetana och och 1 dl florsocker till en fast kräm och bred över kakan. Dekorera med lavendelblommor, tagetes, ringblommor, timjanblommor eller med bär som exempelvis röda vinbär.

Är jag oinspirerad är det bara att greppa en av Carl Butlers kokböcker, i det här fallet Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen där det finns en hel del jag inte testat ännu. Detta recept är så typiskt Carl Butler. Få och enkla råvaror, allt i en gryta och en historia om hur receptet hämtades under en av hans resor.

250 g linser (jag tog gröna, ca 3 dl)
1 stor gul lök
1-2 stälkar selleri
4 skivor bacon (eller ca 1 hg kallrökt sidfläsk)
2-3 stora vitlöksklyftor
1/2 liter vatten
1,5 l hönsbuljongtärning
olivolja
salt och peppar

Skär fläsket fint och fräs i olivolja i en gryta på medelvärme utan att det bryns. Skär lök, selleri och vitlök ganska fint och fräs med fläsket tills det mjuknar meninte bryns. Slå på linserna, buljongtärningarna och vattnet. Rör om, koka upp och låt sjuda på svag värme i 45 minuter. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen och smak eventuellt av med salt.

Snäll och fin linsgryta som matchade diverse kryddstarka korvar. Bra basrecept som kan ackompanjera kyckling, fläsk, biff eller ugnsrostade grönsaker.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Idag blev det en riktigt läcker och god lunch inspirerad av två små auberginer som låg och väntade i kylen. Det blev en hybrid mellan en enkel ratatouille, piperade och huevos rancheros. Otroligt fräsch rätt med mycket smak. Fast bilden ser ut som en bilolycka.

Skiva två små eller en normal aubergine mycket tunt. Skala och skiva en gul lök. Blanda allt med 2 tsk salt, lägg i press i ett durkslag i en halvtimme till grönsakerna släppt ungefär en deciliter vätska. Fräs i en stor stekpanna i mycket olivolja tills löken mjuknat och allt börjar få en lätt gyllene färg. Slå på två burkar hela konserverade tomater som du delat grovt, 1 msk herbes de provence, 1 msk vitvinsvinäger, 2 grovt nedskurna inlagda grillade paprikor rejält med nymalen svartpeppar, chilisås (typ tabasco) efter smak samt riv ned en vitlöksklyfta. Låt puttra i 20 minuter. Gör fyra fördjupningar i grönsaksröran, knäck ner ett ägg i varje grop. Strö över smulad fetaost (jag använde bulgarisk fårost). Lägg på ett lock, sänk värmen och låt puttra sakta tills äggvitan nätt och jämt stelnat, då är gulan fortfarande lite krämig. Servera med lantbröd, sallad och svarta oliver.

Hittade ekologisk hönsfärs i butiken häromdagen. Inte kycklingfärs. Hönsfärs. Vi måste bli bättre på att ta vara på det smakrika köttet när hönsen inte längre är lönsamma värpare.

Jag improviserade en rätt med ingredienser man brukar hitta i thailändska rätter. Det blev fantastiskt gott.

Rör ihop saften från en äggstor ingefära (riv den och pressa ut saften med handen), 2 msk limesaft, 1 msk grön currypasta, 1 msk fisksås och 2,5 dl kokosmjölk. Stek 200 g små fina halverade champinjoner i en torr stekpanna. När de fått fin färg klickar du i rejält med smör och fräser ytterligare några minuter. Ner med 400 g hönsfärs (eller kycklingfärs) och stek tills den blir helt torr och fått fin brun färg. Blanda ner finskuren purjolök, två tunt skivade vitlöksklyftor och en finskuren röd mild chilifrukt och låt fräsa några minuter. Slå på kokosmjölksblandningen och låt koka ihop i drygt 5 minuter. Skär ner en kruka koriander och blanda ner hälften i grytan. Resten av koriandern har du till serveringen. Bjud till basmatiris.

När jag var liten fick jag ibland Kalaspuffar till frukost. Sött och gott i en skål med mjölk och massor att läsa på paketet medan frukosten sörplades upp. Viktigast var kanske ändå leksaken som låg i paketet.

Sedan skulle det vara nyttigt. Entré för den sågspånstorra och dammiga müslin som var så trist att de enstaka fossilerade russinen sågs som små skatter snudd på jämförbara med Kalaspuffarnas bonusleksaker. Det spelade ingen roll att den hette Eterna och hälldes upp i en specialdesignad och skitsnygg burk.

Räddningen var Start! Den perfekta fusionen av den honungssöta krispigheten som effektivt dolde müslins östatstristess. Gott och nyttigt på samma gång. Typ. Start förgyllde många söndagsfrukostar ackompanjerad av uppblåsta frallor, gräddost, Bravo apelsinjuice och långläsning av Dagens Nyheter som inköpts i kiosken.

Start är och var vad man i den engelspråkiga världen kallar ”granola”, vilket också står på förpackningarna idag. Start/granola är ofta ganska dyrt för vad man får, nämligen sockrade havregryn toppade med diverse gryn och torkad frukt. Det är billigt och enkelt att göra själv. Den blir fräsch och krispig och precis så lite eller mycket söt som du vill och du blandar i vilka lyxiga ingredienser du vill. Grundingredienserna är få och du höftar mängderna efter smak.

Blanda farinsocker eller muscovadosocker med kanel, kardemumma och vaniljpulver (en eller flera av smaksättarna) och se till att det inte är klumpar i sockret. Blanda sedan med havregryn. Rör ihop flytande honung med rapsolja och blanda detta med de torra ingredienserna så att havregrynen blir lätt inoljade. Sprid ut på smörpapper på en eller flera plåtar. Det ska vara ganska tunt lager. In i ugnen på 150° övervärme. Har du varmluften eller undervärmen på så bränns granolan lätt på undersidan. Blanda runt då och då. Efter cirka en halvtimme bör grynen blivit ljust gyllenbruna. Låt svalna på plåten. När det kallnat blir grynen krispiga. Klart!

Nu kan du blanda i solrosfrön, valnötter, hasselnötter, melonkärnor, russin, torkad frukt, linfrön, puffad quinoa eller vad du vill. Bäst är att servera godsaker så kan alla välja vad de vill ha i sin frukostblandning. Så gör vi på vårt bed & breakfast.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jordgubben måste vara det mest överskattade bäret. Snyggt men ofta smaklöst och gör sig enligt mig bäst nedskivad i en sallad. När säsongen nu är över tar istället världens bästa bär över; Björnbäret.

Vårt björnbärssnår i trädgården dignar i år, liksom förra året, av bär. Det magiska med björnbär är att det samtidigt finns alla stadier från blomning till mogna bär på samma gren. Just nu skördar jag ungefär en liter per dag och jag kan fortsätta att plocka dem i två månader till. Minst. Bären är intensivt friska, mycket smakrika och otroligt vackra med sitt blåsvarta skimmer. Lätta att plocka och ingen mask som det blir i de nyckfulla hallonen. Dessutom brukar de växa vilt och lätt tillgängligt för de flesta.

Enda problemet är vad man ska göra med överflödet. På återuppståndna Taffel hittade jag svaret. En glutenfri mandelkaka som sväljer massor med bär. Originalreceptet är för krusbär (även det ett hyvens bär) men funkar minst lika bra för björnbär. Eller äpple. Eller biggaråer. Kakan är löjligt lättbakad, blir saftig och smakar fantastiskt tillsamman med vispad grädde. Jag har gjort travar av dem och serverar i kaféet i Blå Huset.

Smält 100 g smör. Vispa 2 ägg med 1,5 dl socker vitt och pösigt. Rör ned 3 dl mandelmjöl och 0,5 dl bovetemjöl (kan ersättas med vanligt vetemjöl, kakan blir lite luftigare då), knappt 0,5 tsk salt samt vaniljpulver efter smak . Rör sist i smöret. Häll i en smord pajform med löstagbar botten (jag lägger ett smörpapper över formen och trycker ned bottnen, sedan kan du bara lyfta upp kaka hur lätt som helst), dräll över björnbär (eller annat) och grädda 25 minuter på 200°.