Albariño är en druva som varit på modet ett tag nu. Den levererar fantastiska viner från Rias Baixas i spanska Galicien samt från portugisiska Vinho Verde som ligger nästgårds, fast då går druvan under namnet alvarinho. Vinerna är torra och har en hög frisk syra kombinerad med en nästan fet fruktighet. Den kombinationen gör att vinerna fungerar lika bra att dricka på egen hand som att kombinera med många olika typer av mat.

I vinets värld får man sällan vara ensam om sin egen stil och för att bevisa det kommer nu 2016 Left Field Albariño från Gisborne på Nya Zeeland. Man kan fråga sig varför man ska välja en albariño från södra halvklotet. Tja, varför inte. Särskilt som vinet är så bra som det här. Precis som i originalen från Iberiska halvön spelar sprittande syra mot rik fruktighet och en liten aptitretande skalbeska. I näsan tittar vit persika och mogen citrus fram tillsammans med lite vitpeppar. Riktigt trevligt och fungerade förvånansvärt väl till en chicken korma.

Jag njöt vinet ur vitvinsglaset från glasserien Willsberger som blivit min nya favorit. 

Varje gång en ny sherry lanseras i Systembolagets sortiment är det en seger för vinkulturen. Det fortfarande ganska glesa utbudet börjar så sakteliga få fason även om det är en bit kvar.

På julemånadens allra första dag damp det ner en ny oloroso som en för tidig julklapp till alla sherryälskare. Oloroso Alburejo från Bodegas Álvaro Domecq är typiskt oxiderad och väldoftande (oloroso betyder ungefär ”väldoft”) med toner av torkad frukt, nötter, apelsin, kryddor och knäck. Många liknar gärna oloroso som att det doftar jul. Jag hittar här ett litet animaliskt inslag som jag vill beskriva som ”hundtass” (ni som älskar hundar vet vad jag menar). Smaken är helt torr, fyllig och härligt intensiv där ovan nämnda aromer kompletteras med läder och salmiak. Lång och rik eftersmak som naturligt kommer av de tio åren i kontakt med syre i ekfat i solerasystemet.

Som vanligt är sherry löjligt billigt. För skamlösa 79 kronor får du en stor smakupplevelse. Njut till smakrika hårdostar, lufttorkad skinka, svampsoppa eller som en lite digestif efter maten.

Läs mer om sherry här.

Det här är ett riktigt klassiskt recept som jag inte lagat på många år. Fantastiskt gott och enkelt. Till och med Kära Hustrun som inte är så förtjust i strömming smaskade glatt.

Vispa ihop ett ägg, 1 dl vispgrädde, 1 tsk salt och nymald vitpeppar. Vänd ner cirka 500 g sill-/strömmingsfiléer och låt marinera minst en timme. Under tiden svänger du ihop ditt allra godaste smörstinna potatismos och tar fram lingonsylten. Vänd filéerna i grovt rågmjöl och stek i rikligt med smör. Servera direkt med mer brynt smör. Prova gärna också att droppa över lite 12%-ättika så som originalreceptet föreskriver. Fast det är gott utan också.

Det är klart att du inte ska spara in på fettet. Fett är gott! Därför ska du ta vara på fettet.

Ingen steker väl fläsk och bacon i stekpannan längre? Om någon (inte du) fortfarande gör det så är det dags att börja använda ugnen. Sprid ut fläskskivorna på bakplåtspapper i en ugnsform och skjutsa in i ugnen på cirka 125-150°. När fläsket fått lite fin färg kan det vara läge att vända på dem. Du slipper os och sprättande hett fett och får perfekt stekta skivor. Dessutom får du härligt fett som du ska spara på.

I formen samlas det smälta fettet, salt från det rimmade fläsket och salt och rökigt från bacon. Häll upp i en skål och låt svalna. Förvara i kylen. Håller i veckor. Fantastiskt att steka i. Köttet får härlig stekyta och stekt potatis blir ljuvlig. Blanda med lite smör för smakens skull.

Förutom att du tar vara på allt det goda så slipper du sådana här problem.

Annat bra fett är ankfett och smör som du givetvis inte förvara i kylskåpet.

En skakande inblick i hur en bloggarhjärna funkar.

I lördags flimrade Lotta Lundgrens senaste reklamfilm för Coop förbi på tv:n. Hon lockade med kroppkakor och tramsade till det med hasselnötter och extravaganzer. Det var evigheter sedan jag lagade kroppkakor så jag letade fram ett gammalt recept här på bloggen. Ett rent nöje. Hur lätt som helst. Insåg vid matbordet det uppenbara att kroppkakor i princip är fläskfyllda svenska gnocchi. Gnocchi måste jag ju göra en dag. Tyvärr är inte Kära Hustrun särskilt förtjust i gnocchi (hon gillade kroppkakorna dock) eftersom de blir ”lite slemmiga”. Kunde inte släppa gnocchitanken och tänkte att Kära Hustruns favoritmat är varianter på kikärtor. Skafferiet är fullt av konserverade kikärtor och jag fnulade på om man inte kunde göra gnocchi på dem. När jag tycker att jag fått en god idé slår alltid tvivlet in och jag tänker att ”det där är redan gjort”. I nio fall av tio är det så. Så också denna gång. Hittade en receptvariant som jag anpassade efter vad jag hade hemma.

Så här kommer nu kikärtsgnocchi med inspiration från Coop-reklamen. Typ.

Skölj två burkar kikärtor och mixa till en slät, tjock smet med 1 ägg, 2 msk olivolja, 2 msk citronsaft, 1 msk spiskummin, 1 msk malen ingefära, 0,5 tsk salt, en klick sriracha eller annan chili samt drygt 2 dl vetemjöl. Klicka ut smeten på mjölat underlag och dela upp i fyra delar. Pudra över lätt med mjöl och forma till korvar. Dela till köttbulle stora bitar och forma till små ”tummar”. I rikligt med sjudande saltat vatten lägger du ner gnocchisarna i omgångar. Efter några minuter flyter de upp till ytan och är klara. Ta upp upp med hålslev och låta ånga av. Fräs dem gyllene i smör. Servera genast.

Den 3:e och 4:e november går mässan Malmö Vin & Deli av stapeln. Jag och mitt företag Gustibus Wine & Spirit Academy håller i vinprovningsprogrammet som har ”Spanien” som övergripande tema (det finns några provningar på andra teman också). Supertrevlig mässa med många bra utställare och massor av vin och andra godsaker att prova.

Mest populära och fullbokade brukar Vinskolan (fred & lör) och Mat & Vin (fre & lör) vara. På båda kommer vinerna som provas att vara från Spanien. Vill du vara säker på att gå på provningar med mig som föreläsare så ska du välja Spanien (lördag), Rioja (fre & lör) samt Sherry (fredag). Mina provningar kostar endast 100 kr och då provas fem olika viner under en knapp timme. Notera att du måste lösa inträde till mässan för att kunna gå på provningarna.

Bland övriga provningar kan jag verkligen rekommendera Det nya Sydafrika med härliga Maja Berthas!

Jag hoppas vi ses!

Den snygga spanienkartan hittar du hos Vinet & Glaset.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Omdömen om två whiskies jag fått provflaskor av från importörerna.

Det var verkligen ingen rosévinssommar på Österlen i år. Istället tändes brasan några gånger och jag värmde insidan med Benromach Speyside Singel Malt 10 YO.  En riktigt bra och prisvärd tioårig speysidewhisky med bredd, längd, komplexitet och smakrikedom av torkad frukt, karamell, kryddighet och torrt lite rivigt avslut med distinkt rökighet. Som gjord för en ruggig höstdag eller en svensk sommar.

Nomad Outland Whisky stötte jag på när jag var i Jerez nyligen. Outland är ett projekt och samarbete mellan master distiller Richard Paterson och Antonio Flores på Gonzalez Byass. Det är en blend av 30 olika skotska malt- och grainwhiskies med en ålder på mellan 5 och 8 år. Efter att de blandats har de lagrats ytterligare tre år på fat. Därefter har whiskyn gjort en resa till Jerez där den lagrats 12 månader på gamla sherryfat som innehållit mörk och sirapslik PX-sherry. Därmed är det inte längre en skotsk whisky utan en…nomad.

Nomad har en tydligt rökig doft med rika toner av vanilj, honung, kryddighet, russin och smörkola. Fyllig, nästan oljig munkänsla, mjuk, lite söt och smakrik med massor av kryddor, vanilj och ett rökigt och mycket långt avslut. Som en symbios mellan skotsk whisky och spansk brandy.

Både Benromach Speyside Singel Malt 10 YO och Nomad Outland Whisky är perfekta present- och julklapsswhiskies. Skotten till den hårdnackade whiskykonnässören och nomaden till den som gillar whisky, bourbon, brandy, sherry, rom eller bara smaskiga grejer.

Det fina glaset för destillat hittar du hos Vinet & Glaset.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För två veckor sedan återvände jag till Jerez för femte gången. Det var dags för ytterligare en sherryutbildning. Fördjupning och uppfräschning av kunskaperna jag fick för ganska precis åtta år sedan när jag gick utbildningen till ”Sherry Educator” hos Consejo Regulador de Jerez. Denna gång var Gonzalez-Byass värd för den två dagar långa och späckade kursen.

Att få spendera nästan två dagar med den levande legenden och sherrymästaren Antonio Flores var en stor ynnest. Mannen är ett levande uppslagsverk om sherry och har en förmåga att varje gång förvåna en vid provningarna. Utbildningen kallas ”Sherrymaster” och min enfald trodde jag att det syftade på att man skulle bli en sherrymästare. Självklart är det Antonio som åsyftas.

Den första och inledande provningen var den mest givande och bjöd på en pedagogisk resa från det helt nyjästa vinet och dess utveckling åt olika hål under tre decennier. Du kan göra en egen liten version av den hemma. Läs mer nedan.

Antonio slog med en gång fast att ”Sherry är inget enkelt vin, men vad i livet som verkligen är värt besväret är enkelt.” Bara att hålla med.

Därefter beskrev han ”Sherryns 5 pelare”, det vill säga de fem viktigaste parametrarna som gör sherry till just sherry. Helt kort så här:

1. Albariza. Den vita, magra kalkjorden med sin unika förmåga att bevara den sparsamma nederbörden i den heta regionen.
2. Druvorna. Viktigast är den gröna palomino fino som ger de ganska neutrala, lätta, torra vinerna med låg syra och runt 11% alkohol. Ger torr sherry och står för mer 95% av vinerna. Pedro ximénez och moscatel är de två druvor som ger söta viner.
3. Biologisk mognad. När man höjer alkoholhalten i vinet till endast 15% så  bildas ett täcke av jäst i ekfaten  som skyddar vinet från syrets oxidativa effekt. Jästen lever också på näringsämnen i vinet och förändrar vinets karaktär, smak och arom. Vinet blir lätt, ljust och med tydlig karaktär av jästen.
4. Oxidativ mognad. När vinets alkoholhalt höjs till 18% så kan inget jästtäcke bildas och vinet kommer att vara i konstant kontakt med syre. Vinet oxiderar och koncentreras. Vinet blir mörkt, fylligt och med karaktär av nötter och torkad frukt.
5. Solerasystemet. Sherry lagras i stora ekfat fyllda endast till fem sjättedelar. Dessa fat ingår i system av många fat (exempelvis består solerasystemet för Tio Pepe av 21 000 fat). Faten är sorterade i grupper efter vinets ålder. När det äldsta vinet tappas av för buteljering så fylls faten på etappvis med yngre vin. Slutligen fylls faten med de yngsta vinerna på med vin från årets skörd. Detta ger en jämn kvalitet samt distribuerar även näringsämnen genom systemet.

Provningen som följde var en mycket intressant resa genom vinets utveckling via tolv olika viner. En liten del, den kanske mest intressanta kan du återskapa hemma med viner du kan hitta på Systembolaget och beställningssortimentet. Så här kan du uppleva hur vinet Tio Pepe utvecklas under minst trettio år:

Vin 1. Tio Pepe är en finosherry som utvecklats under jästtäcke i ett solerasystem under minst fyra år.Mycket ljust citrongul. Med sin stora, kraftfulla jästiga doft med flyktiga toner av gröna oliver, jäsande vetedeg, mandel, citruszest, brieost, gröna äpplen och lime känner man tydligt inverkan från jästtäcket. Medelfyllig, torr, fruktig smak av citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut, viss eldigthet och lång jästig eftersmak.

Vin 2. När Tio Pepe efter fyra år är klar i sitt solerasystem så tappas en del av det av för att sedan fyllas på i ett separat solerasystem för Viña AB Amontillado Seco. Här lagras vinet (Tio Pepe) i ytterligare åtta år. Under denna tid tunnas jästtäcket sakta ut i brist på näringsämen för att slutligen helt försvinna. Vinet börjar oxidera och blir vad man kallar en amontillado – en oxiderad fino. Det får en lätt oxiderad, ren doft av nötter, tydliga jästaromer, brieost, honung och lätt rökighet. Torr, medelfyllig, frisk, lite eldig, smakintensiv, honung, salmiak, kanderade apelsinskal. Lång, intensiv eftersmak med rund munkänsla men med ett skarpt och lite stramt avslut. Man känner tydligt att detta är Tio Pepe med oxidation.

Vin 3. När vinet gått igenom det andra solerasystemet är det tolv år gammalt och flyttas till det slutgiltiga solerasystemet. Här lagras det i ytterligare tjugo år. Resultatet är Del Duque Amontillado VORS 30 Años med medeldjup bärnstens färg. Stor, intensiv, komplex och utvecklad doft av nötter, salami, lufttorkad skinka, hästtagel, torkad frukt, russin, läder och tobak. Fyllig, torr, rik och frisk smak av rostade nötter, animaliska toner, honung, torkad frukt och rika toner av salmiak, lakrits och någon sälta. Lång, rik, komplex och snustorr eftersmak. Ett stort vin.

Tre viner som i grunden är ett och samma – Tio Pepe. Fascinerande att se hur extremt lagringståligt detta skenbart spröda vin är.

Läs mer utförligt om sherry, tillverkning och olika stilar.

Systembolaget har i dagarna skickat ut ett brev till samtliga riksdagsledamöter samt annonserat (se ovan) i 56 dagstidningar för en miljon kronor. Ren och skär opinionsbildning och lobbyverksamhet för att skydda och berättiga sin egen existens. Man gör det genom överdrifter, rena osanningar och skrämseltaktik. Det utmålade hotet mot det stora monopolet och folkhälsan är tydligen småskaliga svenska vinbönder. Så skört och bräckligt är monopolet att småskaliga vinbönder med en sammanlagd produktion som knappt täcker en medelstor butiks måndagsförsäljning.

På förekommen anledning repriserar jag denna gamla bloggpost som nu blivit aktuell igen.

Länge har det diskuterats och utretts hur en gårdsförsäljning skulle kunna se ut och att det inte strider mot EUs direktiv står klart då Finland har gårdsförsäljning utan att deras ALKO krackelerat. Man har föreslagit att gårdsbutikerna skulle fungera som utlämningsställen för Systembolaget (så som bensinstationer och livsmedelsbutiker gör) och att inköpen skulle vara begränsade till ett par flaskor per tillfälle och endast i samband med organiserade rundturer. Till och med en starkt begränsad försäljning i liten omfattning hade haft en stor betydelse för dessa småproducenter. Då produktionen ofta är liten kommer det aldrig att handla om stora volymer. Men att få sälja sex flaskor öl av lokalt odlat korn eller två flaskor vin efter en vinprovning skulle ha stor ekonomisk betydelse för dessa entreprenörer. Det skulle skapa arbetstillfällen och påverka besöksnäringen på landsbygden då många av producenterna ligger utanför storstadsområdena.

Men nej. Det går inte för sig att ta en halvdagsutflykt till en vingård eller ett bryggeri, gå en rundtur, prata med människorna bakom drycken och slutligen köpa en liten ranson av den hantverksmässiga drycken. Småskalig, svårtillgänglig och ganska dyr lokalt producerad alkoholdryck är skadligt för folkhälsan och utgör ett hot mot vårt samhälle. Kaos skulle utbryta.

Som garant för en begränsad alkoholkonsumtion står däremot Systembolaget. Med 427 butiker centralt placerade, ofta i köpcentrum, över 500 serviceställen och hemleverans direkt till dörren begränsas tillgången. Under sex av veckans sju dagar kan man gå in genom dörrarna och köpa obegränsade mängder av öl, vin och sprit. Närmare 60% av vinvolymen utgörs av bag-in-box och monopolet tillhandahåller även de billigaste sorterna i pet-flaskor och tetrapak. Tvekar du vad du ska köpa så kan du bara välja vinet efter vilken kändis du känner störst förtroende för då Ernst och Morberg sätter folkhälsa och kvalitet i första rummet. Du kan köpa flakvis av prispressad burköl där den höga alkoholprocenten inte går att missa. Färdigblandade drinkar erbjuds för att alkoholen lättare och snabbar ska slinka ned. Monopolet är noga med sitt urval och lägger därför stor prispress på producenter och leverantörer för att hålla priserna nere.

Systembolaget sysslar med opinionsbildning så deras svängdörrar ska kunna hållas öppna och Folkhälsan räddas.