Italien är ett land med många intressanta mikrobryggerier. Det senaste i raden som nått Sverige är Baladin som importeras av Enjoy.

Här arbetar man med specialöl från egen ekologisk malt. Här är inte humlen framträdande utan andra kryddor och smaksättning får dominera för att göra ölen mer matvänliga. Så är tanken i alla fall. Jag fick ett gäng prover med posten och har hunnit prova tre av dem.

Nora är smaksatt med blanda annat ingefära och myrra (väldoftande kåda från träd av släktet Commiphora) vilket känns rätt i juletider. Riktigt trevlig, smakrik och kryddig och helt säkert rolig att kombinera med många maträtter.

Nora Birra Egizia. Stor doft av torkad frukt, aprikos, cederträ, liten ton av ingefära, stor maltighet och honung. Fyllig smak, frisk och mycket fruktig smak med snyggt invägd sötma sötma och med tydlig karaktär av aprikos, persika, vetebröd och knappt skönjbar beska. Välbalanserat med lång eftersmak, välintegrerad alkohol och med friskt avslut.

Isaac är en riktigt trevlig veteöl med fin friskhet och utan de överdrivna parfymerade inslagen man ibland möter i öltypen.

Isaac Birra Blanca. Ljust gyllengul med fin jästfällning. Stor, ren och mycket fruktig doft av citrus, apelsin, aprikos och en lätt blommig och parfymerad ton. Medelfyllig, fruktig och frisk smak med liten beska, sötma, aprikos och citrus. Ganska lång och balanserad eftersmak.

Lune är den riktigt udda fågeln i trion. Årgångsbetecknad, 10% alkohol, utan kolsyra, söt och lagrad på ekfat ”från några av Italiens främsta vitvinsproducenter”. Det här var verkligen inte ett öl i min smak. Ett par munnar och jag hade fått mer än nog. Rejält uppskrivet bland ölentusiaster men för mig en helt obegriplig produkt. En halvliter öl för 200 kronor gick rakt ner i vasken. Hurv!

2010 Lune. Mörkt mässingsfärgad, dimmig och utan skum. Ganska stor, komplex, vinös och maltig doft med syrliga vildjäsningstoner, honung, citrus, ingefärakaramell, kryddpeppar, knäck, russin och liten rökighet. Fyllig, söt och syrlig smak utan kolsyra, lite fadd honungskänsla, torkade aprikoser, alkohol som slår igenom, efterhängsen beska och sötma. Obalanserat och saknar fräschör. Dock intressant.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gjorde idag ett kort studiebesök på Ästad Gård där vi förlagt vårens 3-dagarsinternatet för sommelierkursen i Göteborg.

Det var en snudd på surrealistisk upplevelse att besöka denna anläggning mitt ute i ingenstans denna grå decembereftermiddag. På den gamla familjegården har det skapats en konferensanläggning som nog saknar motstycke i Sverige. Här har planterats tre hektar vingård på en sydvästsluttning och trots att den första skörden väntas först nästa höst så byggs ett imponerande vineri som likt ett förvuxet komplex i Fylke ska smälta in i den omgivande naturen komplett med vattenfall(!). Enbart den gröna solaris har planterats och vinstilarna, eventuellt mousserande, kommer att utveckals tillsammans med vinmakaren Lars Torstenson. En vågad och seriös satsning.

Om man tycker att vinodling i den halländska myllan är galet så ska man ta en titt på den lila spa-byn som ligger i skuggan av vineriet. Här känns miljön som en blandning av alpby, Körsbärsdalen och ett vattenland. Små stugor med olika bastuvarianter med tillhörande badtunnor och jacuzzis utmed dammar och vattenfall. Mest imponerande var den underjordiska bastun med glasade väggar ut mot en av dammarna där man kan svalka sig tillsammans med de loja laxarna.

Vi hoppade över ladan där ”Fångarna på gården” är inrättat för att ta oss till det 20 meter höga tornet inrett för höghöjdsaktiviteter. För den som är rädd för gravitationsutmaningar kan champagnebaren högst upp fungera som morot. Stärkt av bubblorna kan man sedan klättra en våning upp och svischa iväg ner 250 meter bort i 65 km/h via zip-lina. Jag kan knappt bärga mig.

En imponerande, förvånande och riktigt snyggt genomförd anläggning som jag ser fram emot att snart få besöka igen. Jag ska simma med laxar, klättra mot höjderna och dödsföraktande kasta mig ut i luften.

Förvånade mig själv med att göra en äppelkaka som smakade som på ett lyxigt konditori. Även om jag jag ofta gör äppelkaka så brukar de vara av den enklare, rustikare smuldegstypen. Mandelmassan, den vita chokladen och den mjuka, möra bottnen gör att den kan njutas rakt upp och ner. Men det finns ingen lag som förbjuder lite vaniljsås vid sidan av. Eller en glasskula.

Nyp ihop 2,5 dl vetemjöl med 100 g smör tills smuligt. Blanda i 2 msk farinsockeroch 2 äggulor. Blanda med en gaffel tills du har en fast deg. Lägg upp på lätt mjölat underlag och knåda till en jämn deg. Kavla ut till en rundel och klä en låg pajform på cirka 23 cm. Ställ i kylen.

Sätt ugnen på 225°. Skala och kärna ur 4 fasta äpplen (svenska så klart när det är säsong) och klyfta i åttondelar. Smält 50 g smör i en stekpanna och häll i 1 dl farinsocker och lägg ner äppelklyftorna. Låt det hela puttra på spisen strax över medeltemperatur, rör om då och då. Efter ungefär 10 minuter börjar sockermassan tjockna något samtidigt som äpplena börjar mjukna. Blanda ner 0,5 dl rostade mandelspån (finns färdiga i påse) och stjälp sedan upp det hela över degen i pajformen. Hyvla över 50 g vit choklad och 50 g mandelmassa. Avsluta med att strö över 0,5 dl mandelspån. Grädda i ugn i cirka 25 minuter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Av någon anledning har det blivit en tradition att jullunch med efterföljande vinfest har blivit förlagd till Lund. En anledning kan vara den spännande vinkällaren på Grand Hotel. Lund har de senaste åren tagit sig ur ett ”död mans grepp” när det gäller restaurangkultur. Förutom Grand har det tidigare endast funnits ett anständigt alternativ som en oskriven regel. Nu däremot fullständigt sprudlar kroglivet och det är riktigt roligt att besöka Lund.

Lunchen intogs på Les Halles som lånat både namn och koncept från den klassiska saluhallen i Paris. Restaurangen ligger i den nybyggda delen av den ombyggda saluhallen och kombinerar klassisk bistrokänsla med en stor inglasad front mot gatulivet utanför. Både meny och vinlista är strikt franskt klassisk och den sistnämnda är ovanligt bred. Roligast är att champagnelistan är synnerligen sympatiskt prissatt. Vi tog in en 2002 Pol Roger med ett snudd på symboliskt påslag på 200 kronor. Les Halles är definitivt stället att njuta champagne på. Lunchen avnjöts i härligt trång och stimmig miljö och jag ser fram emot att njuta menyn på kvällstid.

Vill man fynda stora vinupplevelser så är Grand Hotel fortfarande ett ymnighetshorn. På vinlista finns fortfarande äldre årgångar och udda viner till riktigt intressanta priser. Vi tog bland annat in en 1996 Château Brown från Pessac-Léognan samt en 1991 Meerlust Rubicon från Stellenbosch i Sydafrika. Med en snarlik druvsammansättning var vinerna svåra att skilja åt i en blindprovning. Båda var förvånansvärt spänstiga, ungdomliga och fruktiga men det äldre sydafrikanska vinet var fruktigare, fylligare och mer balanserat än det franska. Två mycket bra, imponerande och njutbara viner. Det finns mer godsaker att hitta så passa på innan de tar slut.

Dagen avslutades i baren på Mat & Destillat. Trångt, blandat, stimmigt och skönt lundensiskt.

Shortbread är den perfekta kakan till en kopp te! Denna engelska klassiker är smulig, mör och löjligt läcker i sin smörighet. Väldigt lätt att göra även för en bakningsneurotiker som undertecknad. Detta recept kräver en våg, Har du ingen så är det dags att önska en i julklapp.  Stor risk för beroende och att kakorna är uppätna innan de ens hamnat på kakfatet.

Rör 230 g rumsvarmt smör mjukt. Rör in 110 g strösocker och 0,5 tsk salt ordentligt. Sikta över 260 g vetemjöl och 80 g maizena och arbeta in tills degen går ihop. Kavla ut till en rektangel cirka 1 cm tjock på bakplåtspapper. Skär ut kakor och sprid ut dem med några millimeters mellanrum och nagga dem med en gaffel. Kyl 20-30 minuter i kylskåp. Grädda cirka 45 minuter på 150°. Kakorna ska inte ta färg. Låt svalna innan du börjar hantera dem.

Julbordet

• Griljera skinkan utan söl
• Köttbullar
• Senapssill med vuxen smak
• Brantevikssill
• Kryddsill och senapssill med calvados
• Janssons frestelse
• Rödbetssallad med sting
• Potkäs eller krukost
• Ris à la Mandelmassa

”Vad vill du ha till middag?” frågade jag Kära Hustrun. Svaret kom snabbt och oväntat: ”Korv Stroganoff”.

Jag gillar verkligen denna folkhemsklassiker som är ett stående inslag hos barnfamiljer, enklare lunchställen och på dagis. Faktum är att jag nästan aldrig lagat rätten (däremot Jamie Olivers Biff Stroganoff och filésauté Stroganoff) hemma så jag fick improvisera ihop en variant. Blev riktigt bra tillsammans med morötter frästa i lite smör som sedan fick sjuda med finosherry och hyvlad mandel.

Strimla en halv falukorvsring, klyfta 300 g champinjoner och grovhacka en stor gul lök. Stek svampen i en stor, torr stekpanna tills de tappat det mesta av vätskan och börjat bli gyllenbruna. Klicka i rejält med smör och släng i korven och löken och bryn allt tills det börjar ta färg. Blanda ner 3 msk tomatpuré, 3 tsk senapspulver utrört i lite vatten, 0,5 tsk timjan, 0,5 tsk harissa (eller någon annan chilipasta) och gärna en skvätt whisky och låt fräsa någon minut. Slå på 400 g krossade tomater och 3 msk kalvfond och låt sedan allt sjuda medan riset kokar. Innan servering rör du ned 1 dl smetana och låter bli varmt.

Ibland stannar man upp och undrar över namnet på ett vin. Varför heter ett vin från Sydafrika ”The Gunnar” och varför är det ett vikingaskepp på etiketten? Svaret är ganska enkelt (men lite långsökt). Familjen Gunn som grundade egendomen Iona kommer ursprungligen från Skottland och har spårat sina rötter till vikingarna. Gunnar var namnet på sonen till en vikingahövding.

Kan man bortse från det lite krystade namnet 2007 The Gunnar så döljer sig i buteljen ett riktigt trevligt vin av den klassiska bordeauxsammansättningen merlot, cabernet sauvignon och petit verdot. Egendomen ligger i det svala Elgin vilket ger vinet en slank elegans trots rik frukt och hela 14,5% alkohol.

Medelstor doft av mörka bär, svarta vinbär, läder, tobak, sot och mörka körsbär. Medelfyllig, mycket frisk smak med mörka bär, svarta vinbär, björnbar, mörk choklad, massor med mjuka tanniner, tobak och slank, sval fruktighet. Snyggt, välbalanserat med fint inflätad ekstruktur, stor drickbarhet och lång eftersmak.

Oj så långt det är mellan recepten. Det har varit lite stressigt den senaste tiden och inte mycket tid till matlagning. Hoppas på ändring nu i helgen och framförallt under julledigheten. Idag blev det i alla fall en snabbt ihopkommen tomat- och paprikasoppa med fin hetta.

Hacka en gul lök grovt och fräs i olivolja tills den börjar mjukna. Pudra över o,5 msk paprikapulver (gärna rökt) och släng ned 2 vitlöksklyftor som du skivat. Fräs några minuter och slå sedan på 500 g krossade tomater, 1 tsk oregano, 1 tsk basilika och 0,5 tsk harissa. Skiva också ner 3 grillade och inlagda paprikor. Låt sjuda 5-10 minuter och slå sedan på 5 dl vatten och 2 grönsaksbuljongtärningar (eller motsvarande) och låt koka upp. Mixa slätt tillsammans med 2 bollar labneh (eller 1 dl cream cheese).

Jag är ingen vän av traditionell julöl. Oftast för söt, mörk och kraftig till den rika julmaten. När det handlar om de stora svenska bryggerierna säsongsutgåvor är de dessutom riktigt trista och obalanserade produkter.

Själv föredrar jag mumma till julmaten eller en mörk, tjeckisk lager. Nu finns det dessutom ett alternativ som dessutom är en säsongsöl: Samuel Adams Winter Lager. Jag brukar gilla ölen från detta amerikanska bryggeri med sin bas i Boston. De är alltid välgjorda och balanserade och denna variant är inget undantag. Rekommenderas varmt!

Medelmörk bärnstensfärgad med ganska tät ljust gulbrun skumkrona. Stor, fruktig och maltig doft med tydlig kryddighet med inslag av apelsin och lite ingefära. Ganska fyllig, frisk och torr smak men med stor maltfruktighet som ger en känsla av sötma, brödig och med torkad frukt som aprikos och lite fikon och bränt socker. Snyggt balanserad beska, lång och balanserad eftersmak med viss stramhet och avslutande kryddig ton.