Den stora faran med att gå på Bondens Marknad är att man förköper sig på alla de fina grönsakerna. Det gjorde jag. Resultatet blev bland annat denna gratäng där jag tog tillvara allt inklusive kokspadet.

Skär av de små fina buketterna från 500 g blomkål och 500 g broccoli och lägg åt sidan. Skiva blomkåls- och broccolistjälkarna tunt. Skiva också 100 g palsternacka och 200 g späda morötter ganska fint och hacka en liten gul lök. Lägg allt utom buketterna i en vid gryta eller traktörpanna och häll på 1 tsk salt och kokande vatten så att det precis täcker. Sjud 10 minuter och lägg sedan buketterna ovanpå och lägg på locket. Koka upp och låt sjuda 7-8 minuter. Ta upp grönsakerna med en hålslev  och lägg dem i en ungsform. Höj temperaturen och koka spadet utan lock tills 2 dl återstår. Häll upp i en bringare och blanda med 2 dl grädde. I pannan smälter du 50 g smör och fräser 4 msk vetmjöl utan att det tar färg. Vispa i gräddspadet och låt sjuda sakta några minuter. Vispa i 50 g riven parmesan och/eller pecorino och zest från en citron. Smaka av med salt, peppar och lite pressad citron. Det blir en ganska tjock sås men den blir tunnare av grönsakerna som vätskar sig. Häll såsen över grönsakerna, riv över lite mer ost och gratinera på 200° i 30 minuter.

Det är svårt att hitta bra pinot noir till hyfsade priser. Att en bra, prisbillig pinot noir dessutom skulle kunna komma från Sydafrika är inget jag med mina erfarenheter direkt väntar mig. Men som uppvärmning inför min stundande resa till Sydafrika (Jodå, om drygt en månad. Kan knappt bärga mig) tänkte jag att jag ändå måste testa.

I 2009 Paul Cluver Pinot Noir har man lyckats kombinera en intressant och komplex doft med en lättsam, charmig och saftig smak med friskhet och snygg struktur. Ett glas till? Ja tack!

Ljust röd färg med lite blå anstrykning. Stor, tydlig doft med rostade toner, kaffe, sot, mogna röda bär och den där typiska karaktären av nyupptagna rödbetor man kan hitta i röda bourgogner. Medelfyllig, mycket frisk, saftig, röda friska bär, hallon, sötlakrits, rostat inslag och en ganska tydlig och uppstramande ekstruktur. Lite tunn ”i mitten” men med bra längd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter hajpen kring Julia Childs 100-årsdag (jag hade tre gånger så många sidvisningar mot en vanlig dag) så blev jag inspirerad att testa hennes recept på ratatouille.

Just nu ligger ju tomaterna, zucchinin och auberginerna i drivor i butikernas grönsaksdiskar och är finare och billigare än någonsin. Perfekt tid att göra en rejäl sats grönsaksgryta och frysa in med andra ord. Julia Childs recept är lite omständigare och pyssligare än Carl Butlers variant och jag kan i ärlighetens namn inte säga att det var någon större skillnad på dem.

Förberedelser: Skala 225 g aubergine, skär centimetertjocka skivor på längden som som du sedan skär i breda bitar. Skär 225 g zucchini i centimertjocka skivor om den är liten, större zucchini kan du dela på längden först. Lägg grönsakerna i ett durkslag och blanda med en matsked salt och låt stå minst 30 minuter. Under tiden skållar och skalar du 450 g mogna tomater, dela dem utmed ”ekvatorn” och gröp ur kärnorna och det blöta. Skär tomaterna i centimeterstora bitar. Skiva 225 g gul lök fint och kärna ur och skiva 2 gröna paprikor. Pressa ur vätska ur aubergine och zucchinin och torka torrt med en handuk.

Steka och koka: I en vid emaljerad gryta eller stekjärn hettar du upp lite olivolja och steker auberginen och zucchin i ett lager någon minut på varje sida. Ta upp och lägg åt sidan. Stek löken och paprikan i samma gryta cirka 10 minuter tills det mjuknar men inte tar färg. Rör ned 2 krossade vitlöksklyftor och salta och peppra. Lägg tomaterna i ett lager över lök och paprika, salta och peppra. Lägg på ett lock och sjud i 5 minuter eller tills tomaterna börjar safta sig. Ta av locket, ös tomaterna med spadet, höj värmen och låt sjuda tills vätskan i det närmaste kokat bort. Varva tomatröran med zucchini och aubergine i grytan med ett par matskedar hackad persilja mellan varje lager. Lägg på locket och låt sjuda i 10 minuter. Ös med spadet och smaka av samt salta och peppra efter smak. Öka värmen och koka i ungefär en kvart eller tills det bara återstår lite aromatiskt spad på botten. Ställ åt sidan och låt vila. Värm sakta innan den serveras eller ät den kall.

När du ändå håller på så gör en rejäl sats och frys in eller ät i flera dagar, blir bara godare när den får stå och gona till sig. Tänk bara på att steka i många omgångar och att det tar lite längre tid.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Potentialen och kvaliteten i vinerna från Argentina är odiskutabel. Efter att bland annat provat chardonnay som vuxit på hög höjd under en masterclass med Madeleine Stenwreth MW så förändrades i alla fall min syn radikalt. Framför allt så sporrades mitt intresse att prova mer, fler och bättre viner från Argentina.

När jag hittade 2010 Terrazas de los Andes Reserva Chardonnay på hyllan väcktes min nyfikenhet. Enligt etiketten har vinet lagrats 8 månader på 100% nya, franska ekfat. Ovanligt i en tid när ”alla” pratar om begagnade ekfat, att lagra  på stora ekliggare, delvis jäst och lagrat på ekfat, allt för att ge en så diskret och nyanserad ekkryddning som möjligt. Pendeln har svängt så långt från den smörkolestinna och ekrostade stilen att det är svårt att idag hitta vita viner med tydlig fatkaraktär.

Ljust gul färg. Stor doft av mogen gul frukt, rostade fat, vanilj och diskret smörighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk syra som balanserar rik, mogen gul frukt och smörighet. Tydliga rostade fat, lite stram ekstruktur, rostade toner och liten vaniljton. Den påtagliga fatkaraktären är dock snyggt inbäddad i frukt och lyfts av friska syror. Välgjort, snyggt och balanserat med bra längd.

Blev verkligen nyfiken på att testa producentens röda vin Cheval des Andes som är ett projekt tillsammans med  Château Cheval Blanc.

Lyckade recept vill man alltid förbättra. De fantastiska kn*llgoda fyllda och grillade paprikorna gjorde jag exempelvis en riktigt bra kolhydratfattig variant utav. Därifrån var steget inte långt till en helvegetarisk version. Enkel att göra då fyllningen till paprikorna bara behöver mosas ihop.

Skölj 2 burkar kikärtor och låt dem rinna av. Mosa hälften av kikärtorna med  labneh (cirka 3 st golbollsstora ostar) 1 tsk paprikapulver (gärna rökt), 2 msk spiskummin,  2-3 rivna vitlöksklyftor,  1 msk sherry- eller vitvinsvinäger, en pod grönsaksbuljong (eller motsvarande fond), 1,5 tsk harissa, 2 msk tomatpuré och 1 msk japansk soja. När allt är väl blandat mosar du ner resten av kikärtorna utan att det blir helt slätt samt blandar i 2 dl kokt ris. Ta upp grillade, inlagda paprikor* och låt dem rinna av något innan du fyller dem som strutar med färsen. Lägg i en ugnsfast form, häll över passata eller passerade tomater, salta,  peppra och ringla över olivolja. Gratinera i ugn på 200° i en 45 minuter. Servera med sallad och ett gott lantbröd.

*Det går åt många paprikor. De är ofta dyra att köpa i vanliga livsmedelsaffärer men i butiker med sortiment från medelhavet, balkan och mellanöstern brukar man kunna köpa jätteburkar för en spottstyver.

Om min klockarkärlek till lambrusco har jag tidigare skrivit om här och här. Nu äntligen finns det en lambrusco på Systembolaget som faktiskt lever upp till den standard som visar hur bra det mousserande röda vinet gör sig på matbordet. Tyvärr bara en tillfällig lansering så passa på. För 69 kronor vågar du att prova.

Vecchia Modena har en djup purpurfärg och en ganska tät mousse. Stor och bärig doft av solvarma och nykrossade blåbär, svarta vinbär och mörka körsbär smat en liten ton av vingummi och sötlakrits. Smaken är medelfyllig, snudd på halvtorr med en balanserande bärsyrlighet och skalkärvhet. Massor med med mörka bär, nästan som att äta blåbär och svartvinbär direkt ur handen. Enkelt, charmigt och bara 9,5% alkohol. Som gjort för en helglunch i solen med massor av småplock, pasta och sallader.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Årets kantarellöverskott gör att man får testa olika sätt att ta tillvara denna läckerhet. Pröva att sylta eller pickla dina kantareller. Väldigt enkelt och så blir det snygga konserver också. Gott som tillbehör till vilt bland annat.

Rensa 1-1,5 liter små, fina kantareller som ska vara hela. Koka upp 1,5 liter vatten med 1,5 tsk salt. Släng ner svampen i vattnet, låt koka upp och häll sedan av vattnet och låt svampen rinna av. Koka en lag av 1 dl ättikssprit 12%, 1,5 dl vatten, 1 dl strösocker, 8-10 vitpepparkorn, 2 hela kryddnejlikor, 1 liten bit kanel, 1 lagerblad, o,5 tsk senapsfrö och 2 skivor färsk ingefära. Lägg ner svampen i lagen och låt sjuda sakta under lock i 30 minuter. Sleva upp svampen i burkar som ska vara väl rengjorda och varma (jag brukar sätta in dem någon minut i mikron med en skvätt vatten). Sila av kryddorna från lagen, koka upp lagen igen och häll över svampen i burkarna. Sätt på locken och ställ svalt och mörkt.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det är inte lätt att hitta snällt prisad röd bourgogne på marknaden. Annat är det med vit bourgogne. Från de södra delarna av området kommer det en strid ström av trevliga, välgjorda chardonnayviner av klassiskt snitt som samtidigt är flirtigt publika. Precis sådana viner man behöver för att förgylla en vardagsmiddag.

2010 Saint-Véran Réserve från den gamla familjefirman Joseph Deshaires kostar precis under hundralappen och är ett skolexempel på dessa viner. Inbjudande doft av gula äpplen, honungsmelon, citrus, apelsinblomma och ett drag av grädde och smörighet. Smaken är torr, mycket frisk med bra fylllighet och frukt som drar åt melon, äpple, omogen ananas och med en hel del citronzest och silkig munkänsla. Ganska lång smak med lite mineralstramt avslut och bara en smekning av ek. 

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det är ovedersägligen ett svampår i år och när kantareller kostar 80 kronor kilot (!) måste jag bara köpa med mig ett kilo hem. Utan att ha en plan slängde jag ut en fråga på twitter om vad jag skulle laga. Tack Jakob för idén att göra en lasagne! Jag sköt från höften och resultatet blev verkligen bra. För svampälskarna räcker lasagnen till fyra om det serveras en sallad till. Skär den i tunna skivor och servera den ljummen som förrätt med någon kall sås så räcker den till 8-10 personer.

Bechamélsås: Smält 75 g smör  i en panna, rör ut 5 msk vetemjöl i smöret och låt fräsa 5 minuter utan att det tar färg. Slå på 7 dl mjölk och sjud samman tills det blir en ganska ”styv” sås. Rör ned ett par deciliter riven parmesan eller pecorino och ställ åt sidan.

Fyllning: Bred ut 2 paket bacon på ett bakplåtspapper och släng in i ugnen på 200° och låt gå tills knaprigt. Grovhacka 300 g champinjoner och fräs  i torr stekpanna så att det mesta av vattnet dunstar bort och svampen börjar få färg. Släng nu ner en halv hackad gul lök, en stor klick smör och gärna lite av baconfettet och fräs tills svampen börjar bli gyllene. Släng nu ner finhackad 300 g kantareller som du rivit i mindre bitar. Fräs till kantarellerna mjuknar. Dra ordentliga tag med svartpepparkvarnen, blanda ner baconet som du hackat grovt, hacka ner en kvist färsk rosmarin, riv ner skalet av en apelsin samt pressa över ett par matskedar apelsinsaft. Blanda i all bechamélsås utom två deciliter. Smaka av fyllningen med salt och peppar och rör slutligen ut ett ägg i fyllningen.

Montering: Den sparade såsen spär du ut med 1 dl mjölk och värmer upp. Klä en avlång sockerkaksform med bakplåtspapper som du smörar lätt. Bottna formen med lite av såsen, täck bottnen med två lasagneplattor och bred ut en fjärdedel av fyllningen. Lägg på ytterligare två lasagneplattor och så vidare. Avsluta med ett lager plattor, resten av den utspädda såsen och riv över mer parmesan/pecorino. Grädda på 200° i 45 minuter. Låt svalna i en halvtimme innan du med hjälp av bakplåtspappret lyfter upp lasagnen ur formen och skär fina skivor.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det här lite udda, bubblande, österrikiska vinet hittade jag bland de  mousserande vinerna häromdagen. 2010 Rosé Secco Biokult anges av Systembolaget komma från en ekologisk producentgrupp med namnet Biokult men vid närmare efterforskning ser det ut som om det är Meinklang som ligger bakom. Hittar ingen uppgift om vare sig druvsorter eller tillverkningsmetos.

Både etikett och vinets färg signalerar sommarfräsch lätthet och korken är på traditionellt sätt säkrad med snörning. Det doftar enkelt av citrus, smultron och hallonsoda. Smaken är lätt med någon sötma, avrundad syra, lätt mousserande, milda citrustoner och återigen förs tankarna till barndomens hallonsoda. En enkel, munter, okomplicerad och lättglömd bagatell.