Det finns några rätter vi alltid återkommer till här hemma. Så är det väl hos alla antar jag.

Om jag rankar dem fem i topp från botten så är de…

5. Ugnspannkaka

4. Chili con carne

3. Falukorv och stuvade makaroner

2. Spaghetti och köttfärssås

Men favorit nummer ett är ”tonfisk i curry”! Det här är en rätt som hängt med i snart fyrtio år. Var den ursprungliga idén eller receptet kommer ifrån är höljt i historiens dunkel. Den är enkel, lättlagad, alltid lika uppskattad när den sätts fram på bordet – och det är ofta! Ingredienserna finns nästan alltid hemma så när fantasin tryter och kylskåpet är oinspirerande så kan jag alltid svänga ihop ”tonfisk i curry”.

Det konstiga är att jag aldrig lagt upp receptet här på bloggen. Eller gentligen inte. Det är inte ett regelrätt recept. Kanske mer ett enkelt koncept som anpassas efter smak och dagsform. Varje gång jag lagar rätten så höftar jag och gör lite olika.

Sätt på riset – basmati om du frågar mig. Du har väl riskokare? Inte? Det är jul snart så då vet du vad som ska upp på önskelistan. Startar alltid med att smälta rejält med smör i en panna. Funkar med olja eller annat matfett också. Fräs curry efter personlig smak i fettet. Jag brukar blanda vad jag har. Senaste gångerna har det blivit en bas av thailändsk röd currypasta men föredrar egenligen vanlig svennebanacurry. Strö på 3-4 msk vetemjöl (för fyra rejäla portioner) och låt fräsa någon minut i fettet. Vispa i mjölk i omgångar till önskad konsistens. Använder ibland kokosmjölk men alternativ av mandel/havre/annat funkar säkert om man är lagd åt det hållet. Släng i en fiskbuljongtärning. Smaka av med fisk/ostronsås och eventuellt chili efter önskad styrka. I med mer curry om det behövs.

När riset är klart blandar du ner tonfisk från två standardburkar (140 g fisk). Kan vara i olja eller vatten. Brukar blanda i lite av oljan i såsen. Man väljer tonfisk efter ekonomi, funkar både med filéer eller finfördelad. Bäst och lyxigast blir det när jag köper de större burkarna med stora filéer på Lidl när de har sina Spanska veckor. Sist i är alltid rejält med gröna ärtor. Funkar också med edamamebönor.

Så här äter man hos Öhmans och nu finns receptet förevigat på bloggen.

Vi är lyckliga att ha en (1) hallonbuske på vår altan som ger kilovis med hallon under närmare två månader. Ett bärproducerande monster. Vi är inte mycket för att äta bär så nästan allt hamnar i frysen där de blir liggande.

Men det är slut med det nu för vi fick ett recept av svägerskan som var så löjligt enkelt att det omöjligen kunde bli riktigt bra. Det blev istället sensationellt bra! Till och med Kära Hustrun som inte är så väldigt begiven på söta desserter blev lyrisk och jag fick med fysiskt våld hindra henne från att äta upp hela. Pajen är nu gömd och Kära Hustrun vankar av och annan i huset som en osalig ande och gnyr olyckligt. Kanske överdriver jag lite. Men bara lite.

Smula 20 stycken digestivekex och blanda med 150 g smält smör. Tryck ut blandningen i en pajform på cirka 24 cm och ställ sedan i kylen minst en halvtimme. Bred ut en burk dulche de leche (karamelliserad kondenserad mjölk) i pajskalet. Sprid ut cirka 300 g färska eller frysta hallon, täck med 3 dl vispad grädde, garnera med en krossad/hackad Dubbel-Daim och lite hallon.

Kombinationen av saltkrunchig botten, söta mjölkräm, syrliga hallon, fluffig grädde och knaprig Daim är fantastisk!

EDIT: Hur kunde jag missa att detta är en lätt modifierad variant av en banoffepaj? Den bloggade jag om för nästan exakt 12 år sedan.

Jag är förmodligen sist på bollen med detta tips.
Idag blev det enkel soppmiddag och plötsligt mindes jag ett tillbehör vi fick till soppan under en lunch hos Alain Brumont i Madiran i vintras. Strö grönmögelost/ädelost över svampsoppa. Den kan vara hemgjord, pulversoppa eller från burk. Lyfter soppan till en festmåltid med den skarpa, salta smaken som bryter av mot den milda, mustiga soppan. Lägg till den krämiga och feta strukturen när osten smälter. Till och med Kära Hustrun som är skimmelostskeptiker strödde ohemula mängder ost över soppan.

Lovat att du provar.

Klart slut.

Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.

”Det här vad det godaste jag ätit på länge” utbrast Kära Hustrun och hade nästan tårar i ögonen. Rätten var väldigt enkel men HERREGUD vilken sås! Doften i köket när den gick i ugnen drev mig nästan till vansinne.

Rätten ifråga finns tydligen i otaliga varianter under namnet ”fläskytterfilé i sockerkaksform”. Jag kanske skulle kalla den ”gräddbakad kotlettrad”. Hursomhelst står den nu på listan över rätter som kommer att tillagas ofta. löjligt enkel och kan utan problem varieras med olika smaksättningar. Du behöver inte följa min variant nedan, smaksätt med vad du har.

Sätt ugnen på 150°. Bryn en stor bit benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som den säljs som) i stekpannan (här är ett tips på en riktigt bra stekpanna) så att den får en ordentlig stekyta. Under tiden vispar du ihop 3 dl vispgrädde, 2 dl créme fraiche (jag hade ingen hemma så jag använde ricotta), en knapp matsked sambal olek (eller någon annan chilipasta), 0,5 dl svartvinbärsgelé, 2 msk japansk soja, 0,5 msk herbes de provence (eller annan örtkrydda efter smak), 2-3 rivna vitlöksklyftor och en oxbuljongtärning. Eftersom jag är jag så hade jag i en knapp deciliter olorososherry men vitt vin kan funka lika bra. Koka upp blandningen på spisen. Lägg köttbiten i en avlång brödform, slå över stekfettet och sedan gräddblandningen. In i ugnen 70-90 minuter. Vänd köttet någon gång.

Ta upp köttet och vippa in i folie. Slå upp såsen i en kastrull. Skrapa ut allt det goda i formen. Smaka av med salt och peppar eller späd eventuellt med med grädde eller mjölk om den är för kraftig. Red av med majsstärkelse. Skär upp köttet (köttsaften häller du i såsen), häll över såsen. Servera med mjölig potatis eller ris. Med svartvinbärsgelé, pressgurka och sallad har du en söndagsmiddag som inte går av för hackor.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Det här är en rätt inspirerad av ett recept från Jacques Pépin. Om du inte följer honom på facebook så starta genast! Denna kocklegend levererar fantastiska enkla rätter på ett härligt avspänt sätt.

Den här gryträtten blev en så där trygg, mustig och rejäl rätt som nästan förflyttar en till ett fransk lantkök där man slevar upp den direkt ur kastrullen, mumsar i sig med en bit bröd man brutit från baguetten och sköljer ner med ett enkelt rött eller vitt vin från ett repigt duralexglas. Mätt och nöjd lutar man sig tillbaka och karvar sig en bit lagrad ost som får göra den sista slatten vin sällskap ner i magen.

Skär ett knappt kilo fläskkarré/grishals i lagom stora grytbitar och släng ner i en tjockbottnad gryta tillsammans med 4 dl torra vita bönor (du kan förstås använda blötlagda om du vill), lagerblad, timjan, 2 tsk salt och en dryg liter vatten. Koka upp och låt sjuda i en timme och en kvart. Skär 3 stjälkar blekselleri, 2 morötter, en stor gul lök och en purjolök (även det mörkgröna) i jämnstora bitar samt ett gäng vitlöksklyftor (efter smak) som du krossar och finhackar. Kolla så att vattnet täcker hela tiden i grytan, fyll på med mer om det behövs. När köttet och bönorna kokat tiden ut så slänger du ner grönsakshacket och låter koka i ytterligare 30 minuter. Här kan du också tillsätta en skvätt vitt vin eller finosherry om du vill. När bönorna känns mjuka smakar du av med salt, massor med svartpeppar och eventuellt någon buljongtärning. Avsluta med att skära ner 2 tomater i tärningar och hacka persilja som du blandar ner och låter värma på några minuter.

Ibland blir det bara fel. Hade ändå planerat dagen så bra.

Redan igår la jag torkad frukt i blöt i PX-sherry och spansk brandy till världen bästa fruktkaka. När jag skulle veva ihop kakan så visade sig att det saknades två ägg. Fick stoppa upp i processen och till slut fick jag låna två ägg av grannen. Det blev lite rörigt så när jag slängt in kakan i den smörade och mjölade formen i ugnen så hittade jag måttet med kryddorna och smaksättningen på diskbänken. Snabbt ut med formen. Ner i vispskålen igen. Blandablanda! Smöra och mjöla igen. Ner med smeten och in ugnen på nytt.

Dags att fixa middagen. Schnitzlar och stekt potatis. Vad behöver man till paneringen? Äggen som nu var en del av kakan. Hur löser man det problemet? Drog mig till minnes ett tips om att bre på majonäs för få bra stekyta på ”grilled cheese sandwich”. Kan det funka för panering? Googlade och hittade massor av recept på panering med majonäs på kyckling som skulle tillagas i ugnen…som nu var upptagen av fruktkakan. Ingen annan råd än att testa kycklingpaneringen för ugnen men på fläskschnitzel och i stekpannan. Gick som en dans, bättre resultat än med ägg och vetemjöl och framförallt mycket enklare.

Smeta en matsked majonäs på kycklingen/fisken/schnitzeln vänd i skorpmjöl som du smaksatt om du känner för det (rev själv ner massor med parmesan). Stek i rikligt med matfett på strax över medelvärme eller i ugn på 200° tills klart. Easy peasy! Nästa gång testar jag att krydda upp majonäsen.

OBSERVERA! För att det ska funka krävs majonäs baserad på ägg. Ingen vegansk variant eller liknande.

Välkommen till Kikärtsbloggen! Tredje receptet på raken med kikärtor och dessutom med spanskt tema. Det blir det sista. På ett tag.

Kikärtor med tonfisk. Mycket bra kombination och lika lättlagat som de andra kikärtsrecepten. Suverän liten rätt tillsamman med sallad och bröd. Dricka till? En ljus lager, ett torrt friskt rosévin eller varför inte en finosherry.

Skiva en gul lök och fräs på medelvärme i olivolja tills den mjuknar. I med 2-3 krossade vitlöksklyftor och låta fräsa med några minuter. Slå i en burk krossade tomater, 1 msk sherryvinäger, 1 msk tomatpuré, 1,5 tsk rökt paprikapulver, 1 tsk salt och chiliflakes efter smak. Låt puttra 10-15 minuter. I med två burkar kikärtor som du sköljt och puttra ytterligare några minuter. Skiva cirka 20 piementoliver, hacka bladpersilja och dela grovt 2 burkar tonfiskfiléer. Ner i grytan och låt bli varmt. Klart.

Eftersom jag ändå skulle beställa marconamandlar (gaaalet goda) hos Salamantinos Delikatesser så passade jag på att också beställa ett kilo garbanzos de fuentesauco. Väl värt det! Mycket fin konsistens som var nästan lite smörig samtidigt som det fanns fint tuggmotstånd och en härlig nötighet. Det fick bli ytterligare ett traditionellt recept från Andalucien.

Lägg 2 dl kikärtor i blöt över natten. Koka i nytt saltat vatten i ungefär 30 minuter. Du kan förstås göra receptet på konserverad kikärtor men det blir lite mosigare. Stek 2 skivor vitt bröd i lite olivolja och mixa det till fina smulor tillsammans med 0,5 dl marconamandlar (eller vanliga skållade mandlar) och två skalade vitlöksklyftor. Tina 200 g frusen bladspenat och krama ut det mesta av vattnet. Fräs 1 tsk stött kummin, 1 tsk malen koriander, 1 tsk rökt paprikapulver (finns också hos Salamantinos) och chiliflakes efter smak i rikligt med olivolja på svag värme några minuter. Vänd ner allt i kryddoljan i stekpannan tillsammans med en matsked sherryvinäger och 2 dl av kokvattnet från kikärtorna. Låt puttra 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar.

God som ensamrätt tillsammans med bröd och sallad eller som tillbehör till det grillade. Ska riva ner lite citronskal nästa gång. Mycket gott att smula mer lite fetaost också.