För den som inte vet vem Stanley Tucci är så kan man bekanta sig med skådespelaren i matrelaterade filmer som ”Julie & Julia” och ”Big Night”. Den sistnämnda inspirerade mig till Timpano-projektet. Han har på senare tid blivit en matinfluencer med ett Instagramkonto med fem miljoner följare.

Ett av hans recept som dykt upp i mitt flöde är ”Stanley Tuccis Lefover Pasta Casserole” som i bland går under namnet ”Stanley Tuccis 6 ingredients pasta casserole”. Ibland sägs det bara vara fem ingredienser, men räknar man efter så är det upp till elva ingredienser om man räknar med att man måste göra en egen béchamelsås…och det måste man ju. Den skulle enligt honom själv och andra vara så god att den kan ätas både till frukost lunch och middag. Hittade faktiskt det korta klippet som är ursprunget till det väl spridda receptet.

Man blir ju nyfiken på detta underverk. Egentligen är det bara en basic pastagratäng. Kortfattat så fräser man gul lök och vitlök i olja eller smör plus lite pancetta. Ner med frysta ärtor. Detta blandar du sedan med överbliven béchamelsås (eller annan krämig sås) och kalla kokta farfalle, toppar med riven parmesan och sen in i ugnen 3o minuter på 175°. Låter inte som något särskilt. Jag fastande dock för det där med rester som man ju har mycket av efter jul. En ”leftover casserole” bör ju kunna svälja en del. Så jag tog Stanleys gratängrecept och sprang med det.

Eftersom jag inte hade överbliven béchamel så började jag där. Såsen gjorde jag genom att smälta rejält med smör, vispa ner 3-4 msk vetemjöl och lät fräs i några minuter samt vispade ned mjölk och en skvätt vispgrädde och lät sjuda ihop till krämig konsistens. En bortglömd bit gorgonzola fick slinka ner i såsen tillsammans med lite riven västerbottenost. Massor med svartpeppar till det. Inga rester av farfalle fanns så det blev till att koka 400 g penne rigate nästan färdigt. Ersatte pancettan med en bit guanciale som gömde sig i ett hörn i kylen. Svettade ut fettet och slängde i den finskurna löken löken och tre skivade vitlöksklyftor och lät den gosa sig mjuk och genomskinlig innan de frysta ärtorna åkte i. Strimlade några hekto av julskinkan och blandade sedan ihop allt till en röra som hamnade i en smord ugnsform. Rev parmesan över härligheten och sen skjuts in i ugnen i en halvtimme i 175° tills gyllene.

Ruggigt gott blev det! Stanleys recept är definitivt ett bra grundrecept för att gömma julskinka och andra rester.

Som dessert bjuder jag på denna imitatör som gör en perfekt Tucci.

Ibland blir jag så där oväntat och omotiverat sugen på någonting jag ibland inte ätit på decennier. Idag fick jag ett plötsligt sug efter falukorvsgryta. Jag vet faktiskt inte ens om jag ätit det tidigare. Förmodligen har jag det.

Började googla recept och insåg att jag hade det mesta hemma men inte allt till ett och samma recept så det blev till att improvisera med vad jag hittade i kylen. Så bra det blev! En perfekt rätt en gråkulen regning vinterdag på Österlen. Riktig husmanskost.

Delade 300 g falukorv på längden och skivade till halvmånar och fräste i lite fett i pannan. Hittade en slokande selleristjälk som hackades ner tillsammans med en gul lök och fick göra korven sällskap i pannan. Skalade och slantade två rejält stora morötter. Skalade lika mycket potatis och skar i grova bitar. Rotsakerna plus en fint skivad vitlöksklyfta fick fräsa med korven några minuter. Slog på vatten så det nätt och jämt täckte – cirka 50 cl. På med locket och fick sjuda cirka 30 minuter tills potatis och morot var mjuka. Rör ner en matsked vardera av dijonsenap och grov fransk senap samt knappt 1 dl grädde och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Smaka av och tillsätt salt om det behövs. Jag smulade ner en knapp buljongtärning.

Ramlade över detta recept på rostad blomkålssoppa på New York Times matsida. Enligt dem själva skulle det vara ett av årets mest populära recept och dessutom endast bestå av två (2) ingredienser. Om man inte räknar salt, svartpeppar, olivolja och vatten som ingredienser så kan jag hålla med om det sistnämnda.

Mycket lättlagad och fantastiskt god. Kära Hustrun förstod inte att det var blomkål och tyckte att den gott skulle kunnat serveras som en elegant förrätt på finare restaurang. Nu kunde det bero på att jag adderat ytterligare en ingrediens samt en topping som blev pricken över i. I originalreceptet föreslår man att mixa soppan med stavmixer men resultatet blir sååå mycket bättre om man kör den helt slät i blender.

Till sex stora portioner tog jag ett stort blomkålshuvud på 1,5 kilo. Skär bort den allra grövsta biten av stocken och bryt sedan sönder hela huvudet mindre bitar och ta med även bladen. Blanda med rikligt med olivolja, salt och svartpeppar och sprid ut på bakplåtspapper på en plåt. Ta en hel vitlök och skär av toppen (se bild) ringla över lite olivolja och salt och lägg på plåten med blomkålen. In i ugnen på 200° i 45 minuter tills blomkålen fått fin färg. Ner med all blomkål i 1,5 liter vatten i stor gryta och koka upp. Spara lite till topping/dekoration. Kläm ut den nu krämiga vitlöken i grytan. Koka i 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar. I det här stadiet saknade jag lite djup i soppan och adderade 2 kycklingbuljongtärningar. Mixa helt slät toppa med den sparade blomkålen och ringla över olivolja. Jag adderade en topping som tog soppan till en helt ny nivå – rostade och hackade hasselnötter!

Det finns några rätter vi alltid återkommer till här hemma. Så är det väl hos alla antar jag.

Om jag rankar dem fem i topp från botten så är de…

5. Ugnspannkaka

4. Chili con carne

3. Falukorv och stuvade makaroner

2. Spaghetti och köttfärssås

Men favorit nummer ett är ”tonfisk i curry”! Det här är en rätt som hängt med i snart fyrtio år. Var den ursprungliga idén eller receptet kommer ifrån är höljt i historiens dunkel. Den är enkel, lättlagad, alltid lika uppskattad när den sätts fram på bordet – och det är ofta! Ingredienserna finns nästan alltid hemma så när fantasin tryter och kylskåpet är oinspirerande så kan jag alltid svänga ihop ”tonfisk i curry”.

Det konstiga är att jag aldrig lagt upp receptet här på bloggen. Eller gentligen inte. Det är inte ett regelrätt recept. Kanske mer ett enkelt koncept som anpassas efter smak och dagsform. Varje gång jag lagar rätten så höftar jag och gör lite olika.

Sätt på riset – basmati om du frågar mig. Du har väl riskokare? Inte? Det är jul snart så då vet du vad som ska upp på önskelistan. Startar alltid med att smälta rejält med smör i en panna. Funkar med olja eller annat matfett också. Fräs curry efter personlig smak i fettet. Jag brukar blanda vad jag har. Senaste gångerna har det blivit en bas av thailändsk röd currypasta men föredrar egenligen vanlig svennebanacurry. Strö på 3-4 msk vetemjöl (för fyra rejäla portioner) och låt fräsa någon minut i fettet. Vispa i mjölk i omgångar till önskad konsistens. Använder ibland kokosmjölk men alternativ av mandel/havre/annat funkar säkert om man är lagd åt det hållet. Släng i en fiskbuljongtärning. Smaka av med fisk/ostronsås och eventuellt chili efter önskad styrka. I med mer curry om det behövs.

När riset är klart blandar du ner tonfisk från två standardburkar (140 g fisk). Kan vara i olja eller vatten. Brukar blanda i lite av oljan i såsen. Man väljer tonfisk efter ekonomi, funkar både med filéer eller finfördelad. Bäst och lyxigast blir det när jag köper de större burkarna med stora filéer på Lidl när de har sina Spanska veckor. Sist i är alltid rejält med gröna ärtor. Funkar också med edamamebönor.

Så här äter man hos Öhmans och nu finns receptet förevigat på bloggen.

Vi är lyckliga att ha en (1) hallonbuske på vår altan som ger kilovis med hallon under närmare två månader. Ett bärproducerande monster. Vi är inte mycket för att äta bär så nästan allt hamnar i frysen där de blir liggande.

Men det är slut med det nu för vi fick ett recept av svägerskan som var så löjligt enkelt att det omöjligen kunde bli riktigt bra. Det blev istället sensationellt bra! Till och med Kära Hustrun som inte är så väldigt begiven på söta desserter blev lyrisk och jag fick med fysiskt våld hindra henne från att äta upp hela. Pajen är nu gömd och Kära Hustrun vankar av och annan i huset som en osalig ande och gnyr olyckligt. Kanske överdriver jag lite. Men bara lite.

Smula 20 stycken digestivekex och blanda med 150 g smält smör. Tryck ut blandningen i en pajform på cirka 24 cm och ställ sedan i kylen minst en halvtimme. Bred ut en burk dulche de leche (karamelliserad kondenserad mjölk) i pajskalet. Sprid ut cirka 300 g färska eller frysta hallon, täck med 3 dl vispad grädde, garnera med en krossad/hackad Dubbel-Daim och lite hallon.

Kombinationen av saltkrunchig botten, söta mjölkräm, syrliga hallon, fluffig grädde och knaprig Daim är fantastisk!

EDIT: Hur kunde jag missa att detta är en lätt modifierad variant av en banoffepaj? Den bloggade jag om för nästan exakt 12 år sedan.

Jag är förmodligen sist på bollen med detta tips.
Idag blev det enkel soppmiddag och plötsligt mindes jag ett tillbehör vi fick till soppan under en lunch hos Alain Brumont i Madiran i vintras. Strö grönmögelost/ädelost över svampsoppa. Den kan vara hemgjord, pulversoppa eller från burk. Lyfter soppan till en festmåltid med den skarpa, salta smaken som bryter av mot den milda, mustiga soppan. Lägg till den krämiga och feta strukturen när osten smälter. Till och med Kära Hustrun som är skimmelostskeptiker strödde ohemula mängder ost över soppan.

Lovat att du provar.

Klart slut.

Okonomiyaki, den japanska kålpannkakan, har på kort tid blivit omåttligt populär och är också en favorit här hemma. God, nyttig och enkel att vispa ihop. Men lite trixig att få till med bra stekyta i pannan och så ska eländet vändas också. Lösningen stavas ”våffeljärn”. Enkelt, perfekt frasig yta, krämigt inre och krispig kål och morötter.

Vispa ihop 2 dl vetemjöl, 0,5 tsk salt, 2 ägg och 1,5 dl vatten till en jämn smet. Strimla 250 g vitkål eller spetskål fint, riv en morot, skiva 4-5 salladslökar fint (spara lite till topping) och hacka några matskedar gari (inlagd ingefära).

Vispa ihop en sås på 0,5 dl ketchup, 3 msk HP-sås, 1 msk japansk soja och 1 msk honung.

Pensla ett våffeljärn med neutral olja och klicka i en tredjedel av smeten. Grädda till du får en fin frasig yta. Ringla över såsen, majonnäs samt toppa med salladslök och eventuellt med strimlade nori-blad och/ eller rostade sesamfrön och servera direkt

Gjorde ett besök i Bordeaux förra veckan och ägnade mig åt lite vinösa utsvävningar samt vältrade mig i bistroromantik. Hittade redan första kvällen av en slump en enkel men trevlig bistro där jag åt en riktigt bra cassoulet med confiterade anklår. När jag såg vad som bars ut till de andra gästerna så förstod jag att stället hade ett grundmurat rykte för sin brödöverbakade löksoppa. Eftersom jag är svag för gratinerad löksoppa och brukar döma ut restauranger för deras oförmåga att tillaga denna klassiker så var jag ju tvungen att återvända nästa dag för sopplunch. Hade heller aldrig tidigare fått löksoppa överbakad.

Soppan var riktigt bra och det lätta fluffiga brödet var ljuvligt att doppa i brödet och fånga upp den trådiga osten som serverades separat. Väl hemma började jag fundera på hur jag skulle kunna återskapa brödlocket som hade en karaktär någonstans mellan surdegens seghet och smördegens flagighet (finns det ordet?). Eftersom jag inte är någon stjärna på att baka så gjorde jag det enkelt för mig och tog en genväg.

Soppreceptet är Carl Butlers väldigt enkla men mycket goda. Till locket valde jag att köpa färdig croissantdeg från kyldisken. Sen var det bara att sätta ugnen på 200°, forma om de sex croissantsnibbarna dill tre lock passande till soppskålarna. Fyllde skålarna till 2/3-delar, penslade kanterna med uppvispat ägg, lade över locken, tryckte till runt om kanterna och penslade sist degen med ägget. Skjuts in i ugnen cirka 15 minuter. Servera genast, pilla upp locket, strö över riven smakrik ost, njut och bryt bröd från kanterna.

Väldigt enkelt och lyckat. Vanlig smördeg funkar säkert minst lika bra. Croissant degen var väldigt lös och riskerad att sjunka ner i soppan.

”Det här vad det godaste jag ätit på länge” utbrast Kära Hustrun och hade nästan tårar i ögonen. Rätten var väldigt enkel men HERREGUD vilken sås! Doften i köket när den gick i ugnen drev mig nästan till vansinne.

Rätten ifråga finns tydligen i otaliga varianter under namnet ”fläskytterfilé i sockerkaksform”. Jag kanske skulle kalla den ”gräddbakad kotlettrad”. Hursomhelst står den nu på listan över rätter som kommer att tillagas ofta. löjligt enkel och kan utan problem varieras med olika smaksättningar. Du behöver inte följa min variant nedan, smaksätt med vad du har.

Sätt ugnen på 150°. Bryn en stor bit benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som den säljs som) i stekpannan (här är ett tips på en riktigt bra stekpanna) så att den får en ordentlig stekyta. Under tiden vispar du ihop 3 dl vispgrädde, 2 dl créme fraiche (jag hade ingen hemma så jag använde ricotta), en knapp matsked sambal olek (eller någon annan chilipasta), 0,5 dl svartvinbärsgelé, 2 msk japansk soja, 0,5 msk herbes de provence (eller annan örtkrydda efter smak), 2-3 rivna vitlöksklyftor och en oxbuljongtärning. Eftersom jag är jag så hade jag i en knapp deciliter olorososherry men vitt vin kan funka lika bra. Koka upp blandningen på spisen. Lägg köttbiten i en avlång brödform, slå över stekfettet och sedan gräddblandningen. In i ugnen 70-90 minuter. Vänd köttet någon gång.

Ta upp köttet och vippa in i folie. Slå upp såsen i en kastrull. Skrapa ut allt det goda i formen. Smaka av med salt och peppar eller späd eventuellt med med grädde eller mjölk om den är för kraftig. Red av med majsstärkelse. Skär upp köttet (köttsaften häller du i såsen), häll över såsen. Servera med mjölig potatis eller ris. Med svartvinbärsgelé, pressgurka och sallad har du en söndagsmiddag som inte går av för hackor.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Det här är en rätt inspirerad av ett recept från Jacques Pépin. Om du inte följer honom på facebook så starta genast! Denna kocklegend levererar fantastiska enkla rätter på ett härligt avspänt sätt.

Den här gryträtten blev en så där trygg, mustig och rejäl rätt som nästan förflyttar en till ett fransk lantkök där man slevar upp den direkt ur kastrullen, mumsar i sig med en bit bröd man brutit från baguetten och sköljer ner med ett enkelt rött eller vitt vin från ett repigt duralexglas. Mätt och nöjd lutar man sig tillbaka och karvar sig en bit lagrad ost som får göra den sista slatten vin sällskap ner i magen.

Skär ett knappt kilo fläskkarré/grishals i lagom stora grytbitar och släng ner i en tjockbottnad gryta tillsammans med 4 dl torra vita bönor (du kan förstås använda blötlagda om du vill), lagerblad, timjan, 2 tsk salt och en dryg liter vatten. Koka upp och låt sjuda i en timme och en kvart. Skär 3 stjälkar blekselleri, 2 morötter, en stor gul lök och en purjolök (även det mörkgröna) i jämnstora bitar samt ett gäng vitlöksklyftor (efter smak) som du krossar och finhackar. Kolla så att vattnet täcker hela tiden i grytan, fyll på med mer om det behövs. När köttet och bönorna kokat tiden ut så slänger du ner grönsakshacket och låter koka i ytterligare 30 minuter. Här kan du också tillsätta en skvätt vitt vin eller finosherry om du vill. När bönorna känns mjuka smakar du av med salt, massor med svartpeppar och eventuellt någon buljongtärning. Avsluta med att skära ner 2 tomater i tärningar och hacka persilja som du blandar ner och låter värma på några minuter.