Efter att vår franska midsommar inleddes med ostron var det dags för en fiskgryta. Av anledningar som jag inte ska gå in på så blev inte fisk- och skaldjursvariationen så stor som jag hoppats på. Dessutom fick jag improvisera lite med smaksättningen så jag saknade det mesta i kryddväg. Det gjorde dock ingenting då det faktiskt blev den bästa fiskgryta/bouillabaisse jag någonsin gjort. Basen blev tillsammans med rouillen fantastiskt smakintensiv så man hade kunnat slänga i vilken trist fiskfilé som helst och det hade smakat magiskt.

Rouille: Mortla en stor vitlöksklyfta tillsammans med en urkärnad röd pepparfrukt och en nypa salt. När du fått en jämn massa smular du ner lite vitt bröd och mortlar in. Bland i en äggula och vispa i knappt 2 dl olivolja i en tunn stråle under konstant vispande tills du får en tjock majonäs.

Fiskgryta: Dela 500 g mogna tomater och gröp ur det blöta innehållet. Skär tomaterna, en gul lök, en liten fänkål, stjälkarna av ett knippe bladpersilja och en purjolök i bitar. Hetta upp olivolja i en stor gryta och fräs hastigt två vitlöksklyftor som du krossat med handflatan. Släng i alla grönsakerna samt det yttersta skalet av en apelsin (inte det vita beska). Låt fräsa utan att det tar färg tills löken börjar mjukna. Smula ner 0,5 g saffran och slå på en halv flaska torrt vitt vin samt 2 msk pastis och några rejäla nypor salt och svartpeppar. Låt sjuda utan lock i cirka 10-15 minuter. Under tiden skär du knappt 1 kilo fisk i ganska stora grytbitar. Använd minst tre olika sorter (jag hade torsk, lax och en liten rackare som hette grondin rouge). Smaka av grytbasen så att den smakar ganska salt. Lägg ner fisken och låt det hela få ett uppkok. Lägg ner sköljda och rengjorda blåmusslor, strö över den hackade bladpersiljan och  lägg på locket. När musslorna har öppnat sig tar du upp dem med hålslev. Fiskgrytan häller du i en stor skål och toppar med musslorna och arrangerar vitt bröd som du stekt i olivolja runt om kring. Servera med rouillen som man klickar över efter smak och behag.

”île flottante” är en klassisk fransk dessert jag bara tidigare hört talas om men aldrig provat förrän jag fick den på lunchen på bykrogen här i Saint-Maurice-de-Cazevieille. Den består av en kyld crème anglaise (vaniljsås) i vilken det flyter fluffig mjuk maräng med lite karamellsås. Mycket gott! Så populär är desserten att den i snabbköpen finns i ekonomiförpackade portionsburkar. Man kan också köpa crème anglaise i 2-litersdunkar. Eftersom regnet hängde i luften var jag tvungen att prova att laga den själv.

Vispa 6 äggvitor med 80 gram strösocker tills de blir styva och bildar toppar. Smält 1,5 dl socker med ett par matskedar vatten och puttra tills du får en ljusbrun och ganska lös karamellsås. Häll såsen i en form och låt den täcka lite av kanterna. Skeda i marängsmeten och jämna till den så den blir slät. Grädda i vattenbad på 150° i 45 minuter. Under tiden sjuder du 5 dl mjölk, och 60 gram socker med en halv vaniljstång som du delat och skrapat ur. Vispa 6 äggulor i en bunke. Under kraftig omrörning häller du i omgångar i den varma mjölken i äggulorna. Häll tillbaka smeten i mjölkgrytan som du ställer i vattenbad över medelhög värme. Vispa konstant tills såsen tjocknar till ”såsig” konsistens. Låt svalna och ställ i kylskåp. När marängen är färdig låter du den svalna innan du skär upp den i bitar. Har karamellsåsen stelnat så lossnar marängen om du doppar formen i hett vatten. Servera den kalla vaniljsåsen i portionsskålar och toppa med de fluffiga öarna.

Idag kom störtregn och temperauren störtdök från cirka 32° till mer normala 22-24°. Läge för att tänka lite mer på mat.

Ett besök på den ekologiska marknaden i Uzès resulterade i olika sorters korvar, lantpaté, massor av grönsaker, oliver och rosévin bland annat. Ett trevligt tillbehör till grillade smakrika korvar behövdes så det blev en variant på tomates farcies au maigre eller ”fyllda tomater” på vanlig svenska. Med sydfransk inspiration blev det en riktig ”umamibomb”! Otroligt god, smakrik och samtidigt friskt tomatfräsch. Föll nästan i trans över smakerna och saliverade hejdlöst. Lova att du testar detta till vilket grillat kött som helst i sommar.

Skär toppen av fyra stora och mogna tomater. Gröp ur allt innehåll. Salta lätt inuti tomaterna och ställ dem upp och ner i minst 30 minuter så vätska dras ur. Skär och hacka 200 g champinjoner och en liten gul lök mycket fint. Fräs i en stekpanna i en rejäl klick smör tills svampen släppt vatten och löken blivit genomskinlig och mjuk, cirka 10 minuter. Blanda i 1,5 msk olivtapenad och 6 mosade sardeller och fräs ytterligare några minuter. Blir det för torrt ringla du över lite olivolja. Riv över 1-2 vitlöksklyftor och blanda i 2 msk skorpmjöl. Fräs tills du har en ganska torr massa. Salta och peppra. Fyll tomaterna med svampröran, bred över rejält med rumsvarmt smör och strö över skorpmjöl. Skjuts in i ugnen på 180° i 45 minuter.

Det blir mycket sallader när termometern pendlar runt trettio grader och bladsalladen är billig, kommer i många varianter är smakrik och nästan köttig. Att sedan alla andra grönsaker och råvaror kommer i överflöd gör middagsvalet lätt.

Alla sallader blir dock inte lyckade. Jag fick in en riktigt misslyckad och sorglig variant på en restaurang i Uzès. Idén och ansatsen var dock så bra att jag redan nästa dag gjorde en egen variant på den som blev synnerligen bra.

Dubbelpanera (vispat ägg/vetemjöl/vispat ägg/ströbröd) en getost per person och ställ kallt. Det ska vara de små puckformade ostarna. Plocka ihop några olika sorters bladsallad som du sköljer och torkar väl och lägg upp på tallrikar. Skär tjocka skivor av stora, mogna och biffiga tomater och lägg ut på salladen tillsammans med urkärnade svarta oliver av god kvalitet. Skär tjocka strimlor (lardons) av rökt sidfläsk och stek gyllenbruna på medelhög värme. ta upp fläsket och spara fettet. Gör en enkel vinägrett och blanda ner stekfettet. Sjud grön sparris i lätt saltat vatten tills den precis börjar mjukna och skölj den snabbt. Stek getostarna i en blandning av olivolja och smör på ganska hög värme så de får fin färg. Lägg sparrisen på salladen, ringla över vinägretten, frö över fläsket och toppa med getosten. Avnjutes med ett svalt rosévin

Jag börjar så sakteliga inse att ambitionerna med att laga mat i huset vi hyrt här i södra Frankrike måste skruvas ned något. När det är runt 30° så är man varken pigg på att stå i spisvärmen eller äta något avancerat. Men vad gör det när det finns så mycket gott att köpa i butikerna och det bara handlar om att montera ihop det man hittar.

Förutom att vanliga franska supermarkets befinner sig i ett annat universum jämfört med svenska vad det gäller utbud och färskvaror (blir katatonisk inför fiskdisken) så finns här enkla grejer som borde tas efter där hemma. Att kunna köpa färdigkokta och vakumförpackade rödbetor i grönsaksdiskenär ju genialt! Bara att klyfta eller skiva upp och servera som tillbehör till valfri kött- eller fiskbit. Borde ju kunna dra upp försäljningssiffrorna för denna förbisedda läckerhet rejält. Snälla livsmedelshandeln: släng ut den där trista färdigkokta majsen och se till att vi får mjälla rödbetor till vår latmat istället. Då blir det hur lätt som helst att servera denna klassiker som förrätt när som helst:

Blanda machésallad med olivolja och lite citronsaft och fördela på assietter. Skiva eller klyfta kokta, skalade och avsvalnade rödbetor och arrangera snyggt på salladen. Smula över getostrulle (jag använde förstås någon lokal, smakrik och pastöriserad sort), riv över lite citronzest, strö över lite flingsalt och ringla slutligen över lite olivolja. Klart!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen landat ordentligt, vilat ut, provianterat och utforskat både kök och omgivningar. Dags att börja laga mat i mitt sydfranska kök! Mjukstartar med ett enkelt recept som är givet med tanke på var jag befinner mig: ratatouille! Finns det något mer klassiskt sydfranskt?

Jag svängde ihop en en egen variant som är precis så lättlagad som den ska vara, långt enklare än både Julia Childs och Carl Butlers. Det är knappt ett recept, snarare en ingredienslista och två timmar på spisen. Det doftade helt fantastiskt i köket när den puttrade på spisen och smakade ljuvligt med grillade chipolata (korvar typ salsiccia).

Skär ungefär 500 g vardera av aubergine, zucchini, tomater och grön paprika i centimeterstora bitar. Skär även en gul lök samt 2 selleristjälkar grovt samt hacka ner stjälkarna av ett knippe persilja. Lägg ner allt i en stor gryta tillsammans med en halv färsk vitlök (eller två klyftor av vanlig ”torr”), 10-15 urkärnade oliver, strö över 1-2 tsk salt, dra rejäla tag med pepparkvarnen och slå över 1,5 dl vitt torrt vin och 1,5 dl olivolja. Låt sjuda under lock i 2 timmar, rör dåd och då. Strax innan servering vänder du ner persiljeknippet som du grovhackat samt det finrivna skalet av en en citron.

Galet enkelt och riktigt bra recept på rabarberpaj som jag hittade i Icas kundtidning Buffé. Härlig balans mellan sötma, syra, saftig och knaprigt.

Skiva 400 g rabarber och blanda tillsammans med 1 msk potatismjöl i en ugnsfast form. Strö över 1 dl socker, 1 dl vetemjöl och 1 dl havregryn i denna ordning. Riv 50 g vit choklad över det hela. Hyvla över 75 g kylskåpskallt smör med en osthyvel. Grädda på 200° i cirka 20 minuter. Servera med vispgrädde.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen frisk efter en enveten influensa som jag drog på mig i Italien! Glädjen att känna livet och energin komma tillbaka och att ha lust till att både laga och äta mat är obeskrivlig. Sedan jag stukad kom hem från Marche har jag längtat efter att få praktisera det jag lärde mig om pasta samt att få använda min pastakavel.

Att göra egen pasta har inte stått högt på prioriteringsordningen efter några halvlyckade försök för många år sedan och en snabbt avyttrad pastamaskin på loppis. Men efter en snabbkurs med Miranda Galazzi så har jag fattat grejen. Det är enkelt, kul och väldigt gott. Min pastakavel kommer definitivt att användas flitigt både till pasta och till pizzadegar. Fixa en egen kavel enkelt och billigt på en brädgård där du ber att få en kraftig rundstav tillsågad till ungefär en halvmeter.

Grundrecept för 2 personer: Blanda samman vetemjöl och durumvete, cirka 170 g, varav en tredjedel ska vara durum. Häll upp i en hög på ett bakbord och gör en grop i mitten av mjölhögen. Knäck i 2 ägg. Med en gaffel vispar du ihop äggen med mjölet. När du fått ihop en en massa av av blandningen tar du en degskrapa och hackar samman äggen och mjölet tills det blir hanterbart. Arbeta ihop degen med händerna och addera efter hand mer durum tills du får en smidig deg. Kavla ut degen och pudra med durum på bakbord och deg. Vänd degen hela tiden. När den börjar bli tunn gör du det genom att rulla upp den på kaveln. Degen ska bli riktigt tunn. Nu viker du upp kanterna från två håll, cirka 4 centimeter åt gången och pudrar över med mjöl succesivt tills tills uppvikningarna möts på mitten (se bildspel). Skär med kniv i önskad bredd. För in knivbladet under en halvan av vikningen, lyft upp och pastan vecklas ut. Vinkla knivbladet och den andra sidan faller ut på samma sätt. ”Rufsa” till pastan med mer mjöl och ställ åt sidan tills den ska kokas. Koka i generöst med saltat vatten cirka 3 minuter eller tills den inte smaka mjöligt (beror på hur tjockt du kavlat och skurit).

Sparrissäsongen är här! I butikerna kan man köpa grön sparris för en spottstyver, jag betalade bara 15 kronor bunten. Själv föredrar jag den gröna sparrisen då den inte är så trådig och besk och känns mer som en grönsak när den vita är mer som…ja, jag vet inte riktigt.

Det här gratängreceptet blev riktigt lyckat  med såsen som blev salt, syrlig, fet och smakrik och bäddade in sparrisen tillsammans med den matiga svampen. Tomaterna bidrog med fräschör och syra. Perfekt som tillbehör till grillat eller som en grön rätt rakt upp och ner. Vi åt den till grillad fläskkarré och då räckte den till tre personer.

Smörstek skivade 2 hg champinjoner så de blir ordentligt brynta. Lägg åt sidan. Riv 2 dl vardera av parmesanost och en lagrad hårdost typ cheddar. Koka upp 7,5 dl vatten i en vid kastrull med 1 tsk salt och 1,5 msk citronsaft. Skölj två buntar sparris (500 g) och bryt av de lite träiga ändbitarna. Släng ner bitarna i det kokande vattnet och låt koka i minst 8-10 minuter så smaken lakas ut. Ta upp stumparna med en hålslev och lägg ned sparrisstänglarna i det sjudande vattnet och koka i cirka 5-7 minuter. Ta upp sparrisen och låt svalna och rinna av på hushållspapper. Låt kokvattnet reducera något tills ungefär 5 dl återstår och häll upp det i en bringare. I den tomma kastrullen smälter du en rejäl klick smör och vispar ut 2 msk vetemjöl och fräser i några minuter. Slå på kokspadet i omgångar och vispa ut i smör/mjölblandningen tills den får en fint såsig och krämig konsistens (det går åt cirka 3 dl spad). Vispa ut osten i såsen men spara hälften av parmesanen och smaksätt med rejält med svartpeppar. Lägg sparrisen i dubbelt lager med svampen ovanpå och med delade små tomater vid sidan. Häll över såsen men lämna knopparna fria och strö parmesanosten över såsen. Grädda högt upp i ugnen på 225° tills ostsåsen får fin färg, knappt 10 minuter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var många spännande recept i senaste numret av den fantastiska mattidningen Cook’s Illustrated. Kunde inte låta bli att prova att göra en ”Lemon Chiffon Pie” trots att receptet var lite pyssligt. Den blev otroligt bra, särskilt dagen efter då den hittat den rätta luftiga men stadiga konsistensen och jag och Kära Hustrun praktiskt taget slogs om sista biten.

Det här är definitivt en dessert du ska göra minst en dag innan den serveras. Blandningen av gelatin och majsstärkelse verkar behöva tid på sig men sedan blir å andra sidan konsistensen helt perfekt och ljuvlig som chiffong med intensiv citronarom vilande på den sursöta, krämiga lemoncurden och den knapriga kexbottnen. Originalreceptet föreskriver graham crackers som är näsintill omöjliga att få tag på i Sverige. Göteborgskex har en variant de kallar Kornmo som jag använde men det går utmärkt att ersätta med digestivekex.

Pajskalet: Mixa 100 g kornmo/graham cracker/digestivekex fint med 4 matskedar socker och 1 tsk salt och blanda därefter med 100 g smält smör till en massa som liknar ”våt sand”. Häll blandningen ien pajform på cirka 22 cm och pressa den till ett jämnt skal, det går jättesmidigt med ett decilitermått som i bildspelet ovan. Grädda på 175°  i 15-20 minuter. Låt svalna helt.

Fyllningen: Blanda 1 tsk gelatinpulver med 4 matskedar vatten. I en kastrull vispar du samman 2 ägg och 3 äggulor (spara de separerade vitorna till senare). Blanda omsorgsfullt i 2,5 dl socker, 0,5 tsk salt och 1 matsked majsstärkelse. Rör ned citronzest från en citron och 1,75 dl citronsaft (ca 4 citroner). Värm under ständig omrörning på låg värme tills det hela tjocknar till en krämig konsistens (har du termometer så gäller 75°). Blanda då ner hälften av gelatinblandningen, ta kastrullen från värmen och låt vila några minuter. Ta cirka 3 dl av fyllningen (lemoncurden) och passera igenom en trådsil ner i en bunke och smeta sedan ut curden över bottnen på det svala pajskalet. Ställ pajformen i frysen. Blanda resten av gelatinblandningen i smeten i kastrullen tillsammans med 100 g cream cheese tills allt är väl blandat (om osten inte vill blanda sig helt kan du värma på smeten försiktigt). Passera även denna blandning genom trådsilen ner i bunken. Vispa de tre äggvitorna till ett skum och blanda därefter under fortsatt vispande i 0,5 dl strösocker i omgångar. Fortsätt vispa tills vitorna är blanka och bildar styva toppar. Vänd ner i smeten och blanda väl till en jämn smet. Ta pajskalet ur frysen och häll i chiffonsmeten och bred ut den så att den är högre i mitten. Ställ kallt och låt vila minst 4 timmar, helst till nästa dag.