Vi är inte bortskämda med bra cava på Systembolaget. Drygt tio sorter av detta underskattade spanska mousserande vin finns i det ordinarie sortimentet. Importörerna håller det tiodubbla i beställningssortimentet vilket visar att det bör finnas en efterfrågan. Särskilt besvärande är att det enda monopolet tar in i sina butiker är billigare cava under hundralappen. Visserligen representerar flera av dem bra kvalitet till den blygsamma prislappen, men det finns så mycket mer spännande viner att upptäcka om man vågar sig över det magiska strecket.

Nu har det trots allt dykt upp en ny cava, dock åter under 100-lappen. Cava Blanc de Noirs 1+1=3 U Mes U Fan Tres har ett absurt dumt och långt namn (då är ändå ”Reserva Familia” bortplockat) men är modernt förpackad och med mycket karaktär under korken. Med 75% pinot noir så är vinet fylligt, fruktigt och välstrukturerat och efter 36 månader på sin jästfällning har det fått en bred, jästig, smakrik och nötig karaktär med komponenter av citrus, blodapelsin och röda äpplen. Riktigt bra och personligt och en ”mat-cava” som kan stå upp mot många maträtter. Fungerade exempelvis perfekt till rökt vildgåsbröst med rostade nötter, rotfruktssallad och getyoghurt.

Redan för ett par år sedan tipsade jag om löjligt billiga Dão Casal Mor. Årgången 2009 var då ett vin med mognad och i lite rustik men charmig stil.

I veckan har jag två gånger provat vinet med våra sommelierklasser som verkligen tagit vinet till sina hjärtan. Årgång 2012 har en rent utav förförisk doft av röda bär, solmogna smultron och en intressant komplexitet med toner av stallbacke, precis som en riktigt bra beaujolais cru. Likheterna slutar inte där. Den mjuka. lätta och saftiga frukten kompletteras med en lite tuggig och frisk struktur inte helt olik en Morgon. Ärlig, charmig, läskande och med en komplexitet som gör det till ett fantastiskt bra vardags- eller buffévin.

Eleverna häpnade över prislappen på obegripligt låga 56 kronor! Jag sökte upp vinet på Sytembolaget hemsida och noterade då att vinet flyttat över till beställningssortimentet och nu har prislappen 49 kronor! Helt galet. Förmodligen är priset satt för att vinet ska kvala in tillbaka i fasta sortimentet och det finns också på en hel del butiker.

Det är nästan gratis och jag uppmanar er att springa och köpa minst en låda. Finns det inte i butiken så beställ hem det. Själv sitter jag nu och njuter av den läckra doften.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng.

Då 2013 var ett nästintill perfekt år så var förväntningarna stora och hela 54 olika viner hade skickats in till bedömning vilket är ett rekord. Förra året, efter en skral skörd, störtdök resultatet till ett snitt på 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Förhoppningen att få ett högt genomsnitt och chansen att kanske få dela ut många diplom och kanske till och med ett guld kom dock snabbt på skam.

Snittet blev skrala 6,27! Förra året blev det 11 godkända viner varav två bronsmedaljer men i år bara 8 godkända varav ett silver. Mycket nedslående. En stor del av förklaringen kan finnas i att flera av de större vingårdarna av någon anledning inte skickat in viner och att merparten därför kan räknas till hobbyodlarnas skara. Men även den tekniska kvaliteten var lägre och många var vinerna som hade både en och flera skönhetsfel och rent av defekter. Mycket oxiderat, översvalat samt märkligt nog både oxiderat och översvalat i vissa viner.

Här nedan listar jag det godkända vinerna.

Godkända vita viner av solaris blev 2013 Solaris från Vallda Vingård, 2013 Änglavin Solaris från Vingården Änglavin,  2013 Amoroso Solaris från Södåkra Vingård, 2013 Solaris I och 2013 Solaris II båda från Domaine Bellevue. Det enda röda som blev godkänt var 2013 Brännestads Röda från Brännestads Vingård. Godkänt blev också 2013 CARL,ett vitt vin med sötma från Gullyckevin. Bästa vin blev i särklass 2009 Blaxsta Vidal Ice Wine från Blaxsta Vingård som tilldelades silvermedalj.

Varm sommar och mycket jobb har inneburit välkylda roséviner, friska vita viner och ett och annat enklare rött till grillkvällarna. Ingen tid att fördjupa sig i analyser när vinernas syfte varit av rekreationstyp. Därför kom det som en befrielse och snudd på en uppenbarelse att öppna en flaska bättre röd bordeaux i går kväll när temperaturen sjönk när nästan höstliga vindar drev fram mörka moln över himlen.

Jag blev av kollegan rekommenderad att dricka 2011 Château Talbot från kommunen Saint Julien fast den fortfarande är mycket ung. Även om jag är mer än lovligt svag för (över-) mogna bordeauxer så finns det definitivt en charm i kraften och den strama frukten i de unga vinerna. Årgången 2011 räknas som en ganska svag årgång i skuggan av de riktigt starka år som föregick den. Med för bordeaux behöver det inte vara en nackdel. Vinmakarna har gjort en konst av att blanda viner från olika druvor och lägen för att kompensera brister i årgången. ”Dåliga” år är ”vinmakarår” och innebär i bästa fall att vinerna blir tillgängliga att njuta mycket tidigare. ”Bra” år är framförallt till för dem med tålamod…och en tjock plånbok.

Årgångarna 2009 och 2010 av Château Talbot kostade runt 600 kronor på Systembolaget men 2011 såldes för 396 kronor. Nu har jag inte provat dessa årgångar och kan därför inte jämföra och jag gjorde inte heller några anteckningar då jag njöt vinet i stor Riedel-kupa till fjärde säsongen av ”The Killing”. Efter sommarens anspråkslösa vinflod var det som att komma hem igen att dricka Talbot. Vinet var slankt snarare än kraftfullt med ung, pigg och saftig fruktighet. Vinet struktur bredde ut sig i alla dimensioner men tanninerna var mjuka och syrorna balanserade. Lång smakSmaken var lång med lager på lager av relativ komplexitet som hann uppenbara sig trots att vinet njöts i stora klunkar och flaska snabbt blev tömd. Vinet kunde definitivt ha utvecklats i flaskan under många år men levererade oförställd njutning en söndagkväll när sommaren försiktigt börjar sträcka sig efter hösten.

Då och då dimper det ner varuprov i form av vin. Oftast får jag först en förfrågan om jag vill ha ett prov. Gäller det bag-in-box tackar jag konsekvent nej. Är det viner som inte intresserar mig eller som jag misstänker inte håller måttet så avstår jag också. När jag provat dem så skriver jag en bloggpost om vinet är bra och värt att kommentera. Om vinet är mediokert, ointressant eller trist så skriver jag inte alls men ger en kommentar till den som skickat vinet. Jag berättar alltid i bloggposten att jag fått vinet som varuprov. Sådan är min policy.

Får jag en förfrågan om att prova champagne så är min policy att konsekvent tacka ja. Så också i fallet med Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut. Lite kul tyckte jag att det var att få prova denna producent igen då jag för många år sedan en kort tid arbetade med dem med offerter till Systembolaget och gillade vinerna för deras elegans och renhet.

Grande Reserve Brut är snygg, ren, frisk och dominerad av citrus och lime, antydan till brödighet och med en tydlig kritig mineralitet både i doft och smak. Trots att vinet domineras av pinot noir i blenden så känns den mer som en blanc de blanc; frisk, slank, elegant och med en lång mineraltät eftersmak. Samtidigt är den lite insmickrande med en ganska hög dosage (10 g) som dock är väl integrerad.

Det börjar röra på sig för cava. Försäljningen internationellt har gått om champagne och det börjar hända lite smått i utbudet på Systembolaget.

2012 Privat Reserva Brut Nature är absolut inget märkvärdigt vin men tillräckligt bra för att få mig ur min skrivkramp och äntligen prestera en liten bloggpost. Här får du nämligen för ynka 89 kronor en ren, snygg, frisk och knastertorr cava med massor av lime och lite kritig eftersmak. Det är märkligt mycket vin för pengarna när man betänker att vinet är gjort på den traditionella metoden (minst 15 månaders lagring på jästfällningen), helt utan dosage (tillsatts av socker innan buteljering) och dessutom ekologiskt odlat. Med detta alternativ så är det snudd på brottsligt att köpa skräpvinet Chapel Hill för att spara 25 kronor.

Det här kan bli sommarens budgetbubbel. Gillar du stilen ska du också uppgradera och testa Clotilde Davennes crémant de bourgogne.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sista besöket på resan var kanske det mest imponerande. Gonzalez-Byass är den allra störta sherrybodegan, ligger mitt i staden Jerez, upptar en yta som en stadsdel och tar emot en kvarts miljon besökare varje år. Sägs vara ett av Spaniens största turistmål vilket också märks på det mycket professionella mottagandet. Allt är putsat, snyggt och lite tillrättalagt och det ligger nära tillhands att tro att det inte är en levande bodega. Av alla faten i de historiska källarna var det bara en handfull som inte innehöll vin.

Vi fick den riktigt stora rundturen och fick se ALLT inklusive parkanläggning och brandyproduktionen. Lite trötta i fötterna kom vi fram till provningsrummet där vi möttes av Carlos González-Gordon López de Carrizosa från ägarfamiljen samt Antonio Flores som är vinmakare sedan 37 år. Upphällt var femton stycken av företagets sherry. Jag har besökt bodegan ett par gånger tidigare och även deltagit i andra provningar med dem men detta var den mest omfattande uppställning jag sett och dessutom utan att inkludera deras storsäljare Tio Pepe. Istället inleddes med deras Fino En Rama som är en specialtappning som görs i mycket liten volym och som inte filtreras. Släpps på Systembolaget på måndag och är väl värd att prova.

I provningen fick vi, förutom samtliga riktigt gamla viner och den svindyra Añada, också stifta bekantskap med den mycket exklusiva och unika Palma-serien som visar en finosherry (Tio Pepe) och hur den utvecklas när det skyddande flortäcket försvinner och vinet förvandlas till en amontillado. Den avslutas med den makalösa NV Quatro Palmas Selección 2013 som är en Tio Pepe med 48 års lagring.

Mycket intressant provning med pedagogiskt upplägga och fantastiska viner. Härav följer en lång radda med provningsanteckningar.

NV TIO PEPE Fino En Rama (2014 edition). Femte upplagan av den ”färsksherry” som tappas i mycket liten volym från de ursprungliga Tio Pepe-solerorna. Snittålder 5 år och ska konsumeras inom 3 månader. Mycket ljust citrongul. Stor ren och doft av äsande vetedeg, mandel, citruszest, brieost, gröna äpplenoch lime. Medelfyllig, torr, fruktig smak av citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut, viss eldigthet och lång jästig eftersmak.

NV Una Palma Selección 2013. Tappning av 4-5 fat av utvald Tio Pepe med en snittålder av 6 år, så kallad ”old fino style”.  Mycket ljus gyllene. Stor, jästig och komplex doft av mandel, gult äppleoch med nötighet. Medelfyllig, torr och mycket frisk smak av mandel, gula tomater, liten metallisk karaktär och drag av umami. Mycket lång efterskmak.

NV Dos Palmas Selección 2013. Tappning av 2 fat av utvald Tio Pepe med en snittålder av 8 år. Medeldjup guldfärgad. Medelstor doft med komplexitet, inslag av torkad frukt, rostad mandel och tydlig jästighet. Medelfyllig, frisk, koncentrerad, intensiv smak av salmiak, torkat äpple och soltorkad tomat. Mycket lång eftersmak.

NV Tres Palmas Selección 2013. Tappning av 1 fat av utvald Tio Pepe med en snittålder av 10 år. Gyllene färg. Stor, nötig doft av torkat äpple, cederträ och kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk och mycket intensiv nästan skarp smak med nötighet, tomat, torkat äpple och kryddig cederkaraktär. Lång, balanserad och behaglig eftersmak.

NV Viña AB Amontillado. En ung amontillado, cirka 8-10 år, med tydlig jästkaraktär. Ljust bärnstensfärgad. Medelstor, lätt oxiderad, ren med doft av nötter, tydliga jästaromer, brieost, honung och lätt rökighet. Torr, medelfyllig, frisk, lite eldig, smakintensiv, honung, salmiak, kanderade apelsinskal. Lång, intensiv eftersmak med rund munkänsla men med ett skarpt och lite stramt avslut.

NV Leonor Palo Cortado. Medelålder på cirka 12 år. Bärnstensfärgad med gröna inslag i kanten. Stor, nyanserad doft av apelsinmarmelad, russin, hasselnötter, calvados, toffee, kryddor och piptobak. Medelfyllig, elegant och torr, mycket frisk, eldig och citrusfrisk smak av torkad frukt, blodapelsin, lakrits, valnöt och en antydan till sötma. Lång, elegnat och harmonisk eftersmak.

NV Alfonso Oloroso Seco. Medelålder på cirka 8 år. Medeldjup bärnsten. Stor doft av torkad frukt, russin, pepparkakskryddor, kola, fikon, ingefära, apelsinmarmelad, tobak och ceder och en tydlig eldighet. Fyllig, koncentrerad, torr, smakrik med dominans av torkad frukt, russin, apelsin, kryddor, tobak, frisk syra. Lång, frisk och intensiv eftersmak med eldigt avslut.

NV Solera 1847 Oloroso Dulce Sherry. 75% oloroso, 25% PX som efter blandning lagrats  cirka 8 år i solera. Djup bärnsten med lite grön ton i kanten. Medelstor, eldig doft av torkad frukt, russin, aprikosmarmelad, farinsocker, sirap, piptobak, eukalyptus och knäck. Fyllig, halvsöt och frisk med tydlig eldighet, knäck, sirap, torkad frukt, russin och katrinplommon. Lång, elegant och smakrik med lite metalliskt avslut.

NV Del Duque Amontillado Viejo VORS. Medelålder på minst 30 år. Medeldjup bärnsten. Stor, intensiv, komplex och utvecklad doft av nötter, salami, lufttorkad skinka, hästtagel, torkad frukt, russin, läder och tobak. Fyllig, torr, rik och frisk smak av rostade nötter, animaliska toner, honung, torkad frukt och rika toner av salmiak, lakrits och någon sälta. Lång, rik, komplex och snustorr eftersmak.

1982 Añada Palo Cortado. En palo cortado med årgångsangivelse, på fat i över 25 år och mycket begränsad produktion. Medeldjupt bärnstensfärgad. Stor, rik, komplex och nyanserad doft av karamell, salami, gammal calvados, knäck, nötter, torkad frukt och en lätt flyktig ton.  Medelfyllig, torr, mycket frisk och elegant smak med stor komplexitet av torkad frukt, rostade nötter, läder, ”möbelpolish”. Mycke lång, komplex och nyanserad eftersmak.

NV Apostoles Palo Cortado VORS. Medelålder på minst 30 år. 87% palo cortado, 13% PX som efter 18 år blandats och därefter lagrats minst 12 år i solera. Bärnstensfärgad med grön nyans i kanten. Stor, komplex doft med animaliska inslag, torkad frukt, apelsin, läder och tobak. Halvtorr, fyllig, mycket frisk och lite bränd smak med en liten bitterhet, engelsk apelsinmarmelad, torkad frukt, kryddig. Mycket lång smak med fantastisk balans och elegans.

NV Quatro Palmas Selección 2013. Tappning av 1 fat av återstående sex stycken i ”Tio Pepe Museo Solera” med en ålder av 48 år!!! Mahognyfärgad. Stor, intensiv doft med rikliga toner av rostade hasselnötter, tobak och torkad frukt och sammansatta komplexa aromer svåra att definiera. Rik, mycket intensiv smak av salmiak, fokuserad frukt och stor struktur. Mycket sammansatt och nästan överväldigande karaktär där smakerna nästan var omöjliga att separera. Mycket, mycket lång och intensiv smak med en antydan till sälta. Imponerande.

NV Matusalem Oloroso Dulce Muy Viejo VORS. Medelålder på minst 30 år. Djupt mahognyfärgad. Stor, aromatisk, komplex, intensiv, bränd  doft av fikon, russin, dadlar, nötter, knäck, bourbonoch eukalyptus och en tydlig eldighet. Söt, fyllig, mycket frisk och mycket intensiv, sälta, kaffe, kakao, lakrits och salmiak och brända toner. Lång, intensiv och mycket komplex smak.

NV Nectar Pedro Ximenez. Snittålder på 9 år. Djupt brun färg. Stor, rik doft av russin, kaffe, katrinplommon och eukalyptus, apelsinksla och muscovadosocker. Fyllig, simmigt söt med rika smaker av torkad frukt och kakao och en sammetslen munkänsla. Lång eftersmak med kvardröjande friska syror.

NV Noe Pedro Ximenez VORS. Medelålder på minst 30 år. Mycket djupt ebenholts. Stor, nyanserad, kryddig, tobak, kaffe, russin, katrinplommon och citronzest. Fyllig, intensivt, nyanserat men simmigt söt med en känsla av balanserande sälta, russin, lakrits, tobak, läder, sirap, muscovadosocker. Mycket, lång fin och nyanserad och komplex smak med friskt avslut.

Igår höll jag en riktigt rolig provning för Munskänkarna i Simrishamn. Man hade bett mig att göra en djupdykning bland roséviner inför sommarsäsongen och att kanske omvända dem som är lite tveksamma till blekröda viner. Det blev en riktigt intressant kväll där de flesta hittade minst ett par nya favoriter.

Torres Santa Digna Estelado Rosé är ett mycket intressant vin som jag skrivit om tidigare. Det är resultatet av ett projekt som Torres Chile drivit för att rädda gamla odlingar av druvan país. En knepig druva som inte lånar sig till vad som helst. Här blir den dock ett otroligt charmigt och fruktigt mousserande vin med citrus, lime och solmogna röda bär. En riktig favorit! (Finns i ett fåtal butiker men har utgått ur ordinarie sortiment, kan beställas till 104 kr)

Clotilde Davenne har under en tid charmat Sverige med sina eleganta bourgogner. Häromdagen släpptes hennes rosé på Systembolaget och den håller samma eleganta stil och presenterar en hög, frisk syra som avslöjar att druvorna har sitt ursprung i trakterna runt Chablis. Silkig, lång smak med massor av syrliga röda bär, örter och med ett stramt mineralavslut.

Provningens billigaste vin blev också ett av de mest uppskattade. 2012 Château de Parenchère Clairet är den mörkare typen av rosa vin som kallas clairet och som är unik för Bordeaux. Huvudsakligen är druvan merlot vilket visar sig i tonerna av mogna jordgubbar som kompletteras med en liten gräddighet. Fylligare, fruktigare men också med en liten strävhet är det här det perfekta picknick- eller buffévinet. Prislappen på 81 kronor är obegriplig.

Provningens dyraste vin kom från de klassiska rosévinsdistriktet Provence och den ansedda producenten Château d’Esclans. 2012 Whispering Angel  charmade med sin blekt rodnande färg, brödiga doft, toner hallon, lime, krita och grön sparris samt med en lång, elegant och lång smak. Den allmänna bedömningen verkade vara att prislappen var orealistisk och att namnet var fånigt.

Med 2012 Tavel Cuvée Royale var vi tillbaka i den mörkare och kraftfullare stilen. Tavel är den enda appellationen som enbart producerar roséviner och vinerna är fylligare, mer strukturerade än andra roséviner och vinner dessutom ofta på ett par års flaskmognad. Jag besökte producenten till detta vin i somras och är imponerad av deras arbete med olika terroir. Detta vin kommer från vingårdar som gränsar mot Châteuneuf-du-Pape och är täckta med samma stora, släta flodstenar. Personligen är jag dock mer förtjust i den lite lättare Les Lauzeraies som fler än jag skrivit upp.

Provningen avslutades med en lite udda fågel; 2012 Aguilares Rosado från Malaga. Med en udda blandning av tempranillo och petit verdot, lagring på franska ekfat och en alkoholhalt på 14% stod vinet ut i sammanhanget. Med stor eldig doft, fyllig, smakrik och fruktig smak med tydliga tanniner och fatstruktur låg den mycket närmare röda viner än de rosa. Imponernade, snyggt gjort, uppskattat på provningen men definitivt inte ”a pool side rosé”.

nr 75262 / 157 kr

Vill man hitta bra bordeaux till rimligt pris (Det vill man. HÖR NI DET! Drick mer bordeaux!) så är det ett hett tips att leta efter beteckningen ”Cru Bourgeois” som återfinns på röda viner från den vänstra stranden. Det är den enda officiella klassificeringen av franska viner som faktiskt gäller det enskilda vinet, det vill säga vad som verkligen finns i flaskan. Läs mer här om hur det fungerar.

2010 Château l’Ermitage har en ännu sluten och dov doft som släpper ifrån sig nyanserade toner av lakrits. mörk choklad, svarta vinbär och apelsinzest. Smaken är fyllig, fruktig och rik med ovanligt mjuka och fina tanniner, massor med mörk och nästan lite syltig bärighet samt en hel del sötlakrits. Bra längd och mycket fin balans mellan syror och fruktighet och en lite torr åtstramande känsla precis i avslutet.

Synnerligen snällt prissatt och i en modern generös stil men med klassiska markörer som bör passa den som inte brukar dricka bordeaux men gärna vill prova.

Jag säger det rakt ut: Det är skamligt! Det är skamligt hur sherry som är så karaktärsfullt, intressant, användbart och kommer i så många varianter kan vara så billigt. Höj priset så folk fattar!

Senaste skandalen är att Don Guido Pedro Ximenez 20 Years säljs via beställningssortimentet för löjliga 129 kronor för en halvbutelj. Vi pratar om ett vin med en snittålder på 20 år och med en komplexitet som helt matchar sötman på 400 gram per liter. Njut till kladdkaka, söt eller salt lakrits, ringlad över panna cotta, vaniljglass eller ostkaka eller till riktigt skarpa ostar.  Räcker långe och till många. Öppnad klarar den sig i månader. Beställ nu eller ångra dig för evigt.

Mörkbrun med gröna nyanser och simmig. Stor, intensiv doft av mörk choklad, sirap, russin, muscovadosocker, läder och en flyktig, lite eldig ton med inslag av eukalyptus. Intensivt söt med syrliga toner av torkad frukt, russin, katrinplommon, syrlig espresso, choklad, sojakanderade apelsinskal och en fyllig, fet, simmig och oljig munkänsla som balanseras i av en frisk syra, eldigt och en intensiv, lång och nästan mintig eftersmak. Komplex och magiskt bra.