Det är faktiskt snart två år sedan jag skrev om det osannolika cava-fyndet Banda Azul. Det blev en otrolig respons. Då låg vinet i beställningssortimentet men idag finns det på hyllorna i snart sagt varje butik. Enligt uppgift från leverantören så var min bloggpost en av anledningarna till att vinet så snabbt kom in i sortimentet. Sånt är roligt att höra. Farhågan att priset skulle gå upp rejält kom förresten på skam. Efter två år ligger vinet på 79 kr och är utan konkurrens det mest prisvärda billiga bubblet i sortimentet.

Innan jag nu fortsätter så ska jag göra helt klart att jag inte fått någon ersättning för min bloggpost. Inte ens en flaska cava. Detsamma gäller för nedanstående text. Jag skriver aldrig på uppdrag eller mot ersättning.

Banda Azul har nu fått en uppföljare i form av Banda Rosa. Som namnet så subtilt antyder så är det en rosécava. Den är årgångsbetecknad (2018), veganvänlig, med minst 12 månader på jästfällningen och priset är precis lika lågt som för Banda Azul.

Hur smakar den då? Är den lika bra som sin vita föregångare? Mina förväntningar var inte jättehöga. Man vet ju av dyrköpt erfarenhet att uppföljaren sällan är bättre än originalet (undantaget Terminator 2 och andra säsongen av You kanske). Men här handlar det om en annan typ av vin – ett rosévin – och med enbart blå druvor (70% monastrell och 30% pinot noir) så blir karaktären en helt annan. Färgen är medeldjupt hallonrosa och doften stor och tydligt fruktig av hallon, jordgubbar, mariekex, lime och lite grand av den där lite brända tonen som man ibland hittar i cava. Där den vita cavan präglades av friskhet och elegans har vi här ett vin med stor fruktighet av mogna röda bär, persika och en fet, fyllig munkänsla från lagringen på jästfällningen och en liten citrusskalbeska i avslutningen. Vinet har några gram mer sötma än den vita (10 g) men är fortfarande torr men med en rik fruktighet. Men vinet är bra. För prislappen är det mycket bra!

Detta är en cava som funkar bra som ett sällskapsvin, gärna med lite salta tilltugg eller till lite krämiga, gräddiga rätter av fisk eller kyckling. Jag tänkte spontant på Flygande Jakob (jo jag älskar Flygande Jakob). Bra till smakrika tapas, pajer…ja jag vill faktiskt använda mig av det förhatliga uttrycket ”buffévin”. Tror också att de som gillar prosecco tar detta vin till sitt hjärta. Framförallt är det omöjligt att få denna kvalitet i prosecco till detta pris.

Lär dig mer om cava och andra viner i boken VIN – Vinets grunder som jag översatt.

De senaste gångerna jag skrivit om vin har det mest handlat om prismässiga fyndviner och galna reapriser (det röda côtes-du-rhône-vinet finns fortfarande i lager om du missat det). Har du följt mina tips så har du sparat så mycket pengar att det nu är dags att kosta på sig lite mer.

Först ut är ett vin jag blev otroligt exalterad över att hitta i Systembolagets beställningssortiment. För dryga fyra år sedan reste jag runt i Veneto och träffade då soaveproducenten Battistelle. Att uppleva deras fantastiska vita viner vid den öppna spisen i en liten stuga högt uppe i den vinterråa vingården högst upp på en gammal vulkan var en uppenbarelse. Kunde soave vara så fantastiskt? Jodå. Att någon äntligen tagit vinerna till Sverige är en välgärning. 2018 Soave Classico Montesei levererar en stor vinupplevelse i den nyanserade skolan. Stor fruktig doft av gula stenfrukter, citruszest och en liten rökighet. Torrt med en hög polerad syra som balanseras mot en rik mogen och nästan fet fruktighet av aprikoser, persikor och en uppfriskade citruskaraktär. Lång eftersmak. Att man måste beställa två buteljer är inget problem. När du druckit ur den första flaskan vill du nämligen direkt öppna en till.

Att hitta prisvärd bourgogne är inte det lättaste. Men det är inte omöjligt. Firman Faiveley är en stor kvalitetsproducent som fört en anonym tillvaro på den svenska marknaden. Med ny importör finns nu vinerna att hitta även för vanliga konsumenter. 2017 Bourgogne Blanc Chardonnay är en klassisk vit bourgogne med mycket karaktär. Alla typiska markörer är där. Stor fruktig doft av citrus och gula frukter, liten smörighet och en liten ton av fatkrydda och rostade hasselnötter. Torr och frisk med en fokuserad fruktighet och en nästan krämig munkänsla med nyanserad fruktighet och diskret fatstruktur och en lång eftersmak med liten mineralitet. Trots att detta ”bara” är en bourgogne blanc så levererar den faktiskt nästan karaktären och känslan av en Meursault, ett vin som kostar flera hundra kronor mer. Mycket vit bourgogne för pengen alltså.

Bra viner kräver bra glas. Det här glaset funkar för de flesta viner hemma hos mig men för bourgogner, vita som röda, min favorit. Korkskruven på bilden är en Laguiole som du hittar här.

Äntligen finns det en riktig PX-sherry på Systembolagets hyllor! Det var ett tag sedan sist. Perfekt tajmat inför jul också.

Nectar Pedro Ximénez (eller kort och gott Nectar PX) är ett klassiskt exempel på denna säregna och nästan sirapslika vinstil. Nästan ogenomskinlig svartbrun färg. Stor, rik doft av russin, kaffe, katrinplommon, eukalyptus, apelsinskal och muscovadosocker. Fyllig, simmigt söt med rika smaker av torkad frukt och kakao och en sammetslen munkänsla. Lång eftersmak med kvardröjande friska syror.

Det här är superläckert och kan användas till mycket. Gillar du lakrits så sitter detta vin som en smäck både till den söta och salta varianten. Smaksätt en rik chokladdessert, typ kladdkaka, med lakrits så är du hemma. PX är underbar till kraftiga ostar eller testa till den moderna klassikern roquefort/stilton och pepparkaka. Till ostarna är denna julkaka med PX i smeten perfekt. Min favorit är att njuta PX till en vaniljpannacotta. Häll en liten skvätt i pannacotttan och rör runt. Yummy! Eller ringla lite över vaniljglassen. Om du gör egen glass så lått russin dra  i lite PX och blanda sedan ner i glassmeten. Galet gott. Blanda en liten skvätt i mumman för extra djup. Sätt en flaska mitt på gottebordet och testa till de olika sötsakerna och nötterna. Ni förstår ju att det inte kan bli jul på riktigt utan PX.

En halvflaska som denna är mycket dryg och räcker till ungefär 12 glas. Det blir 7 kronor och 50 öre per person eftersom en flaska bara kostar 90 kr! Ett fynd! Dessutom håller vinet i månader efter att du öppnat den.  Låt inte sockerinnehållet på nästan 400 g/l avskräcka.

Köp och ge bort en flaska i julklapp tillsammans med lite lakrits, choklad och goda ostar. Här finns andra trevliga julklappstips.

Läs mer om sherry här.

UPPDATERING: De två första dagarna efter att jag skrev detta så flög det iväg över 4000 flaskor. Men det finns fortfarande mycket kvar (2019-12-04).

Nu duggar plötsligt vinfynden tätt! Fick idag ett tips om att 2017 Frankland Estate Chardonnay säljs ut till sänkt pris (Tack Morgan!).

Jag skrev om detta vin förra året när det lanserades och konstaterade redan då att det var ett klockrent fynd till 99 kr. Därefter höjdes priset till 119 kr vilket verkar vara en rimligare nivå för kvaliteten. Nu slumpas det ut till fullständigt löjliga 59 kr! Det bästa av allt är att det finns massor kvar. Denna gång lär ingen bli utan i första taget. Jag har lagt en stor beställning själv.

Extra kul att få tipsa om en riktig favorit (vi drack hur mycket som helst av detta vin förra sommaren) och dessutom från en producent jag besökt. Vinet är dessutom ett bra exempel på  ”modern aussie chardonnay”.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. 

På sommelierutbildningen provade vi häromdagen mousserande viner. Jag inkluderade en tysk sekt som just lanserats i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. Kul eftersom det inte är så ofta som det kommer bra tyska mousserande viner till vår marknad. De viner som endast betecknas som ”sekt” är vanligtvis väldigt enkla viner som fåt fått sin andra jäsning på trycktank och gjorda på druvor som har sitt ursprung i östeuropa eller var som helst där man kan hitta billiga druvor. Det här är dock en sekt med definierat ursprung till Rheingau och som fått sin första jäsning på ekfat, andra jäsningen i flaskan på traditionellt vis och legat på sin jästfällning i 18 månader.

Jag och klassen blev i princip knockade när vi provade 2014 Bibo Runge
Riesling Sekt b.A. Brut. Påtagligt stor doft med rieslingens typiska petroleumton kombinerad med jästig brödighet, mogen citrus, honung, nötter och stenfrukter. Mycket frisk, rik smak med citrus, stenfrukt, nötighet och lång strukturerad eftersmak och fin tät mousse. Jag fick direkt associationer till en riktigt mogen Hunter Valley Semillon. Flera elever började genast googla vilka butiker i Malmö som hade vinet i lager. Ett riktigt personligt fyndvin!

Njut vinet i ett riktigt bra champagneglas.

Det var länge sedan jag levererade tips på ett riktigt fyndvin. När det nu är dags igen så är det ett fynd med besked!

Om dina erfarenheter av argentinskt vin är kraftiga, mörka röda viner av druvan malbec från Mendoza så är det här ett perfekt tillfälle att vidga sina vyer.

Argentinas andra profildruva bredvid malbec är den aromatiska gröna druvan torrontés. Mycket speciell och distinkt i sin örtiga och blommiga stil har den sitt bästa uttryck i viner från regionen Salta. Här hittar vi världens högst liggande vinodlingar och det intensiva ljuset och de stora kontrasterna mellan varma dagar och kalla nätter förstärker druvans aromatiska och fruktiga stil. Som brukligt med aromatiska druvor så fatlagras de sällan.

2016 Tukma Gran Torrontes kommer just från Salta och vingårdar på 1900 meters höjd. Tack vare den stora aromatiken och fruktigheten man uppnått här så har vinet för ovanlighetens skull fått jäsa och lagrats sex månader på nya ekfat. Resultatet är ett vin med intensiv och komplex doft där vanilj, ceder och kryddighet från ekfaten flätats ihop med toner av vit persika, rosor, honung och gröna örter. Inte helt olik en bra vit bordeaux från Pessac-Léognan. Smaken är torr, frisk och mycket fruktig med fin ekstruktur och lång eftersmak. När vinet lanserades kostade det 179 kr, vilket är ett helt rimligt pris för kvaliteten. Nu slumpas det ut för 80 kronor! ÅTTIO KRONOR!!! Helt tokigt.

Jag la själv en beställning på 12 flaskor innan jag publicerade denna bloggpost. Ville ju inte bli utan. Importören säger att ”vi har mycket kvar av vinet”. Vet inte riktigt vad det innebär, men vis av effekten av tidigare vintips så skulle jag inte vänta med att slänga in en beställning. EDIT: Vinet är nu slutsålt tyvärr.

Här hittar du en riktigt bra vinkarta över Sydamerika.

Om du fortfarande inte upptäckt det nya spännande Australien bortom ekfatad chardonnay och syltig shiraz så är det på tiden.

Det händer så otroligt mycket i vinvärlden på denna kontinent. Vid mitt senaste besök provade jag en fantastisk mångfald av viner, ofta på druvor som man inte förväntade sig. Det som kommer starkt är druvor med ursprung i Italien och Spanien. Jag provade säkert ett dussin olika viner av fiano. Spännande var också trenden med grüner veltliner i Adelaide Hills.

Sent om sider börjar det nu märkas så smått även i Systembolagets utbud. I nyheten 2018 Sam Miranda samsas de italienska druvorna sangiovese och barbera. Den första mest känd från Toscana och Chianti medan den sistnämnda levererar mjukare viner i Piemonte. Ett saftigt, bärigt vin där den lite jordiga och örtiga karaktären från sangiovese framträder och balanseras av den lite mer mjuka fruktiga barbera. Diskreta fat, snälla tanniner och en liten mineralitet eftersmaken gör det till ett charmigt vin som hade funkat att skölja ner en rustik pastarätt på en trattoria lätt kylt i robusta glas.

2017 Q Malbec har funnits närmare ett år i sortimentet men gått mig förbi. Kul att prova en malbec som inte har sitt ursprung i franska Cahors eller Argentina. Min invändning mot druvan är att den tenderar att vara lite stum och otillgänglig i all sin kompakta fruktighet, speciellt om den inte är blandad med någon annan druva. Här har vi ett vin som går på tvärs mot mina fördomar. Visst är doften mörksyltig med toner av lakrits, viol, tobak och kött, men smaken är överraskande saftig och ”luftig” med mjukt avrundade tanniner en torr fräschör i eftersmaken. Ett riktigt fynd för 89 kronor och bra mycket roligare än de flesta argentinska motsvarigheter i samma prisklass.

Här är en riktigt snygg och bra vinkarta över Australien.

De som följt denna blogg känner min faiblesse för Bordeaux, jag har till och med försökt lansera en egen budgetbordeaux (som tyvärr inte finns tillgänglig längre). Jag älskar verkligen de stora klassiska vinerna men vet också att i den enorma produktionen från området så finns fantastiskt mycket bra enkla vardagsviner (och en förfärlig massa skräp också). Därför försöker jag prova alla billigare bordeauxviner som lanseras på Systembolaget för att se om någon lyckats hitta guldkornen.

Med en prislapp på 79 kronor så är 2018 Château Haut Chevalier i särklass billigast i sortimentet. Nu har vinet ingen närmare geografisk bestämning än ”Bordeaux”, men jag gjorde en ”Mats-Erik Nilsson” och letade upp egendomen på Google Maps och den ligger mitt inne i hjärtat av Entre-Deux-Mers. Härifrån kommer vanligtvis enkla, friska vita viner samt enorma mängder enkelt rött vin. I denna prisklass brukar druvblandningen totalt domineras av merlot som ger större skördar och mjuk saftig karaktär. Ovanligt nog är sammansättningen i detta vin 80% cabernet sauvignon och 20% av druvan malbec. Den sistnämnda är en klassisk bordeauxdruva som mer eller mindre försvunnit från området men blivit otroligt populär i vinerna från Argentina.

Kan då en en bordeaux till ett så lågt pris vara värt att ens överväga? Svaret är ja. Detta är ett enkelt vin, men ett ärligt, välgjort och njutbart sådant. Här finns fina, bäriga och kryddiga toner på näsan och till och med en liten komplexitet i form av brettanomyces – en typ av jäst som ger den där karaktären av häst och stall. Smaken är torr, frisk, medelfyllig med saftiga mörka och röda bär och väldigt lätta och fina tanniner. Här finns också kryddighet, pepprighet och tydliga toner av lakrits. Man känner närvaron av malbec som ger vinet lite tyngd.  Ställ upp vinet på buffén, skölj ner hämtpizzan med det, packa ner i picknick-korgen eller servera lite svalt ljumma sommarkvällar. Inget att fördjupa sig i men ett charmigt vin perfekt för härliga klunkar. Ett litet fynd!

En radanmärkning: Någon hos importören Pernod Ricard har inte gjort sin matteläxa med tanke på vad de skriver i produktinformationen: ”Skörden startade 28 september och höll på fram till 12 oktober och under hela perioden hade druvorna en perfekt mognadsgrad. Vinet görs med traditionella metoder och vilar åtta månader på ek innan det buteljeras.”  – Om de sista druvorna skördades den 12 oktober så bör de ha jäst i åtminstone en dryg vecka och då närmar vi oss november. Med åtta månader på fat så hamnar vi nu i juni då vinet lanseras på Systembolaget. Inte mycket tid att buteljera och leverera vinet. Absolut max sex månader, förmodligen kortare, kan vinet ha legat på ekfat och sannolikt i stora begagnade ekfat då det är en obefintlig ekkaraktär i vinet.

Edit: En vaken läsare noterade att på Systembolagets hemsida anges att ”Vinet har lagrats på ståltank tillsammans med ekchips”. Av detta kan vi lära oss att ”vila på ek” som importören skrev inte betyder att det legat på ekfat – det har vilat på ekchips…men fortfarande inte i åtta månader.

Slovenien har länge producerat viner av hög klass men mycket lite har kommit till oss i Sverige. Orsakerna är två. Först så är prisnivån är ganska hög med tanke på att Slovenien är ett gannska okänt vinland. Den andra och viktigaste orsaken är kanske att det mesta av den ganska lilla produktionen dricks lokalt. Slovenerna älskar sina viner – och det med all rätt.

Med 2018 Verus Vineyards Sauvignon Blanc har det äntligen kommit ett vin till vår marknad till ett snällt pris och i en volym så att många kan få prova. Framför allt så är det ett riktigt bra vin. Om du är tveksam till sauvignon blanc för att du tycker att vinerna från Loire är för bleka och gräsiga men heller inte gillar den ibland överdådiga fruktsalladstilen från Nya Zeeland  – ja då är detta vinet för dig. Ett bra tillfälle att bekanta sig med druvan igen.

Stilmässigt hamnar vi någonstans mellan Nya Zeeland och Sancerre. Doften är omisskännligt sauvignon blanc med gröna äpplen, nässlor, citruszest och svarta vinbärsblad – tydlig utan att vara överdrivet aromatisk. Smaken är torr, frisk och härligt krispig med balanserad rik fruktighet som bjuder på massor av lime, passionsfrukt, citruszest och med en lång och stram eftersmak med fin örtighet. Ett vin som speglar den späda fräscha försommargrönskan. Perfekt till vårprimörer som grön sparris eller lättare fiskrätter som spättarullader med nypotatis, spenat- och vinsås.

Jag har upprepade gånger under de senaste åren skrivit om den moderna stilen av chardonnay från Australien, bland annat här där ”receptet” redovisades. Många har varit tveksamma till mitt påstående om att det idag inte är helt lätt att skilja en aussie-chardonnay från en klassisk chablis och jag förstår att man tvivlar. Därför kommer här ytterligare bevis för min tes.

Jag har hållit två provningar hos munskänkarna (Simrishamn och Côte d’Azur med totalt 100 deltagare) på temat chardonnay där jag gått igenom klimat, vinmakning, trender och kvalitetsbegreppet. Vid båda tillfällen har jag inlett med en blindprovning där det enda de fått veta är att båda är chardonnay samt ett vin franskt och det andra från ”nya världen”.  I små grupper fick de sedan diskutera sig fram vilket av vinerna som kommer från svalt respektive varmt klimat, vilket som var franskt samt diskutera vilket som var billigast respektive dyrast. Vid bägge tillfällena har en förkrossande majoritet med stor tydlighet pekat ut ett av vinerna som kommande från ett svalt område i Frankrike och som det dyraste vinet. På direkt fråga har de också pekat ut det vinet som en chablis. Helt förståeligt. Men vinet var Jacob’s Creek Classic Unoaked Chardonnay från South Eastern Australia för 79 kronor! Vid båda provningarna var det andra vinet en chablis premier cru för nästan det tredubbla priset!

Reaktionerna var vid båda tillfällena ganska starka. Hur kunde man ta så fel!? Det kanske inte är så konstigt. Jacob’s Creek är ett väldigt välgjort vin skapat för att tilltala många samtidigt som det är i en lättare, fruktig men mycket frisk stil dominerad av mogen citrus, lime, gröna äpplen. De båda chabliserna hade både lite mer mogen frukt då de kommer från lite bättre och soligare lägen och har en mer uttalad karaktär. När jag därefter gick igenom vad som är skillnaden på kvalitet och personlig smak så kunde de flesta känna skillnaden. Chabliserna hade både mer komplexitet, längd och intensitet men var inte så ”lättgillade” som Jacob’s Creek.

Hela Jacob’s Creek Classic-serie är för övrigt väldigt välgjord och häpnadsväckande lagringsduglig.

Vill man prova ett riktigt bra exempel på aussie-chardonnay så rekommenderar jag Ocean Eight The Verve Chardonnay (bästa vin på bägge provningarna) som jag dessutom skapat ett fantastiskt pizzarecept till.