UPPDATERING: De två första dagarna efter att jag skrev detta så flög det iväg över 4000 flaskor. Men det finns fortfarande mycket kvar (2019-12-04).

Nu duggar plötsligt vinfynden tätt! Fick idag ett tips om att 2017 Frankland Estate Chardonnay säljs ut till sänkt pris (Tack Morgan!).

Jag skrev om detta vin förra året när det lanserades och konstaterade redan då att det var ett klockrent fynd till 99 kr. Därefter höjdes priset till 119 kr vilket verkar vara en rimligare nivå för kvaliteten. Nu slumpas det ut till fullständigt löjliga 59 kr! Det bästa av allt är att det finns massor kvar. Denna gång lär ingen bli utan i första taget. Jag har lagt en stor beställning själv.

Extra kul att få tipsa om en riktig favorit (vi drack hur mycket som helst av detta vin förra sommaren) och dessutom från en producent jag besökt. Vinet är dessutom ett bra exempel på  ”modern aussie chardonnay”.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. 

På sommelierutbildningen provade vi häromdagen mousserande viner. Jag inkluderade en tysk sekt som just lanserats i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. Kul eftersom det inte är så ofta som det kommer bra tyska mousserande viner till vår marknad. De viner som endast betecknas som ”sekt” är vanligtvis väldigt enkla viner som fåt fått sin andra jäsning på trycktank och gjorda på druvor som har sitt ursprung i östeuropa eller var som helst där man kan hitta billiga druvor. Det här är dock en sekt med definierat ursprung till Rheingau och som fått sin första jäsning på ekfat, andra jäsningen i flaskan på traditionellt vis och legat på sin jästfällning i 18 månader.

Jag och klassen blev i princip knockade när vi provade 2014 Bibo Runge
Riesling Sekt b.A. Brut. Påtagligt stor doft med rieslingens typiska petroleumton kombinerad med jästig brödighet, mogen citrus, honung, nötter och stenfrukter. Mycket frisk, rik smak med citrus, stenfrukt, nötighet och lång strukturerad eftersmak och fin tät mousse. Jag fick direkt associationer till en riktigt mogen Hunter Valley Semillon. Flera elever började genast googla vilka butiker i Malmö som hade vinet i lager. Ett riktigt personligt fyndvin!

Njut vinet i ett riktigt bra champagneglas.

Det var länge sedan jag levererade tips på ett riktigt fyndvin. När det nu är dags igen så är det ett fynd med besked!

Om dina erfarenheter av argentinskt vin är kraftiga, mörka röda viner av druvan malbec från Mendoza så är det här ett perfekt tillfälle att vidga sina vyer.

Argentinas andra profildruva bredvid malbec är den aromatiska gröna druvan torrontés. Mycket speciell och distinkt i sin örtiga och blommiga stil har den sitt bästa uttryck i viner från regionen Salta. Här hittar vi världens högst liggande vinodlingar och det intensiva ljuset och de stora kontrasterna mellan varma dagar och kalla nätter förstärker druvans aromatiska och fruktiga stil. Som brukligt med aromatiska druvor så fatlagras de sällan.

2016 Tukma Gran Torrontes kommer just från Salta och vingårdar på 1900 meters höjd. Tack vare den stora aromatiken och fruktigheten man uppnått här så har vinet för ovanlighetens skull fått jäsa och lagrats sex månader på nya ekfat. Resultatet är ett vin med intensiv och komplex doft där vanilj, ceder och kryddighet från ekfaten flätats ihop med toner av vit persika, rosor, honung och gröna örter. Inte helt olik en bra vit bordeaux från Pessac-Léognan. Smaken är torr, frisk och mycket fruktig med fin ekstruktur och lång eftersmak. När vinet lanserades kostade det 179 kr, vilket är ett helt rimligt pris för kvaliteten. Nu slumpas det ut för 80 kronor! ÅTTIO KRONOR!!! Helt tokigt.

Jag la själv en beställning på 12 flaskor innan jag publicerade denna bloggpost. Ville ju inte bli utan. Importören säger att ”vi har mycket kvar av vinet”. Vet inte riktigt vad det innebär, men vis av effekten av tidigare vintips så skulle jag inte vänta med att slänga in en beställning. EDIT: Vinet är nu slutsålt tyvärr.

Här hittar du en riktigt bra vinkarta över Sydamerika.

Om du fortfarande inte upptäckt det nya spännande Australien bortom ekfatad chardonnay och syltig shiraz så är det på tiden.

Det händer så otroligt mycket i vinvärlden på denna kontinent. Vid mitt senaste besök provade jag en fantastisk mångfald av viner, ofta på druvor som man inte förväntade sig. Det som kommer starkt är druvor med ursprung i Italien och Spanien. Jag provade säkert ett dussin olika viner av fiano. Spännande var också trenden med grüner veltliner i Adelaide Hills.

Sent om sider börjar det nu märkas så smått även i Systembolagets utbud. I nyheten 2018 Sam Miranda samsas de italienska druvorna sangiovese och barbera. Den första mest känd från Toscana och Chianti medan den sistnämnda levererar mjukare viner i Piemonte. Ett saftigt, bärigt vin där den lite jordiga och örtiga karaktären från sangiovese framträder och balanseras av den lite mer mjuka fruktiga barbera. Diskreta fat, snälla tanniner och en liten mineralitet eftersmaken gör det till ett charmigt vin som hade funkat att skölja ner en rustik pastarätt på en trattoria lätt kylt i robusta glas.

2017 Q Malbec har funnits närmare ett år i sortimentet men gått mig förbi. Kul att prova en malbec som inte har sitt ursprung i franska Cahors eller Argentina. Min invändning mot druvan är att den tenderar att vara lite stum och otillgänglig i all sin kompakta fruktighet, speciellt om den inte är blandad med någon annan druva. Här har vi ett vin som går på tvärs mot mina fördomar. Visst är doften mörksyltig med toner av lakrits, viol, tobak och kött, men smaken är överraskande saftig och ”luftig” med mjukt avrundade tanniner en torr fräschör i eftersmaken. Ett riktigt fynd för 89 kronor och bra mycket roligare än de flesta argentinska motsvarigheter i samma prisklass.

Här är en riktigt snygg och bra vinkarta över Australien.

De som följt denna blogg känner min faiblesse för Bordeaux, jag har till och med försökt lansera en egen budgetbordeaux (som tyvärr inte finns tillgänglig längre). Jag älskar verkligen de stora klassiska vinerna men vet också att i den enorma produktionen från området så finns fantastiskt mycket bra enkla vardagsviner (och en förfärlig massa skräp också). Därför försöker jag prova alla billigare bordeauxviner som lanseras på Systembolaget för att se om någon lyckats hitta guldkornen.

Med en prislapp på 79 kronor så är 2018 Château Haut Chevalier i särklass billigast i sortimentet. Nu har vinet ingen närmare geografisk bestämning än ”Bordeaux”, men jag gjorde en ”Mats-Erik Nilsson” och letade upp egendomen på Google Maps och den ligger mitt inne i hjärtat av Entre-Deux-Mers. Härifrån kommer vanligtvis enkla, friska vita viner samt enorma mängder enkelt rött vin. I denna prisklass brukar druvblandningen totalt domineras av merlot som ger större skördar och mjuk saftig karaktär. Ovanligt nog är sammansättningen i detta vin 80% cabernet sauvignon och 20% av druvan malbec. Den sistnämnda är en klassisk bordeauxdruva som mer eller mindre försvunnit från området men blivit otroligt populär i vinerna från Argentina.

Kan då en en bordeaux till ett så lågt pris vara värt att ens överväga? Svaret är ja. Detta är ett enkelt vin, men ett ärligt, välgjort och njutbart sådant. Här finns fina, bäriga och kryddiga toner på näsan och till och med en liten komplexitet i form av brettanomyces – en typ av jäst som ger den där karaktären av häst och stall. Smaken är torr, frisk, medelfyllig med saftiga mörka och röda bär och väldigt lätta och fina tanniner. Här finns också kryddighet, pepprighet och tydliga toner av lakrits. Man känner närvaron av malbec som ger vinet lite tyngd.  Ställ upp vinet på buffén, skölj ner hämtpizzan med det, packa ner i picknick-korgen eller servera lite svalt ljumma sommarkvällar. Inget att fördjupa sig i men ett charmigt vin perfekt för härliga klunkar. Ett litet fynd!

En radanmärkning: Någon hos importören Pernod Ricard har inte gjort sin matteläxa med tanke på vad de skriver i produktinformationen: ”Skörden startade 28 september och höll på fram till 12 oktober och under hela perioden hade druvorna en perfekt mognadsgrad. Vinet görs med traditionella metoder och vilar åtta månader på ek innan det buteljeras.”  – Om de sista druvorna skördades den 12 oktober så bör de ha jäst i åtminstone en dryg vecka och då närmar vi oss november. Med åtta månader på fat så hamnar vi nu i juni då vinet lanseras på Systembolaget. Inte mycket tid att buteljera och leverera vinet. Absolut max sex månader, förmodligen kortare, kan vinet ha legat på ekfat och sannolikt i stora begagnade ekfat då det är en obefintlig ekkaraktär i vinet.

Edit: En vaken läsare noterade att på Systembolagets hemsida anges att ”Vinet har lagrats på ståltank tillsammans med ekchips”. Av detta kan vi lära oss att ”vila på ek” som importören skrev inte betyder att det legat på ekfat – det har vilat på ekchips…men fortfarande inte i åtta månader.

Slovenien har länge producerat viner av hög klass men mycket lite har kommit till oss i Sverige. Orsakerna är två. Först så är prisnivån är ganska hög med tanke på att Slovenien är ett gannska okänt vinland. Den andra och viktigaste orsaken är kanske att det mesta av den ganska lilla produktionen dricks lokalt. Slovenerna älskar sina viner – och det med all rätt.

Med 2018 Verus Vineyards Sauvignon Blanc har det äntligen kommit ett vin till vår marknad till ett snällt pris och i en volym så att många kan få prova. Framför allt så är det ett riktigt bra vin. Om du är tveksam till sauvignon blanc för att du tycker att vinerna från Loire är för bleka och gräsiga men heller inte gillar den ibland överdådiga fruktsalladstilen från Nya Zeeland  – ja då är detta vinet för dig. Ett bra tillfälle att bekanta sig med druvan igen.

Stilmässigt hamnar vi någonstans mellan Nya Zeeland och Sancerre. Doften är omisskännligt sauvignon blanc med gröna äpplen, nässlor, citruszest och svarta vinbärsblad – tydlig utan att vara överdrivet aromatisk. Smaken är torr, frisk och härligt krispig med balanserad rik fruktighet som bjuder på massor av lime, passionsfrukt, citruszest och med en lång och stram eftersmak med fin örtighet. Ett vin som speglar den späda fräscha försommargrönskan. Perfekt till vårprimörer som grön sparris eller lättare fiskrätter som spättarullader med nypotatis, spenat- och vinsås.

Jag har upprepade gånger under de senaste åren skrivit om den moderna stilen av chardonnay från Australien, bland annat här där ”receptet” redovisades. Många har varit tveksamma till mitt påstående om att det idag inte är helt lätt att skilja en aussie-chardonnay från en klassisk chablis och jag förstår att man tvivlar. Därför kommer här ytterligare bevis för min tes.

Jag har hållit två provningar hos munskänkarna (Simrishamn och Côte d’Azur med totalt 100 deltagare) på temat chardonnay där jag gått igenom klimat, vinmakning, trender och kvalitetsbegreppet. Vid båda tillfällen har jag inlett med en blindprovning där det enda de fått veta är att båda är chardonnay samt ett vin franskt och det andra från ”nya världen”.  I små grupper fick de sedan diskutera sig fram vilket av vinerna som kommer från svalt respektive varmt klimat, vilket som var franskt samt diskutera vilket som var billigast respektive dyrast. Vid bägge tillfällena har en förkrossande majoritet med stor tydlighet pekat ut ett av vinerna som kommande från ett svalt område i Frankrike och som det dyraste vinet. På direkt fråga har de också pekat ut det vinet som en chablis. Helt förståeligt. Men vinet var Jacob’s Creek Classic Unoaked Chardonnay från South Eastern Australia för 79 kronor! Vid båda provningarna var det andra vinet en chablis premier cru för nästan det tredubbla priset!

Reaktionerna var vid båda tillfällena ganska starka. Hur kunde man ta så fel!? Det kanske inte är så konstigt. Jacob’s Creek är ett väldigt välgjort vin skapat för att tilltala många samtidigt som det är i en lättare, fruktig men mycket frisk stil dominerad av mogen citrus, lime, gröna äpplen. De båda chabliserna hade både lite mer mogen frukt då de kommer från lite bättre och soligare lägen och har en mer uttalad karaktär. När jag därefter gick igenom vad som är skillnaden på kvalitet och personlig smak så kunde de flesta känna skillnaden. Chabliserna hade både mer komplexitet, längd och intensitet men var inte så ”lättgillade” som Jacob’s Creek.

Hela Jacob’s Creek Classic-serie är för övrigt väldigt välgjord och häpnadsväckande lagringsduglig.

Vill man prova ett riktigt bra exempel på aussie-chardonnay så rekommenderar jag Ocean Eight The Verve Chardonnay (bästa vin på bägge provningarna) som jag dessutom skapat ett fantastiskt pizzarecept till.

Det är lika roligt varje gång man kan rekommendera en pinot noir som levererar omedelbar njutning men som inte kräver att man gör en inteckning på huset.

Nyhet i Systembolagets sortiment är 2017 Punt Road Pinot Noir från Yarra Valley. Tydligen träffade jag vinmakaren Tim Shand vid en lätt kaotisk sammankomst i Yarra för lite drygt ett år sedan. Jag ska inte låtsas som jag kommer ihåg mötet – för mycket vin, människor och intryck. Desto roligare då att ett av hans viner nu dyker upp på hemmaplan.

2017 Punt Road Pinot Noir är en synnerligen läcker och lättälskad pinot noir. Det innebär inte att den är utan personlighet. Tvärtom. Doften bjuder generöst på röda bär, örter och kryddighet och en liten ”funky” ton som påminner om sot eller rök. Smaken är härligt sval, luftig och frisk men rik på jordgubbar, smultron, hallon och en liten diskret fatkrydda. Lång och läskande eftersmak. Vinets hela uppenbarelse skvallrar om svalt klimat och ett mycket lätt handlag vid vinmakningen. Ett veritabelt fynd för 149 kr (kostar 50 kronor mer på plats i Yarra Valley) och vinet hade inte skämts för sig med prislapp på det dubbla.

Det är fantastiskt att det börjar dyka upp australiensiska viner i den nya svala stilen. Har tidigare tipsat om chardonnayer från Tasmanien och Frankland River i Western Australia. Missa inte dem!

Här finns en riktitigt bra vinkarta över Australien. Både Punt Road och de båda vita vinerna smakar fantastiskt i mitt nya favoritglas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eder Högst Sporadiske Bloggare är definitivt stor i Japan. Svårt att hitta min storlek i affärerna.

Jag är i Tokyo sedan i torsdags och värmer upp inför en vecka av studier hos Japan Sake and Shochu Makers Association. Hade det varit för några år sedan att jag lagt upp minst två bloggposter om dagen, men jag ska försöka göra några kul uppdateringar i alla fall. Vill ni se lite av mig i form av rörliga bilder så följ Matgeeks youtubekanal (man ska för övrigt följa den ändå). Johan och hans följeslagare/kameraman/sidekick Andreas var av en slump på samma plan som jag och eftersom Johan vet sedan tidigare att jag inte är en farlig människa så har jag fått hänga på lite på deras äventyr. Skönt att inte vara helt ensam i denna helt galna stad. Idag ska vi dessutom försöka göra en liten film om sake som kanske kommer upp i kanalen om det blir något sevärt.

Jag har hunnit med lite annat än att jaga den svåra jetlaggen ur kroppen. Tonfisksushi på Sushi Zanmai, Tokyos största och mest kända sushikedja, frukost med ris och biffgryta på Tsukiji fiskmarknad och smaksafari med Matgeek (sjöborrens könsorgan smakar vispat smör, rostade räkskal och musslor). Fiskmarknade får inte missas, men gå dit tidigt, vid 10-tiden kommer de andra turisterna.

En magisk lunch på 2-stjärniga L’Effervescence orkade jag med innan jag krashade i säng. Ett besök där rekommenderas om ni är i Tokyo. En fantastisk upplevelse som inte är så dyr som man skulle tro. 8-rättersmeny på japanska råvaror men med en fransk touch. Otroligt bra smakkombinationer med sake och japanska viner. Desserterna och den avslutande teceremonin är nästan värt priset i sig. Som bonus (för att jag är så söt tror jag) fick jag prova en en umeshu, en slags plommonlikör, som här var baserad på 42-årig (!) sake. Doftade som soja och torkad frukt men var otroligt frisk, elegant och söt. Fantastisk. Smaken sitter nästan kvar idag. Åtminstone i minnet.

Idag blir det Farmers Market, streetfood och…ja vi får se.

Följ mig förresten på Instagram. Där uppdaterar jag mycket oftare.

När jag för ett par år sedan hittade de där ”syltburkarna” som ett tag var så populära att servera drinkar ur i sortimetet hos Bo Ohlsson i Tomelilla, ja då visste jag att hajpen definitivt var över. Nu är de till och med osäljbara på loppisar.

Lite samma sak är det med 2015 Askaneli Rkatsiteli Qvevri. För dig som inte provat georgiskt/amfora/rkatseli/”naturvin”/orange så är det verkligen ett fynd! Fem rutor att kryssa i ett och samma vin. Det är drinksyltburken i vinform. En nyligen hajpad och marginell vinstil (eller flera) nu i ganska stor volym till lågt pris som till och med finns på det lokala Systembolaget i Simrishamn.

Det är inget dåligt vin heller. Rent och oklanderligt med en hel del karaktär. Medeldjup färg någonstans mellan orange och bärnsten. Stor doft med viss komplexitet av apelsinmarmelad, nötter, cider, honung och lätt oxiderad ton. Smaken är definitivt annorlunda med distinkt aprikoskaraktär, läskande syra och en känsla av att man har blandat kallt te med någon torr fruktjuice. Ganska lång smak med ett uppfriskande avslut. Inte tokigt alls till hårdostar och kallskuret.

Känslan är som när Lordi vann Eurovision Song Contest med Hard Rock Halleluja 2006. I sammanhanget nytt, annorlunda och nästan lite kittlande, men ingen utom de mer frikyrkliga blev väl egentligen upprörda. Ja jag vet att båda mina referenser är dammiga. MEN HEJ! Jag fyllde faktiskt 57 igår! Ge mig lite utrymme här!